Allmänna helgdagar m.m.

Betänkande 1997/98:KU9

Konstitutionsutskottets betänkande 1997/98:KU09

Allmänna helgdagar m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Innehållsförteckning

1997/98
KU9

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet ett antal motioner från de allmänna
motionstiderna 1996 och 1997. Motionerna gäller frågor om allmänna helgdagar,
Sveriges flagga, ordensväsendet m.m. Utskottet avstyrker samtliga motioner. Tre
reservationer har avgivits.

Motionerna

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1996
1996/97:K904 av Karl Hagström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att instifta en demokratidag.
1996/97:K905 av Leif Carlson (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att återinföra rätten för
svenska medborgare att erhålla de svenska kungliga ordnarna i enlighet med vad
som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att återinföra Vasa-
respektive Nordstjärneorden i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:K906 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar ändra lagen om allmänna helgdagar (1989:253) i enlighet med
vad som anförts i motionen. (6 juni görs till helgdag)
1996/97:K908 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en översyn av det officiella belöningssystemet i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:K910 av Birgitta Wistrand och Carl Erik Hedlund (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar att göra den 6 juni till helgdag i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1996/97:K917 av Birger Hagård (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär
förslag om instiftande av en medalj för mod och framstående sjömanskap i
enlighet med vad som anförts i motionen.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1997
1997/98:K701 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om EU-flaggning vid Riksdagshuset.
1997/98:K702 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i lagen om allmänna
helgdagar (1989:253) i enlighet med vad som anförts i motionen. (6 juni görs
till helgdag)
1997/98:K704 av Leif Carlson (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att återinföra rätten för
svenska medborgare att erhålla de svenska kungliga ordnarna i enlighet med vad
som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att återinföra Vasa-
respektive Svärdsorden i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:K705 av Jan Backman (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär
förslag till ändring i flagglagen i enlighet med vad som anförts i motionen.
(beivrande av missbruk av flaggan)
1997/98:K706 av Jan Backman (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om ett mer allmänt användande av
EU-flaggan.
1997/98:K707 av Sten Andersson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny kunglig husorden.
1997/98:K708 av Sten Andersson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om ombildande av Emile Robins
belöning till en bärbar bärgningsmedalj.
1997/98:K709 av Karl-Gösta Svenson och Carl Erik Hedlund (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att straffbelägga användning av Sveriges flagga på vilken det obehörigen
anbringats märke, bokstav, tecken eller text av något slag.
1997/98:K710 av Birger Hagård (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär
förslag till ändring i lagen om allmänna helgdagar (1989:253) i enlighet med
vad som anförts i motionen. (6 juni görs till helgdag)
1997/98:K711 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om instiftande av en orden till
präster.
1997/98:K712 av Gullan Lindblad och Liselotte Wågö (m) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär tilläggsbestämmelser avseende officiella
tjänsteutmärkelser i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:K713 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en översyn av det officiella belöningssystemet i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:K714 av Pär-Axel Sahlberg m.fl. (s, m, c, fp, v, kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en riksinsamling för ett nationellt monument enligt motionens
intentioner,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nationaldagen. (6 juni görs till helgdag)

Utskottet

Helgdagar m.m.

