Överföring och mottagande av flyktingar från f.d. Jugoslavien m.m.

Proposition 1993/94:51

Regeringens proposition
1993/94:51
Överföring och mottagande av flyktingar från f.d.
Jugoslavien m.m.

Regeringen överlämnar denna proposition till
riksdagen.

Stockholm den 7 oktober 1993

Carl Bildt
Birgit Friggebo
(Kulturdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram förslag om överföring
till Sverige av upp till 6 000 skyddsbehövande
personer under budgetåret 1993/94 utöver den
flyktingkvot på ca 1 800 personer som riksdagen
tidigare beslutat om. Av dessa skall upp till 5 500
personer kunna föras över från f.d. Jugoslavien och
ca 500 personer från andra områden i världen som i
första hand FN:s flyktingkommissarie bedömer behöva
skydd i ett tredje land.
I propositionen föreslås också att ett särskilt
stimulansbidrag bör ges till kommuner som under det
närmaste året kraftigt utökar sitt
flyktingmottagande och till kommuner som redan nu
har överenskommelse om ett stort flyktingmottagande
och som ändå ökar detta. För detta ändamål och för
förstärkning av bl.a. ambassaden i Zagreb till
följd av en förväntad ökning av anknytningsärenden
föreslås att riksdagen anvisar 1 758,7 miljoner
kronor. på ett nytt reservationsanslag. Härav avser
1 750 miljoner kronor stimulansbidrag till kommuner
som ökar sitt flyktingmottagnade. Genom
stimulansbidraget beräknas förläggningskostnaderna
kunna minskas med totalt ca 2 600 miljoner kronor
under innevarande och nästa budgetår.

1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner den huvudsakliga inriktningen av ett
handlingsprogram med syfte att det till Sverige
skall kunna föras över upp till 6 000
skyddsbehövande inom ramen för en utökad
flyktingkvot (avsnitten 4 och 5),
2. godkänner att ett tillfälligt stimulansbidrag
införs för att öka kommunernas flyktingmottagande
(avsnitt 6),
3. till Särskilda åtgärder i flyktingmottagandet
m.m. för budgetåret 1993/94 under elfte huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag på 1 758 700 000
kronor.

2 Ärendet och dess beredning
Regeringen fattade den 21 juni 1993 ett
principbeslut om asylsökande från
Bosnien-Hercegovina i ett ärende som överlämnats
från Statens invandrarverk. Beslutet innebär under
rådande läge att skyddsbehövande bosnier som sökt
asyl i Sverige efter prövning i de enskilda
ärendena kommer att beviljas permanent
uppehållstillstånd. Bakgrunden till detta beslut
var att regeringen inte ville låta de asylsökande
från Bosnien-Hercegovina vänta längre på besked om
under vilka omständigheter de skulle få vistas i
Sverige. Det fanns varken då eller nu något som
tyder på att de inom den närmaste framtiden kommer
att kunna återvända till sitt hemland. Det vore
därför orimligt att låta dessa människor under lång
tid avvakta beslut på svenska förläggningar.
Regeringen beslutade samtidigt att införa krav på
visering för medborgare i Bosnien-Hercegovina.
Chefen för Kulturdepartementet uttalade i samband
med detta beslut att riksdagen under hösten skulle
få ta ställning till ett förslag om en väsentligt
utökad flyktingkvot för att möjliggöra överföring
till Sverige av skyddsbehövande bosnier.
Till följd av regeringsbeslutet att bevilja
permanent uppehållstillstånd för skyddsbehövande
bosnier kommer utflyttningen i kommunerna av
personer som beviljats uppehållstillstånd att
behöva öka i väsentlig omfattning. Detta kommer att
ställa särskilda krav på kommunerna. En ytterligare
följd av regeringsbeslutet är att
anhöriginvandringen kommer att öka. Detta innebär
att de svenska utlandsmyndigheterna i närområdet
kommer att få en ökad mängd anknytningsärenden.
I budgetpropositionen 1992/93 föreslog regeringen
att riksdagen skulle anslå medel för överföring av
ca 1 800 flyktingar. Mot bakgrund av kriget och
övergreppen i Bosnien-Hercegovina och krisen i
övrigt i f.d. Jugoslavien uppdrog regeringen den 1
juli 1993 åt Statens invandrarverk att inrikta hela
denna kvot på överföring av flyktingar och andra
skyddsbehövande från f.d. Jugoslavien. I beslutet
aviserade regeringen att den under hösten 1993
skulle återkomma till riksdagen med förslag om
utvidgning av flyktingkvoten av skyddsbehövande
från f.d. Jugoslavien till Sverige samt redovisa
sin framtida syn på överföringen till Sverige av
andra flyktingar och skyddsbehövande än de som
kommer från f.d. Jugoslavien.
Med hänsyn till det akuta behovet av insatser i
f.d. Jugoslavien har förslaget av tidsskäl inte
remissbehandlats. Inför ärendets beredning har
Sverige och Danmark gemensamt inhämtat information
om behovet av insatser i f.d. Jugoslavien. Vidare
har yttrande inhämtats från Statens invandrarverk.
Svenska kommunförbundet har givit in en skrivelse
till regeringen där man pekar på de krav som den
utökade utflyttningen kommer att ställa på
kommunerna.

