1989 års internationella avtal om jute och juteprodukter

Betänkande 1990/91:NU13

Näringsutskottets betänkande 1990/91:NU13

1989 års internationella avtal om jute och juteprodukter

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionen
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation

1990/91
NU13

Ärendet

I proposition 1990/91:13 (utrikesdepartementet) har regeringen
föreslagit riksdagen att godkänna 1989 års internationella avtal
om jute och juteprodukter.

En motion har väckts med anledning av propositionen.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att riksdagen skall
godkänna det nya internationella avtalet om jute och
juteprodukter. Enligt en reservation (m) borde förslaget avslås.
Avtalet ingår, säger reservanterna, i ett integrerat
råvaruprogram där en del andra avtal syftar till en manipulativ
påverkan på prisbildningen.

Propositionen

Inom ramen för Förenta nationernas konferens för handel och
utveckling (UNCTAD) antogs år 1989 ett nytt internationellt
avtal om jute och juteprodukter, avsett att ersätta ett liknande
avtal från år 1982. Avtalet är ett s.k. utvecklingsavtal, utan
pris- eller marknadsstabiliserande funktioner. Det syftar till
att produktionen av jute och juteprodukter liksom förhållandena
på jutemarknaden på olika sätt skall förbättras. Avtalet skall
gälla under en tid av fem år, med möjlighet till förlängning för
ytterligare två tvåårsperioder.

I propositionen (s.7--40) återges avtalet i sin engelska
version med svensk översättning.

Motionen

Yrkande

Den motion som har väckts med anledning av propositionen är

1990/91:N7 av Nic Grönvall (m) vari yrkas att riksdagen avslår
proposition 1990/91:13 om godkännande av 1989 års
internationella juteavtal.

Motivering

Internationella råvaruavtal har, sägs det i motionen, om och
om igen visat sin oförmåga att anpassa sig till en marknads
krav. Avtal har brutit samman, varvid ekonomiska kriser har
uppstått inom avtalssamarbetets ram. Systemet med råvaruavtal
är, hävdar motionären, mer till skada än till nytta för
utvecklingsländerna. Att manipulera marknader kan aldrig leda
till annat än mycket kortsiktiga framgångar, menar han.
Utvecklingsländerna varken kan eller bör avskärmas från
marknaderna. Manipulerade priser utgör inget pålitligt underlag
för investeringar. I fråga om juteprodukter påpekar motionären
att sådana möter hård konkurrens framför allt från syntetfibrer.
Varje åtgärd för att manipulera marknaden för jutefibrer är
alltså, säger han, en åtgärd i syfte att manipulera blott en del
av en fibermarknad.

Utskottet

Sverige har anslutit sig till ett antal internationella
råvaruavtal. Dessa ingår i ett integrerat råvaruprogram som har
tillkommit inom Förenta nationernas ram. För varje varuområde
som omfattas av ett sådant avtal finns en internationell
organisation, där exporterande och importerande länder
samarbetar. Avtalen är av olika karaktär. Somliga har inriktats
främst på forskning och utveckling inom produktområdet. Andra
har ett vidare syfte, nämligen att världsmarknadspriserna på de
ifrågavarande råvarorna skall stabiliseras. I vissa fall, såsom
när det gäller kakao och naturgummi, är ett internationellt
buffertlager det huvudsakliga stabiliseringsinstrumentet.

Ett internationellt juteavtal slöts första gången år 1982.
Efter förlängning löper det ut i början av år 1991. Ett nytt
avtal har kommit till stånd i november 1989. Regeringen föreslår
nu att riksdagen skall godkänna detta avtal för Sveriges del.
Avtalet har, liksom det hittillsvarande, inte några pris- eller
marknadsstabiliserande funktioner. Huvuduppgiften för den
internationella juteorganisationen, som har sitt säte i Dhaka i
Bangladesh, är att kanalisera medel till forsknings- och
utvecklingsprojekt, produktionsrationalisering samt
marknadsföring av jute och juteprodukter.

