Polisen

Motion 2019/20:528 av Linda Westerlund Snecker m.fl. (V)

av Linda Westerlund Snecker m.fl. (V)

1        Innehållsförteckning

1Innehållsförteckning

2Förslag till riksdagsbeslut

3Inledning

4Åtgärder efter Polismyndighetens omorganisation

5Frigör resurser från inre gränskontroller

6Åtgärder för att förbättra polisens fysiska och psykosociala arbetsmiljö

7Polisutbildning och polisforskning

8Kompetenshöjning, hetslagstiftningen, ordningslagen m.m.

9Kompetenshöjning för att motverka risk för rasprofilering


2        Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge Polismyndigheten i uppdrag att stärka förmågan till strategisk planering och styrning, att utveckla uppföljningen och att stärka det lokala polisarbetet och tillkännager detta för regeringen.
  2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge Polismyndigheten i uppdrag att satsa på arbetet med att motverka gränsöverskridande stöldligor och trafficking och tillkännager detta för regeringen.
  3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge Polismyndigheten i uppdrag att vidta åtgärder för att ge poliser i yttre tjänst tillgång till administrativt stöd och tillkännager detta för regeringen.
  4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag på åtgärder i syfte att göra arbetsmiljön säkrare för poliser i yttre tjänst och tillkännager detta för regeringen.
  5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med ett förslag som innebär att polisutbildningen blir en högskoleutbildning och tillkännager detta för regeringen.
  6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning i syfte att se över möjligheterna att skapa fler ingångar till polisutbildningen och tillkännager detta för regeringen.
  7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning i syfte att se över möjligheterna att inrätta ett institut för polisvetenskaplig forskning och tillkännager detta för regeringen.
  8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ta initiativ till utbildningsinsatser för Polismyndighetens anställda om hetslagstiftningens och ordningslagens koppling till allmänhetens säkerhet och de demokratiska grundvärderingarna samt om våldsbejakande gruppers metoder för att sprida sitt antidemokratiska budskap, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
  9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge Polismyndigheten i uppdrag att långsiktigt förstärka mångfaldsarbetet och fördjupa den mångkulturella kompetensen hos myndighetens anställda och tillkännager detta för regeringen.

3        Inledning

Vänsterpartiet vill ha en lokal och närvarande polis. En polis som känner sitt bostads­område, som skapar trygghet och stabilitet. En polis som är engagerad i sitt arbete, som har en hög kompetens om den lokala brottsproblematiken och som både kan förhindra dödsskjutningar och prata i bostadsområdets skola. Vi ser med allvar på att poliserna är för få på landsbygden och att avstånden är väldigt långa för vissa patruller.

Vänsterpartiet och regeringen gjorde under förra mandatperioden rekordstora satsningar på polisen. Målsättningen med budgeten var att öka antalet polisanställda med ytterligare 10000 till 2024. På senare år har fler poliser än tidigare lämnat yrket. Av de nära 19600 utbildade poliser (2564 år) som fanns i landet 2015 var det knappt 13700, cirka 70procent, som arbetade som poliser under samma år (SCB). Skälen för att lämna anställningen som polis är ofta relaterade till arbetsmiljö och möjligheterna till karriär- och löneutveckling. Att arbeta i yttre tjänst är slitsamt både p.g.a. skiftarbete och utmanande arbetsuppgifter. Personalomsättningen för civila polisanställda är dock högre än för poliser men likväl lägre än för staten i allmänhet. Personalomsättningen inom Polismyndigheten är en bekymmersam utveckling som måste brytas. För oss är det viktigt att det finns tillräckligt många poliser och att de poliser som är verksamma har en bra arbetsmiljö, att kompetensförsörjningen och fortbildningsnivån är god och att nya arbetsmetoder för ett mer effektivt arbete utvecklas.

