Äktenskaps- och sambofrågor

Betänkande 1992/93:LU36

Lagutskottets betänkande 1992/93:LU36

Äktenskaps- och sambofrågor

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation

1992/93
LU36

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet sex motioner på äktenskaps-
och sambolagstiftningens områden. En motion rör frågan om makes
förfoganderätt över fast egendom, och ett motionsyrkande angår
behandlingen av rätt till ålderspension vid bodelning. I tre
motioner, bl.a. en flerpartimotion (s, fp, c, nyd, v), framläggs
önskemål om skyndsam lagstiftning om registrerat partnerskap. I
en av dessa motioner -- en (v)-motion -- begärs också en
utredning om rätt för homosexuella att adoptera. Slutligen
behandlar en motion frågan om frivilliga samlevnadsavtal.

Utskottet avstyrker bifall till samtliga motionsyrkanden.

Till betänkandet har fogats en reservation (s) i fråga om
registrerat partnerskap samt en meningsyttring (v) i samma fråga
och i fråga om en utredning om homosexuellas rätt att adoptera.

Motionerna

1992/93:L406 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om registrerat
partnerskap för homosexuella.

1992/93:L409 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om
partnerskap för homosexuella enligt vad i motionen anförts,

2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om rätt för
homosexuella att adoptera barn.

1992/93:L413 av Ines Uusmann och Berit Andnor (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ändring av äktenskapsbalken/sambolagen.

1992/93:L414 av Ingvar Svensson (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av en översyn av möjligheterna att teckna frivilliga
juridiska avtal på samlevnadsområdet utan att särskild
lagstiftning skall behöva användas för varje samlevnadstyp.

1992/93:L421 av Kent Carlsson m.fl. (s, fp, c, nyd, v, -) vari
yrkas att riksdagen antar de i motionen intagna förslagen till
1. lag om partnerskap,
2. lag om ändring i äktenskapsbalken,
3. lag om ändring i brottsbalken.

1992/93:Sf216 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en återgång till tidigare regler om värdet
av ålderspension vid bodelning.

Utskottet

Inledning

Den familjerättsliga lagstiftningen har under de senaste två
årtiondena varit föremål för en genomgripande omarbetning. Efter
en lång rad av delreformer på äktenskapsrättens område under
denna tid fattade riksdagen (prop. 1986/87:1, bet. LU18) i april
1987 beslut om att giftermålsbalken (GB) skulle ersättas med en
ny balk, äktenskapsbalken (ÄktB). I samband därmed beslöt
riksdagen också om genomförandet av lagen (1987:232) om sambors
gemensamma hem (sambolagen) samt om viktiga ändringar i
ärvdabalken. Vidare antog riksdagen våren 1987 lagen (1987:788)
om införande av äktenskapsbalken samt annan följdlagstiftning
till äktenskapsbalken m.m. (prop. 1986/87:86, bet. LU26). Till
grund för lagstiftningen låg Familjelagsakkunnigas
huvudbetänkande Äktenskapsbalk (SOU 1981:85). Senare samma år
infördes lagen (1987:813) om homosexuella sambor (prop.
1986/87:124, bet. LU28).

Den nya lagstiftningen trädde i kraft den 1 januari 1988 och
innebär betydelsefulla förändringar främst i fråga om
förmögenhetsordningen i äktenskapet och fördelningen av makarnas
egendom vid äktenskapets upplösning. Ett uttalat syfte med
förändringarna har varit att åstadkomma en högre grad av
ekonomisk rättvisa mellan makarna vid äktenskapsskillnad.
Ändringarna i ärvdabalken syftar till att skapa möjligheter för
den efterlevande maken att få ärva den avlidne makens
kvarlåtenskap och därmed att kunna sitta kvar i orubbat bo.
Införandet av sambolagen har i främsta rummet föranletts av
behovet av att tillförsäkra den svagare parten i ett
samboförhållande vissa rättigheter i fråga om det gemensamma
hemmet då sammanlevnaden upphör. Avsikten har däremot inte varit
att söka uppnå en med äktenskapet jämförbar reglering av
samboförhållanden. Genom lagen om homosexuella sambor har
sambolagen och regler i vissa andra lagar gjorts tillämpliga på
homosexuella samboförhållanden.

