Riksrevisionens rapport om utbildning på vetenskaplig grund
Betänkande 2025/26:UbU19
Var är betänkandet nu?
Betänkandet är redo för debatt
- Bordläggning
- 2026-05-27
- Debatt
- 2026-05-28
- Beslut
- 2026-06-03
Hela betänkandet
Utskottets förslag i korthet
Skrivelse om utbildning på vetenskaplig grund har behandlats (UbU19)
Utbildningsutskottet har behandlat en skrivelse från regeringen som handlar om Riksrevisionens granskning av hur effektivt statens arbete är för att utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.
Riksrevisionens övergripande slutsats är att statens arbete inte är effektivt. Riksrevisionen rekommenderar regeringen att bland annat genomföra en översyn av skolmyndigheternas uppgifter och ansvarsfördelning när det gäller stöd till skolväsendet samt att säkerställa att regeringsuppdrag till skolmyndigheterna har tidsramar som möjliggör att bästa tillgängliga kunskap ligger till grund för uppdragen.
I sin skrivelse redovisar regeringen sin bedömning av de iakttagelser och slutsatser samt rekommendationer som Riksrevisionen lämnar till regeringen i granskningsrapporten.
Regeringen instämmer i huvudsak i Riksrevisionens iakttagelser.
I likhet med regeringen menar utskottet att Riksrevisionens iakttagelser utgör ett värdefullt underlag i det fortsatta arbetet med att stärka den vetenskapliga grunden i skolan. Utbildningsutskottet ser positivt på regeringens arbete på området och föreslår därmed att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutar ärendet.
- Utskottets förslag till beslut
- Skrivelsen läggs till handlingarna. Avslag på samtliga motionsyrkanden.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Förslaget avser 2 motioner och 1 skrivelse.
Från regeringen
Från ledamöterna
Beredning, Genomförd
Senaste beredningar i utskottet
Skrivelse om utbildning på vetenskaplig grund har behandlats (UbU19)
Utbildningsutskottet har behandlat en skrivelse från regeringen som handlar om Riksrevisionens granskning av hur effektivt statens arbete är för att utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.
Riksrevisionens övergripande slutsats är att statens arbete inte är effektivt. Riksrevisionen rekommenderar regeringen att bland annat genomföra en översyn av skolmyndigheternas uppgifter och ansvarsfördelning när det gäller stöd till skolväsendet samt att säkerställa att regeringsuppdrag till skolmyndigheterna har tidsramar som möjliggör att bästa tillgängliga kunskap ligger till grund för uppdragen.
I sin skrivelse redovisar regeringen sin bedömning av de iakttagelser och slutsatser samt rekommendationer som Riksrevisionen lämnar till regeringen i granskningsrapporten.
Regeringen instämmer i huvudsak i Riksrevisionens iakttagelser.
I likhet med regeringen menar utskottet att Riksrevisionens iakttagelser utgör ett värdefullt underlag i det fortsatta arbetet med att stärka den vetenskapliga grunden i skolan. Utbildningsutskottet ser positivt på regeringens arbete på området och föreslår därmed att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutar ärendet.
Förslagspunkter
1. Myndighetsansvar och regeringsuppdrag
Utskottets förslag:
2025/26:3970 av Anders Ygeman m.fl. (S) yrkandena 1-3 och
2025/26:3978 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) yrkandena 1-3.
Reservationer:
- Reservation 1 (S, V, C, MP)
2. Riksrevisionens rapport om utbildning på vetenskaplig grund
Utskottets förslag:
Debatt
Betänkandet bordlades 27 maj 2026 och debatteras i kammaren 28 maj 2026.
Debatt om förslag 2025/26:UbU19
Webb-tv: Riksrevisionens rapport om utbildning på vetenskaplig grund
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 9 Joar Forssell (L)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande.
Av utskottets debatter kanske denna inte är den främsta kioskvältaren i bred publik räknat, men det är en väldigt viktig debatt. Vi debatterar ju någonting som är helt avgörande för kvaliteten i utbildningen och kvaliteten i undervisningen på våra skolor här i Sverige. När regeringen nu lägger fram en bombmatta av reformer för att återreglera svensk skola och skapa en kunskapsskola värd namnet är just vetenskapligheten i hur vi bedriver skolverksamhet och i skolans innehåll helt avgörande.