4        Åtgärder efter Polismyndighetens omorganisation

Den 1 januari 2015 ombildades Rikspolisstyrelsen, Statens kriminaltekniska laborato­rium och de 21 polismyndigheterna till en sammanhållen myndighet. Ombildningen är en av de mest omfattande och komplexa organisationsförändringar som genomförts inom staten på många år. Målsättningen var att uppnå bättre verksamhetsresultat och högre kvalitet i polisens arbete. Statskontoret fick i uppdrag av regeringen att utvärdera ombildningen till en sammanhållen myndighet. Slutrapporten presenterades i september 2018 (Ombildningen till en sammanhållen polismyndighet 2018:18). Statskontoret bedömer att ombildningen har skapat bättre förutsättningar för polisen att bedriva sin verksamhet. Den samlade organisationen gör det lättare att använda resurserna på ett flexibelt sätt och den operativa ledningen har blivit tydligare. Trots de bättre förutsätt­ningarna för verksamheten har dock inte målsättningarna om bättre verksamhetsresultat och högre kvalitet i polisens arbete uppnåtts. Polisens förmåga att ingripa mot allvarliga brott har visserligen stärkts men för övriga brott är förmågan oförändrad. Polisens tillgänglighet och kontakterna med medborgarna har inte heller förbättrats på något entydigt sätt. Vidare har utredningsverksamhetens resultat fortsatt att försämras även efter ombildningen. Enligt Statskontoret finns det flera förklaringar till varför målen inte har uppnåtts. De tre huvudsakliga skälen bedöms vara att Polismyndigheten inte fullt ut utnyttjar de fördelar en samlad organisation ger för att styra verksamheten, att det inte funnits tillräckligt med resurser för att infria flera av målen p.g.a. att ombild­ningen inte har frigjort resurser i förväntad omfattning och att omorganisationen delvis varit svårare att genomföra än beräknat.

Statskontoret lämnar i sin slutrapport sju rekommendationer till Polismyndigheten för att nå målen för reformen: stärk förmågan till strategisk planering och styrning, stärk genomslaget för styrningen, utveckla uppföljningen så att den stöder verksamhetens behov, var uthållig i att stärka det lokala polisarbetet, fortsätt att analysera vad som ska vara enhetligt i organisationen, utveckla de nationella gemensamma avdelningarna och undvik att it-systemen blir en flaskhals. Statskontorets slutrapport bereds fortfarande inom Regeringskansliet.

Eftersom det är angeläget att de problem som uppstått i och med eller inte blivit lösta genom omorganiseringen anser Vänsterpartiet att regeringen snarast måste presentera förslag på lösningar.

Regeringen bör ge Polismyndigheten i uppdrag att stärka förmågan till strategisk planering och styrning, att utveckla uppföljningen och att stärka det lokala polisarbetet. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.

5        Frigör resurser från inre gränskontroller

Parallellt med den stora omorganisationen 2015 har polisen dessutom haft en ökad arbetsbörda och fler uppgifter, t.ex. upprätthållande av gränskontroller. Riksdagen beslutade 2015 att införa en lag som bemyndigade regeringen att fatta beslut om inre gränskontroller, lag (2015:1073). Första gången regeringen beslutade om inre gräns­kontroll var i november 2015. Sedan dess har beslutet förlängts flera gånger. Den nuvarande förlängningen gjordes i maj och gäller fram till den 11november 2019. Vänsterpartiet är kritiska till själva motiveringen till beslutet om gränskontroller eftersom det rimligen inte längre kan föreligga allvarlig fara för den allmänna ord­ningen, så som beslutet motiverades vid flyktingkrisen 2015. Eftersom lagen (2015:1073) om särskilda åtgärder vid allvarlig fara för den allmänna ordningen eller den inre säker­heten i landet upphörde att gälla den 21december 2018 har regeringen grundat sitt senaste beslut om att inrätta tillfälliga inre gränskontroller på en bestämmelse i utlän­nings­förordningen (6 kap. 5§). Den aktuella bestämmelsen bygger på kodexen om Schengengränserna. Enligt kodexen är det möjligt att tillfälligt återinföra kontroll vid de inre gränserna i en medlemsstat om det föreligger ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i landet.

Vänsterpartiet var starkt emot införandet av gränskontroller och har i riksdagen röstat nej till förslaget om att införa lag (2015:1073). Vi har även varit kritiska till samtliga regeringsbeslut om att förlänga gränskontrollerna.