Makars och sambors egendom

ÄktB utgår från att makar kan ha två slag av tillgångar,
giftorättsgods och enskild egendom. Enligt 7 kap. 1 § ÄktB är en
makes egendom giftorättsgods i den mån den inte är enskild
egendom.

I vilka fall en makes egendom kan vara enskild anges i 7 kap.
2 § ÄktB. Främst märks det fallet att makarna genom
äktenskapsförord bestämt att viss egendom skall vara enskild.
Egendom som är enskild på grund av äktenskapsförord kan göras
till giftorättsgods genom nytt äktenskapsförord. Vidare anges i
lagrummet att egendom kan vara enskild om en make har fått den i
gåva från någon annan än den andra maken med det villkoret att
egendomen skall vara mottagarens enskilda. Detsamma gäller i
fråga om egendom som under sådant villkor tillfaller en make
genom arv eller testamente. Vidare kan enligt lagrummet vad som
trätt i stället för enskild egendom utgöra sådan egendom. Genom
en nyligen beslutad ändring i paragrafen (prop. 1992/93:148,
bet. LU23) är även egendom som en make förvärvar genom ett
förmånstagarförordnande vid livförsäkring, olycksfallsförsäkring
eller sjukförsäkring, som tecknats av någon annan än den andra
maken, enskild om försäkringstagaren har föreskrivit det. 7 kap.
2 § ÄktB innefattar en uttömmande reglering av de sätt på vilka
egendom kan göras till den ena makens enskilda egendom, vilket
innebär att enskild egendom inte kan tillskapas genom några
andra rättshandlingar än de nämnda.

Frågan vilken karaktär som tillgången har får betydelse vid
bodelning mellan makarna. Bodelning skall göras då äktenskapet
upplöses genom äktenskapsskillnad eller den ena makens död.
Makarna har också möjlighet att -- om de är överens om det --
göra bodelning utan samband med äktenskapets upplösning.
Giftorättsgods skall som huvudregel ingå i bodelningen, medan
enskild egendom i princip inte skall göra det. I likhet med GB
bygger ÄktB på principen att makarnas giftorättsgods vid
bodelningen skall delas lika mellan dem sedan vardera maken
erhållit täckning för sina skulder.

Sambolagen är tillämplig i fråga om sådana samboförhållanden i
vilka en ogift man och en ogift kvinna lever tillsammans under
äktenskapsliknande förhållanden. Lagen innebär att när ett
samboförhållande upplöses får samborna en giftorättsliknande
rätt till delning av sådan egendom i det gemensamma hemmet som
har anskaffats för gemensamt begagnande. Huvudregeln är alltså
även här att värdet av den gemensamma bostaden och bohaget i den
skall delas lika mellan samborna. Denna huvudregel kan dock --
på samma sätt som vid bodelning mellan makar -- frångås om en
likadelning skulle framstå som oskälig. För sådana sambor som
önskar hålla isär sina ekonomiska förhållanden har en möjlighet
öppnats att avtala om att lagens delningsregler inte skall gälla
i deras samboförhållande.

Enligt motion L413 av Ines Uusmann och Berit Andnor (s) är
det vid separation i praktiken möjligt för ena maken eller
sambon att avyttra fast egendom till men vid bodelningen för den
andra parten. Ett relativt enkelt sätt att komma åt ett sådant
förfarande är enligt motionärerna att ändra lagstiftningen så
att man hos berörd tingsrätt i lagfartsregistret kan lägga in
ett totalt säljförbud för den aktuella fastigheten till dess
bodelning skett.