Motioner
I motionerna 1996/97:K906 och 1997/98:K702 av Anders Björck m.fl. (m) begärs
ändring i lagen om allmänna helgdagar (1989:253) i enlighet med vad som anförs
i motionerna. I motionerna anförs i huvudsak följande. Vi lever i en alltmer
internationaliserad värld. För Sveriges del har detta främst tydliggjorts genom
medlemskapet i Europeiska unionen. Sverige är ett land som tagit emot och som
tar emot invandrare från många olika kulturer. Liksom unga nationer behöver
stärka sin nationalitetskänsla har även vi anledning att fundera på hur vi kan
stärka identiteten. Ett sätt att uppnå detta är att göra nationaldagen till
allmän helgdag. I en tid då främlingsfientligheten och intoleransen ökar bland
vissa grupper i samhället är det viktigt att svenska folket återtar sina
symboler från de grupper som missbrukar dem. Firandet av nationaldagen kan bli
ett viktigt inslag i kampen mot rasism och främlingsfientlighet. Nationaldagen
skulle kunna vara den dag utländska medborgare erhöll sitt svenska
medborgarskap, eller den dag då beviset delades ut till dem som under den
senaste tolvmånadersperioden erhållit svenskt medborgarskap. Sådana synliga
manifestationer skulle kunna tjäna två syften: dels hälsa nya medborgare
välkomna till Sverige, dels bidra till en ökad förståelse för flyktingar och
andra som valt att skapa sin framtid i Sverige. Det finns därför all anledning
för oss att, som de flesta andra länder redan gjort, göra nationaldagen till
allmän helgdag. Motionärerna föreslår att den 6 juni blir allmän helgdag
samtidigt som annandag pingst upphör att vara helgdag.
I motion 1996/97:K910 av Birgitta Wistrand och Carl Erik Hedlund (m)
hemställs att riksdagen beslutar att göra den 6 juni till helgdag i enlighet
med vad som anförts i motionen. Sverige och Storbritannien är de två länder i
EU som inte har nationaldagen som helgdag. Motionärerna anser att Sverige och
svenskarna skall kunna hedra sin nationaldag på samma sätt som övriga EU-länder
genom att den blir en helgdag. Motionärerna anser att nationaldagen bör vara
helgdag. Detta är en viktig åtgärd för att ge alla medborgare i Sverige en ökad
självkänsla inför en alltmer komplicerad och förändrad omvärld. Den som är
säker på sin hemtillhörighet blir också säker i umgänget med det nya.
Nationaldagen som helgdag ger Sveriges medborgare, gammal som ny, möjligheter
att lyfta fram landet. Sveriges nationalsymboler skall ena landet, inte dela
det. Införandet av en ny helgdag innebär ökade kostnader. Därför anser
motionärerna att annandag pingst bör upphöra att vara helgdag.
I motion 1997/98:K710 av Birger Hagård (m) hemställs att riksdagen begär
förslag till ändring i lagen om allmänna helgdagar i enlighet med vad som
anförts i motionen. Enligt motionären borde första maj förpassas till
historiens soptipp och i stället vår nationaldag - svenska flaggans dag den 6
juni - upphöjas till allmän helgdag.
I motion 1997/98:K714 av Pär-Axel Sahlberg m.fl. (s, m, c, fp, v, kd)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nationaldagen (yrkande 2). Motionärerna anser att nationaldagen bör
göras till helgdag och förslagsvis ersätta annandag pingst. En rörlig helgdag
kan enligt motionärerna visserligen innebära en allvarligare störning i
produktionen än en fast måndag, å andra sidan infaller den regelbundet på redan
normalt arbetsfria lördagar eller söndagar.
I motion 1996/97:K904 av Karl Hagström (s) hemställs att riksdagen ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att instifta en demokratidag.
År 1921 kunde Sveriges folk, både kvinnor och män, för första gången gå till
val efter 30 år av strejker, demonstrationer, tal och paroller, motioner och
interpellationer samt oroligheter. Den allmänna och lika rösträtten är den i
särklass viktigaste författningsreformen som genomförts i vårt land. Med tiden
har medborgarna börjat uppleva den politiska demokratin som självklar. Numera
uppträder emellertid oroande tendenser. Det gäller inte bara att
antidemokratirörelsen alltmer ogenerat börjat visa sig. Det gäller än mer det
långsamt vikande intresset för de politiska valen, särskilt bland ungdomarna.
En demokratins dag löser naturligtvis inte frågan om demokratins fortbestånd,
men den skulle förhoppningsvis bidra till att det, kring den dagen, blir
självklart att debattera demokratin som samlevnadsform i våra skolor med
temadagar, uppbyggda kring diskussioner, skådespel, uppsatsskrivning och annat.

Bakgrund
Enligt 1 § lagen (1989:253) om allmänna helgdagar avses med allmän helgdag
söndagar, däribland påskdagen och pingstdagen, samt nyårsdagen, trettondedag
jul, första maj, juldagen och annandag jul, även när de inte infaller på en
söndag, vidare långfredagen, annandag påsk, Kristi himmelsfärdsdag, annandag
pingst, midsommardagen och alla helgons dag. Lagen trädde i kraft den 1 januari
1990.
I förarbetena (prop. 1988/89:114 s. 5) konstateras att flera funktioner är
knutna till helgdagsbegreppet genom föreskrifter i olika författningar. Det
gäller framför allt föreskrifter som reglerar när åtgärder skall vidtas och hur
tiden skall beräknas när en förfallodag e.d. infaller på en söndag eller annan
allmän helgdag. Som exempel nämns vidare att enligt 9 § semesterlagen
(1977:480) gäller bl.a. att helgdagar normalt inte räknas som semesterdagar.
Vidare framhålls i propositionen att vad som är allmän helgdag är av stor
rättslig och samhällsekonomisk betydelse. Enligt propositionen bör lagen endast
reglera vilka dagar som är helgdagar i borgerligt hänseende, dvs. helgdagar i
betydelsen arbetsfria dagar. Vilka dagar som skall anses som helgdagar i rent
kyrklig mening får i stället bestämmas av kyrkomötet genom kyrklig kungörelse.
I propositionen konstateras att flertalet helgdagar därvid kommer att vara
helgdagar i både kyrkligt och borgerligt hänseende.
Med anledning av propositionen om allmänna helgdagar väcktes motioner med
förslag om att nationaldagen skulle bli helgdag. Vid sin behandling av
propositionen jämte motioner hänvisade utskottet (bet. 1988/89:KU29) till ett
tidigare uttalande om att de gällande formerna för firandet av
nationaldagen/svenska flaggans dag gav tillräckligt utrymme för att markera
nationaldagens betydelse i det svenska samhället.
Frågan om nationaldagen som allmän helgdag har därefter behandlats av
utskottet vid flera tillfällen. Vid riksmötet 1991/92 ansåg utskottet (bet.
1991/92:KU9), som var medvetet om att införande av ytterligare en helgdag bl.a.
hade ekonomiska aspekter, att frågan på lämpligt sätt borde bli föremål för
utredning.
Regeringen tillsatte i september 1993 en utredning med syfte att utreda
förutsättningarna för att göra nationaldagen den 6 juni till helgdag. Enligt
direktiven (dir. 1993:104) var det av vikt att utredningen särskilt studerade
de ekonomiska konsekvenserna som inrättandet av en ny helgdag skulle få, såväl
för den offentliga sektorn som för näringslivet och övriga delar av samhället.
I utredarens uppdrag låg också att undersöka konsekvenserna, ekonomiska och
andra, av att inrätta nationaldagen som helgdag på bekostnad av någon nu
existerande allmän helgdag.
Utredaren föreslog i sitt betänkande (SOU 1994:58) att nationaldagen den 6
juni blir allmän helgdag samtidigt som annandag pingst upphör att vara helgdag.
Utredaren hade kommit fram till denna slutsats dels genom att studera de
ekonomiska konsekvenserna av ytterligare en helgdag, dels genom att beakta
folkliga och kyrkliga traditioner. Sammanfattningsvis angav utredaren att om
man införde nationaldagen som en helgdag, utan att ändra något annat, skulle
det medföra ett årligt inkomstbortfall inom tillverkningsindustrin på omkring
0,3 % i genomsnitt. Bruttonationalprodukten skulle minska med mellan 0,2 och
0,3 %, dvs. mellan tre och fyra miljarder kronor baserat på 1992 års
produktion. Utredaren anförde att det inte kunde anses rimligt att i dagens
ekonomiska läge införa ytterligare en helgdag. Om nationaldagen skall bli
helgdag borde en befintlig helgdag tas bort eller flyttas. Som möjliga
alternativ i utredningen diskuterades att första maj, trettondedag jul, Kristi
himmelsfärdsdag eller annandag pingst upphörde att vara helgdag. I valet mellan
de aktuella helgdagarna fann utredaren, med beaktande av ekonomiska, teologiska
och sociala aspekter, att annandag pingst var den helgdag som framstod som
minst olämplig att ta bort.
I budgetpropositionen 1994/95:100 bil. 3 s.14 angav regeringen att tanken att
göra nationaldagen till helgdag inte borde fullföljas.
Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande 1995/96:KU11 motioner om
nationaldagen som helgdag. Enligt utskottets mening gav de gällande formerna
för firande av nationaldagen och svenska flaggans dag den 6 juni tillräckligt
utrymme för att markera denna dags betydelse i det svenska samhället.
Motionerna avslogs.

Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning att de gällande formerna för firande
av nationaldagen och svenska flaggans dag den 6 juni ger tillräckligt utrymme
för att markera denna dags betydelse i det svenska samhället. Motionerna
1996/97:K906, 1996/97:K910, 1997/98:K702, 1997/98:K710 och 1997/98:K714 yrkande
2 avstyrks. Även motion 1996/97:K904 avstyrks.

Sveriges flagga m.m.

Motioner
I motion 1997/98:K705 av Jan Backman (m) hemställs att riksdagen hos regeringen
begär förslag till ändring i flagglagen i enlighet med vad som anförts i
motionen. I 4 § fjärde stycket lagen (1982:269) om Sveriges flagga föreskrivs
att flaggan inte i vidare mån än som följer av första och andra styckena får
förses med märken, bokstäver eller andra tecken. Inskränkningarna gäller
statschefens och Försvarsmaktens användning av flaggan och gäller inte
allmänheten. Det finns enligt motionären många exempel på att efterlevnaden av
den citerade regeln har minskat och att respekten för den svenska flaggan inte
är så stor som man kunde önska sig. Alltför ofta förses den svenska flaggan med
markeringar och märken av olika slag. För att bevara respekten för flaggan som
nationalsymbol är det viktigt att sådana övertramp kan beivras. Om detta inte
är möjligt med den nuvarande lagtexten som grund är det enligt motionären
riksdagens skyldighet att se till att lagen ändras.
I motion 1997/98:K709 av Karl-Gösta Svenson och Carl Erik Hedlund (m) begärs
ett tillkännagivande till regeringen om att straffbelägga användning av
Sveriges flagga på vilken det obehörigen anbringats märke, bokstav, tecken
eller text av något slag. Det är förbjudet att förse svenska flaggan med text,
märken, bokstäver eller andra tecken. Motionärerna kan tyvärr konstatera att
det alltför ofta syndas mot detta förbud i samband med olika arrangemang.
Eftersom straffbestämmelserna är slopade lägger naturligtvis inte polisen ned
någon möda för att komma till rätta med problemet. Straffsanktion bör enligt
motionärerna återinföras.
I motion 1997/98:K701 av Bertil Persson (m) begärs ett tillkännagivande till
regeringen om EU-flaggning vid Riksdagshuset. I andra EU-länder används, enligt
motionären, EU-flaggan allmänt som en viktig symbol för den europeiska
samhörigheten. I Sverige är sådant sällsynt. Riksdagen borde vara en
föregångare när det gäller förankringen av EU-medlemskapet. Enligt motionären
bör därför även EU-flaggan finnas hissad i anslutning till riksdagshuset.
I motion 1997/98:K706 av Jan Backman (m) begärs ett tillkännagivande till
regeringen om ett mer allmänt användande av EU-flaggan. Ett mer allmänt
flaggande med EU-flaggan skulle enligt motionären på ett naturligt sätt påminna
svenska folket om vårt medlemskap i unionen. Regeringen bör ta initiativ till
att EU-flaggan används i officiella sammanhang, tillsammans med den svenska.
Enskilda företag som vill använda EU-flaggan tillsammans med den svenska skall
kunna få information om vilka regler man bör följa.