Polisen har i sitt budgetunderlag till regeringen för åren 20202022 begärt mer pengar, totalt 600 miljoner kronor för perioden, för att klara gränsjobbet. Vi vill ta bort de inre gränskontrollerna och i stället satsa motsvarande resurseratt förstärka polisens arbete när det gäller att motverka angelägna problem som gränsöverskridande stöldligor och trafficking av människor såväl för tvångsarbete som för sexuella ändamål.

Regeringen bör ge Polismyndigheten i uppdrag att satsa på arbetet med att motverka gränsöverskridande stöldligor och trafficking. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.

6        Åtgärder för att förbättra polisens fysiska och psykosociala arbetsmiljö

Polisen utgör en viktig del i upprätthållandet av rättsstaten, och det har stor betydelse att myndigheten är en attraktiv arbetsplats som tar väl hand om sina anställda. För att Polismyndigheten ska vara denna attraktiva myndighet anser Vänsterpartiet att det bl.a. krävs förbättringar av den fysiska och den psykosociala arbetsmiljön.

Regeringen gav 2017 Polismyndigheten i uppdrag att i samverkan med de fackliga organisationerna förbättra arbetsmiljön och skapa fler karriärvägar för polisanställda. Polismyndighetens redovisning[1] som presenterades i november 2018 beskriver hur arbetet hittills har genomförts, vilka resultat som har uppnåtts och hur planen för det fortsatta utvecklingsarbetet ser ut. Redovisningen innehåller dock inga nya förslag på åtgärder. Polismyndigheten valde att inte starta upp nya initiativ, utan i stället intensi­fiera och vid behov komplettera redan pågående identifierade och prioriterade insatser och aktiviteter. Utvecklingsarbetet inom dessa områden kommer enligt myndigheten att fortsätta även efter att regeringsuppdraget har avslutats. Slutsatsen är att Polismyn­digheten står inför en ny stor utmaning vad gäller uppgiften att planera inför en ökning av antalet anställda med 10000 t.o.m. år 2024. Det kommer att krävas ett strukturerat och uthålligt arbete för att lyckas med uppdraget att attrahera, rekrytera, utveckla och behålla rätt kompetens utifrån myndighetens uppdrag. Ett av myndighetens strategiska initiativ fastställer att medarbetarnas arbetsmiljö och säkerhet ska ha hög prioritet samt att fler karriär- och utvecklingsvägar ska skapa attraktiva möjligheter för såväl generalister och specialister som civilanställda och poliser att kunna utvecklas i sina yrkesroller. Polismyndigheten har enligt redovisningen genom det angreppssätt som valdes för att genomföra regeringsuppdraget nu etablerat en metod för att lång­siktigt följa upp utvecklingen inom arbetsmiljöområdet i förhållande till verksamheten. Genom att över tid följa utvecklingen av de stora projekt som bedöms påverka arbetsmiljön mest räknar myndigheten med att en samlad bild av läget skapas. Inom området karriär- och utvecklingsvägar har de redan genomförda åtgärderna inneburit förtydliganden och framför allt bidragit till viktiga prioriteringar i det fortsatta arbetet. Utvecklings­möjligheter som bidrar till att behålla poliser i yttre tjänst behöver prioriteras liksom insatser i andra delar av verksamheten där det har visat sig svårt att behålla medarbetare. Polismyndighetens verksamhet är komplex och beroende av att polisutbildade, specialister och stödfunktioner är delaktiga eller involverade i myn­dighetens utveckling och planering. Polisen arbetar under varierande och komplexa förhållanden som kan vara både psykiskt och fysiskt påfrestande. Det är därför av yttersta vikt att det finns relevanta och inarbetade säkerhetsrutiner, särskilt när det kommer till polisens arbete i olika slags utsatta positioner. Likaså är det viktigt att såväl tekniska som andra fysiska hjälpmedel och arbetsverktyg fungerar och är väl anpassade för polisens verksamhet.

Stora delar av polisens tekniska utrustning i form av exempelvis datasystem är långsamma, föråldrade och icke-kompatibla med varandra. Att rapportera in en händelserapport tar exempelvis ofta onödigt mycket tid. Den tekniska utrustningen ska underlätta och effektivisera arbetet, inte försvåra och försena det. Förutom att det krävs en modernisering av it-miljön skulle tillgång till administrativt stöd, främst för poliser i yttre tjänst, frigöra värdefull tid för konkret polisarbete.

Regeringen bör ge Polismyndigheten i uppdrag att vidta åtgärder för att ge poliser i yttre tjänst tillgång till administrativt stöd. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.

Poliser i yttre tjänst löper stor risk att utsättas för hot och våld både under ingripan­den och efteråt i hämndsyfte. I dag är det lätt för den som vill att ta reda på bostads­adress och anhörigas, t.ex. barns, namn i syfte att hota och skada. Detta är självklart ett problem som är relevant för alla som arbetar inom rättsväsendet och även inom kriminalvården. Polismyndigheten har i en framställan till regeringen föreslagit att uppgifterna på polisers tjänstelegitimation ska begränsas. Vi menar att det är rimligt att regeringen tar ett helhetsgrepp kring problematiken med våld och hot mot poliser med anledning av myndighetens framställan. Samtidigt som enskilda poliser måste vara möjliga att identifiera på ett säkert sätt är det ytterst viktigt att arbetsmiljön upplevs som så säker som möjligt.

Regeringen bör därför återkomma med förslag på åtgärder i syfte att göra arbets­miljön säkrare för poliser i yttre tjänst. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.

7        Polisutbildning och polisforskning

Vänsterpartiet har länge drivit på för att polisutbildningen ska bli en högskoleutbildning med yrkesexamen. Det är viktigt att specialistkompetens inte bara inhämtas utifrån utan att även kompetensen inom poliskåren höjs. Forskning och samverkan med andra utbildningsområden i kombination med en stark koppling till den polisiära verksam­heten krävs för att bl.a. utveckla mer effektiva metoder som är anpassade till dagens krav på polisen. Polisutbildningsutredningen har i sitt betänkande Polis i framtiden – polisutbildningen som högskoleutbildning (SOU 2016:39) bl.a. föreslagit att den nuvarande polisutbildningen ska omformas till en treårig högskoleutbildning. Till skillnad från majoriteten i justitieutskottet ser vi inte att polisutbildningens praktiska inslag skulle hotas av att utbildningen blir en högskoleutbildning (bet.2018/19:JuU10 s.63). Vår avsikt är inte att minska de praktiska momenten eftersom dessa är nöd­vändiga i polisens vardagliga arbete. Tvärtom tror vi på att förena teori och praktik. Som jämförelse kan tas socionomutbildningen som innehåller praktiska moment och leder till en akademisk examen. Fler karriärvägar inom Polismyndigheten öppnas upp för de studerande om utbildningen leder till en akademisk examen. Vidare stärks möjligheterna att forska efter avslutade studier. Vänsterpartiet anser att det är hög tid att regeringen presenterar en proposition utifrån Polisutbildningsutredningens betänkande.

Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med ett förslag som innebär att polisutbildningen blir en högskoleutbildning. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.

Det finns i dag svårigheter med att få personer som klarar polisutbildningen att ansöka till den. 50procent av dem som söker polisutbildningen är inte behöriga och 1/3 inställer sig inte till uppropet. Detta påverkar möjligheten att få tillräckligt många poliser. Trots detta har antalet antagna till polisutbildningen fördubblats. 2019 kommer 1300 att ta examen från polisutbildningen. Vi måste få fler personer som både är lämpliga och klarar testerna att söka sig till polisutbildningen. Men att sänka kraven för att komma in på utbildningen är inte ett alternativ. Lämpligare är däremot att skapa fler ingångar till utbildningen. Alla som utbildas måste inte bli patrullerande poliser, utan skulle i stället kunna utbilda sig t.ex. till it-utredare eller barnförhörare. Polisyrket är brett och då bör också ingångarna till utbildningen vara det.