Utskottet vill till en början erinra om att ÄktB, liksom
fallet var med GB, bygger på principen att makarna i ett
äktenskap är två ekonomiskt självständiga subjekt som var och en
äger och disponerar över den egendom som han eller hon fört med
sig in i äktenskapet eller förvärvat under äktenskapet. Av
hänsyn till andra makens intresse råder dock enligt ÄktB
inskränkningar i vissa hänseenden i makes förfoganderätt över
sin egendom.

Sålunda gäller enligt 7 kap. 5 § ÄktB som huvudregel bl.a. att
en make inte utan den andra makens samtycke får avhända sig fast
egendom som utgör makarnas gemensamma bostad. En make får inte
heller utan den andre makens samtycke avhända sig fast egendom
som inte utgör makarnas gemensamma bostad, om egendomen är
giftorättsgods. I sistnämnda fall behövs dock inte samtycke om
mål om äktenskapsskillnad pågår och maken förvärvat egendomen
efter det att talan om äktenskapsskillnad väcktes.
Bestämmelserna i 7 kap. 5 § ÄktB om fast egendom tillämpas också
i fråga om tomträtt. För samboförhållanden gäller enligt 17 §
sambolagen bl.a. att en sambo inte utan den andra sambons
samtycke får avhända sig en bostad som, om bodelning kommer till
stånd mellan samborna, skall ingå i bodelningen. Om en make
eller sambo utan erforderligt samtycke eller tillstånd har
avhänt sig egendomen skall domstolen på talan av denne förklara
att rättshandlingen är ogiltig och att egendomen skall återgå (7
kap. 9 § ÄktB resp. 19 § sambolagen).

Den som med äganderätt förvärvat fast egendom skall söka
inskrivning av förvärvet (lagfart) hos inskrivningsmyndighet.
Regler om lagfart finns i 20 kap. jordabalken. Enligt dessa
bestämmelser skall en lagfartsansökan förklaras vilande bl.a.
vid överlåtelse där överlåtaren är gift och förvärvet enligt
ÄktB:s bestämmelser är beroende av den andre makens samtycke (20
kap. 7 § punkt 7). Detsamma gäller vid förvärv där den som
överlåter egendomen är sambo och förvärvet enligt sambolagen är
beroende av den andre sambons samtycke, dock endast om en
anteckning gjorts hos inskrivningsmyndigheten om en anmälan från
samborna att fastigheten är gemensam bostad för dem båda (punkt
8). Vilandeförklaringen får bl.a. den konsekvensen att
inteckning kan beviljas i fastigheten endast om den som har
lagfart medger det. Lagfartsansökan kan beviljas först när
sökanden visar att det hinder som föranlett vilandeförklaringen
undanröjts.

Av reglerna om lagfart följer vidare att make eller sambo, som
tillskiftats fast egendom vid bodelning, är skyldig att söka
lagfart på förvärvet, när egendomen förut tillhört andra maken
eller sambon.

Utöver vad nu nämnts vill utskottet också peka på att vardera
maken, sedan frågan om äktenskapsskillnad anhängiggjorts, fram
till bodelningen är skyldig att redovisa för förvaltningen av
sin egendom och för sådan egendom som maken har haft hand om men
som tillhör den andra maken (9 kap. 3 § ÄktB). Om det behövs för
att skydda den ena makens rätt vid bodelning kan vidare domstol
på begäran sätta den andre makens egendom (eller del av den)
under särskild förvaltning (9 kap. 8 § ÄktB). Bodelningen kan
också korrigeras om den ena maken inom tre år före ansökan om
äktenskapsskillnad genom gåva avhänt sig giftorättsgods i inte
obetydlig omfattning eller använt sitt giftorättsgods till att
öka värdet av sin enskilda egendom. Korrigeringen skall göras så
att man vid bodelningen beräknar den andre makens andel i boet
som om det ifrågavarande giftorättsgodset alltjämt hade funnits
kvar (11 kap. 4 § ÄktB).
Utskottet finner, med hänvisning till den lämnade redogörelsen
för gällande rätt, att några lagstiftningsåtgärder inte kan
anses påkallade med anledning av de frågeställningar som
aktualiseras i motion L413. Utskottet avstyrker därför bifall
till motionen.