3 Regeringens sammanfattande bedömning av
situationen och behov av nödvändiga åtgärder
Under förra budgetåret sökte totalt 80 600 personer
asyl i Sverige, varav fler än 80% kom från f.d.
Jugoslavien. Vid tiden för regeringens vägledande
beslut den 21 juni i år väntade 66 400 personer på
att få sin asylansökan prövad av Statens
invandrarverk i första instans. Den största gruppen
_ 42 000 personer _ utgjordes av personer från
Bosnien-Hercegovina.
I slutet av juni 1993 hade Invandrarverket ca 270
utredningsslussar och förläggningar i drift med
sammanlagt ca 90 000 asylsökande och flyktingar.
Regeringsbeslutet den 21 juni 1993 leder till att
det stora flertalet av dem som flytt från
Bosnien-Hercegovina kommer att få sina
asylansökningar prövade av Invandrarverket före
utgången av mars 1994. I de flesta fall väntas
verkets beslut innebära tillstånd för bosättning i
Sverige.
Invandrarverket har försökt uppskatta hur många
nära anhöriga till bosnierna som kan väntas söka
återförena sig med de sina i Sverige. Denna
anhöriginvandring kan enligt Invandrarverkets
erfarnehetsberäkningar efter andra grupper komma
att uppgå till 45 000_50 000 personer. Det måste
dock understrykas att alla skattningar av möjlig
anhöriginvandring är mycket osäkra. När det gäller
bosnierna finns mycket som tyder på att många
familjer redan är samlade i Sverige. Regeringen
bedömer därför att anhöriginvandringen till bosnier
som beviljas permanent uppehållstillstånd
sammanlagt under budgetåren 1993/94 och 1994/95 kan
komma att ligga i intervallet 20 000_30 000
personer.
En ansökan från en anhörig skall prövas
individuellt. Flertalet ansökningar väntas komma
från personer som befinner sig i f.d. Jugoslavien.
Regeringen anser därför att en viss temporär
förstärkning av bl.a. ambassaden i Zagreb i syfte
att ge förbättrade möjligheter att ta hand om den
kraftigt utökade ärendemängden. Det ytterligare
anslagsbehovet budgetåret 1993/94 beräknas till 8,7
miljoner kronor.
Mot bakgrund av situationen i f.d. Jugoslavien
beslutade regeringen den 1 juli 1993 att den redan
fastställda flyktingkvoten för budgetåret 1993/94 _
ca 1 800 personer _ i första hand skall avse
personer från f.d. Jugoslavien. I det följande
kommer regeringen att närmare utveckla skälen till
att flyktingkvoten för budgetåret 1993/94 utökas
med ytterligare upp till 6 000 personer. Kostnaden
för den utökade flyktingkvoten beräknas till 830
miljoner kronor, huvudsakligen ersättningar till
kommunerna för mottagandet av flyktingarna.
Utbetalningarna av dessa ersättningar beräknas i
huvudsak belasta nästa budgetårs statsbudget.
Före regeringens beslut om krav på visering för
medborgare i Bosnien-Hercegovina kom det ca 1 700
asylsökande per vecka till Sverige. Nu rör det sig
om i genomsnitt 175. Regeringen finner det därför
skäligt att ändra de antaganden om
asyltillströmningen som gjordes i årets
budgetproposition och som fortfarande låg till
grund för beräkningarna i den reviderade
finansplanen. I stället för ett grundantagande om
30 000 nya asylsökande budgetåret 1993/94 utgår
regeringen nu från att Invandrarverket bör kunna
alternativplanera förläggningssystem och
kommunmottagande under den nya förutsättningen att
antalet asylsökande inte kommer att överstiga 15
000.
Under de angivna förutsättningarna bör
ambitionsnivån vara att Invandrarverket under
budgetåret 1993/94 skall kunna kommunplacera
åtminstone 30 000 fler personer med permanent
uppehållstillstånd än vad som nu finns avtalat med
kommunerna. Antalet disponibla kommunplatser
budgetåret 1993/94 uppgår för närvarande till 32
000.
Förutsatt högst 15 000 nya asylsökande även nästa
budgetår och en flyktingkvot på 2 000 personer, bör
Invandrarverket ha sådana avtal med kommunerna att
verket kan disponera 47 000 kommunplatser
budgetåret 1994/95.
Det kommer därför under de närmaste åren således
att ställas stora krav på kommunerna att ta emot
flyktingar i avsevärt större omfattning än man
gjort hittills och än vad nuvarande planering utgår
från. Om inte kommunerna ökar sitt mottagande
kommer många flyktingar att bli kvar lång tid på
förläggning sedan de beviljats uppehållstillstånd.
Som en generell regel gäller att kostnaden för
att ersätta en kommun för att den tar emot en
flykting är densamma för staten, oavsett när
personen i fråga tas emot. "Onödig
förläggningsvistelse" sedan en person fått
tillstånd att stanna i Sverige och skall flytta ut
i en kommun ökar alltså statens kostnader, utan att
innebära några fördelar. För att stimulera
kommunerna att öka mottagandet kraftigt jämfört med
vad som tidigare planerats, föreslår regeringen att
ett stimulansbidrag skall kunna utgå. Ett sådant
stimulansbidrag bör kunna ges till kommuner som för
år 1994 träffar överenskommelse med Invandrarverket
om ett kraftigt utökat flyktingmottagande.
Stimulansbidrag bör också kunna utgå till kommuner
som redan nu har ett stort flyktingmottagande men
som ändå ökar detta och som under en viss avgränsad
tid tar emot de flyktingar man träffar
överenskommelse om.
Om stimulansbidragen får avsedd effekt förväntas
förläggningsvistelserna kunna avkortas väsentligt
och antalet förläggningsplatser vara nere i drygt
23 000 vid utgången av budgetåret 1994/95. Ungefär
hälften av dessa bör kunna avvecklas under den
närmaste tiden därefter. De sålunda minskade
förläggningskostnaderna för innevarande och nästa
budgetår kan beräknas till 2 600 miljoner kronor.
De tillkommande kostnaderna för stimulansbidragen
beräknas bli 1 750 miljoner kronor om de utnyttjas
fullt ut i kommunerna.
4 Överföring till Sverige av skyddsbehövande
från f.d. Jugoslavien
Regeringens förslag: Flyktingkvoten för
budgetåret 1993/94 skall kunna utökas med upp
till 6 000 personer. Av dessa skall upp till 5
500 kunna föras över från f.d. Jugoslavien.
Skälen för regeringens förslag:
Den aktuella flyktingsituationen
Kriget i Bosnien-Hercegovina och den allvarliga
konflikten i resten av f.d. Jugoslavien har lett
till en mycket allvarlig flyktingsituation. Totalt
finns i f.d. Jugoslavien närmare fyra miljoner
internflyktingar, dvs människor som tvingats fly
från sina hem och som sökt skydd på annan ort i
f.d. Jugoslavien. Ytterligare ca 800 000 människor
har lämnat landet. Dessa har huvudsakligen sökt sig
till ett fåtal länder i Europa. Cirka 40 000 har
sökt och kan bedömas komma att erhålla skydd i
Sverige. Det stora flertalet av internflyktingarna
i f.d. Jugoslavien får betecknas som utsatta även
om de i dagsläget fått skydd i närområdet. Om inte
en snar lösning på krisen innefattar en hållbar
fredsuppgörelse, så kan den kommande vintern få
katastrofala följder för stora grupper av
befolkningen. En sådan situation kan komma att
ställa stora krav på omfattande hjälpinsatser i
närområdet men kan också öka behovet av skydd i
andra delar av Europa.

