Politisk kapitalism

Motion 2026/27:87 av Josef Fransson m.fl. (SD)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra upp med den politiska kapitalismen och tillkännager detta för regeringen.

2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda en lagstiftning som kommer åt bedrägerier inom den politiska kapitalismen och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Begreppet politisk kapitalism används för att beskriva hur företag, via politiskt utpekade branscher, tillskansar sig ekonomiska förmåner och gräddfiler så som gynnsamma regleringar, avdrag, bidrag och kreditgarantier. För de företagare som lärt sig alla de värdeord som politikerna vill höra finns här enorma belopp att sätta i rullning och företag extraherar rikedomar ur samhället genom att exploatera politiken. Uppläggen består i att vinsterna privatiseras medan förluster socialiseras.

Pengarna extraheras inte sällan ur de bidragsintensiva bolagen genom att pengar flyttas mellan bolag och mellan länder. Ofta genom så kallade räntesnurror med internräntor som är väsentligt högre än marknadsräntan. Det förekommer också att bidragen för ett projekt används för att starta upp nya bidragsintensiva projekt, likt ett pyramidspel.

Miljarder och åter miljarder är i rullning i den gröna omställningens namn. Politiker agerar i synergi där man inte sällan låter sig synas och fotograferas i flådiga sammanhang med bandklippningar och första spadtag, detta samtidigt som bidragskapitalister låtes bli förmögna utan att behöva riskera egna pengar och utan att ens behöva uppvisa resultat.

En åtgärd som man kan införa omedelbart är att regeringen antar interna etiska riktlinjer där ministrarna avstår från att medverka vid sådant som bandklippningar och första spadtag vid bidragsfinansierade industriprojekt. När man agerar i symbios är det svårt att vara objektiv och kritisk till de projekt man ska anslå pengar till.

Ofta torde uppläggen vara att betrakta som rena bedrägerier, men eftersom politikerna många gånger är djupt investerade i att deras visioner och budgetsatsningar ska bära frukt kan processerna fortgå med minimal granskning. Detta måste kommas till rätta med. Regeringen behöver snarast sjösätta en utredning om hur man kan lagstifta för att kunna beivra bedrägeriliknande upplägg. Likaså måste statens myndigheter ägna mångdubbelt mer tid åt att kräva in underlag och granska projekt innan bidragsmiljarderna rullas ut. Målsättningen bör sedermera vara att bidragen och gräddfilerna helt ersätts med generella förbättringar för att driva industri i Sverige.

Man kan tycka att vi borde ha lärt av historien vad gäller att politisera industrin, men så tycks alltså inte vara fallet.

Josef Fransson (SD)
Jessica Stegrud (SD)	Tobias Andersson (SD)