foderfiske

Jordbruksminister Margareta Winberg

Birger Schlaug har frågat miljöminister Kjell Larsson om miljöministern avser agera i fråga om fiske efter foderfisk i Östersjön.

Inom Regeringskansliet är arbetet fördelat så att det ankommer på mig att svara på frågan.

Det svenska fisket ska bedrivas på ett ekologiskt hållbart sätt. En hållbar förvaltning utgår från ett försiktigt nyttjande av fiskbeståndet. Fisket i Östersjön bedrivs också inom ramen för de totala tillåtna fångstmängder som fastställs av Fiskerikommissionen för Östersjön. Besluten föregås av rådgivning från Internationella havsforskningsrådet. Inför Fiskerikommissionens för Östersjön årliga möte beslutades om en stegvis sänkning av kvoterna med ca 15 % på grundval av den biologiska rådgivningen, för bl.a. sill och skarpsill. Detta i syfte att bygga upp bestånden till en biologiskt säker och hållbar nivå.

Det är efterfrågan på marknaden som avgör om fångsterna går till humankonsumtion. Den sill och skarpsill som inte får avsättning för direkt konsumtion säljs i stället som högvärdigt proteinfoder. Detta används i livsmedelsproduktionen bl.a. till uppfödning av lax och andra djur. Det är i och för sig viktigt att komma ihåg att ett sådant fiske kan, lika lite som ett konsumtionsfiske i samma omfattning, i sig inte skada bestånden så länge fisket sker inom biologiskt säkra gränser. Ur ekonomisk synpunkt är det emellertid mer lönande för fiskarna att sälja fångsten till humankonsumtion om efterfrågan finns. Jag vill också i detta sammanhang framhålla att fiske efter skarpsill för foderändamål är, till skillnad mot vad du anger, tillåtet i Östersjön.

Inte desto mindre kan det finnas anledning att ytterligare studera det omfattande foderfiskets effekter i olika avseenden. Fiskeriverket har därför fått i uppdrag att analysera det småskaliga kustfisket ur biologisk, ekonomisk och regionalpolitisk synvinkel. Verket ska därvid bl.a. överväga effekterna av det fiske efter sill och skarpsill som utnyttjas för foderändamål.