Internationell samverkan
Sverige är en av de största bidragsgivarna till
humanitära insatser för flyktingar i f.d.
Jugoslavien. Det svenska biståndet har främst
kanaliserats genom FN, Röda Korset samt enskilda
svenska organisationer. Under budgetåret 1992/93
var det svenska biståndet över 400 miljoner kronor.
Detta bistånd har främst gått till hjälpinsatser i
närområdet. Det är fråga om omfattande insatser för
att skydda personer och varutransporter samt
vårdinsatser.
Insatser i närområdet kan vara att föredra t.ex.
om man kan hjälpa samma antal flyktingar och andra
skyddsbehövande till en lägre kostnad. En annan
viktig princip är att skapa förutsättningar för
flyktingar att leva kvar i familjegemenskapen i
närområdet bl.a. för att de så snart konflikten
lösts skall kunna återvända hem. Det är regeringens
mening att hjälpinsatserna i närområdet även i
fortsättningen skall komma att utgöra den
viktigaste delen i de svenska insatserna till
förmån för flyktingarna i f.d. Jugoslavien.
Inställningen att insatser i närområdet måste
prioriteras delas av FN:s flyktingkommissarie, EG,
den bosniska regeringen och flera av
hjälporganisationerna på plats.
Sverige är i dagsläget ett av de länder i
Västeuropa som tagit emot flest asylsökande från
f.d. Jugoslavien räknat i förhållande till
invånarantalet. Den ojämna fördelningen vad gäller
mottagandet av skyddsbehövande från f.d.
Jugoslavien och övriga hjälpinsatser har av
regeringen påtalats i internationella fora.
Sveriges statsminister framhöll redan vid
ESK-toppmötet i Helsingfors sommaren 1992 att
situationen påkallar ett betydligt förstärkt
europeiskt samarbete. Senare har regeringen bl.a.
vid FN:s flyktingkommissaries konferens för
humanitär hjälp i f.d. Jugoslavien påtalat behovet
av en beredskap att kunna ta emot skyddsbehövande
som inte kan beredas skydd i närområdet och att
detta måste ske i en anda av internationell
solidaritet. Sverige har tillsammans med Danmark,
Schweiz, Tyskland och Österrike tagit emot ca 90 %
av de människor som lämnat närområdet. Sonderingar
pågår f.n. mellan bl.a. dessa länder för att
utveckla ett mera formellt system för fördelning av
flyktingar från f.d. Jugoslavien i Europa att ha i
beredskap för att t.ex. kunna möta de behov som kan
komma att uppstå under den kommande vintern.

Insatser i Sverige
Även om insatser i närområdet är viktigast,
eftersom de når flest flyktingar och en mer
solidarisk fördelning av flyktingar från f.d.
Jugoslavien mellan länderna eftersträvas, kan det
komma att finnas ett fortsatt behov av insatser i
Sverige. Krisen i f.d. Jugoslavien har som ovan
nämnts lett till att den beslutade flyktingkvoten
för budgetåret 1993/94 tas i anspråk för överföring
av människor från f.d. Jugoslavien. Det bör dock
finnas en beredskap för att täcka uppkommande
behov, därför föreslår regeringen nu en utökad
flyktingkvot för att vid behov möjliggöra
överföring till Sverige av flyktingar och andra
skyddsbehövande från f.d. Jugoslavien.
Sverige är ett av de få länder i Europa som
prövar asylärenden angående medborgare i
Bosnien-Hercegovina och som därvid beviljar
permanent uppehållstillstånd av humanitära skäl.
Dessa beslut fattas bl.a. mot bakgrund av att det i
dagsläget inte finns något som tyder på att de
bosnier som befinner sig i Sverige kommer att kunna
återvända inom den närmaste framtiden. I juni 1993
beslutade regeringen att införa krav på visering
för medborgare i Bosnien-Hercegovina. I bakgrunden
till detta beslut ingick att flertalet av de
bosnier som kommit till Sverige inte kommit direkt
från hemlandet utan redan tidigare haft skydd i
annat land. Chefen för Kulturdepartementet uttalade
samtidigt att regeringen kommer att föreslå
riksdagen en väsentligt utökad flyktingkvot
inriktad på medborgare i f.d. Jugoslavien.
Regeringen vill möjliggöra ett mottagande av
verkligt skyddsbehövande i mer ordnade former.
Regeringen har instruerat Invandrarverket att den
beslutade kvoten för innevarande budgetår skall
användas för uttagning av personer från f.d.
Jugoslavien.
Den omständighet att bosnierna beviljas permanent
uppehållstillstånd är inte något som påverkar deras
möjlighet att återvända till sitt hemland när
omständigheterna så tillåter. Det är regeringens
avsikt att när kriget är slut och det blir aktuellt
med stöd för återuppbyggande av landet också
överväga frågor om stimulanser och stöd för de
bosnier som då vill återvända. Om det skulle bli en
snar fred i Bosnien-Hercegovina har regeringen för
avsikt att återkomma till riksdagen. Vid ett
fredsslut kan det bli aktuellt med andra svenska
insatser med större inriktning på bl.a. insatser i
närområdet och insatser till förmån för dem som
önskar återvända till Bosnien-Hercegovina.

