Fru talman! När vi nu står i den förmodligen sista debatt som berör personalförsörjning i Försvarsmakten är det kanske läge att fundera på vilket bokslut den här regeringen lämnar efter sig. Vill man göra ett väldigt kortfattat bokslut skulle man egentligen kunna säga två ord som sammanfattar den personalpolitik som har förts inom Försvarsmakten, och de orden är ”återinförd värnplikt”.
När man tittar på våra utbildnings- och krigsförbandsorganisationer i dag kan man se att det finns väldigt många luckor. Det saknas för många soldater, sjömän och officerare, och jag kan inte se att vi med de många hålen i våra krigsorganisationer är på rätt väg. Jag tror också att den enkla sanningen är att Försvarsmakten måste bli en bättre arbetsgivare om den ska bli framgångsrik i rekrytering och i att behålla personal. Den måste bli en attraktiv arbetsgivare som har en modern syn.
Vi från Moderaterna och Alliansen har under mandatperioden lagt fram flera förslag som har nekats i utskottet. Vi har också hela tiden pekat på att det är viktigt att man kontinuerligt jobbar med frågan om attraktivitet, men det kanske var så att alla andra förslag försvann när frågan om återinförd värnplikt kom på bordet.
I utskottet har vi dock fått exempelvis ett tillkännagivande om att det ska utvecklas incitament för soldater och sjömän att fortsätta sin anställning genom till exempel utbildningspremier eller andra åtgärder. Det har varit intressant att se hur regeringen har hanterat den frågan.
Regeringen har implementerat tillkännagivandet genom att säga att de personer som nu med plikt genomgår grund- och befattningsutbildning ska få en premie efter den avslutade pliktutbildningen. Det vi tyckte skulle vara en premie för att människor skulle fortsätta att arbeta inom Försvarsmakten blev alltså genom den rödgröna regeringen ett bidrag för att sluta i Försvarsmakten. Det vi trodde skulle vara en möjlighet att få människor att stanna kvar i försvaret blev en muckarpeng som man får när man går hem från regementet.
Det är klart att man kan fråga sig hur detta bidrar till att behålla personal. Man kan också fråga sig om det egentligen är en satsning, för de pengar som nu delas ut efter att någon har gått klart sin utbildning är egentligen den lön personen hade under både rekryt- och befattningsutbildningstid. Den har nu skjutits upp och betalas ut ett antal månader senare. Jag har svårt att se att det skulle vara en satsning, men det visar väl på regeringens handfallenhet i de här frågorna.
Fru talman! Jag kan inte undgå att få intrycket att regeringen genom att återinföra värnplikten trodde att alla problem med rekrytering därmed skulle vara lösta. Det verkar inte som att man har funderat speciellt mycket på hur försvaret ser ut. Trots att delar av vårt försvar i dag är ett värnpliktsförsvar består nämligen huvuddelen av försvaret av personer som har kontrakt och är anställda av Försvarsmakten; det är en mindre del som utgörs av pliktiga eller T-soldater, som ska kallas vid händelse av antingen övning eller skarp situation. Då måste man förstå att personalpolitiken är viktig.
Jag tycker att Aurora 17, den övning som genomfördes för en ganska kort tid sedan, visade på en problematik med att ha ett stort värnpliktsförsvar: När man kallade in 1 000 soldater som var pliktiga kom ungefär hälften. Det är klart att man då missar många möjligheter att både utbilda och träna – men också att i en skarp situation faktiskt få användning för de personer man har utbildat, många gånger kvalificerat.
Fru talman! Nyligen informerades utskottet om de problem som har funnits med Rekryteringsmyndigheten. Det har handlat om att hinna mönstra alla som antingen genom plikt eller frivillighet skulle antas till militär utbildning.
Då regeringen inte hade informerat Rekryteringsmyndigheten om att ett antal tusen fler personer skulle komma att söka till polisutbildningen via samma myndighet fick myndigheten helt enkelt sätta lapp på luckan. Man fick stänga verksamheten och stoppa personer från att faktiskt söka till Försvarsmakten. Genom regeringens handhavande missade därmed hundratals personer att komma till Försvarsmakten, som så väl behöver dessa personer i en tid då rekrytering är ett problem. Det ansvaret faller givetvis också på regeringen.