Den rapport som ligger till grund för betänkandet innehåller ju kritik både mot tidigare regeringars arbete och mot hur det fungerar i dag. Det har kommit flera andra rapporter, eller indikationer, på att läget är dåligt när det gäller vetenskapligheten i svensk skola, bland annat från Statskontoret.
För att sammanfatta, fru talman, tycker vi i Liberalerna och regeringen att detta är helt korrekt. Den här kritiken är helt rimlig – det behövs mycket tydligare samordning, och arbetet för vetenskaplighet behöver konkretiseras mycket mer.
Vi i de partier som sitter i regeringen är den regering som har styrt Skolverket och de andra myndigheterna tydligast. Om man tittar tillbaka på ett ganska stort antal regeringar känner jag mig trygg med att säga detta. Vi måste såklart fortsätta på den vägen.
Fru talman! Jag inledde med att säga att det här kanske inte är den mest kioskvältande debatten, men jag tror att de som är insatta i denna debatt nog tar del av det vi säger i dag i kammaren. De vet att jag talar sanning när jag säger att vi behöver mer styrning och att vi styr mer än vad man har gjort tidigare.
Förut har det varit mer trender och mer flum, men nu blir det mer vetenskaplighet. Ett exempel är det vetenskapliga rådet. Man skulle kunna kalla det för ett städuppdrag, där vi städar ut stödmaterial som inte vilar på vetenskaplig grund. Det är ett exempel på detta.
Det finns en gemensam reservation i betänkandet från hela oppositionen. Om man läser reservationen märker man att den på ett sätt är ganska okonkret. Tanken är att vi som riksdag ska – eller kan – lägga gemensamma reservationer och försöka få igenom tillkännagivanden från riksdagen. Det är helt rimligt att det är så. Poängen med dessa ska ju vara att det är någonting nytt, men det finns egentligen ingenting nytt i den gemensamma reservationen, utan det handlar om saker som regeringen redan jobbar med och har jobbat med under hela mandatperioden.
Man kan fråga sig varför. Det är lite märkligt om det är detta oppositionen vill genomföra, då det vore ett avsteg från vad tidigare vänsterregeringar med samma konstellation – ja, Centerpartiet är ju ny i konstellationen – har drivit. Det vi gör nu är nämligen att styra upp det som har varit flum och trender så att detta nu ska vila på mer vetenskaplig grund. Om oppositionen mot förmodan skulle vinna en sådan här omröstning skulle det inte göra så mycket eftersom det här redan ingår i regeringens politik, så därför tror jag att vi från majoritetens sida är ganska lugna.
När jag tittar upp på tavlan bakom mig ser jag också att det finns de som har strukit sig från debatten, och det kanske handlar just om att det inte är så mycket dramatik i den här frågan.
Fru talman! Senare i debatten kommer vi säkert att få höra argumentation som går ut på att regeringen inte gör tillräckligt och att regeringen inte gör ditt och datt. Jag vill bara säga i förebyggande syfte att det är väderkvarnsargumentation.
Jag tror, fru talman, att Socialdemokraterna har studerat Schopenhauers bok om eristik mer än de har studerat den här rapporten och vad deras tidigare regeringar har gjort. De är alltså mer intresserade av att vinna en debatt med väderkvarnsargumentation än av vetenskaplighet i skolan.
Det gläder mig visserligen att de har ett sådant intresse för filosofi att de har studerat Schopenhauer – och kanske lite Aristoteles och Platons kritik av eristik – men det hade varit bättre om de själva varit lite mer evidensbaserade och sett till att regeringen faktiskt åtgärdar de problem som rapporten pekar på och tar det här på största allvar. Självklart ska skolan vila på vetenskaplig grund.
(Applåder)
Anf. 10 Linus Sköld (S)
Fru talman! Jag måste börja med att bemöta en del påståenden i Joar Forssells anförande, för det var något av det mest raljanta och arroganta jag har hört sägas i den här talarstolen.
Riksrevisionen har granskat statens arbete med att stödja skolor i att jobba på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Revisionen har konstaterat att arbetet inte bedrivs effektivt. Att förminska och svepa bort det genom att säga att den här rapporten inte är någon kioskvältare och att det här är oviktigt understryker bara det jag tänker säga i mitt anförande.