Kvotens utformning och inriktning
På grund av den allvarliga situationen och den
svårförutsebara utvecklingen i f.d. Jugoslavien
måste utformningen av beslut om den aktuella kvoten
möjliggöra flexibilitet vad gäller antal beroende
på behov, situationens utveckling, eventuella
internationella överenskommelser etc. Även själva
kriterierna för uttagning inom kvotens ram måste
vara flexibla beroende på behov av insatser i och
utanför närområdet. De flesta europeiska länder har
infört krav på visering för de nya stater som utgör
f.d. Jugoslavien vilket lett till att möjligheten
för skyddsbehövande att lämna området inskränkts.
FN:s flyktingkommissarie har påpekat att det finns
behov av ett slags säkerhetsventil ut för personer
som ej kan få skydd i närområdet. Genom utökningen
av flyktingkvoten kan, om och när det blir
nödvändigt, Sverige bidra till att trycket på
närområdet minskar och att människor utan
tillfredsställande skydd ges sådant skydd i
Sverige. Därför förordar regeringen en inriktning
som innebär att det till Sverige skall kunna
överföras upp till 5 500 flyktingar och andra
skyddsbehövande från f.d. Jugoslavien. Regeringen
förordar att kvoten tas i anspråk om och efter hand
som behov uppstår och avser att utforma närmare
instruktioner till Invandrarverket om detta.
Den överföring som nu avses bör, som påpekats
ovan, främst ta sikte på skyddsbehövande som inte
kan förväntas få tillfredsställande skydd i
närområdet. Även överföring av människor som är i
akut behov av vård skall kunna komma i fråga. Mot
bakgrund av de nya beroendeförhållanden som kriget
i f.d. Jugoslavien kommit att innebära i familje-
och vänkretsar bör även en vidare grupp av anhöriga
än vad som annars är aktuell i
överföringssammanhang kunna komma i fråga för
överföring till Sverige. Här avses bl.a. barn över
20 år, syskon och föräldrar som inte enligt rådande
praxis vid tillämpning av utlänningslagen kan komma
i fråga för anhöriginvandring, dessas familjer samt
övriga släktingar och människor som på grund av den
rådande situationen hamnat i beroendeförhållande
till härvarande personer. Kvoten skall inte omfatta
anhöriga enligt utlänningslagen till de bosnier som
redan befinner sig i Sverige och har permanent
uppehållstillstånd. Dessa ärenden skall prövas på
sedvanligt sätt. Däremot bör övriga anhöriga eller
personer i beroendeställning till de härvarande
räknas av på kvoten.
Mot bakgrund av vad som ovan anförts bör arbetet
med uttagningen ta hänsyn till föreliggande
omständigheter, utvecklingen i området och
vädjanden från FN:s flyktingkommissarie. Man bör så
långt det är möjligt försöka ta ut hela familjer
och härvid ta hänsyn till de beroendeförhållanden
som ovan redogjorts för. Vid uttagning för
överföring bör i största möjliga mån samarbete med
FN:s flyktingkommissarie och eventuellt
Internationella Röda Korskommittén eftersträvas.
Regeringen kommer att fortsätta med
internationella sonderingar och överläggningar i
syfte att få till stånd bredare överenskommelser om
ett system för fördelning av flyktingar från f.d.
Jugoslavien. I detta sammanhang bör särskild hänsyn
tas till fall som någon av de ovan nämnda
organisationerna anvisar, det kan bl.a. vara fråga
om att överföring till tredje land är ett villkor
för att skyddsbehövande personer skall kunna lämna
f.d. Jugoslavien. Vid överföring bör, om
flyktingkommissarien inte har möjlighet att
medverka vid uttagning till hela eller delar av
kvoten, andra vägar för uttagning sökas. Man bör då
särskilt överväga överföring av personer som ingår
i de ovan nämnda familje- och vänkretsarna. I denna
uttagning bör uttagningsresor eller motsvarande
samt samarbete med svenska beskickningar i
närområdet övervägas.
Det måste dock understrykas att överföring till
Sverige inte är något självändamål. Inriktningen
skall i första hand vara insatser i närområdet.
Först när dessa inte är tillfredsställande bör
överföringar till Sverige eller andra länder komma
i fråga. Endast så stor del av kvoten som kan
motiveras utifrån denna grundsyn och strategiska
inriktning bör tas i anspråk. Regeringen kommer
hela tiden att mycket nära följa utvecklingen. Det
bör vidare vara en strävan att inrikta kvoten i
samråd med flera länder, så att ett effektivt
system för fördelning av flyktingar från f.d.
Jugoslavien kan etableras i Europa.