Bakgrund
Enligt lagen (1906:55 s. 1) angående rikets flagga var det bl.a. straffbart att
använda flagga på vilken det obehörigen hade anbringats ett märke, en bokstav
eller något annat tecken.
I Justitiedepartementets promemoria Sveriges riksvapen och Sveriges flagga
(Ds Ju 1981:4) anfördes att straffbestämmelserna i flagglagen saknade praktisk
betydelse varför det inte syntes erforderligt att behålla dem.
Departementschefen instämde i proposition 1981/82:109 i promemorians förslag i
denna del.
Lagen (1982:269) om Sveriges flagga trädde i kraft den 1 januari 1983. Enligt
lagens 4 § får flaggan inte i vidare mån än som följer av paragrafen förses med
märken, bokstäver eller andra tecken. Undantagen gäller bl.a. statschefen och
Försvarsmakten. Någon sanktionsbestämmelse finns inte i lagen.
Utskottet behandlade i betänkande 1990/91:KU5 bl.a. en motion med begäran om
ett tillkännagivande till regeringen om åtlydnaden av lagen om Sveriges flagga.
Enligt motionären var flaggor i olika sammanhang oftare försedda med text av
olika slag. Trots att straffsanktion för skymfande av rikssymbol upphörde 1971
borde det vara möjligt att återställa respekten för flagglagen. Riksdagen borde
enligt motionären hemställa att Kommerskollegium framlade förslag om hur
flagglagen skulle kunna respekteras utan att särskilda straffsanktioner
återinfördes. Utskottet avstyrkte motionen och ansåg inte att det var påkallat
med något initiativ från riksdagens sida.
Enligt vad utskottet inhämtat från Europeiska kommissionen, Representationen i
Sverige, gäller för den s.k. europeiska flaggan (le drapeau européen) inga
särskilda bestämmelser för användningen i Sverige, utan i princip skall samma
regler respekteras som gäller användningen av den svenska flaggan.

Utskottets bedömning
Enligt 4 § lagen om Sveriges flagga får inte flaggan, med några undantag,
förses med märken, bokstäver eller andra tecken. I motionerna 1997/98:K705 och
1997/98:K709 föreslås att detta förbud förses med straffsanktion. Utskottet
anser det inte påkallat med något initiativ med anledning av motionerna utan
avstyrker dessa.
Utskottet finner det inte heller påkallat med något initiativ från utskottets
sida med anledning av motionerna 1997/98:K701 och 1997/98:K706 i vilka föreslås
ett mer allmänt användande av den europeiska flaggan. Även dessa motioner
avstyrks.

Ordensväsendet

Motioner
I motionerna 1996/97:K908 och 1997/98:K713 av Anders Björck m.fl. (m) hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av det officiella
belöningssystemet i enlighet med vad som anförts i motionen. Svenska medborgare
får inte ta emot svenska ordnar. De är förbehållna utländska medborgare. Detta
i sin tur har medfört en icke önskvärd splittring. Halvofficiella utländska
ordnar, liksom ?privatordnar?, har fått en ökad spridning. Detta är enligt
motionärerna knappast en önskvärd utveckling. Varje samhälle torde ha behov av
att kunna belöna sina medborgare för förtjänstfulla insatser. Praktiskt taget
alla andra stater har någon form av ordnar eller liknande belöningar, som kan
tillfalla förtjänta medborgare. Enligt motionärerna torde det knappast finnas
något billigare sätt att visa samhällets erkänsla för gjorda insatser än genom
ordensbelöningar. Sverige bör bryta sin internationella isolering i detta
hänseende. Enligt motionärernas uppfattning är det hög tid att göra en
ordentlig översyn över hela det officiella belöningssystemet.
I motionerna 1996/97:K905 och 1997/98:K704 av Leif Carlson (m) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag om att återinföra rätten för svenska
medborgare att erhålla de svenska kungliga ordnarna (yrkandena 1). I motion
1996/97:K905 begärs också förslag om att återinföra Vasa- respektive
Nordstjärneorden (yrkande 2), och i motion 1997/98:K704 begärs förslag om att
återinföra Vasa- respektive Svärdsorden (yrkande 2). Motionären anför följande.
Sedan ett tjugotal år tillbaka är ordensväsendet avskaffat för svenska
medborgare. Det ansågs i början på 1970-talet som omodernt och inte passande i
en demokratisk stat. I stället för det anrika ordensväsendet delar vi i stället
ut medaljer. Det är dels medaljer där regeringen bestämmer vilka som skall få
dem, dels sådana som monarken beslutar om. Detta visar att behovet och
önskemålet att till förtjänta medborgare visa sin uppskattning finns kvar i
allra högsta grad. Vi bör använda de förnäma ordnar vi har i vårt land i form
av Serafimerorden och Nordstjärneorden och de två avskaffade ordnarna Vasaorden
och Svärdsorden. Inom EU är det bara Irland som nu saknar ett ordensväsende.
Till och med i nybildade republiker som Finland har man ett väl fungerande
ordenssystem. Enligt svenska regler får svenska ordnar endast förlänas
utländska medborgare och, sedan bestämmelserna ändrades, medlemmar i den
kungliga familjen. Det är enligt motionären hög tid att ändra de nuvarande
bestämmelserna och ge svenska medborgare rätt att erhålla de kungliga ordnarna.
I motion 1997/98:K707 av Sten Andersson (m) hemställs att riksdagen ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny kunglig husorden.
Frånsett småstaterna - Luxemburg, Monaco m.fl. - förekommer husordnar i
Nederländerna, Spanien och Storbritannien. Victoriaorden i Storbritannien
förlänas, utan tillskott av statsmedel, såsom belöning för personliga tjänster
gentemot monarken och betraktas såsom ett monarkens personliga nådevedermäle.
Den tilldelas utlänningar i synnerhet vid statsbesök, men förlänas även
kungliga personer. En liknande svensk husorden skulle kunna användas för
motsvarande ändamål.
I motion 1997/98:K711 av Göthe Knutson (m) begärs ett tillkännagivande till
regeringen om instiftande av en orden till präster. Enligt motionären
diskuterades frågan om en särskild förtjänstorden för andliga ståndet redan på
1700-talet, men slutade med att Gustav III i en ?diktamen? till ordenskapitlet
inrättade ett särskilt ?andligt stånd? med ett begränsat antal platser inom
Nordstjärneorden. Denna orden är numera reserverad för utländska medborgare.
Konungen fastställde i hovprotokoll den 1 oktober 1990 stadgar för den av
ärkebiskopen utdelade ?Stefansmedaljen?. Denna utdelas till företrädare för och
medlemmar av Svenska kyrkan för förtjänstfulla insatser i kyrka och samhälle.
Emellertid hade Gustav III redan i slutet av 1778 planer färdiga för en ny
orden, Jehovaorden, avsedd uteslutande för det andliga ståndet. Det kan enligt,
motionären, vara lämpligt att nu förverkliga 1778 års planer på en särskild
orden för rikets prästerskap.

