Digital kommunikation i domstolsprocesser

Betänkande 2020/21:JuU4

Justitieutskottets betänkande

2020/21:JuU4

Digital kommunikation i domstolsprocesser

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag om ändringar i bl.a. rättegångsbalken. Förslagen syftar till att möjliggöra eller underlätta digital kommunikation i domstolsprocesser och innebär bl.a. följande:

•       En stämningsansökan i tvistemål och andra ansökningar enligt rättegångsbalken ska få göras digitalt. Ansökan ska i så fall skrivas under med en avancerad elektronisk underskrift.

•       Rättegångsfullmakter ska få utfärdas i digital form och skrivas under med en avancerad elektronisk underskrift.

•       Ett ombud som är offentlig försvarare ska inte behöva ge in en fullmakt annat än om rätten anser att det behövs.

•       Domstolsärenden ska få inledas digitalt, t.ex. genom e-post.

•       Det ska införas enhetliga och teknikneutrala regler om bekräftelse av handlingar och handlingars ankomstdag.

•       Parter ska inte behöva tillhandahålla papperskopior av handlingar för översändande till övriga parter annat än om rätten anser att det behövs.

Lagändringarna föreslås i huvudsak träda i kraft den 1 januari 2021.

Behandlade förslag

Proposition 2019/20:189 Digital kommunikation i domstolsprocesser.

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Digital kommunikation i domstolsprocesser

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Digital kommunikation i domstolsprocesser

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i rättegångsbalken,

2. lag om ändring i jordabalken,

3. lag om ändring i utsökningsbalken.

4. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),

5. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),

6. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

7. lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning,

8. lag om ändring i lagen (1996:242) om domstolsärenden,

9. lag om ändring i lagen (2002:599) om grupprättegång.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2019/20:189 punkterna 1–9.

Stockholm den 15 oktober 2020

På justitieutskottets vägnar

Fredrik Lundh Sammeli

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Fredrik Lundh Sammeli (S), Andreas Carlson (KD), Johan Forssell (M), Petter Löberg (S), Louise Meijer (M), Adam Marttinen (SD), Maria Strömkvist (S), Johan Hedin (C), Linda Westerlund Snecker (V), Ellen Juntti (M), Katja Nyberg (SD), Joakim Sandell (S), Carina Ödebrink (S), Johan Pehrson (L), Bo Broman (SD), Ingemar Kihlström (KD) och Johanna Öfverbeck (MP).

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlar utskottet proposition 2019/20:189 Digital kommunikation i domstolsprocesser. I propositionen föreslår regeringen lagändringar som syftar till att möjliggöra eller underlätta digital kommunikation i domstolsprocesser.

Regeringens förslag till riksdagsbeslut återges i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.

Inga motioner har väckts med anledning av propositionen.

Utskottets överväganden

Digital kommunikation i domstolsprocesser

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens förslag till lagändringar. Förslagen syftar till att möjliggöra eller underlätta digital kommunikation i domstolsprocesser. 

Propositionen

Bakgrund

Digital kommunikation kan endast användas i domstol i den utsträckning som det processrättsliga regelverket medger det. Vid den tid då rättegångsbalken kom till förutsattes att all skriftlig kommunikation mellan parterna och domstolen skulle ske i pappersform eller i vissa fall genom telegram. Senare har digitala kommunikationsmedel emellertid kommit att användas i betydande utsträckning, under en tid framför allt telefax och numera ofta e‑post. Det har också gjorts lagändringar i syfte att möjliggöra digital kommunikation i fler situationer. Det har handlat bl.a. om att krav på egenhändigt undertecknande har tagits bort eller anpassats till digitala rutiner när det gäller olika typer av handlingar: överklaganden och svarsskrivelser i högre rätt (prop. 1993/94:190), åklagares stämningsansökningar (prop. 2011/12:126) och domstolsavgöranden (prop. 2017/18:126). Ett krav på egenhändigt undertecknande har också avskaffats för ansökningar och överklaganden i allmän förvaltningsdomstol (prop. 2012/13:45). Regeringen bedömer att dessa reformer har fallit väl ut.