Makars pensionsrättigheter

Enligt bestämmelser i 10 kap. 3 § ÄktB har vardera maken rätt
att undanta viss egendom eller rättighet från bodelning trots
att egendomen eller rättigheten utgör giftorättsgods. Av
lagrummets första stycke följer att exempelvis rätten till
pension från den allmänna försäkringen liksom pension från
arbetsgivaren skall hållas utanför bodelningen. Detsamma torde
gälla en anställds rätt enligt en pensionsförsäkring som
arbetsgivaren tecknat. Av andra stycket i paragrafen följer att
också rätt till pension på grund av en privat försäkring som
någon av makarna äger skall undantas. En förutsättning är dock
att utfallande belopp skall beskattas som inkomst och att
försäkringen gäller rätt till (1) ålderspension eller
invalidpension, eller (2) efterlevandepension i fall då rätt
till utbetalning av pension föreligger vid bodelningen. Enligt
ett till paragrafen tillagt tredje stycke, som trätt i kraft den
1 januari 1990, skall rätt till nu angivet slag av pension dock
helt eller delvis ingå i bodelningen om det med hänsyn till
äktenskapets längd, makarnas ekonomiska förhållanden och
omständigheterna i övrigt skulle vara oskäligt att undanta
pensionsrätten från bodelning.

Bestämmelserna i 10 kap. 3 § ÄktB om privata
pensionsförsäkringar innebär en nyhet i förhållande till äldre
rätt. Enligt GB gällde att sådana försäkringar skulle ingå i
bodelningen.

Enligt motion Sf216 av Margareta Viklund (kds) bör
reglerna ändras så att värdet av ålderspension på grund av en
privat försäkring åter skall ingå i bodelningen (yrkande 3). Den
nya ordning som i detta avseende infördes genom ÄktB innebär
enligt motionärerna att klyftan mellan kvinnors och mäns
pensioner ökat ytterligare.

När motioner rörande behandlingen av makars pensionsförmåner
vid bodelning senast prövades i riksdagen (bet. 1991/92:LU32),
erinrade utskottet om att Pensionsberedningens slutbetänkande
(SOU 1990:76) Allmän pension övervägdes inom
Socialdepartementet. I betänkandet har beredningen tagit upp
frågan om delning av pensionsrätt mellan makar inom ATP.
Beredningen har därvid -- efter sammanvägning av skäl för och
emot ett system med likadelning mellan makar av den ATP-rätt som
de intjänat under äktenskapet -- ställt sig avvisande till ett
sådant system. Vid övervägande av andra tänkbara lösningar har
beredningen dock funnit att en framkomlig väg skulle vara en
utvidgning av tillämpningsområdet för den jämkningsregel som
införts i 10 kap. 3 § tredje stycket ÄktB. Enligt beredningen
skulle denna regel möjligen i en något modifierad form kunna
utsträckas till att avse även pensionsrätt inom ATP och de
kollektivavtalsreglerade tjänstepensioneringarna. Något mer
konkret förslag har dock inte framlagts, utan beredningen har
inskränkt sig till att framhålla vikten av att en lösning enligt
det skisserade alternativet prövas i något sammanhang som är mer
lämpligt än inom ramen för en utredning på den allmänna
försäkringens område. Utskottet uttalade i sitt av riksdagen
godkända betänkande att det beredningsarbete som pågick inom
regeringskansliet rörande den allmänna pensionen borde avvaktas.
Med hänsyn till vad som anförts i Pensionsberedningens
betänkande utgick utskottet från att behovet av eventuella
änringar i ÄktB skulle komma att övervägas under detta arbete.
Någon riksdagens vidare åtgärd med anledning av de då aktuella
motionsyrkandena var således inte påkallad, och utskottet
avstyrkte följaktligen bifall till yrkandena.

