Herr talman! Jag kan inte med ord beskriva hur stolt jag är över att kunna stå i den här kammaren, under riksdagens sista arbetsdag med ärendedebatter, och få yrka bifall till utskottsmajoritetens förslag i betänkandet, och i detta fall Liberalernas motion, om att ett nytt delmål för jämställdhetspolitiken ska införas för att stärka utrikesfödda kvinnor i den svenska integrationspolitiken.
Samtidigt som jag vill tacka partierna på min vänstra sida som stöder Liberalernas motion kan jag bara beklaga att regeringspartierna på min högra sida inte tagit vara på den möjlighet som fanns i utskottet i förra veckan när vi justerade ärendet. Det gällde att sträcka ut en hand och tillsammans över blockgränsen slå fast hur viktigt det är att vi har ett tydligt jämställdhetsperspektiv i svensk integrationspolitik. Det hade visat att det finns ett starkt engagemang för att säkerställa att svensk jämställdhet ska gälla för alla i vårt land, såväl för inrikesfödda som för utrikesfödda kvinnor.
Herr talman! Det finns få frågor som har engagerat mig så mycket i mitt politiska arbete som att synliggöra utrikesfödda kvinnors situation på arbetsmarknaden och kampen mot det hedersrelaterade våldet och förtrycket.
Vi slår oss ofta stolta för bröstet i internationella sammanhang och skryter gärna om att vi är världsledande på jämställdhet. Vi pekar gärna finger åt andra länder, läxar upp dem och fördömer deras kvinnosyn. Vi exporterar mer än gärna vår feminism och vår jämställdhet till andra länder. Men vi bemödar oss inte ens att kunna exportera den feminismen och den jämställdheten några kilometer bort från Rosenbad till våra mest utsatta områden där ofriheten är som störst för utrikesfödda kvinnor och flickor.
Än i dag, trots att vi tagit ett steg i rätt riktning, tassas det fortfarande på tå när frågor som hedersförtryck och religiös extremism debatteras. Än i dag får kulturrelativismen stort utrymme i debatten. Detta har vi inte minst sett den senaste tiden i den debatt som briserat om Skolverkets och Jämställdhetsmyndighetens agerande när regeringen gav dem förslaget att man skulle skriva in begreppet hedersrelaterat våld och förtryck i läroplanerna.
Det som jag har tagit fasta på, och som gör mig väldigt bedrövad och bestört, är att vi återgår till en 17 år gammal debatt om att vi inte ska ställa grupper mot varandra. Vilka grupper är det vi talar om? På vilket sätt är det att ställa de utsatta för hedersförtrycket mot andra grupper som har sin frihet i Sverige i dag?
Hur kan det vara känsligt att säga att svensk jämställdhet ska gälla alla? Hur kan det fortfarande vara känsligt att slå fast att även utrikesfödda kvinnor och flickor ska ha samma rätt till frihet och jämställdhet som alla andra medborgare i det här landet?
Herr talman! Den här debatten handlar för oss liberaler om att försvara kvinnors rätt till ekonomisk frihet. Det handlar om att säkerställa en politik som innebär att även de får tillgång till det svenska språket, rätt till ett eget arbete och rätten att kunna tjäna sina egna pengar.
För vi liberaler vet att vägen till frihet och ett liv i frihet och oberoende av såväl samhället som sin partner går via egna pengar. Vi liberaler har i flera år framhållit hur viktigt det är att svensk integrationspolitik genomsyras av ett tydligt jämställdhetsperspektiv. Inte minst efter den stora flyktingvågen till Sverige 2015 såg vi hur svag kopplingen mellan den rådande integrationspolitiken och arbetet för jämställdhet var.
Det är också en stark synpunkt som Riksrevisionen belyser i sin rapport. Den menar att regeringens redovisningar inte alls ger en tillräckligt god bild av vad den generella arbetsmarknadspolitiken innebär för utrikesfödda kvinnor och män.
Herr talman! I mer än hundra år har vi kämpat för jämställdhet i Sverige. Viktiga reformer som lika och allmän rösträtt, avskaffad sambeskattning, kampen för fri abort, öronmärkta månader i föräldraförsäkringen, införandet av en offentlig och utbyggd barnomsorg har lagt grunden för de rättigheter som är självklara för mig som kvinna i Sverige i dag.
Men för vissa kvinnor i Sverige är det inte en självklarhet. För många av de kvinnor som har kommit till Sverige de senaste åren är det liv som jag lever bara en dröm. Trots att vi befinner oss i en mycket stark högkonjunktur finns det för stora skillnader mellan inrikesfödda och utrikesfödda kvinnors sysselsättning.
Det är framför allt kvinnor födda utanför Europa som står längst bort från arbetsmarknaden. Jag är trött på att vi återkommande varnar för arbetsbristen på arbetsmarknaden samtidigt som vi blundar för den outnyttjade potential som finns i den här gruppen.
Att ta bort de hinder som står i vägen för att kvinnorna i våra förorter ska kunna ta steget in på arbetsmarknaden är vår tids största arbetsmarknadsutmaning. Vi måste sluta se utrikesfödda kvinnor som offer och börja se dem som en stark kraft som kan fylla det tomrum som finns på arbetsmarknaden i dag.
Länge har utrikesfödda kvinnor varit en blind fläck i svensk politik, men inte längre. Det är hög tid att Sverige får en integrationspolitik som sätter kvinnorna i centrum. Detta kan vi endast göra med politisk vilja, rätt insatser och förändringar av våra transfereringssystem, som tyvärr skapar stora inlåsningseffekter och i dag håller tillbaka kvinnorna.
Herr talman! Vi liberaler vill ha ett brett samarbete för att hantera dessa utmaningar. Våra motiv är väldigt tydliga och enkla att förstå. Vi vill synliggöra kvinnorna och säkerställa att de i lika stor utsträckning som utrikesfödda män ska kunna delta i arbetsförberedande insatser. Vi vill att kvinnorna lika snabbt som männen ska kunna registreras hos Arbetsförmedlingen och få påbörja sin sfi-undervisning. Vi vill att det ska finnas samma förväntningar och krav på kvinnorna som på männen.
Kvinnorna är nyckeln till integrationen. Därför menar vi att ett nytt jämställdhetspolitiskt mål måste införas för att stärka integrationsperspektivet i jämställdhetspolitiken. Vi litar inte längre på de goda intentioner som kommer från regeringens sida. Vi accepterar inte heller att man gömmer sig bakom januariavtalets fina formuleringar om att stärka jämställdhetsperspektivet i integrationspolitiken.
För oss är det viktigt att ord omvandlas till handling. Och tyvärr står vi just nu i ett läge där regeringen inte visar handlingskraft. Därför måste riksdagens partier skjuta regeringen framför sig. Det är tråkigt, men när de viktiga initiativen inte kommer från regeringens sida tänker inte vi liberaler stå passiva vid sidlinjen och se på.
Vi köper inte heller argumentet att jämställdhetsperspektivet ryms inom de delmål som finns i dag för jämställdhetspolitiken. Vi tar fasta på den svidande kritik som Riksrevisionen har avlagt i sin rapport, och vi är beredda att ta ansvar och skapa de förtydliganden som efterlyses i rapporten.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag lyfta kopplingen mellan kvinnors integration och kampen mot det hedersrelaterade våldet och förtrycket. Vi vet att många kvinnor som kommer till Sverige får ta ett mycket stort ansvar för såväl hem som barn. Samhället har länge i sin vilja att visa tolerans och hänsyn mot andra kulturer accepterat att kvinnorna kan bli isolerade i sina egna hem. Den missriktade välviljan har bidragit till att hedersförtrycket har stärkt sitt grepp om våra utsatta områden.
Detta är något som vi aldrig kan acceptera. Om vi inte integrerar kvinnorna kommer parallellsamhällen att breda ut sig och hederskulturen, som inte hör hemma i ett modernt, sekulärt och jämställt land som Sverige är år 2019, att gå i arv till nästa generation. En sådan utveckling skulle främst slå mot små flickors frihet. Om vi ska lyckas med integrationen måste vi lyckas med jämställdheten. Om vi ska kunna göra upp med hedersförtrycket måste vi göra utrikesfödda kvinnor självständiga och oberoende.
Just i dag hade det varit önskvärt om jämställdhetsministern hade kunnat komma hit till kammaren och ta debatten med oss. Jag vet inte ens om hon är medveten om att det finns en majoritet i det här huset som senare i dag kommer att fatta ett beslut om att införa ett nytt delmål för jämställdhetspolitiken.
Jag utgår från att regeringen i höst återkommer till riksdagen för nya debatter, då förhoppningsvis också med ett förberett arbete för hur det nya delmålet ska implementeras i jämställdhetspolitiken.
Ursäkta att jag har dragit över talartiden, men jag vill också önska alla ledamöter, arbetsmarknadsutskottets kansli, talmannen och alla andra som varje dag kämpar för vår demokrati i det här huset en trevlig sommar!
(Applåder)