Regeringen anser att digitaliseringen av domstolarnas mål- och ärendehantering ger goda möjligheter att effektivisera verksamheten, stärka rättssäkerheten och ge god service till medborgarna. Utvecklingen mot en mer teknikneutral processrättslig reglering bör enligt regeringen fortsätta genom att processrättsliga formkrav som hindrar digital kommunikation anpassas eller tas bort.

Rättegångsbalkens regler om underskrift av inlagor

Regeringen konstaterar att en utställarverifikation i form av en underskrift kan fylla en viktig funktion i situationer där det finns en beaktansvärd risk för att ett förfarande obehörigen inleds i en annan persons namn. Den risken får typiskt sett anses större när det gäller ansökningar som görs av enskilda. När allmänt åtal väcks görs ansökan av en myndighetsföreträdare. Risken för att någon av okynne skulle ansöka om stämning i åklagarens namn får enligt regeringen betraktas som låg. Om en sådan ansökan ändå skulle göras torde den bristande behörigheten normalt kunna upptäckas innan målet avgörs. Mot den bakgrunden föreslår regeringen att kravet på att en åklagares stämningsansökan ska vara undertecknad tas bort (45 kap. 4 § femte stycket rättegångsbalken), liksom kravet på underskrift när åklagaren utfärdar stämning (45 kap. 16 § första stycket rättegångsbalken).

En ansökan om en civilprocessuell säkerhetsåtgärd som görs utan att någon rättegång är anhängig inleder ett förfarande i domstol. Ett sådant yrkande ska framställas skriftligen, men det finns inte något krav på att ansökan ska skrivas under (15 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken). Ansökan görs i princip alltid av en enskild part snarare än en myndighetsföreträdare. Regeringen konstaterar att frågor om kvarstad och andra säkerhetsåtgärder innefattar en prövning av civilrättsliga förhållanden, att konsekvenserna för motparten kan vara ytterst allvarliga och att det inte sällan uppkommer omfattande rättegångskostnader. Det finns därför ett behov av att kunna säkerställa att den part som uppges stå bakom ansökan verkligen gör det. I propositionen föreslår regeringen att ett underskriftskrav ska införas för fristående ansökningar om civilprocessuella åtgärder som innebär att ansökan ska vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller sökandens ombud.

Rättegångsbalkens krav på egenhändigt undertecknande av inlagor utgör ett hinder mot att handlingar ges in till domstolen på elektronisk väg. Underskriftskrav som inte är anpassade till digitala rutiner gäller för ansökan om stämning i tvistemål, ansökan om stämning i brottmål där det förs enskilt åtal, ansökan om resning och ansökan om återställande av försutten tid. I propositionen gör regeringen bedömningen att de aktuella formkraven bör behållas.

Enligt regeringen finns det inte något principiellt hinder mot att i processrättsligt hänseende tillmäta elektroniska underskrifter samma betydelse som traditionella underskrifter. Mot denna bakgrund görs bedömningen att ansökningar enligt rättegångsbalken som ska vara egenhändigt undertecknade bör få skrivas under med en sådan avancerad elektronisk underskrift som avses i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG (EU:s förordning om elektronisk identifiering). Regeringen föreslår därför att en generell bestämmelse om detta införs i 33 kap. rättegångsbalken. Det kommer även i fortsättningen att vara möjligt att skriva under ansökningar på traditionellt sätt, dvs. med penna på papper.

Fullmakt för ombud

En rättegångsfullmakt som inte ges muntligen inför rätten ska vara skriftlig, egenhändigt undertecknad och visas upp i original (12 kap. 8 § och 9 § första stycket rättegångsbalken). De nuvarande bestämmelserna utgör alltså hinder mot att fullmakter utfärdas i digital form och ges in till domstolen i digital form.

I propositionen föreslår regeringen att digitala rättegångsfullmakter, underskrivna med en sådan avancerad elektronisk underskrift som avses i artikel 3 i EU:s förordning om elektronisk identifiering, bör tillåtas. Vidare föreslås att digitala fullmakter även ska få användas i domstolsärenden, utsökningsmål, mål om betalningsföreläggande och handräckning samt ärenden om inskrivning och lantmäteriförrättning.