Vi är i dag i en tid då bristen på arbetskraft är stor inom alla sektorer. I ett sådant läge kan man tänka sig att en regering och en försvarsmakt borde göra allt för att förbättra sitt erbjudande till de personer som vill lägga tid och kunskaper på att göra försvaret bättre, men många av de åtgärder vi har föreslagit – eller egentligen alla – har faktiskt avslagits. Låt mig bara nämna några.
Möjligheten till bostad är många gånger en begränsning för den som vill söka och göra militär utbildning under en tid. I andra sektorer inom staten finns i dag möjligheten att driva bostäder för uthyrning till folk som jobbar inom myndigheten, men inom Försvarsmakten finns inte den möjligheten. Givetvis bör en sådan möjlighet införas även inom Försvarsmakten.
Jag har också från min erfarenhet inom Försvarsmakten sett att de personer som är de bästa soldaterna i fält kanske inte alltid är de som är bäst i skolbänken. Jag tror därför att Försvarsmakten i dag missar att få en stor grupp yngre människor att söka till Försvarsmakten, eftersom de krav av akademisk karaktär som ställs är för stora. Jag tror givetvis att man ska ha de kunskaper man behöver när man lämnar Försvarsmakten, men ge då möjligheten att ha en ingång där det går att läsa upp betyg. Det handlar om att bredda den bas som faktiskt skulle kunna göra nytta i det svenska försvaret.
Incitamentssystemet har jag varit inne på. Det handlar inte bara om ersättningar och pengar, utan det handlar också om möjligheter att validera utbildningar och faktiskt få praktisk nytta av sin militära utbildning den dag man går över till det civila. Frågan om maximal anställningstid är också något som i många meningar begränsar möjligheten att kvarhålla personal som är både duktig och kompetent – och som behövs.
Det finns även en fråga vi inom Moderaterna har drivit, nämligen att vi i många delar av Sverige ser att förhållandet till Försvarsmakten är svagt. Försvarsmakten kanske inte har funnits på de platserna i landet, och då kan det behövas speciella insatser i form av mobila rekryterings- och mönstringskontor. Även detta har man dock sagt nej till.
Fru talman! Ordförande Widman var inne på frågan om vår veteranpolitik. Jag kan väl tycka att man för att vara en regering som sätter stor stolthet i deltagandet i internationella insatser tar förvånansvärt lättvindigt på våra utlandsveteraners status vid hemkommande. Det har gjorts ett omfattande arbete, och det finns en utredning som har många förslag. Tyvärr har dock resultatet av regeringens politik enbart blivit en lightprodukt, vilket jag beklagar. Vi moderater tycker att de män och kvinnor som i Sveriges namn utför stora insatser i främmande länder förtjänar det bästa mottagandet vid hemkomst.
Fru talman! Avslutningsvis: Överbefälhavaren presenterade nyligen de budgetförutsättningar som gäller för de kommande åren. Redan nästa år kommer neddragningar att behöva göras i övningsverksamheten, vilket är att beklaga. Det han också konstaterade var att försvaret under de kommande tre åren behöver 10 miljarder till för att kunna genomföra de försvarsbeslut som alla vi här i någon mening har ställt oss bakom.
När det gäller ekonomin får man ändå säga att de fyra allianspartierna har varit tydliga i riktningen och ambitionen att anslaget till försvaret måste höjas. Frågan kan verkligen dras till sin spets, för vi är just nu i en situation där vi ser att vi antingen måste fortsätta att genomföra de satsningar vi har gjort eller säga att det gäller att backa igen.
Man kan också notera att det inom socialdemokratin de senaste dagarna har varit en rad utspel från olika ministrar vad gäller olika typer av vallöften. Samtidigt får man konstatera att det har varit tyst från Försvarsdepartementet. Därför vill jag fråga socialdemokraterna i denna kammare: Kommer ni att ge försvaret de pengar det behöver för att kunna genomföra det beslutade försvarsbeslutet, eller ska ni meddela försvaret och dess anställda att de ska börja planera för nedskärningar? Jag tror att det är en viktig fråga, och jag tror att det är många som vill ha svar på den.
Fru talman! Moderaterna har undertecknat 10 av de 18 reservationer som finns i detta ärende. Vi står givetvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag endast bifall till reservationerna 6 och 14.