Avräkning på kvoten
Vid uttagningen bör man sträva efter att i så stor
utsträckning som möjligt ta ut hela familjer.
Avräkning på kvoten skall ske av alla som tas ut på
kvoten och dessas anhöriga som får tillstånd att
resa in i Sverige under budgetåret. Som framgår
ovan avses avräkning inte ske med anhöriga till de
personer som redan befinner sig i Sverige och som
har uppehållstillstånd om dessa anhöriga har rätt
till familjeåterförening enligt rådande praxis vid
tillämpning av utlänningslagen.

5 Överföringar till Sverige av skyddsbehövande
från andra områden i världen
Regeringens förslag: Inom ramen för
flyktingkvoten skall ca 500 flyktingar från
andra delar av världen än f.d. Jugoslavien
kunna föras över till Sverige under budgetåret
1993/94.
Skälen för regeringens förslag: Även i andra
delar av världen finns flyktingar och andra
skyddsbehövande som i många fall inte kan återvända
till sina respektive hemländer. Enligt FN:s
flyktingkommissaries bedömning bör dessa erbjudas
bosättning i andra länder än de där nu befinner
sig, s.k. resettlement. FN:s flyktingkommissarie
genomför varje år en sammanställning av det globala
behovet av resettlement-platser. Sverige är ett av
tio länder som ställt resettlement-platser till
flyktingkommissariens förfogande. Under senare år
har Sverige ställt ca 2 000 platser per år till
förfogande för denna globala överföring. Det har
främst varit fråga om personer för vilka ingen
annan lösning än resettlement varit möjlig. Mot
bakgrund av krisen i f.d. Jugoslavien och Sveriges
betydande åtagande till följd härav finner
regeringen att det för närvarande bara är akuta
ärenden beträffande personer som befinner sig i
omedelbar fara som kan komma i fråga för överföring
hit. Invandrarverket har bedömt att behovet av
sådan överföring uppgår till ca 500 personer.
Regeringen anser mot denna bakgrund att omkring 500
personer bör beredas möjlighet att komma till
Sverige inom ramen för flyktingkvoten.

6 Åtgärder för att öka kommunernas
mottagande av flyktingar
Regeringens förslag: Ett särskilt
stimulansbidrag betalas ut till kommuner som
under det närmaste året kraftigt utökar sitt
flyktingmottagande och till kommuner som redan
nu har överenskommelse om ett stort
flyktingmottagande men som ändå ökar detta.
Skälen för regeringens förslag:
Ökat behov av kommunplatser
Som nämnts under avsnitt 2 fattade regeringen den
21 juni 1993 ett principbeslut att skyddsbehövande
bosnier som sökt asyl i Sverige skulle beviljas
permanent uppehållstillstånd. Regeringen uttalade
vid samma tillfälle att skyddsbehövande människor
från f.d. Jugoslavien skulle ges tillstånd att resa
till Sverige inom ramen för en väsentligt utökad
flyktingkvot.
Statens invandrarverk har som en konsekvens av
regeringens beslut ambitionen att kunna träffa
överenskommelser med kommunerna om ca 70 000
kommunplatser under kalenderåret 1994. Det
sammanlagda behovet av kommunplatser under
budgetåren 1993/94 och 1994/95 bedöms till ca 110
000. Platsbehovet avser kommunplaceringar av såväl
kvotflyktingar som sådana utlänningar som flyttar
ut från en förläggning. Även kommunplatser för
anhöriga till flyktingar ingår i det bedömda
platsbehovet.
Invandrarverket bedömde inför budgetåret 1993/94
att verket skulle kunna träffa överenskommelser med
kommunerna om ett mottagande i ett intervall där
högsta nivån är 32 000 platser. Den nya situation
som uppkommit ställer stora krav på kommunerna att
ta emot flyktingar i avsevärt större omfattning än
vad nuvarande planering utgår från.