När det gäller digitala fullmakter har huvudmannen inte möjlighet att återkalla fullmakten genom att fysiskt återta eller låta förstöra handlingen. Enligt regeringen går det att tänka sig olika typer av tekniska och administrativa lösningar som säkerställer att en digital fullmakt som åberopas i domstol inte är återkallad av parten. Regeringen anser att den processrättsliga regleringen inte bör binda domstolarna och Domstolsverket vid en viss teknisk lösning i detta avseende. Regeringen föreslår därför att det uttrycks i lagtexten att en elektroniskt underskriven fullmakt ska ges in på ett sådant sätt att rätten kan kontrollera att fullmakten inte är återkallad av parten.

Även om digitala fullmakter skulle tillåtas i brottmål enligt propositionens förslag, kan det enligt regeringen antas att möjligheten inte kommer att kunna utnyttjas fullt ut i praktiken. För att kunna utfärda en digital fullmakt krävs tillgång till en e-legitimation, vilket en viss andel av befolkningen saknar. En person som är häktad saknar normalt tillgång till internet och får inte heller ha en egen mobiltelefon, vilket innebär att det kan vara svårt eller omöjligt för den häktade att använda en e-legitimation även om personen i och för sig är ansluten till en sådan tjänst. Mot bakgrund av detta anser regeringen att kravet på att ge in en skriftlig fullmakt bör tas bort när det gäller offentliga försvarare. Samtidigt bedömer regeringen att det finns ett värde i att rätten har möjlighet att begära in en fullmakt i de fall det råder tveksamhet kring förekomsten eller omfattningen av ett fullmaktsförhållande. Regeringen föreslår därför att ett ombud som är offentlig försvarare för en misstänkt inte ska behöva ge in en skriftlig fullmakt annat än om rätten anser att det behövs.

Övriga förslag om anpassningar till digitala rutiner

I propositionen föreslås att den nuvarande möjligheten för regeringen att bestämma att vissa slags ärenden vid tingsrätten får inledas i annan form än skriftligen ska tas bort. Genom detta förtydligas att kravet på skriftlighet i domstolsärenden är teknikneutralt och kan uppfyllas såväl i pappersform som i elektronisk form.

Regeringen föreslår att det ska införas enhetliga och teknikneutrala regler om bekräftelse av handlingar och handlingars ankomstdag.

Vidare föreslås att en part ska vara skyldig att tillhandahålla papperskopior av en handling som ges in endast om rätten begär det. Parten ska i sådant fall tillhandahålla så många kopior som behövs för översändande till övriga parter. Utgångspunkten är att parten bara behöver ge in papperskopior av handlingar när det finns ett praktiskt behov av det, t.ex. om handlingarna innehåller känsliga uppgifter samtidigt som det inte finns någon tillräckligt säker metod för digital överföring.

Slutligen föreslår regeringen att den nu gällande regleringen om att beslut i hyres- och arrendenämnderna ska sändas till parterna i vanligt brev ska upphävas, vilket innebär att sådana beslut ska kunna skickas digitalt. 

Ikraftträdande

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2021, med undantag för ändringarna i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning, som föreslås träda i kraft den dag som regeringen bestämmer. Skälet till detta är att förslaget förutsätter att domstolarna eller Kronofogdemyndigheten dessförinnan kan erbjuda en teknisk lösning för elektronisk underskrift i samband med att mål överlämnas till tingsrätten.

Utskottets ställningstagande

Propositionen har inte lett till några motionsyrkanden eller andra invändningar under utskottsbehandlingen. Utskottet anser att regeringens lagförslag är ändamålsenligt utformade och att de bör antas.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2019/20:189 Digital kommunikation i domstolsprocesser:

1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i rättegångsbalken.

2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i jordabalken.

3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utsökningsbalken.

4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988).

5.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291).

6.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder.

7.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning.

8.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:242) om domstolsärenden.

9.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2002:599) om grupprättegång.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag