Ökade befogenheter vid inre utlänningskontroller

Fråga 2019/20:293 Ökade befogenheter vid inre utlänningskontroller

av Johan Forssell (M)

till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

Lagen om särskild utlänningskontroll är ett värdefullt verktyg för att hantera personer som bedöms utgöra kvalificerade säkerhetshot mot Sverige. Efter terrordådet på Drottninggatan 2017 ingicks en överenskommelse om åtgärder mot terrorism. Bland annat skulle lagen om särskild utläggningskontroll ses över, då den i vissa avseenden uppfattas som svårtillämpad och innehåller luckor.

Den 27 april 2017 beslutade regeringen att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att lämna förslag i syfte att minska antalet personer vars identitet inte kan fastställas under vistelsen i Sverige. Ett halvår senare överlämnade utredningen sitt betänkande Klarlagd identitet – Om utlänningars rätt att vistas i Sverige, inre utlänningskontroller och missbruk av identitetshandlingar (SOU 2017:93).

I utredningen föreslogs bland annat att Polismyndigheten och Migrationsverket ska få möjlighet att fotografera en utlänning och ta hans eller hennes fingeravtryck om det är så att utlänningens identitet och rätt att vistas i landet inte kan klarläggas vid en kontroll. Vidare föreslog utredningen att Polismyndighetens och Kustbevakningens möjlighet att eftersöka och omhänderta pass och andra identitetshandlingar ska stärkas. I den utsträckning som är nödvändig ansåg utredningen att Polismyndigheten och Kustbevakningen i samband med en inre utlänningskontroll bör få kroppsvisitera och undersöka bagage och andra tillhörigheter i syfte att hitta pass eller andra identitetshandlingar. Vid osäkerhet om personens rätt att vistas i landet framförde utredningen även att pass ska kunna omhändertas till dess att det är klarlagt huruvida utlänningen får tillstånd att vistas i Sverige eller lämnar landet.

Att utöka möjligheterna att kontrollera personers rätt att vistas i Sverige är en viktig åtgärd för att i ökad utsträckning få personer som saknar tillstånd att vistas i Sverige att återvända och för att stävja missbruk av vissa handlingar. Utredningen fastslog att åtgärderna sannolikt kommer att medverka till påtagliga förbättringar ur ett säkerhetsperspektiv genom att terrorism och annan grövre gränsöverskridande brottslighet försvåras.

Trots att utredningen föreslog att lagen skulle träda i kraft den 1 oktober 2018, och trots det faktum att utredningen redan har remitterats, har ännu ingen proposition presenterats från regeringen. I samband med överlämnandet av betänkandet sa dåvarande migrationsminister och biträdande justitieminister Heléne Fritzon att hon såg fram emot att sätta sig in i utredningens förslag. Närmare två år har nu gått sedan dess, och lagens ikraftträdande är över ett år försenat, men ännu lyser förslagen från regeringen med sin frånvaro. Mot bakgrund av andra försenade åtgärder som utgör viktiga verktyg i kampen mot att förebygga och bekämpa terrorism är det oroväckande att ytterligare viktiga verktyg försenas. 

Med anledning av detta vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:

Varför har ministern inte presenterat utredningens förslag i en proposition till riksdagen, och när avser ministern att gå vidare med utredningens förslag?