om en industriell satsning i Jokkmokks kommun

Motion 1978/79:331 av Alf Lövenborg

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

10

Motion

1978/79:331

av Alf Lövenborg

om en industriell satsning i Jokkmokks kommun

Knappast någon kommun har det så katastrofalt ställt som Jokkmokk i
Norrbotten. Ekonomin är i botten, arbetslösheten växer och utflyttningen är
en permanent företeelse. Det paradoxala och orättfärdiga i situationen är bl. a.
det förhållandet att Jokkmokk tillhör de kommuner som under årens lopp har
lämnat ifrån sig väldiga rikedomar till statskassan.

Sysselsättningen har under en rad år hängts upp på vattenkraftens
utbyggnad, men den epoken är nu i det närmaste slut. Vattenfall minskar
hastigt sin roll som arbetsköpare vilket snabbt förvärrar läget.

Jokkmokks kommun har i dag 7 300 invånare. 1960 var antalet 11 500.
Från kommunalt håll betonar man nödvändigheten av att en större industri i
kommunen snabbt skapas sorn ersättning för bortfallet. Att som hittills söka
uppskjuta den fullständiga katastrofen genom beredskapsarbeten är en klen
ersättning för den industriella satsning som måste ske.

Krisen i Jokkmokk är inte oväntad. Från kommunistiskt håll har vi under
många år framhållit nödvändigheten av att man satsar på varaktiga,
sysselsättningsskapande nya objekt för att människor skall kunna få arbete i
kommunen när vattenkraftsutbyggnaden är slut. Någon sådan planläggning
har icke skett, vilket är en underlåtenhet som närmar sig det brottsliga.

Aluminium

Det finns dock några projekt som utretts och diskuterats. Det är bl. a.
frågan om uppförandet av ett aluminiumverk i Jokkmokk samt utnyttjandet
av kalk- och marmorfyndigheten i Norvijaur.

Kungl. Majit uppdrog i juni 1974 till statens industriverk att skyndsamt
utreda marknaden på längre sikt för aluminium och aluminiumprodukter
samt bedöma behovet av inhemsk produktionskapacitet. Utredningens
slutsats blev att aluminiumbehovet visserligen kommer att växa, men att
projektet blir så kostsamt att ökad import av aluminium vore att föredra.

Vi har i tidigare sammanhang ifrågasatt denna slutsats. De samhällsekonomiska
skälen för en sådan lokalisering till ifrågavarande kommun måste
betraktas som synnerligen starka. Skapas ingen ny sysselsättning i Jokkmokk,
måste man räkna med att utgifterna för arbetslöshetsersättning och
andra liknande samhällsinsatser måste bli mycket stora. Hur värderas den
kapitalförstöring som äger rum om fastigheter och kommunala anläggningar
av skilda slag måste lämnas åt sitt öde? Vad kostar det samhället att flytta folk
osv.?

Mot. 1978/79:331

11

Man måste också fråga sig varför den svenska storfinansen med framgång
kan producera aluminium i Sundsvall, medan svenska staten inte skulle
kunna göra samma sak i Jokkmokk.

Råvaran till aluminium är i allmänhet bauxit. Det måste importeras. Men
man kan också använda sig av anortosit. Tillgång på sådan finns i Kvikkjokk i
samma kommun - lager som enligt gjorda undersökningar kan mätas i
miljoner ton.

1 ett yttrande från länsstyrelsen i Norrbotten (30 juni 1975) heter det
bl. a.:

I Jokkmokk finns arbetskraft och energi. Där finns också kapital, eftersom
lokaliseringspolitiken innebär att ett gott projekt aldrig stupar på grund av
brist på kapital. I landet finns kunnande om aluminiumframställning,
vidareförädling och marknadsförhållanden. 1 Jokkmokk finns det anläggningstekniskt
kunnande och de resurser som behövs för att uppföra
anläggningen, eftersom Vattenfallsstyrelsen förklarat sig beredd att med sin
arbetskraft och utrustning uppträda som entreprenör i sammanhanget. Vad
som saknas är råvaran bauxit. Det är knappast troligt att utredarna vill hävda
att tillgången på en av de råvaror som ingår i en industriprocess är
utslagsgivande vid alla industrietableringar. Världens ekonomiska karta
skulle se annorlunda ut om den principen förverkligades. Dessutom finns i
Sverige mineral som kan ersätta bauxit vid aluminiumproduktion. Anortosit,
som finns i stora mängder i Jokkmokk, är en av dessa.

Kalk och marmor

Vi vill också i all korthet aktualisera kalk- och marmorfyndigheten i
Norvijaur. Det är enligt uppgifter Europas största marmorfyndighet. Stråkets
längd är 4-5 kilometer. Fyndigheten har undersökts med medel från
Norrlandsfonden. Man har bl. a. funnit vit och vacker kalksten som skulle
kunna användas som marmor. 1 övrigt torde användningsområdet i dominerande
grad kunna bli målning till kalk för industriell och jordbruksmässig
användning. En exploatering av denna fyndighet skulle kunna skapa många
nya arbetstillfällen, och det är följaktligen angeläget att åtgärder vidtas i den
riktningen.

Det finns också andra betydande malm- och mineraltillgångar i
kommunen som bör undersökas och exploateras.

Den avlämnade budgetpropositionen innehåller tyvärr inget av de i
motionen berörda projekten. Det finns heller inga andra förslag som
väsentligt skulle kunna förbättra situationen i denna hårt drabbade kommun.
Ändock står det klart att görs det ingenting åt sysselsättningen de närmaste
åren hotar katastrofen. Kraftverksbyggena vd Harsprånget, Porjus, Ligga och
Messaure är snart klara. Den arbetskraften bör successivt sättas in i
förberedelsearbetena för de stora sysselsättningsobjekt som vi har nämnt. I
annat fall hotas kommunen av en total utflyttningsvåg som kommer att dra
med sig i första hand 3 000 människor i början på 1980-talet. En sådan

Mot. 1978/79:331

12

avtappning skulle innebära att kommunen förvandlades till renbetesland och
inte kunde bestå som kommunal enhet med normal service. Detta får inte
ske.

Hemställan

Med anledning av det anförda föreslås

att riksdagen beslutar anmoda regeringen att utarbeta en plan för
Jokkmokks kommun 1 syfte att skapa full sysselsättning och
utveckling och att därvid beakta

1. att ett aluminiumverk bör uppföras i Jokkmokks kommun,

2. att, i enlighet med i motionen anförda synpunkter, tillgången till
råvara i Kvikkjokk tillvaratas,

3. att exploatering av kalk- och marmorfyndigheten i Norvijaur
inleds,

4. att en total mineralinventering skyndsamt företas i Jokkmokks
kommun.

Stockholm den 16 januari 1979

ALF LÖVENBORG (apk)