Jag tänker ta den här debatten på allvar, till skillnad från utskottets ordförande. Jag tycker nämligen att det är viktigt att det finns bra förutsättningar för att skolan och lärares undervisning ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.
Ärligt talat: Vad är alternativet? Jo, att detta ska vila på Joar Forssells nycker och egna uppfattningar. Det betackar vi oss för!
Fru talman! Svensk skola har ett tydligt uppdrag, och det är stadgat i skollagen. Undervisningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Detta är inte fritt för tolkning, och det är inte en lös ambition som man kan vara lite lagom engagerad i, utan bästa tillgängliga kunskap ska vägleda både hur undervisningen bedrivs och vad undervisningen handlar om. Det är grunden för att vi ska kunna säkerställa en hög kvalitet i undervisningen och ge alla elever bästa möjliga förutsättningar att lyckas.
Riksrevisionens granskning visar att staten inte lyckas leva upp till sitt ansvar.
Undervisningen sker i klassrummet, i mötet mellan lärare och elev. Syftet med statens verksamhet måste i det här avseendet vara att det ska vara lätt för undervisande personal att basera både undervisningsmetoder och undervisningens innehåll på bästa tillgängliga kunskap, men det arbetet är splittrat. Det saknas nationella strukturer för hur forskning och professionens erfarenheter ska tas om hand och omsättas i undervisningen.
Fru talman! Med anledning av detta redovisar regeringen processer, fragment, ambitioner och överväganden framöver. Det saknas dock konkreta åtgärder som skulle skapa den samordning som Riksrevisionen pekar på saknas och som lärare faktiskt skulle behöva. Vi socialdemokrater menar att det är otillräckligt.
Vår slutsats, fru talman, är att det i Riksrevisionens rekommendationer finns tre nödvändiga delar som måste beaktas för att på riktigt stärka arbetet med vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Det är nu jag ska bli konkret, Joar Forssell, så att du förstår vad reservationen handlar om.
För det första: En myndighet ska ha huvudansvaret för att sammanställa forskning.
I dag har vi ett lapptäcke av aktörer – det är myndigheter, institut och universitet – som alla producerar och kommunicerar forskning. Problemet är inte engagemanget, utan problemet är bristen på samordning, i synnerhet mellan de statliga myndigheterna. Lärare ska inte behöva leta sig fram genom fem, sex eller sju olika kanaler för att hitta relevant kunskap, utan den måste finnas tillgänglig via en samlad ingång.
Det ska vara ett tydligt ansvar och en enhetlig struktur. Därför vill vi att regeringen ger en myndighet ett tydligt huvudansvar för systematisk sammanställning av forskning, även på uppdrag av andra myndigheter. Det skulle göra livet betydligt enklare för redan hårt pressade lärare som ska planera nästa lektions, nästa arbetsområdes eller nästa termins undervisning och innehåll.
För det andra: Skolverket och SPSM ska fokusera på kunskapsstöd, inte på forskningskommunikation.
Fru talman! Skolverket och Specialpedagogiska skolmyndigheten har avgörande roller i skolans utveckling. Deras uppdrag måste vara glasklart, och det bör vara att ge lärare, rektorer och huvudmän kunskapsstöd som kan användas direkt i klassrummet. När myndigheterna ägnar sig åt bred forskningskommunikation utan tydlig koppling till praktisk användbarhet tappar vi liksom riktningen, och då ökar avståndet mellan forskning och verklighet. Ett skarpare fokus på kunskapsstöd skulle göra forskningen mer lättillgänglig och mer användbar för dem som behöver den.
För det tredje: Det behövs nationella metoder för att dokumentera, värdera och sammanställa beprövad erfarenhet.
Hur erfarenhet går från att vara en eller några få lärares erfarenhet till att bli beprövad erfarenhet är en fråga som jag skulle vilja hävda har gäckat Skolsverige sedan begreppet infördes i skollagen. Det är liksom dags att göra upp med den nu, 15 år senare, och det avgörande är just dokumentationen, sammanställningen och värderingen av yrkesverksammas erfarenheter. Systematiseringen av mångas erfarenhet är det som är skillnaden; det är det som gör erfarenheten beprövad.
Riksrevisionen konstaterar att det inte finns några nationella strukturer för hur beprövad erfarenhet ska dokumenteras, värderas och sammanställas. Detta innebär i praktiken att den professionella kunskap som byggs i klassrummen varje dag, i varje skola, riskerar att stanna hos den lärare som gjort erfarenheten och aldrig bli beprövad. Därmed blir den varken möjlig eller lämplig att sprida till andra, i vidare kretsar. På det sättet utnyttjas inte undervisningens kvalitetspotential fullt ut.
Vi vill ge en lämplig aktör ett uttryckligt uppdrag att utveckla metoder för att dokumentera, värdera och sammanställa beprövad erfarenhet. Det är nödvändigt för att stärka professionens kunskapsbas och för att skolans utveckling ska bygga både på forskning och på beprövad erfarenhet, inte bara på det förstnämnda.
Fru talman! Det är tydligt att arbetet med vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet fortfarande är en styrningsfråga som staten inte fullt ut har tagit ansvar för. Det är lika tydligt av regeringens svar att regeringen inte riktigt tar Riksrevisionens kritik på allvar. Jag vill även hävda att Joar Forssells inledande anförande underströk att regeringssidan inte tar kritiken på allvar. Att redovisa tidigare insatser är liksom inte detsamma som att åtgärda identifierade brister. Att överväga att återkomma är inte samma sak som att följa Riksrevisionens rekommendationer.
Vi socialdemokrater vill att staten tar ett tydligare, mer sammanhållet och mer långsiktigt ansvar för skolans kunskapsutveckling. Det är helt avgörande för att stärka undervisningens kvalitet, för att stärka professionens förutsättningar och för att skapa en mer likvärdig skola.
Fru talman! Riksrevisionens granskning visar omfattande brister och innehåller förslag på vad som behövs för att rätta till dessa. Det som saknas är regeringssidans vilja att faktiskt göra något åt detta.
Med det yrkar jag bifall till reservationen.
(Applåder)
Anf. 11 Joar Forssell (L)
Fru talman! Jag tackar ledamoten Sköld för anförandet. Jag är visserligen sugen på att kalla honom ledamoten Don Quijote, men det får man kanske inte göra i kammaren.
Fru talman! Det är uppenbart att Socialdemokraterna slåss mot väderkvarnar. Alternativet är att de inte känner till regeringens – eller tidigare socialdemokratiska regeringars – arbete. Jag sa tidigare i debatten att detta kanske inte är någon kioskvältare för den breda allmänheten men att de som är intresserade av den här frågan säkert tittar på debatten, fru talman. Jag tror också att de som är intresserade av frågan känner till att vi från vår sida av politiken under många år har sagt att skolan har präglats av flum och trender snarare än vetenskaplighet.
Fru talman! Jag har över huvud taget inte förminskat problemet med brist på vetenskaplighet; jag är bara inte särskilt chockerad över problemen. Varför är jag då inte chockerad? Är det för att jag inte tycker att problemen är på riktigt eller för att jag inte tar dem på allvar? Nej, det beror på att vi har känt till detta. Vi har tjatat om detta år efter år, och vi började åtgärda det från dag ett när vi klev in på Regeringskansliet.
Man kan tycka att detta är att hänvisa till tidigare åtgärder, och det är det ju. Men jag hänvisar också till att regeringen fortsätter med åtgärder på det här området. Det finns egentligen ingenting i Socialdemokraternas och övriga vänstersidans gemensamma reservation och argumentation, eller i det som kommer fram i rapporten, som är nytt i förhållande till vad regeringen och regeringspartierna har känt till eller i förhållande till den politik vi har fört. Vi gör redan detta.
Vi brukar få kritik av oppositionen för att vi styr Skolverket för mycket. Vi vill styra mer. Vi vill ha ännu mer vetenskaplig grund, och vi vill samordna mer – vi vill göra alla de här sakerna. Det är dock ingenting nytt som oppositionen kommer med, utan det är samma gamla Bommersvikretorik.
Anf. 12 Linus Sköld (S)
Fru talman! Jag konstaterar att Joar Forssell fortsätter med sin arroganta attityd här i kammaren.