Bakgrund
Riksdagen har sedan år 1986 återkommande avslagit motioner om ett reformerat
ordens- och medaljväsende samt vissa andra frågor rörande det offentliga
belöningssystemet. Vid utskottets behandling under riksmötet 1992/93 av
motioner med bl.a. samma syfte som de nu aktuella, lämnade utskottet (bet.
1992/93:KU7) en ingående redovisning för det nuvarande ordensväsendet och den
reformering härav som skedde år 1975. I betänkandet redogjordes också för
riksdagens tidigare ställlningstaganden i frågan. Utskottet erinrade om att
1975 års reformering av det svenska belöningssystemet föregicks av ett
grundligt beredningsarbete och att konstitutionsutskottet (bet. 1973:KU27)
framhöll att det belöningssystem som då tillämpades återspeglade en gången tids
samhällssyn genom att ge uttryck för värderingar av samhällsinsatser enbart med
hänsyn till tjänsteställning. Vidare framhölls att ordnarna inte kunde anses
fylla sin uppgift när det gällde att belöna viktiga samhällsinsatser. Reformen
stöddes också av de personalorganisationer som företrädde det övervägande
antalet statsanställda. Det argument som låg till grund för reformen hade
enligt utskottets mening fortfarande viss tyngd. Mot denna bakgrund borde
enligt utskottet en översyn av det offentliga belöningssystemet avvaktas intill
dess det tydligare visats att ett mer utvecklat belöningssystem skulle kunna
fylla sin uppgift. Mot bakgrund av det anförda avstyrkte utskottet motionerna.
Utskottet behandlade i betänkande 1993/94:KU4 motioner av samma slag som de
nu aktuella. Motionerna avstyrktes av utskottet med hänvisning till att det
inte fanns skäl att föreslå riksdagen att frångå det tidigare
ställningstagandet. I en reservation (m, fp, kds och nyd) förordades att det
offentliga belöningssystemet skulle bli föremål för en översyn. Riksdagen
följde utskottet.
Även i betänkande 1994/95:KU16 avstyrkte utskottet liknande motionsyrkanden
då det enligt utskottet inte fanns anledning att frångå ställningstagandet att
de argument som låg till grund för reformen 1975 fortfarande fick anses ha viss
tyngd samt att en översyn av det offentliga belöningssystemet borde avvaktas
intill dess det tydligare visats att ett mer utvecklat belöningssystem skulle
kunna fylla sin uppgift.

Utskottets bedömning
Liknande motioner som de nu aktuella har tidigare avslagits av riksdagen med
hänvisning till att de argument som låg till grund för reformen 1975
fortfarande får anses ha viss tyngd. Riksdagen har ansett att en översyn av det
offentliga belöningssystemet bör avvaktas intill dess det tydligare visats att
ett mer utvecklat belöningssystem skulle kunna fylla sin uppgift. Utskottet
anser att det inte finns skäl att frångå detta ställningstagande.
Motionerna 1996/97:K905, 1996/97:K908, 1997/98:K713, 1997/98:K704,
1997/98:K707 och 1997/98:K711 avstyrks av utskottet.

