begravning för ateist och privattroende

Svar på skriftlig fråga 1999/2000:184 besvarad av

den 17 november

Svar på fråga 1999/2000:184 om begravning för ateist och privattroende

Kulturminister Marita Ulvskog

Carina Hägg har frågat mig om regeringen vidtagit någon åtgärd för att tydliggöra ansvaret för begravning av den grupp som vare sig kan sägas tillhöra ett kristet samfund, annat samfund eller kan hänföras till någon religiös åskådning.

Som ett led i de ändringar av relationerna mellan staten och Svenska kyrkan som i princip träder i kraft den 1 januari 2000 har den 4 maj 1999 utfärdats en lag (1999:306) om ändring i begravningslagen (1990:1144). Med stöd av lagändringen har regeringen den 4 november 1999 beslutat en förordning om ändring i begravningsförordningen (1990:1147). Ändringen av förordningen avses komma ut från trycket inom den närmaste tiden.

I det nya regelsystemet kommer det även i fortsättningen att till helt övervägande del vara de territoriella församlingarna inom Svenska kyrkan som ansvarar för begravningsverksamheten i sina respektive förvaltningsområden. Regeringen får dock för särskilda fall besluta att en kommun i stället ska anförtros denna uppgift.

Den som är ansvarig för begravningsverksamheten ska inom det egna förvaltningsområdet eller ett närbeläget förvaltningsområde tillhandahålla särskilda gravplatser för dem som inte tillhör något kristet trossamfund. Rör det sig alltså om en ateist eller privattroende och är det Svenska kyrkan som har ansvaret för begravningsverksamheten föreligger skyldighet för församlingen att anvisa en särskild gravplats inom godtagbart avstånd.

Som ansvarig för begravningsverksamheten föreligger också skyldighet för församlingen att anvisa en lokal för begravningsceremoni utan religiösa symboler. Kostnaderna för både den särskilda begravningsplatsen och begravningslokalen ingår i den obligatoriska begravningsavgiften som inte får vara högre för de icke-tillhöriga än för dem som tillhör Svenska kyrkan inom samma förvaltningsområde.

Detta regelsystem klarlägger rättsläget och kräver inte något ytterligare förtydligande i fråga om begravning av den grupp som vare sig kan sägas tillhöra ett kristet samfund, annat samfund eller kan hänföras till någon religiös åskådning.

Avslutningsvis kan framhållas att det nya regelsystemet innebär flera betydelsefulla förbättringar för dem som inte tillhör Svenska kyrkan jämfört med vad som i dag gäller när en församling ansvarar för begravningsverksamheten: särredovisning av verksamhetens intäkter och kostnader, samråd med representanter för de icke-tillhöriga och särskilda ombud för att tillvarata dessas intressen beträffande verksamheten samt fastställande av de icke-tillhörigas begravningsavgifter av Kammarkollegiet.