Att säga att detta är viktigt för de intresserade är liksom inte att ta frågan på allvar. Jag skulle vilja hävda att det är viktigt på riktigt. Jag tycker att det vi gör här ska få återverkning i vardagen för varje lärare och varje elev i varje klassrum; det är liksom därför jag håller på. Det kan hända att Joar Forssell håller på för att få prata med dem som är intresserade och som kan tänkas hålla med honom – vilket är ett par procent av befolkningen – men jag tycker att detta är viktigt på riktigt.
Idén att skolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet är grundläggande. Vad är alternativet till att den vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet? Alternativet kan vara att bygga skolan på tro och politiska uppfattningar, vilket tycks vara den linje som Joar Forssell driver.
När det gäller vem jag slåss mot i den här debatten är svaret inte väderkvarnar. Det är inte väderkvarnar jag har som motståndare, utan som motståndare har jag en regering som tror sig veta bättre än landets samlade forskarkår vad som ska göras i den svenska skolan. Regeringen tror sig veta bättre hur lärare ska bedriva undervisning än de lärare och rektorer som är ansvariga för den. Det är den regeringen jag slåss mot. Det är inga väderkvarnar, utan det är Joar Forssell och hans partikamrater.
(Applåder)
Anf. 13 Joar Forssell (L)
Fru talman! Det finns ingen som lyssnar på den här debatten som tror att vi inte på riktigt tycker att det är viktigt med vetenskaplig grund. Vi har tjatat om det i årtionden. Socialdemokraterna verkar nyss ha vaknat och blivit chockerade av rapportens innehåll. Jag förstår att man känner att man behöver ta krafttag och hytta med näven, fru talman, men det är inte arrogant att lugnt och metodiskt ta sig an de problem som finns i svensk skola.
Detta är naturligtvis viktigt på riktigt; jag har aldrig sagt något annat. Möjligen förminskade jag mig själv och ledamoten Sköld genom att säga att det inte är så många som tittar på den här debatten. Det stämmer nog, fru talman, men det betyder inte att debatten är oviktig. Debatten är jätteviktig; jag har aldrig sagt något annat. Det är därför vi har stridit för de här frågorna i decennier.
Linus Sköld talade om väderkvarnar och om att vi inte ser de här problemen och inte tar tag i dem. Socialdemokraterna och de andra vänsterpartierna verkar nyss ha vaknat upp och förstått att det är för mycket flum och trender. Alla partier på den sidan kanske inte har förstått det, förresten, men Socialdemokraterna verkar ha vaknat upp. Man verkar inte hitta några andra verktyg än eristik, Schopenhauer och Bommersvikretorik. Det handlar om att hytta med näven och om vem som kan prata med mest magstöd och låta mest upprörd i talarstolen.
Det är inte arrogant att lugnt ta sig an en viktig politisk fråga. Det är däremot ganska arrogant att göra den viktiga frågan till någonting för retoriken snarare än någonting för politiken.
Den här regeringen tar tag i frågorna genom reform efter reform och genom ett lugnt och systematiskt arbete. Vi återintroducerar vetenskaplighet och rensar ut flum och trendkänslighet. Jag förstår att det provocerar Socialdemokraterna.
Anf. 14 Linus Sköld (S)
Fru talman! Joar Forssell har spelat ned betydelsen av den här debatten sedan han inledde den, och han fortsätter att göra det.
Jag kan inte se det som något annat än föraktfullt när han säger att regeringen gör så mycket för att städa upp – han kallade det ett städuppdrag. Man kan tycka att det är ett rätt arrogant sätt att uttrycka sig. Man kan också tycka att en bombmatta är en kass liknelse i samband med reformer som regeringen gör.
Man skulle kunna ha invändningar mot att Joar Forssell gör sig till recensent av oppositionens sätt att formulera sin politik. Kan vi ha en debatt om sakfrågan? Man skulle kunna tycka att det är kasst av Joar Forssell att nedvärdera och förminska mitt sätt att argumentera och kalla det väderkvarnsretorik, Bommersviksretorik, ”samma gamla” eller hytta-med-näven-retorik. Jag tycker att det är opassande.
För att bemöta detta i sak vill jag säga att den som läser regeringens svar på Riksrevisionens granskning kan se att det inte innehåller ett enda framåtsyftande förslag eller en enda framåtsyftande åtgärd. Därför tycker jag att man inte tar Riksrevisionens kritik på allvar. Riksrevisionen säger: Det ni gör fungerar inte. Regeringen svarar: Vi har rätt.