Regeringen har i slutet av år 1991 tillsatt en särskild
arbetsgrupp med uppgift att utarbeta ett förslag till
förändringar i systemet för den allmänna pensioneringen.
Arbetsgruppen, som antagit namnet Pensionsarbetsgruppen, har
enligt sina direktiv (dir. 1991:102) till syfte att mot bakgrund
av Pensionsberedningens slutbetänkande och de inkomna
remissvaren utarbeta förslag till ett nytt system för den
allmänna pensioneringen. Arbetsgruppen har i
departementspromemorian (Ds 1992:89) Ett reformerat
pensionssystem -- Bakgrund, principer och skiss redovisat den
grundläggande strukturen vad gäller förmåner och avgifter i ett
förändrat pensionssystem. Arbetsgruppen framhåller att vad som
tas upp i promemorian enbart är preliminära ståndpunkter och att
det inte rör sig om några definitiva ställningstaganden från
arbetsgruppens sida.

I promemorian anförs bl.a. att det under det fortsatta arbetet
får prövas om det bör införas regler i pensionssystemet som ger
makar valfrihet att år för år fördela intjänad pensionsrätt lika
sig emellan. Ett system som möjliggör frivillig likadelning
mellan makar av pensionsrätt bör därför övervägas.

Enligt vad utskottet inhämtat beräknas Pensionsarbetsgruppen
vara klar med sitt arbete i maj 1993. I enlighet med sin
tidigare inställning anser utskottet att det pågående
beredningsarbetet inom regeringskansliet rörande den allmänna
pensionen bör avvaktas. Riksdagen bör därför inte vidta någon
åtgärd med anledning av det nu aktuella motionsyrkandet, och
utskottet avstyrker bifall till motion Sf216 yrkande 3.

Lagstiftning om registrerat partnerskap

I Danmark gäller en lag om registrerat partnerskap. Lagen
trädde i kraft den 1 oktober 1989 och innebär att två personer
av samma kön kan få till stånd en registrering av ett
partnerskap mellan dem. I och med registreringen har den
lagstiftning som gäller för makar motsvarande tillämpning i
betydelsefulla delar, bl.a. vad avser de ekonomiska
rättsverkningarna av ett äktenskap. I vissa hänseenden har dock
de rättsregler som gäller för makar inte gjorts tillämpliga på
parterna i ett registrerat partnerskap. Det är bl.a. fallet
beträffande rätten till gemensam vårdnad om barn samt i fråga om
möjligheten att adoptera barn.

När frågan om införandet av en svensk motsvarighet till den
danska lagen om registrerat partnerskap behandlades våren 1990
framhöll utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande
1989/90:LU23 att tiden kunde vara mogen för en utvärdering av i
vad mån lagen om homosexuella sambor medfört de fördelar för
homosexuella som det var avsikten att de nya reglerna skulle ge
dem. Utvärderingen borde också innefatta en kartläggning av
andra frågor som de homosexuella upplevde som ett problem.
Utskottet utgick från att en sådan utvärdering skulle komma till
stånd i lämpligt sammanhang. Frågan huruvida vi i Sverige skall
införa regler om registrerat partnerskap efter mönster av den
lagstiftning som antagits i Danmark ansåg utskottet däremot vara
för tidigt väckt. Enligt utskottet var det angeläget att
regeringen tog initiativ till överläggningar med övriga nordiska
länder rörande möjligheterna till en lagstiftning på området i
nordiskt samförstånd. I avvaktan på utvecklingen i våra
grannländer borde emellertid frågan om en svensk lagreglering
vila. Med hänvisning till vad utskottet anfört avstyrkte
utskottet bifall till de då aktuella motionerna.