Utmärkelsen ?För nit och redlighet i rikets tjänst?

Motionen
I motion 1997/98:K712 av Gullan Lindblad och Liselotte Wågö (m) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär tilläggsbestämmelser avseende officiella
tjänsteutmärkelser i enlighet med vad som anförts i motionen. De tidigare tele-
och postverken ombildades till de statsägda aktiebolagen Telia AB och Posten
AB. Trots långvarig anställning hos staten upphörde samtidigt vederbörande
anställds rätt att erhålla utmärkelsen ?För nit och redlighet i rikets tjänst?
i dess olika varianter: guldmedalj, guldarmbandsur, kristallskål eller vas.
Någon form av övergångsbestämmelse måste enligt motionärerna utfärdas,
lämpligen i tillägg till gällande förordning om utmärkelsen ?För nit och
redlighet i rikets tjänst?. Denna förordning bör samtidigt förtydligas
beträffande riksdagens anställda som för närvarande inte betraktas som
statsanställda och således varit uteslutna från att erhålla den statliga
tjänsteutmärkelsen.

Bakgrund
Enligt 1 § förordning (1974:225) om utmärkelsen ?För nit och redlighet i rikets
tjänst? tilldelas utmärkelsen den som har visat nit och redlighet såsom
anställd hos staten under minst 30 år. Närmare föreskrifter för
verkställigheten av förordningen meddelas enligt 8 § av Statens
arbetsgivarverk.
Av Statens arbetsgivarverks cirkulär ?För nit och redlighet i rikets tjänst?
1993 A 18, 2.1 framgår bl.a. följande. ?Tid för anställning hos riksdagen och
dess myndigheter, som ju också utgör anställning hos staten, skall
tillgodoräknas för NOR.?

Utskottets bedömning
Enligt vad utskottet inhämtat och redovisat tillhör anställda i riksdagen den
grupp som kan komma i fråga för utmärkelsen ?För nit och redlighet i rikets
tjänst?. Motionen bör i övrigt inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida
och avstyrks därför.

Medalj för sjömän

Motionen
I motion 1996/97:K917 av Birger Hagård (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag om instiftande av en medalj för mod och framstående
sjömanskap i enlighet med vad som anförts i motionen. Genom beslut den 10
januari 1941 instiftade Kungl. Maj:t (Handelsdepartementet) ett särskilt
utmärkelsetecken för sjömän, nämligen medaljen i guld med inskrift ?För mod och
rådighet till sjöss under farofylld tid?. Medaljen är en typisk krigsdekoration
och har inte utdelats sedan 1945. Ändrad utdelningspraxis - närmast i form av
en fredstidsversion av medaljen, som skulle få den förkortade inskriptionen
?För mod och rådighet till sjöss? - utreddes på 1960-talet av en arbetsgrupp
inom dåvarande sjöfartsstyrelsen. Något förslag avgavs aldrig till
departementet sedan remissyttrandena sammanställts. I den efterföljande
diskussionen anfördes bl.a. att förslagets definition av begreppet ?insatser
för sjöräddning? anförde ett alltför snävt språkbruk. Det framhölls således att
det enda och specifika slag av rådighet, som har avgörande betydelse, är ett
framstående sjömanskap. Medaljen måste därför få en helt ny inskription,
nämligen ?För mod och framstående sjömanskap?. Det är en kategori
räddningsaktioner, som i sitt absoluta krav på en unik form av rådighet byggd
på ett överlägset behärskande av yrkets kunskaper skiljer sig från andra. Med
detta utvidgade begrepp skulle det bli möjligt att med en officiell utmärkelse
ej blott uppmärksamma enstaka händelser och bedrifter utan även erkänna den
sammanlagda insats en gammal sjöman har bakom sig av många svåra beslut och
rådiga handlingar till livs och fartygs säkrande med avvärjda risker och
bekämpande av faror. Att stundom enskilda sammanslutningar utdelar
sjöfartsbelöningar måste i sammanhanget anses vara ovidkommande. Enligt
internationell kutym är detta nämligen en statsmakterna tillkommande uppgift
och motionens syfte torde enligt motionären ej annorledes kunna uppnås. Den nya
medaljen bör administreras av Kungl. Maj:ts Orden och inkomna förslag beredas
inom Sjöfartsverket.
I motion 1997/98:K708 av Sten Andersson (m) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ombildande av Emile
Robins belöning till en bärbar bärgningsmedalj. Den förmögne affärsmannen Emile
Robin (1819-1915) donerade medel till flera länder för att på skilda sätt
befrämja sjöräddningsväsendet. I de flesta fall, bl.a. i Sverige och i Norge,
utdelades penningbelopp. Efter en permutationsansökan från Sjöfartsverket
beslöt Kammarkollegiet 1982 att den 1972 upprättade Stiftelsen Sveriges
Sjömanshus disponerar avkastningen av Emile Robins donation. ?Emile Robins
belöning? är ett kontantbelopp, trots att en ?bärgningsmedalj? med angivande av
donators namn bättre hade motsvarat internationella förhållanden.

