Herr talman! Konsumtion handlar för en miljöpartist naturligtvis om hållbarhet. När vi talar om hållbar konsumtion är det lätt att tänka på sådant som har med ekonomisk hållbarhet, tillväxtens faror och så vidare att göra. Men hållbarhetsbegreppet innebär också social hållbarhet, och en del av det handlar om tillit mellan människor. Det handlar om att lita på varandra när man gör affärer med varandra. Det handlar om att lita på producenter och på företag som säljer prylar, oavsett om prylarna är fysiska eller digitala.
Kanske kan avståndet från social hållbarhet till konsumenträtt verka långt, men för mig är det just tilliten som är den springande punkten. Vi som konsumenter behöver kunna lita på att de företagare som vi köper varor av är seriösa företagare och att oseriösa företagare stoppas. Då är det viktigt dels att sanktionerna avskräcker försäljare från att ta till oseriös marknadsföring eller ohederliga avtalsvillkor, dels att Konsumentombudsmannen har tillgång till effektiva sanktionsmöjligheter när någon trots allt väljer att medvetet lura andra för sin egen vinnings skull.
Regeringens politik för stärkta sanktionsmöjligheter för Konsumentombudsmannen innebär både viss avskräckning, i och med att avgifterna höjs, och att Konsumentombudsmannen blir effektivare när bindande förelägganden vinner laga kraft omedelbart, utan näringsidkarens godkännande. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på följdmotionen från Vänsterpartiet.
Vänsterpartiets följdmotion tar dock upp en intressant aspekt. Är den högsta gränsen tillräckligt avskräckande? Nu blir nivåerna fördubblade, och den högsta nivån är 10 miljoner kronor. Regeringen kommer att följa hur praxis utvecklas. Om det visar sig att detta inte är tillräckligt kommer åtgärder att vidtas.
Om det nu skulle visa sig att 10 miljoner inte betyder något för ett stort företag och att det är värt att riskera en sanktionsavgift är mitt heta tips att företagare ska se till att undvika att befinna sig i gråzoner där de kan åka på en sådan avgift.
Konsumenträtt är ändå en del i det hållbara samhällsbygget. Det handlar om att bygga tillit till varandra. I konsumenträtten läggs nu en pusselbit där Konsumentombudsmannen får stärkta möjligheter att agera både effektivt och kraftfullt. Jag tänker faktiskt på Konsumentombudsmannen som lite av en superhjälte som slåss för dem som har minst möjligheter att försvara sig själv och som slår buset på fingrarna när de inte sköter sig.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 13.)