Socialstyrelsen, som har ett övergripande ansvar för
samordningen av insatser för de homosexuella, tog härefter upp
frågan i en skrivelse till regeringen i juni 1990 och föreslog
en lagstiftning om registrerat partnerskap, byggd på den danska
lagen.

Regeringen tillkallade i januari 1991 en kommitté för att dels
göra en utvärdering av lagen om homosexuella sambor, dels
överväga en lagstiftning om s.k. registrerat partnerskap. Av
direktiven (dir. 1991:6) till utredningen, som antagit namnet
Partnerskapskommittén, framgår att en grundläggande fråga när
det gäller en lagstiftning om registrerat partnerskap är vilket
tillämpningsområde en sådan lagstiftning bör ha. Kommittén bör
överväga om lagen bör omfatta enbart homosexuella relationer
eller om den i stället bör utgå från någon form av
hushållsgemenskap och i så fall vilken. Vidare konstateras i
direktiven att Socialstyrelsens förslag går ut på att ett
registrerat partnerskap med vissa undantag skall få samma
rättsverkningar som ett äktenskap har. En viktig uppgift för
kommittén blir därför att inventera äktenskapets olika
rättsverkningar för att kunna bedöma vilka undantag som med en
sådan utgångspunkt ter sig påkallade. Med hänsyn till
önskvärdheten av nordisk rättslikhet på bl.a. familjerättens
område, bör kommittén också ta del av de erfarenheter som har
vunnits i Danmark och informera sig om situationen på det
aktuella området i de andra nordiska länderna. Utifrån angivna
utgångspunkter bör kommittén ta ställning till om en
lagstiftning om registrerat partnerskap bör införas i Sverige
och vilken omfattning och inriktning som den i så fall bör ha.
Motioner med begäran om lagstiftning om registrerat
partnerskap har härefter behandlats av utskottet såväl år 1991
som år 1992 (se bet. 1990/91:LU21 och bet. 1991/92:LU32).
Utskottet har därvid ansett att resultatet av det arbete som
bedrivs inom Partnerskapskommittén borde avvaktas och att
riksdagen således inte genom några uttalanden i saken borde
föregripa kommitténs överväganden. Utskottet avstyrkte därför
bifall till de då aktuella motionerna.

I motion L406 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) anförs att en lag
om registrerat partnerskap skulle lösa praktiska problem i fråga
om arvsrätt, bodelning och efterlevandeskydd för homosexuella
par. Motionärerna pekar på att Partnerskapskommittén haft
uppenbara svårigheter att föra frågan närmare en lösning. Ett
principiellt uttalande om att riksdagen önskar ett lagförslag
vore därför enligt motionärerna ett värdefullt stöd för
utredningsarbetet. Riksdagen bör därför hos regeringen begära
ett förslag till lag om registrerat partnerskap för
homosexuella.

Samma önskemål framförs i motion L409 av Gudrun Schyman
m.fl. (v) (yrkande 1). I motionen framställs också ett yrkande
om att riksdagen hos regeringen begär en utredning om rätt för
homosexuella att adoptera barn (yrkande 2).

Även enligt motion L421 av Kent Carlsson m.fl. (s, fp, c,
nyd, v, -) bör Partnerskapskommitténs arbete inte avvaktas. I
motionen föreslås därför att ett i motionen framlagt förslag
till lag om partnerskap och förslag till följdändringar i ÄktB
och brottsbalken antas av riksdagen.

Enligt vad utskottet erfarit beräknas Partnerskapskommitténs
arbete vara avslutat i sin helhet under innevarande år.
Utskottet anser i enlighet med tidigare ställningstaganden att
kommitténs överväganden inte bör föregripas genom några
uttalanden i saken från riksdagens sida. Utskottet avstyrker
därför bifall till motionerna L406, L409 yrkande 1 och L421.