Vad är det regeringen gör rätt? Det enda regeringen gör är att driva skolpolitik som bygger på politisk uppfattning och politisk styrning. Det är ett ingrepp mot att undervisningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.
(Applåder)
Anf. 15 Robert Stenkvist (SD)
Fru talman! Den här debatten hettade ju till en smula, vilket var lite oväntat.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet om Riksrevisionens rapport om utbildning på vetenskaplig grund.
Precis som Joar Forssell medger jag att det finns allvarliga problem när det gäller skolforskningen i Sverige. Som har sagts tidigare är Riksrevisionens rapport om utbildning på vetenskaplig grund viktig. Den pekar på verkliga problem. Dessa problem har inte uppstått över en natt, och ingen enskild regering kan lastas för dem – speciellt inte den senaste. Tvärtom handlar det om strukturer som har byggts upp under lång tid och under olika regeringar.
Skolforskningen i Sverige bedrivs huvudsakligen av skolmyndigheterna, alltså Skolverket, Specialpedagogiska skolmyndigheten och – jag tänker nu på Linus Sköld – Skolforskningsinstitutet, som har till uppgift att sammanställa och tillgängliggöra all forskning. Därutöver bedrivs naturligtvis omfattande forskning vid våra lärosäten.
Riksrevisionens slutsats är tydlig: Ingen av de myndigheter som granskats har fullt ut lyckats med sina uppdrag. Jag ska erkänna att detta är en allvarlig iakttagelse som även görs av regeringen.
Rapporten visar att arbetet med skolforskning är fragmenterat och delvis vilar på subjektiv grund samt att samordningen brister, vilket man kan säga är Skolforskningsinstitutets enskilda ansvar. Det konstateras också att sammanställningar från Skolforskningsinstitutet i vissa fall saknar relevans för skolans praktik och att institutet bör fokusera på sitt kärnuppdrag: att sammanställa forskningsresultat på ett användbart sätt.
Fru talman! Den kanske mest anmärkningsvärda slutsatsen i rapporten finns på sidan 7 i betänkandet. Riksrevisionen konstaterar att ingen skolmyndighet i dag systematiskt samlar in lärarnas professionella erfarenheter – det som vi brukar kalla beprövad erfarenhet – och att ingen av myndigheterna har utvecklat processer för att göra det på eget initiativ. Detta är, enligt min mening, ett av de största problemen.
Här är regeringen helt enig med Riksrevisionen. Det saknas strukturer för att samla in och använda lärarnas samlade erfarenhet. Just därför har regeringen tillsatt en utredning i frågan och aviserat att man kommer att återkomma. Det finns dessutom tidigare utredningar som kan användas som underlag, så det behöver inte bli någon omfattande utredning.
Fru talman! Regeringen arbetar konkret med att renodla och stärka myndighetsstrukturen. Skolverket ska kunna fokusera tydligare på sina kärnuppgifter, och stödet till skolan ska samtidigt bli mer samlat. Statskontoret har fått i uppdrag att se över hela den här strukturen.
Vidare har regeringen konstaterat att Skolinspektionen själv har inlett ett arbete för att se över den vetenskapliga grund som används i tillsyn och kvalitetsgranskning. Detta arbete har också förstärkts genom tydligare uppdrag i regeringens regleringsbrev.
Sedan 2024 finns ett återrapporteringskrav som redan har gett vissa resultat. Regeringen har dessutom beslutat att inrätta ett vetenskapligt råd vid Skolverket.
Fru talman! När det gäller följdmotionerna måste man säga att de i stor utsträckning missar det kanske största och långvarigaste problemet i skolforskningen, nämligen att vi systematiskt har underlåtit att lyssna på dem som faktiskt arbetar i klassrummen. Det är svårt att komma ifrån känslan av att det finns en slagsida. Teoretiska modeller och abstrakta ramverk har haft företräde framför lärarnas samlade kunskaper och erfarenheter.
Varje erfaren och framgångsrik lärare bär på kunskap som är ovärderlig för skolans utveckling, men ändå har denna kunskap alltför ofta stått utanför systemen. Det ska sägas att Linus Sköld faktiskt snuddade vid den här punkten i sitt anförande.