Kommunernas kostnader vid ett ökat
flyktingmottagande
Svenska kommunförbundet har i en skrivelse till
regeringen den 13 september 1993 uttalat att ett
kraftigt utökat flyktingmottagande i kommunerna
ställer stora krav på en redan ansträngd kommunal
ekonomi och att det därför är nödvändigt att
kommunerna fullt ut får täckning för de
kostnadsökningar som följer av ett ökat
flyktingmottagande. Kommunförbundet anser att
kommunerna i rådande arbetsmarknadssituation inte
får den täckning av sina kostnader för
flyktingmottagandet som var avsikten när nivån på
nuvarande schablonersättning fastställdes. Ett
flyktingmottagande som nu är aktuellt kräver
vidare, enligt Svenska kommunförbundet, stor
flexibilitet och uppfinningsrikedom där temporära
lösningar när det gäller boende och arbete blir
nödvändiga. Även investeringar i samband med det
ökade flyktingmottagandet kan bli aktuella.
Sammantaget kräver detta att ökade resurser ställs
till kommunernas förfogande. Svenska
kommunförbundet anser att de medel som frigörs när
Invandrarverket reducerar sin
förläggningsverksamhet bör kunna användas för att
skapa förutsättningar för kommunerna att öka sitt
flyktingmottagande.
Mot bakgrund av regeringens beslut att ge
skyddsbehövande från Bosnien-Hercegovina permanent
uppehållstillstånd har Statens invandrarverk
utfärdat en instruktion till verkets regioner om
utbildningsinsatser vid förläggningar för
asylsökande och flyktingar från
Bosnien-Hercegovina. Syftet med undervisningen
skall vara att ge kunskaper och färdigheter i det
svenska språket samt kunskaper om det svenska
samhället så att flyktingarna får en god grund för
fortsatta studier eller arbete vid en kommande
kommunplacering. För ungdomar i åldern 16_18 år
kommer Invandrarverket att anordna utbildning
motsvarande den introduktionsutbildning som ges
inom ramen för individuella program i
gymnasieskolan. Statens invandrarverk kommer vidare
under förläggningstiden att intensifiera
kartläggningen av flyktingarnas utbildningsbakgrund
och arbetslivserfarenhet i syfte att underlätta
kommunernas och arbetsmarknadsverkets arbete med
individuella introduktionsplaner. Genom dessa
åtgärder under förläggningstiden ökar
förutsättningarna för att de bosniska flyktingarna
skall integreras väl i det svenska samhället efter
utflyttning i en kommun.
Den intensifierade svenskundervisningen och
övriga åtgärder under förläggningsvistelsen innebär
också att kommunerna i vissa avseenden kan få lägre
kostnader för en mottagen flykting än man annars
skulle ha haft. Samtidigt innebär rådande
arbetsmarknadssituation att även de som lärt sig
svenska och i övrigt har goda förutsättningar att
klara av livet i Sverige kan ha svårigheter att
försörja sig själv. Kommunerna kan då drabbas av
ökade kostnader för försörjningsstöd till
flyktingarna. Denna osäkerhet om de ekonomiska
konsekvenserna har lett till tveksamhet hos många
kommuner när krav ställs på ett ökat
flyktingmottagande. De åtgärder som redan vidtagits
av Invandrarverket för att underlätta kommunernas
mottagande behöver därför kompletteras med ett
visst resurstillskott till kommunerna.
Om kommunerna inte kan svara upp mot kraven om en
kraftig ökning av flyktingmottagandet innebär det
att förläggningsvolymen och förläggningskostnaderna
under de närmaste åren inte kan minskas i den
utsträckning som Invandrarverket anser vara rimlig
med hänsyn till takten i verkets beslutsfattande.
Om inte kommunerna skulle öka sitt mottagande alls
jämfört med den planerade nivån beräknas det leda
till ökade förläggningskostnader med totalt ca 2,6
miljarder kronor under innevarande och nästa
budgetår.
Mot denna bakgrund bör kommunerna stimuleras till
ett ökat flyktingmottagande. Inriktningen bör vara
att kommunerna skall förmås att ta emot 70 000
personer under år 1994.