Vad särskilt gäller den i motion L409 (yrkande 2) begärda
utredningen om rätt för homosexuella att adoptera kan utskottet
konstatera att också denna fråga ryms inom
Partnerskapskommitténs uppdrag. Med hänsyn härtill avstyrker
utskottet bifall till motionsyrkandet.

Frivilliga samlevnadsavtal

Enligt motion L414 av Ingvar Svensson (kds) är det rimligt
att människor som inte vill gifta sig kan ingå frivilliga
juridiska avtal om sin samlevnad och att inte alla
samlevnadsformer blir föremål för lagstiftning. Lagstiftaren bör
undanröja de problem som finns för att ingå sådana avtal.

I 1987 års lagstiftningsärende angående den nya
äktenskapsbalken m.m. behandlade riksdagen några med anledning
av propositionen väckta motionsyrkanden som rörde den föreslagna
sambolagstiftningen, vilka hade samma inriktning som den nu
aktuella motionen (bet. 1986/87:18 s. 42 f.). Utskottet framhöll
härvidlag i sitt av riksdagen godkända betänkande bl.a. att det
syntes råda stor oklarhet om vilka rättsverkningar som kan
åstadkommas genom avtal mellan sambor och i vilken mån dessa kan
bli gällande i förhållande till tredje man. Det torde emellertid
stå klart att sambor inte med giltig verkan kan avtala om att
gällande regler om makars egendomsförhållanden generellt skall
tillämpas i fråga om sambors egendom. I avsaknad av avtal mellan
samborna var man enligt utskottet hänvisad till allmänna
civilrättsliga regler för tvister mellan sambor om deras
gemensamma egendom och dess fördelning. I likhet med vad
departementschefen framhållit i lagstiftningsärendet
konstaterade utskottet att reglerna härvidlag inte gav
tillräcklig ledning i den situation som uppstår vid upplösning
av ett samboförhållande. Utskottet framhöll också att
tillämpningen av dessa regler kunde leda till resultat som
framstod som stötande inte minst med hänsyn till den ekonomiskt
svagare partens intressen. På grund av det anförda och med
beaktande av att avtalsvägen inte syntes vara framkomlig ansåg
utskottet att det fanns ett klart behov av regler som ger
lösningar på praktiska problem av juridisk art och som skyddar
den svagare parten i ett samboförhållande. Utskottet tillstyrkte
bifall till propositionens förslag till lagstiftning rörande
sambor med viss komplettering och avstyrkte därmed bifall till
de ifrågavarande motionsyrkandena.
Utskottet vill erinra om att riksdagen våren 1992 (se bet.
1991/92:LU32, rskr. 236) begärde en utvärdering av sambolagen.
Enligt vad utskottet inhämtat avses Statskontoret få i uppdrag
att göra denna utvärdering. Också lagen om homosexuella sambor
är -- som ovan redovisats -- föremål för utvärdering inom ramen
för Partnerskapskommitténs arbete. Utskottet anser att
riksdagen, i avvaktan på resultatet av dessa utvärderingar, inte
bör göra några särskilda uttalanden med anledning av motion
L414. Utskottet avstyrker således bifall till motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande makars och sambors egendom
att riksdagen avslår motion 1992/93:L413,

2. beträffande makars pensionsrättigheter
att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf216 yrkande 3,

3. beträffande registrerat partnerskap
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:L406, 1992/93:L409
yrkande 1 och 1992/93:L421,
res. (s)

4. beträffande utredning om homosexuellas rätt att
adoptera
att riksdagen avslår motion 1992/93:L409 yrkande 2,
men. (v)

5. beträffande frivilliga samlevnadsavtal
att riksdagen avslår motion 1992/93:L414.