Tidigare riksdagsbehandling
Sedan 1986 har konstitutionsutskottet återkommande behandlat motioner med
yrkanden om medaljväsendet utan att motionerna har vunnit gehör. Motionerna har
gällt inrättandet av nya medaljer som särskild minnesmedalj för
beredskapstjänstgöring, medalj för svensk militär personal i annat
ursprungsuppdrag än FN-tjänst, medalj för särskilda krigsmannaförtjänster,
medalj för svenska sjömäns insatser under andra världskriget och medalj för
berömlig flygargärning. Vidare har trafikutskottet behandlat och avstyrkt
motioner om instiftande av räddningsbragder till sjöss med hänvisning till
bl.a. Carnegiestiftelsens och Stiftelsen Sveriges Sjömanshus belöningar (TU
1984/85:12, TU 1987/88:17).
Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande 1995/96:KU11 en motion enligt
vilken den donation från Emile Robin som Sverige erhöll 1886 skulle ?räddas ur
glömskan?. Detta kunde enligt motionären ske genom att kapitalet fick brukas
för framtagande av en medalj för räddningsinsatser i samband med sjökatastrofer
med angivande av donatorns namn. Donationen hade skett i syfte att Sverige
årligen skulle belöna en svensk fartygsbefälhavare i längre fart, vilken ?under
det nästföregående året från överhängande fara räddat skeppsbrutna av vilken
som helst nationalitet?. Enligt motionären borde medaljen kunna utdelas som
erkänsla för de räddningsinsatser som åstadkoms i samband med Estonias
förlisning den 28 september 1994.
Utskottet redogjorde i sin bedömning för Emile Robins donationsfond som hade
upplösts genom Kammarkollegiets beslut om permutation år 1982. Kapital och
avkastning överfördes genom beslutet till Stiftelsen Sveriges Sjömanshus för
att av direktionen disponeras för i stiftelsens stadgar angivna ändamål.
Härigenom upplöstes fonden. Kammarkollegiet förordnade bl.a. att en belöning på
minst 3 000 kr under namn av ?Emile Robins belöning? skulle tilldelas en svensk
fartygsbefälhavare i längre fart, vilken under det näst föregående året från
överhängande fara räddat en skeppsbesättning av vilken som helst nationalitet.
Enligt stadgarna för Stiftelsen Sveriges Sjömanshus är stiftelsens ändamål att
ge stöd och hjälp, i fall då framträdande behov därav föreligger, åt personer
som är eller varit verksamma inom sjömansyrket och åt sådana personers anhöriga
samt, i andra hand, att även i övrigt verka till nytta och gagn för sjöfolket.
I december 1994 och april 1995 belönade Stiftelsen Sveriges Sjömanshus de
förband och fartyg som deltog i räddningsinsatserna i samband med Estonias
förlisning. Enligt utskottet syntes syftet med motionen därmed vara i huvudsak
tillgodosett varför den avstyrktes.

Utskottets bedömning
Utskottet har återkommande behandlat motioner som gällt inrättandet av nya
medaljer, t.ex. medalj för särskilda krigsmannaförtjänster och medalj för
svenska sjömäns insatser under andra världskriget. Utskottet har därvid inte
funnit skäl till något initiativ med anledning av motionerna. Utskottet finner
inte skäl att nu göra annan bedömning och avstyrker därför motionerna
1996/97:K917 och 1997/98:K708.

Nationalmonument

Motionen
I motion 1997/98:K714 av Pär-Axel Sahlberg m.fl. (s, m, c, fp, v, kd) begärs
ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om en
riksinsamling för ett nationellt monument enligt motionens intentioner (yrkande
1). Sverige har en lång och spännande historia. Genom århundraden är den
svenska historien förbunden med andra nationer och andra folks historia. En del
anser att vi i Sverige har en för svag nationalkänsla. I andra länder har
gemensamma krigserfarenheter eller självständighetsdagar kunnat vara symbolen
för en nationell stolthet. Det finns exempel på att en nations konstitution kan
vara en samlande faktor. Grundlagsfäder blir monument som representerar
nationen i ett historiskt perspektiv och en stolthet över samlade erfarenheter
blir symboler för nationen. Sverige skulle behöva en sund nytändning för
samlande symboler för ?det svenska?. En symbol för det Sverige som ständigt
förändras, som rymmer nya medborgare, traditioner och kultur som nu är med och
bygger nationens framtid. Motionärerna föreslår att en stor riksinsamling
initieras av den svenska regeringen för att bygga ett centralt placerat
monument där den svenska historien skildras. Placeringen kan ske vid
Riksdagshuset eller på Riddarholmen och blir med all säkerhet en mötesplats för
gamla och nya svenskar samt ett viktigt turistmål.