Stimulansbidrag m.m.
Regeringen anser att det bör införas ett
tillfälligt stimulansbidrag som syftar till att
flyktingar och andra utlänningar med
uppehållstillstånd snabbare skall tas emot i en
kommun. Stimulansbidraget bör vara 25 000 kronor
per mottagen flykting och kunna ges till kommuner
som träffar överenskommelser med Statens
invandrarverk om ett kraftigt utökat
flyktingmottagande och till kommuner som redan nu
har ett stort kommunmottagande men som ändå ökar
detta. Stimulansbidraget bör utformas så att det
stimulerar dels till att överenskommelser om ökat
flyktingmottagande träffas snabbt, dels att
mottagandet sker i så nära anslutning som möjligt
till att Invandrarverket fattar tillståndsbeslut.
Detta kan åstadkommas genom att bidraget utbetalas
vid två tillfällen. Den första delen bör utbetalas
i anslutning till att kommunen träffar
överenskommelse med Invandrarverket om
flyktingmottagande för år 1994. En förutsättning
för bidrag bör vara att överenskommelse träffas
under år 1993 eller i början av 1994. Bidraget bör
vara 12 500 kronor och avse alla de personer som
överenskommelsen omfattar.
Den andra delen av bidraget bör också vara 12 500
kronor och utbetalas när kommunen faktiskt tagit
emot de flyktingar man träffat överenskommelse om.
En förutsättning för att denna del av bidraget
skall utgå bör vara att mottagandet sker före den 1
oktober 1994. Skälet härför är att behovet av nya
kommunplatser i första hand kommer att finnas under
första delen av år 1994. För att stimulera
kommunerna att ta emot flyktingar redan under
resterande del av år 1993 bör stimulansbidrag med
12 500 kr kunna lämnas även för flyktingar som tas
emot från en förläggning under sista kvartalet
1993. Förutsättningen för sådant bidrag skall dock
vara att kommunen för år 1994 träffar
överenskommelse om mottagande på en sådan nivå att
villkoren för stimulansbidrag under år 1994
uppfylls eller att kommunen har ett kraftigt utökat
flyktingmottagande i förhållande till tidigare
överenskommelse för år 1993. Utbetalning av det
stimulansbidrag som är kopplat till själva
mottagandet bör ske i samband med att ordinarie
schablonersättning utbetalas. Det innebär att
stimulansbidrag för mottagande under sista
kvartalet 1993 utbetalas under första kvartalet
1994.
Den närmare utformningen av de bestämmelser som
skall ange vad som bör kunna anses vara ett
kraftigt utökat mottagande eller ett ökat
mottagande för de kommuner som redan i dag har ett
stort mottagande samt utbetalningsregler i övrigt
bör fastställas av regeringen.
Stimulansbidrag med den konstruktion som här har
angetts kan komma att missgynna invandrartäta
storstadskommuner som erfarenhetsmässigt har stor
inflyttning av flyktingar som tidigare tagits emot
i en annan kommun, s.k. sekundärinflyttning, och
som därför kanske har överenskommelser med
Invandrarverket om ett direktmottagande som är
väsentligt lägre än det faktiska mottagandet.
Regeringen bör därför inom ramen för ovannämnda
stimulansbidrag kunna besluta om särskilda regler
för bidrag till dessa kommuner.
Regeringen har i anslutning till behovet av ett
ökat kommunmottagande övervägt en utökning av
anslagsposten för extraordinära kostnader dels
därför att flyktingmottagandet i kommunerna i
princip bör fördubblas, dels därför att det i
gruppen mottagna kan finnas personer som har
särskilda behov. Vissa behov av särskilda
sjukvårdsinsatser från landstingens sida kan också
bli aktuella och Statens invandrarverk bör därför
också ha möjlighet att använda medlen för detta
ändamål. Med hänsyn till att ersättning för
extraordinära kostnader enligt nuvarande regelverk
betalas ut i efterhand bör en sådan
medelsförstärkning bli aktuell först nästkommande
budgetår och regeringen avser därför att återkomma
med mer preciserade beräkningar av kostnader i
budgetpropositionen för budgetåret 1994/95.
Möjligheten att i begränsad omfattning använda
medlen för extraordinära kostnader även för bidrag
till sjukvårdshuvudmännen bör införas redan under
innevarande budgetår.
Kostnaderna för stimulansbidragen är beroende av
i vilken utsträckning kommunerna kommer att öka
sitt mottagande i enlighet med intentionerna. Om
stimulansbidragen får avsedd effekt i samtliga
kommuner beräknas kostnaderna till 1 750 miljoner
kronor, varav 1 250 miljoner kronor kan uppskattas
falla på budgetåret 1993/94. För stimulansbidrag
m.m. bör anvisas ett reservationsanslag med 1 750
miljoner kronor.
För att flyktingarna inte skall bli beroende av
försörjningsstöd från kommunerna under lång tid är
det angeläget att alla åtgärder vidtas som kan
underlätta för flyktingarna att bli
självförsörjande. Regeringen har i olika sammanhang
erfarit många goda exempel från kommuner där en
samverkan mellan flyktingen och olika myndigheter
och frivilligorganisationer inom ramen för det
kommunala flyktingmottagandet medverkat till att
förkorta flyktingens behov av försörjningsstöd. Av
stor betydelse i sammanhanget är naturligtvis också
insatser inom utbildningsväsendet samt de
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som
Arbetsmarknadsverket förfogar över. Regeringen har
för avsikt att återkomma i budgetpropositionen med
en bedömning av behovet av arbetsmarknadspolitiska
åtgärder för flyktingar och av
Arbetsmarknadsverkets resurser för detta ändamål.
När resultat av pågående uppföljning av
kommunernas kostnader för flyktingmottagandet under
de senaste åren föreligger senare i höst kommer
regeringen också att ta ställning till behovet av
en mer generell förstärkning av
schablonersättningen. Utgångspunkten för denna
bedömning kommer att vara att staten även
fortsättningsvis skall ha det fulla ekonomiska
ansvaret för de kostnader schablonersättningen är
avsedd att täcka. I den mån uppföljningen visar att
kommunerna på grund av arbetsmarknadssituationen
inte får den täckning av kostnaderna för
mottagandet som varit avsedd, kommer regeringen i
budgetpropositionen att lämna förslag om utökad
schablonersättning.
Regeringen förutsätter att kommunerna genom dessa
stimulansåtgärder solidariskt åtar sig ett ökat
flyktingmottagande i denna extraordinära situation
som uppstått på grund av den stora inströmningen av
asylsökande från Bosnien-Hercegovina. Integrationen
av dessa personer bör kunna underlättas genom att
det är fråga om en relativt homogen och välutbildad
grupp och att det redan sedan länge finns många
personer i Sverige som kommer från det tidigare
Jugoslavien. För att kommunerna på kort sikt skall
kunna öka flyktingmottagandet på det sätt som nu
krävs utan att det skapas några stora problem eller
svårigheter är det angeläget att kommunerna
samarbetar och tar hjälp av frivilligorganisationer
och föreningsliv som har ett engagemang i dessa
frågor. Föreningsliv och frivilligorganisationer
kan bl.a. medverka genom att skapa sociala nätverk
för de nyanlända flyktingarna.

7 Förstärkning av vissa utlandsmyndigheters
resurser
Regeringens förslag: Ett belopp på 8,7 miljoner
kronor anslås för förstärkning av i första hand
den svenska ambassaden i Zagreb samt i viss
omfattning även beskickningarna i Belgrad, Prag
och Sofia till följd av den förväntade ökningen
av ankytningsärenden.
Skälen för regeringens förslag: Regeringens
beslut den 21 juni 1993 i ett överlämnat ärende
från Invandrarverket torde innebära att merparten
av de ca 40 000 asylsökande bosniska medborgare som
befinner sig i Sverige kommer att beviljas
permanent uppehållstillstånd i Sverige. Detta
kommer att ge upphov till en omfattande invandring
av anhöriga till dessa personer. Flertalet av dem
som blir aktuella torde befinna sig i f.d.
Jugoslavien. Ansökning om familjeåterförening inges
i de flesta fall till svensk utlandsmyndighet.
Denna skall förutom att ta emot ansökan göra en
anknytningsutredning. Väntetiden för intervju bör
enligt gällande ordning inte överstiga tre månader.
Ambassaden i Zagreb får ta emot flertalet av de
uppkomna och förväntade anknytningsärendena.
Ambassadens ordinarie personalstyrka, som hittills
varit inrymd i provisoriska lokaler, har kapacitet
att förutom ordinarie viseringsverksamhet genomföra
ett fåtal intervjuer per dag. Genom förstärkning
sedan juni 1993 med personal från Invandrarverket
och lokalt anställda tolkar har kapaciteten kunnat
ökas till sex à sju intervjuer per dag.
Arrangemanget, som inkluderar temporär förhyrning
av hotellutrymme, har kunnat finansieras av medel _
totalt 3 miljoner kronor _ som Utrikesdepartementet
disponerar för säsongsförstärkning av
utlandsmyndigheternas handläggning av
utlänningsärenden fram till utgången av augusti.
Ambassaden i Zagreb har de senaste månaderna
tagit emot ett 30-tal ansökningar per dag, vilket
efter en viss bearbetning ger ett 20-tal ärenden
per dag. Balansen av obehandlade ärenden kommer
således med nuvarande resurser att ta flera månader
att behandla. Med nuvarande utveckling innebär
detta att väntetiden varje månad ökar med två
månader.
Situationen framtvingar en mer permanent
organisatorisk lösning. Det är ofrånkomligt i
dagsläget och på minst ett års sikt att ambassaden
får väsentligt förstärkta resurser för ändamålet.
Bemanningen behöver nu utökas med tre utsända och
fem lokalanställda tjänstemän samt två vaktmän.
Ambassadens kansli kan inte hysa ett sådant
personaltillskott. Behov finns därmed av särskilda
lokaler för verksamheten. Kostnaderna för
erforderlig personal och lokaler har i dagsläget
beräknats till 8,7 miljoner kronor för budgetåret
1993/94. Beloppet inkluderar även utsänd
förstärkningstjänst från Invandrarverket till
ambassaden i Belgrad och en utbyggnad av
kapaciteten för anknytningsutredningar vid
ambassaderna i Prag och Sofia.