Stockholm den 25 mars 1993

På lagutskottets vägnar
Maj-Lis Lööw

I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger
Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Owe
Andréasson (s), Bengt Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s),
Bertil Persson (m), Gunnar Thollander (s), Richard Ulfvengren
(nyd), Hans Stenberg (s), Stig Rindborg (m), Carin Lundberg (s),
Stina Eliasson (c) och Per Erik Granström (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

1. Registrerat partnerskap (mom. 3)

Maj-Lis Lööw, Owe Andréasson, Inger Hestvik, Gunnar
Thollander, Hans Stenberg, Carin Lundberg och Per Erik Granström
(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar
med "Enligt vad" och slutar med "och L421" bort ha följande
lydelse:

Utskottet konstaterar att nuvarande lagstiftning ger en
betydande frihet åt heterosexuella par att välja den
samlevnadsform som passar dem bäst. De kan sålunda antingen leva
samman i ett förhållande som ger dem ett begränsat skydd enligt
sambolagen eller gifta sig och därmed komma i åtnjutande av alla
de rättsverkningar som följer med äktenskapet. För de par som så
önskar är det också möjligt att leva i ett förhållande som står
utanför sambolagen. Homosexuella par har inte motsvarande
valfrihet, utan de kan välja endast mellan att leva samman med
det begränsade skydd som följer av sambolagen eller att stå
utanför den lagen. Som berörs i flera av motionerna kan denna
brist på valfrihet för homosexuella par ses som en markering
från samhällets sida. Att de homosexuella i sina parförhållanden
inte kan få tillgång till de rättsverkningar som är förknippade
med äktenskapet är emellertid inte bara en symbolisk fråga utan
kan också medföra praktiska och juridiska problem.

På grund av det anförda delar utskottet uppfattningen i
motionerna att det är angeläget att det införs en lagstiftning
om registrerat partnerskap som ger homosexuella par i princip
samma rättigheter och skyldigheter som gäller för gifta
heterosexuella par. Som framgår av redogörelsen ovan utreds
spörsmålet för närvarande av Partnerskapskommittén. I kommitténs
uppdrag ingår inte bara att överväga själva principfrågan om
registrerat partnerskap utan också att pröva vilka av
äktenskapets rättsverkningar i olika avseenden som bör knytas
till ett partnerskap. Utredningsarbetet har försenats, och
enligt vad utskottet erfarit beräknas kommittén vara klar med
sitt arbete först sent under innevarande år.

Med hänsyn till frågans betydelse och till den försening som
drabbat utredningsarbetet anser utskottet att ett avsteg nu bör
ske från den gängse ordningen att några uttalanden inte görs i
en fråga under pågående utredning. Utskottet vill således som
sin principiella uppfattning uttala att en lag om registrerat
partnerskap bör införas. Det får sedan ankomma på kommittén att
överväga de mera praktiska frågorna om vilka rättsverkningar som
skall knytas till partnerskapet. Utskottet vill understryka
vikten av att det återstående utredningsarbetet bedrivs
skyndsamt och att regeringen så snart det kan ske för riksdagen
framlägger förslag till den erforderliga lagstiftningen. Vad
utskottet sålunda anfört bör riksdagen med anledning av
motionerna L406, L409 yrkande 1 och L421 som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:

3. beträffande registrerat partnerskap
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:L406,
1992/93:L409 yrkande 1 och 1992/93:L421 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.

Elisabeth Persson (v) anför:

1. Registrerat partnerskap

Jag delar den uppfattning som förs fram av utskottets
socialdemokratiska ledamöter i reservationen om registrerat
partnerskap.

2. Utredning om homosexuellas rätt att adoptera

När det gäller homosexuellas rätt att adoptera anser jag i
enlighet med vad som anförs i motion L409 att frågan bör bli
föremål för en särskild utredning. Med hänsyn härtill borde
utskottet under mom. 4 ha hemställt:

4. beträffande utredning om homosexuellas rätt att
adoptera
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:L409 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.