Skolforskningsinstitutet, som inrättades 2015 av en socialdemokratisk regering, fick ett tydligt uppdrag att sammanställa evidensbaserad forskning. Med betydande resurser borde detta ha varit möjligt, och det är obegripligt att man inte klarade sitt uppdrag. Utfallet har, vilket även Riksrevisionen indirekt visar, blivit alltför teoretiskt och alltför fjärmat från skolans vardag. Den nuvarande regeringen har identifierat denna slagsida och försöker rätta till den. Samverkan mellan lärosäten och skolor, exempelvis genom ULF-verksamheten, är ett steg i rätt riktning.
Fru talman! Sammanfattningsvis: Riksrevisionen har tydliggjort viktiga brister. Regeringen delar analysen, arbetar redan med åtgärder och tar frågan på största allvar. Men
det grundläggande problemet är att vi i Sverige har byggt ett system som lyssnar för lite på dem som faktiskt vet hur undervisning fungerar i praktiken. Det, fru talman, får bli mina slutord.
Anf. 16 Josefin Malmqvist (M)
Fru talman! Det är en självklarhet att all undervisning i den svenska skolan ska vila på vetenskaplig grund. Det säger skollagen, det är vad föräldrar förväntar sig när de på morgonen lämnar sina barn vid skolporten och det är vad lärarna förtjänar, alltså att få rekommendationer rotade i vad forskningen säger, inte i tyckanden.
Ändå konstaterar Riksrevisionen att statens arbete på detta område har brister. Stödet är fragmentiserat, och kunskapsunderlagen riskerar att baseras på ofullständiga eller alltför subjektiva sammanställningar av forskning. Det är en allvarlig iakttagelse, och den ligger helt i linje med det regeringen redan har identifierat och som är bakgrunden till det stora reformarbete regeringen bedriver på detta område.
Låt mig börja med det viktigaste: vad regeringen faktiskt gör och har gjort. Nu inrättas ett vetenskapligt råd på Skolverket. Det är ett konkret steg för att säkerställa att den information som tas fram och sprids till skolan verkligen vilar på vetenskaplig grund. Det är precis den typ av strukturell förändring som behövs.
Statskontoret har presenterat sin rapport, som är ett resultat av ett uppdrag från regeringen efter att problem med överlappning i myndighetsstrukturen på skolsidan identifierats. Här konstateras att det finns utmaningar i fördelningen av uppgifter och ansvar mellan skolmyndigheterna. Denna rapport bereds nu på Regeringskansliet.
Det här är inte passivitet. Det här är resultatet av ett medvetet arbete av regeringen. Det handlar om att ta ansvar, göra analysen ordentligt och sedan fatta välgrundade beslut. Oppositionen väljer att kalla det för pågående processer utan konkreta besked. Jag väljer att kalla det för ansvarsfullt beslutsfattande. Vi ber inte om ursäkt för att vi inte hastar fram reformer som inte är genomtänkta.
Fru talman! Det är ingen hemlighet att det har riktats kritik mot Skolverket – och inte utan anledning. Efter över sju års arbete och nära 1 miljard kronor ställdes de digitala nationella proven in under förra året, vilket var ett stort misslyckande. Detta ärvde regeringen av den vänsterregering som gav Skolverket ett otydligt uppdrag från dag ett.
Men vi städar upp. Vi har förtydligat Skolverkets uppdrag med läroplanerna. Oberoende experter från Läroplansutredningen har getts en aktiv roll i detta arbete, och man har tillsatt en särskild samordnare med kompetens inom kognitionsforskning. Myndigheten har fått i uppdrag att säkerställa tillräcklig intern kompetens inom kognitionsvetenskap. På område efter område tar vi ansvar.
Fru talman! Riksrevisionen rekommenderar att stödet till skolan stärks och att kunskapsunderlagen håller högre kvalitet. Detta utgör en viktig grund för regeringens fortsatta arbete.
Statskontorets rapport pekar mycket riktigt på att ansvarsfördelningen mellan skolmyndigheterna behöver bli tydligare. Vi delar denna analys, för i dag finns det överlappningar. Jag ser fram emot att följa förslagen.
