om forskning beträffande inverkan av negativa luftjonen

11

Motion

1975/76:2073

av herr Gernandt

om forskning beträffande inverkan av negativa luftjonen

Denna motion återknyter till tidigare motion 1975:1246 rörande inverkan
på människor av olika fysikaliska fenomen.

Alltmer börjar man intressera sig för de negativa respektive positiva
luftjonernas inverkan på människor och djur. 1 takt med att förståelsen
för dessa joners funktion på levande materia ökar, produceras och saluföres
även apparater för alstring av de såsom nyttiga ansedda jonerna - de negativt
laddade.

I den mån som uppgifterna om de negativa jonernas förträfflighet kan
förmodas vara riktiga bör frågan ägnas vetenskaplig uppmärksamhet även
i vårt land. De goda egenskaperna kan beskrivas med följande resonemang:

Kan sjukhussjukan förhindras?

Negativt laddad luftjoner är luftmolekyler (även syreatomer) som har en
elektron (negativ) mer än normalt, medan positiva har underskott. Ozon
är särskilt aktivt syre (0,3) som t. o. m. är skadligt då koncentrationen är
för hög.

Luften joniseras både positivt och negativt på olika sätt i vår omgivning
-bilavgaser, regn, åskväder m. m. 1 luft som anses vara hälsosam (fjäll,
skog, hav) råder överskott på negativa joner. Efter åska och regn känns
luften frisk och behaglig. Då råder vanligen överskott på negativa joner.
Före åskan känns det ofta besvärande på olika sätt - då är luften vanligen positivt
laddad.

Fallande (rinnande, sprutande) droppar av rent vatten alstrar negativa
luftjoner. Det sägs att romare och greker visste detta och hade därför fontänliknande
anordningar med droppande vatten i sina sessionssalar m. m.
Detta för att ge god stämning och trivsel.

Det finns exempel på andra anordningar, företeelser i naturen m. m. som
talar för detta. De som har studerat effekterna på bl. a. människan säger
bl. a.

1. Överskott på negativa luftjoner gör människan piggare och gladare
- positiva joner dämpar i samma grad.

2. Negativa luftjoner ökar frekvensen på flimmerhåren i luftvägarna (de
som "kastar upp” föroreningar, slem o. d.) med upp till 30 7(>-positiva minskar
i samma grad.

3. Negativa joner ökar syregenomföringen från lungor till blodet - positiva
minskar i samma grad.

Mot. 1975/76:2073

12

4. Negativa joner bör tillföras kroppen föratt underlätta likspänningsflödet
i såväl sensoriska som motoriska nerver i kroppen. Det råder väsentlig potentialskillnad
i olika delar av nervbanorna (centrala i förhållande till perifera).

5. Läkning av benskador kan accelereras med hjälp av artificiell jonbildning.
Det spekuleras även i möjligheten att öka sårläkning (bl. a. svåra brännsår)
med hjälp av negativa joner. Detta förefaller vara en mycket intressant
teknik som ännu ej uppmärksammats i vårt land.

6. I USA har man funnit klorbehandling av vattnet vara riskabel då klorerade
kol-väteprodukter börjat iakttagas. Man prövar nu att rena färskoch
avloppsvatten med ozon!

7. Under en 14-dagarsstudie som den polske fysikern Boris Maczynski
gjorde med fyra personer som jobbade på ett kontor, kunde man konstatera
att den totala jonhalten i luften under dagens lopp sjönk till cirka 25, medan
frisk luft innehåller mellan 1 500 och 4 000 joner per kubikcentimeter. Människor
som är tvungna att vistas i jonfattig atmosfär, som måste begagna
tunnelbanor eller vistas i rökiga arbetsplatser förlorar sin normala arbetskapacitet
och blir dessutom mera benägna för infektioner. Eventuella negativa
joner neutraliseras mycket snabbt vid passage genom ventilationstrummor
av plåt.

8. Ozon har börjat användas som desinfektionsmedel i kroppshåligheter
på män och kvinnor - dock ej i lungorna där ozon i koncentration ger
skador.

9. I ett ungerskt arbete med titeln ”Neue Möglichkeiten zur Bekämpfung
des Hospitalismus” av György Biro, J. Novak m. fl. meddelas att ett överskott
av negativa joner reducerar antalet sporer och liknande. I diagramform
visas en minskning från 100 % till ca 25 % på 4 timmar i ett sjukbehandlingsrum
(förbandsrum).

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen anhåller att effekten på levande varelser
av negativa och positiva luftjoner och ozon görs till föremål
för uppföljning och forskning.

Stockholm den 27 januari 1976
ANDERS GERNANDT (c)