Utskottets bedömning
Utskottet delar motionärernas uppfattning att Sverige har en lång och spännande
historia. Däremot finns det, såvitt utskottet är bekant, inte något
vetenskapligt stöd för åsikten att den svenska nationalkänslan skulle vara
svag. Utskottet anser att ett privat initiativ kan lämpa sig bäst för en sådan
riksinsamling som beskrivs i motionen. Utskottet avstyrker motion 1997/98:K714
yrkande 1.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande helgdagar m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K904, 1996/97:K906, 1996/97:K910,
1997/98:K702, 1997/98:K710 och 1997/98:K714 yrkande 2,
res. 1 (m, fp, v)
2. beträffande Sveriges flagga m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K701, 1997/98:K705, 1997/98:K706 och
1997/98:K709,
3. beträffande ordensväsendet
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K905, 1996/97:K908, 1997/98:K704,
1997/98:K707, 1997/98:K711 och 1997/98:K713,
res. 2 (m, fp)
4. beträffande utmärkelsen "För nit och redlighet i rikets tjänst"
att riksdagen avslår motion 1997/98:K712,
5. beträffande medalj för sjömän
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K917 och 1997/98:K708,
6. beträffande nationalmonument
att riksdagen avslår motion 1997/98:K714 yrkande 1.
res. 3 (m, v)

Stockholm den 4 november 1997

På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina
Rönnung (s), Anders Björck (m), Axel Andersson (s), Widar Andersson (s), Birger
Hagård (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Birgitta Hambraeus (c), Jerry
Martinger (m), Mats Berglind (s), Kenneth Kvist (v), Frank Lassen (s), Peter
Eriksson (mp), Nikos Papadopoulos (s), Nils Fredrik Aurelius (m) och Ann-
Kristin Føsker (fp).

Reservationer

1. Helgdagar m.m. (mom. 1)
Birgit Friggebo (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Jerry Martinger
(m), Kenneth Kvist (v), Nils Fredrik Aurelius (m) och Ann-Kristin Føsker (fp)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ?Utskottet
vidhåller? och på s. 6 slutar med ?1996/97:K904 avstyrks.? bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets mening finns det anledning att stärka den svenska
identiteten och vår nationskänsla. För att i viss mån tillgodose behovet av en
stärkt svensk identitet borde enligt utskottet nationaldagen ges ett större
symbolvärde än vad den har i dag. Utskottet delar därför flera motionärers
uppfattning att nationaldagen bör göras till allmän helgdag. Samtidigt bör
annandag pingst upphöra att vara allmän helgdag. Med bifall till motionerna
1996/97:K906, 1996/97:K910, 1997/98:K702 och 1997/98:K714 yrkande 2 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
Utskottet avstyrker motionerna 1996/97:K904 och 1997/98:K710.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande helgdagar m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:K904 och 1997/98:K710 samt med
bifall till motionerna 1996/97:K906, 1996/97:K910, 1997/98:K702 och
1997/98:K714 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

2. Ordensväsendet (mom. 3)
Birgit Friggebo (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Jerry Martinger
(m), Nils Fredrik Aurelius (m) och Ann-Kristin Føsker (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Liknande
motioner? och på s.10 slutar med ?avstyrks av utskottet.? bort ha följande
lydelse:
Vid den reform av det svenska ordensväsendet som genomfördes 1975 upphörde
möjligheten att tilldela svenska medborgare ordensutmärkelser. Utskottet anser
att erfarenheterna sedan 1975 talar för att det finns ett behov av ett mer
nyanserat offentligt belöningssystem än det nuvarande. Av betydelse i
sammanhanget är de ökade internationella kontakterna. Ett officiellt
ordensväsende som omfattar egna medborgare finns i nästan alla övriga länder i
Europa. Enligt utskottets mening finns det sålunda anledning att göra en
översyn av det nuvarande belöningssystemet och utreda om detta fyller
samhällets behov av att på ett tillfredsställande sätt kunna hedra och belöna
personer som på olika sätt gjort särskilt förtjänstfulla insatser. Med bifall
till motionerna 1996/97:K908 och 1997/98:K713 samt med anledning av motionerna
1996/97:K905, 1997/98:K704, 1997/98:K707 och 1997/98:K711 bör vad utskottet nu
anfört ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande ordensväsendet
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:K908 och 1997/98:K713 samt med
anledning av motionerna 1996/97:K905, 1997/98:K704, 1997/98:K707 och
1997/98:K711 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

3. Nationalmonument (mom. 6)
Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Jerry Martinger (m), Kenneth Kvist (v)
och Nils Fredrik Aurelius (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ?Utskottet
delar? och slutar med ?yrkande 1.? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet skulle ett nationalmonument, såsom det beskrivs i motionen,
med en skildring av den svenska historien, vara en symbol för det Sverige som
ständigt förändras, som rymmer nya medborgare, traditioner och kulturer.
Utskottet delar motionärernas förslag att en stor riksinsamling bör initieras
av den svenska regeringen. Med bifall till motion 1997/98:K714 yrkande 1 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande nationalmonument
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K714 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1
Motionerna............................................1
Utskottet.............................................3
Helgdagar m.m. 3
Bakgrund 4
Utskottets bedömning 5
Sveriges flagga m.m. 6
Bakgrund 7
Utskottets bedömning 7
Ordensväsendet 7
Bakgrund 9
Utskottets bedömning 9
Utmärkelsen För nit och redlighet i rikets tjänst 10
Bakgrund 10
Utskottets bedömning 10
Medalj för sjömän 10
Tidigare riksdagsbehandling 11
Utskottets bedömning 12
Nationalmonument 12
Utskottets bedömning 13
Hemställan 13
Reservationer........................................14
1. Helgdagar m.m. (mom. 1) 14
2. Ordensväsendet (mom. 3) 15
3. Nationalmonument (mom. 6) 15