Importen till Sverige av juteprodukter är ganska ringa. År
1989 uppgick importvärdet till ca 4,5 milj.kr. Med hänvisning
till att Sverige har ett mycket begränsat handelspolitiskt
intresse för jute och juteprodukter har kommerskollegium
förordat att Sverige inte skall ansluta sig till det nya
juteavtalet. Kollegiet har emellertid förklarat sig införstått
med att det kan finnas skäl av annan art som talar för
anslutning. De finansiella förpliktelser som en sådan för med
sig är att ett årligt bidrag, hittills ca 9000--10000 kr.,
skall lämnas till juteorganisationens förvaltningsbudget.

I motion 1990/91:N7 (m) föreslås att riksdagen skall avslå
propositionen, dvs. att Sverige skall ställa sig utanför det nya
juteavtalet. Motiveringen för detta yrkande, vilken har
refererats i det föregående, präglas av en generellt inriktad
kritik mot råvaruavtalen. Dessa karakteriseras som instrument
för manipulation av priser och marknadsförhållanden.

Av det redan sagda framgår att detta omdöme inte rimligen kan
anses giltigt i fråga om det nya juteavtalet. Liksom det
nuvarande är detta huvudsakligen inriktat på att en för
juteproducenterna betydelsefull projektverksamhet skall komma
till stånd. De projekt som kan bli aktuella är
sammanfattningsvis sådana som gäller förbättring av produktions-
och marknadsförhållandena för jute och juteprodukter. Avtalet
går inte ut på några åtgärder för prisstabilisering,
exportreglering eller liknande.

Motionären har inom utskottet hävdat att juteavtalet ändå för
Sveriges del bör avvisas såsom ingående i ett större
råvaruprogram där andra avtal har mera vittgående syften.
Utskottet delar inte denna uppfattning. Varje råvaruavtal bör
prövas utifrån sina egna förutsättningar. En fortsatt medverkan
från Sveriges sida på det nu aktuella området kan ses som ett
positivt inslag i vårt lands relationer till
utvecklingsländerna. Åtgärder för att främja användningen av ett
naturmaterial som jute har också en miljöpolitisk innebörd.
Kostnaderna för fortsatt anslutning till det internationella
samarbetet på juteområdet är obetydliga.

Utskottet tillstyrker alltså regeringens förslag och avstyrker
motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande godkännande av 1989 års internationella
juteavtal
att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:13 och med
avslag på motion 1990/91:N7 godkänner 1989 års internationella
avtal om jute och juteprodukter.

Stockholm den 22 november 1990

På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp), Rune
Jonsson (s), Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Per-Ola
Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Inga-Britt Johansson (s), Bo
Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m),
Gudrun Norberg (fp), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp), Leif
Marklund (s), Mats Lindberg (s) och Sven-Olof Petersson (c).

Reservation

Per Westerberg, Nic Grönvall och Gunnar Hökmark (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.3 som
börjar med "Av det" och slutar med "avstyrker motionen" bort ha
följande lydelse:

Det nu aktuella juteavtalet ingår, såsom framhålls i motion
1990/91:N7 (m), i ett integrerat program för internationellt
råvarusamarbete. Det bör således inte bedömas separat utan
sättas in i ett större sammanhang. I detta ingår flera avtal som
syftar till direkt påverkan på prisbildningen genom
kvoteringssystem, buffertlager etc. Med rätta kan dessa avtal
betecknas som manipulativa.

Avtal med den inriktning som nu har nämnts medför inte sällan
avsevärda skadeverkningar. När ett sådant avtal bryter samman
drabbas i första hand producenterna, som oftast är att finna i
fattiga utvecklingsländer, av en ekonomisk kris. Produktion och
handel enligt vanliga marknadsekonomiska principer ger
otvivelaktigt bättre förutsättningar för intressenterna på
råvarumarknaden än en i internationell regi bedriven
manipulation av priser och andra konkurrensvillkor.

I konsekvens med vad här sagts bör, anser utskottet, Sveriges
medverkan i det avtalsbundna internationella samarbetet på
råvaruområdet successivt avvecklas. I första hand bör vårt land
avstå från att ansluta sig till 1989 års juteavtal. Regeringens
nu föreliggande förslag om godkännande av detta avtal avstyrks
alltså av utskottet.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

beträffande godkännande av 1989 års internationella
juteavtal
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N7 avslår
proposition 1990/91:13.