8 Anslagsfrågor för budgetåret 1993/94
ELFTE HUVUDTITELN
D. Invandring m.m.
Under förutsättning av att de föreslagna
stimulansbidragen leder till att utflyttning från
förläggning sker i någorlunda takt med att
uppehållstillstånd beviljas skulle
förläggningskostnaderna under innevarande budgetår
kunna bli ca 800 miljoner kronor lägre än det
anslag som anvisats av riksdagen.
Kommunersättningarna enligt nuvarande villkor
utgår via två anslag, D 4 Överföring av och andra
åtgärder för flyktingar m.m. samt D 5, Ersättning
till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. I
det förstnämnda anslaget ingår kommunersättningar
för kvotuttagna flyktingar, medan det andra
anslaget finansierar ersättningarna till kommunerna
för övriga utlänningar.
Omständigheterna är sådana att överföringarna av
kvotflyktingar till Sverige och
kommunutflyttningarna av övriga utlänningar bedöms
till största delen äga rum under senare delen av
budgetåret 1993/94. Detta, i kombination med
regelsystemet för när kommunerna får sina
ersättningar utbetalade, gör att regeringen räknar
med att ersättningsutbetalningarna under budgetåret
1993/94 kommer att inrymmas i de anslag som redan
anvisats på statsbudgeten.
De föreslagna stimulansbidragen kommer att börja
utbetalas under första kvartalet 1994 vilket
föranleder ett anslagstillskott under innevarande
budgetår. Eftersom det är fråga om särskilda
åtgärder i en extraordinär situation bör medlen
anvisas på ett nytt särskilt anslag skilt från
ordinarie anslag för ersättning till kommunerna.
Genom detta nya anslag kommer den totala
medelsanvisningen på statsbudgeten budgetåret
1993/94 för littera D. Invandring m.m. att öka.
Kostnadsreduceringar på i första hand
förläggningsanslaget och tidpunkten för
utbetalningarna av kommunersättningar gör dock att
de totala utgifterna under littera D. bedöms hålla
sig inom ramen för anvisade medel.

D 12. Särskilda åtgärder i flyktingmottagandet m.m.
1993/94/ Nytt anslag (förslag)1 758 700 000

I det föregående har regeringen redovisat behovet
av särskilda stimulansbidrag till kommunerna för
att påskynda utflyttningen från
flyktingförläggningarna av personer med
uppehållstillstånd. Detta har kostnadsberäknats
till totalt 1 750 000 000 kronor, förutsatt att
stimulansbidragen utnyttjas i full utsträckning av
kommunerna. Beräkningen avser
ersättningsutbetalningar som spänner över såväl
budgetåret 1993/94 som 1994/95.
Regeringen har även redovisat nödvändigheten av
att tillfälligt förstärka vissa ambassader, bl.a.
den i Zagreb, till följd av den förväntade ökningen
av anknytningsärenden. Kostnaden för detta beräknas
till sammanlagt 8 700 000 kronor för budgetåret
1993/94. Ändamålet med förstärkningen bör föranleda
att anslagsmedel anvisas under elfte huvudtiteln.
Fördelningen av anslagsutbetalningarna mellan
budgetåren 1993/94 och 1994/95 är svår att
precisera i fråga om stimulansbidragen till
kommunerna. Det är i detta läge lämpligt att
anslagsmedlen anvisas vid ett tillfälle _
budgetåret 1993/94 _ på reservationsanslag.
Härigenom lämnas en total ram för ändamålet,
samtidigt som utbetalningarna kan ske utan
beaktande av budgetårsgränsen.
Det riksdagsbeslut som nu behövs går ut på att
riksdagen till Särskilda åtgärder i
flyktingmottagandet m.m. för budgetåret 1993/94
anvisar ett reservationsanslag på 1 758 700 000
kronor.
Kulturdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7
oktober 1993.

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och
statsråden B. Westerberg, Friggebo, Johansson,
Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas,
Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck,
Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P.
Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Friggebo

Regeringen beslutar proposition 1993/94:51
Överföring och mottagande av flyktingar från f.d.
Jugoslavien m.m.

Händelser

Inlämning: 1993-10-13 Bordläggning: 1993-10-13 Hänvisning: 1993-10-14 Motionstid slutar: 1993-10-28
Förslagspunkter (6)
Följdmotioner (10)