Oppositionen kräver i sin reservation att en enda myndighet omedelbart ska ges huvudansvaret för systematisk forskningssammanställning, att Skolverket och SPSM ska styras om mot kunskapsstöd i stället för forskningskommunikation och att beprövad erfarenhet ska dokumenteras och värderas av en utsedd aktör.
Ambitionen är inte fel. Men att vi i riksdagen ska peka med hela handen och kräva att regeringen genast ändrar en myndighetsstruktur utan att de nödvändiga utredningarna görs är att inta en oppositionsroll, inte att ta ansvar.
Jag noterar dessutom att det var under Socialdemokraternas tid vid makten som Skolverket svällde och blev stort och splittrat och att den fragmentisering som Riksrevisionen nu kritiserar i hög grad är en produkt av de val som gjordes under de åtta åren av vänsterstyre. Det är också därför vi nu städar upp.
Fru talman! Att utbildningen i den svenska skolan ska vila på vetenskaplig grund är grunden för allt. Om lärare undervisar med metoder som saknar vetenskaplig förankring, vilket dessvärre har hänt, inte minst inom läsundervisningen, riskerar vi hela generationers kunskapsutveckling.
Därför gör vi nu om läroplanerna och lärarutbildningarnas kursplaner. Därför inför vi bland annat avkodning som vetenskapligt baserad metod för läsinlärning. Evidens visar att denna metod fungerar, och då behöver vi också säkerställa att man undervisar enligt den. Därför lägger vi också om läroplansarbetet så att fokus blir på kognitionsvetenskap. Därför vidtar vi de åtgärder som krävs för att skolmyndigheterna ska fungera på ett sätt som faktiskt stöder skolan – med kunskap, inte med förvirring.
Vi är inte klara, men viktigt arbete i rätt riktning har påbörjats.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Anf. 17 Camilla Hansén (MP)
Fru talman! Utbildning ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, som det står i skollagen och läroplanerna. Riksrevisionens slutsats är enkel men allvarlig: Statens arbete för att säkerställa detta är inte effektivt. Det innebär i praktiken att lärare, rektorer och skolhuvudmän inte får det stöd de behöver och att elever riskerar att inte nå så långt som de annars hade kunnat göra.
Regeringen får kritik för att arbetet inte är effektivt och för att stöden finns i olika format och inte når lärarna. Regeringens styrning främjar inte stöd till dem som arbetar i skolan. Regeringen får också kritik för att det har förekommit att den i sina regeringsuppdrag har pekat ut specifika forskningsresultat som den anser ska beaktas i genomförandet.
I rapporten framkommer att Skolverket upplever det som utmanande att arbeta på ett objektivt sätt med vetenskapliga underlag när uppdragsgivaren dels skriver att arbetet ska utföras på vetenskaplig grund, dels redan i uppdraget hänvisar till specifika forskningsresultat.
Fru talman! Riksrevisionen ger en rad rekommendationer. Miljöpartiet står bakom dessa rekommendationer och oppositionens samlade reservation om att faktiskt genomföra de åtgärder som Riksrevisionen föreslår. Regeringen svarar att de kan komma att återkomma i frågan. Vi svarar: Vi kommer att ta rekommendationerna på allvar och se till att skolan får möjlighet att leverera på det krav som ställs i lagstiftningen: att utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.
Jag vill att den utbildningsvetenskapliga forskning av hög kvalitet som bedrivs i Sverige, och för all del även internationellt, ska vara tillgänglig för dem som arbetar i skolan. De ska få det stöd de behöver för att arbeta utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet.
Ett sätt att förbättra den vetenskapliga grunden är att satsa på systematiska och heltäckande forskningsöversikter som baseras på forskning av hög kvalitet och som är relevanta för svensk skola. Med hjälp av dem kan man identifiera vilka kunskapsluckor som finns.
Jag vill också att den praktiknära forskningen ska vara en naturlig del av skolvardagen, både för att fånga upp forskningsfrågor och för att lärares erfarenhet ska plockas upp, prövas och beaktas i utvecklingsarbetet.
För att sammanfatta, fru talman: Regeringen kan komma att återkomma i den här frågan. Om drygt hundra dagar hoppas jag att vi har en ny regering. Det vi säger i vår motion är att vi kommer att se till att lärares möjligheter att arbeta utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet stärks.
Jag yrkar bifall till reservationen.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 3 juni.)
Beslut
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.