Regeringen bör tillsätta en utredning i syfte att se över möjligheterna att skapa fler ingångar till polisutbildningen. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.

Det finns i dag ingen verksam polisforskning i Sverige. De flesta som ägnar sig åt polisrelaterad forskning är kriminologer, psykologer och sociologer. Vänsterpartiet anser att det måste bli möjligt för poliser att forska på yrkets metoder och arbetssätt i syfte att stödja utvecklingen av polisens resultat. Ämnet polisvetenskap bör bli den akademiska grund som polisutbildningen vilar på. Polisvetenskapen ska vara ett eget forskningsämne inom vilket poliser kan doktorera och forska. Om polisutbildningen blir en del av den reguljära högskolevärlden innebär det också att forskning och samverkan med andra utbildningsområden kan utvecklas. Vi vill även se över möjligheterna att inrätta ett institut för polisvetenskaplig forskning.

Regeringen bör tillsätta en utredning i syfte att se över möjligheterna att inrätta ett institut för polisvetenskaplig forskning. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.

8        Kompetenshöjning, hetslagstiftningen, ordningslagen m.m.

Vid demonstrationer och manifestationer är det av yttersta vikt att polisen hanterar uppkomna situationer på ett förnuftigt sätt, inte minst när våldsbejakande och/eller främlingsfientliga organisationer närvarar. Både de poliser som har hand om tillståndsgivningen enligt ordningslagen och poliser i yttre tjänst såväl vid planeringen av en insats som i skarpt läge behöver goda kunskaper om hatbrottslagstiftningen och våldsbejakande grupperingar för att kunna fatta väl avvägda beslut. Det blir proble­matiskt när organisationer som Nordiska motståndsrörelsen (NMR) får tillstånd att manifestera utanför Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter (RFSL) lokaler i Visby under Almedalsveckan. Likaså när gruppen under en motdemonstration utan tillstånd får stå kvar på platsen utan att bli ivägkörda av polisen. Vi tror att dessa situationer skulle kunna ha undvikits med bättre underbyggt beslutsfattande från Polismyndighetens sida. Vidare är polisens sätt att kommunicera och föra dialog med demonstranter och motdemonstranter centralt för att förebygga våldsamma situationer. Vi vill därför satsa på kompetenshöjande åtgärder för polisen. Både gällande kommunikation och hetslagstiftningen, ordningslagen och bestäm­melsernas koppling till allmänhetens säkerhet och demokratiska grundvärderingar samt våldsbejakande gruppers metoder för att sprida antidemokratiska budskap.

Regeringen bör ta initiativ till utbildningsinsatser för Polismyndighetens anställda om hetslagstiftningens och ordningslagens koppling till allmänhetens säkerhet och de demokratiska grundvärderingarna samt om våldsbejakande gruppers metoder för att sprida sitt antidemokratiska budskap. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.

9        Kompetenshöjning för att motverka risk för rasprofilering

Polismyndigheten bedriver ett mångfaldsarbete i syfte att ge de anställda bättre förutsättningar och verktyg för att kunna möta människor med olika etniska och religiösa bakgrunder. Det handlar bl.a. om insatser för att rekrytera fler kvinnor och personer med utländsk bakgrund. Utbildningar och kompetenshöjande verksamheter för de anställda har ofta bedrivits i projektform. Polisförbundet anser att mångfaldsarbetet måste förstärkas på flera områden, bl.a. genom ett tydligt mångfaldsfokus på polisutbildningen. En doktorsavhandling från Karlstads universitet[2] visar att den manliga och icke-religiösa normen är dominerande inom polisen och sätter agendan för vad som anses vara neutralt och professionellt polisarbete. En svensk, manlig polis anses inte ingå i någon mångfaldssatsning medan etniska minoriteter och kvinnor pekas ut som antagna till utbildningen p.g.a. politiska ideal och inte p.g.a. egna meriter. Det ger, förutom utanförskap inom polisen, också konsekvenser för vilka som söker sig till yrket och för hur relationen mellan polis och olika sociala grupper utvecklas. I Polismyndighetens mål ingår att bedriva en verksamhet där de finns tillgängliga för medborgarna. Enligt Vänsterpartiet kan inte mångfaldsarbete stanna vid rekryte­ringsprocesser utan bör även inbegripa en fördjupad kunskapsnivå om livsvillkor i andra grupper av människor än den normerande. Särskilt i utsatta områden såväl i städerna som på landsbygden krävs att polisen har en djupare förståelse av den historiska kontexten när det gäller områdets socioekonomiska utmaningar, t.ex. hur låg utbildning, arbetslöshet och brister i välfärden påverkar befolkningen. Utan en sådan förståelse kommer avståndet mellan polisen och människorna i området att växa ytterligare. Kompetenshöjande åtgärder är inte minst nödvändiga eftersom polisen, gränspolisen och tullen återkommande bli anklagade för att visitera, peka ut och hantera personer som har ett icke-svenskt utseende på ett mer aggressivt sätt. Detta är djupt allvarligt och tyvärr tyder flera händelser de senaste åren på att rasmässig/etnisk profilering sker inom polisens verksamhet. Detta leder till att vissa personer i högre grad pekas ut av rättsväsendet. Det skadar förtroendet för rättsväsendet och för samhällets demokratiska uppbyggnad. Rapporten Slumpvis utvald av Civil Rights Defenders och kriminologiska institutionen på Stockholms universitet[3] redogör för de likheter och skillnader i polisbemötande som förekommer mellan olika etniska minoriteter och grupper som rasifieras. Ur ett polisperspektiv är frågan om ras-/etnisk profilering känslig och kritik mot kåren avfärdas ofta. Tre argument framträder när erfarenheter av ras-/etnisk profilering begripliggörs utifrån polisens logik. För det första uttrycker informanterna att det finns ruttna äpplen inom kåren, liksom i övriga samhället. Ras-/etnisk profilering reduceras till enskilda händelser, till en anomali. För det andra förstås vissa sysslor, t.ex. utlänningskontroller, som ofrånkomligt rasifierande. Det tredje argumentet är kopplat till plats: vissa bostadsområden är mer brottsutsatta än andra. Det förklarar enligt poliserna själva varför etniska minoriteter och grupper som rasifieras oftare stoppas av polisen.

Rasmässig/etnisk profilering är förbjuden. Att polisen gör fler kontroller i utsatta områden kan inte förklara hela problematiken. Polisens arbetsmetod får inte baseras på fördomar. Detta leder till en misstro mot polisen i de områden som allra mest behöver ett högt förtroende för rättsväsendet och samhället. En generell och långsiktig kom­petenshöjning behövs, inte bara för de lokalpoliser som arbetar i ett specifikt utsatt område, utan i hela det aktuella polisdistriktet, för att polisen ska få bästa tänkbara förutsättningar att genomföra sitt uppdrag med goda resultat.

Regeringen bör ge Polismyndigheten i uppdrag att långsiktigt förstärka mångfalds­arbetet och fördjupa den mångkulturella kompetensen hos myndighetens anställda. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.

Linda Westerlund Snecker (V)

Momodou Malcolm Jallow (V)

Maj Karlsson (V)

Karin Rågsjö (V)

Mia Sydow Mölleby (V)

Jon Thorbjörnson (V)

Vasiliki Tsouplaki (V)

Jessica Wetterling (V)


[1] Förbättrad arbetsmiljö och fler karriärvägar för polisanställda. Slutredovisning av regeringsuppdrag (Dnr Ju2017/06645/PO).

[2] Wieslander, Malin, Ordningsmakter inom ordningsmakten: Diskurskamp, dilemman och motstånd i blivande polisers samtal om mångfald, Karlstads universitet, 2014.

[3] Slumpvis utvald Ras/etnisk profilering i Sverige, Civil Rights Defenders i samarbete med Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet December, 2017.

Motionen bereds i utskott Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Justitieutskottet

Händelser

Inlämnad: 2019-09-26 Granskad: 2019-09-26 Hänvisad: 2019-10-11
Yrkanden (9)