Minkars rätt till naturligt beteende

Motion 2017/18:1126 av Elin Lundgren (S)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska överväga att tillse att minkar som föds upp för pälsproduktion ska hållas på ett sådant sätt att de kan utöva sitt naturliga beteende, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Motivering

Djurskyddslagens paragraf om rätt till naturligt beteende måste också omfatta djuren på Sveriges minkfarmer. Minkarnas levnadsvillkor måste förbättras genom tillgång till vatten för minkarna att simma i.

Det är snart 15 år sedan som den statliga pälsdjursutredningen rekommenderade att minknäringen helt eller delvis skulle läggas ner om den inte senast 2010 lyckades leva upp till djurskyddslagens krav.

År 2010 presenterade Jordbruksverket en sammanställning av djurskyddsinspektioner på minkfarmer. Journaler över dödsfall saknades då på drygt 41 procent av farmerna.

Sammanställningar som djurrättsorganisationer gjort årligen sedan dess tyder på att minkarnas dåliga levnadsvillkor enligt inspektionsprotokollen är ett fortsatt problem, trots att Jordbruksverkets nya föreskrifter om bland annat miljöberikning för minkfarmer trädde i kraft 2013. Bland annat förekommer allvarliga brister vad gäller minkarnas boendemiljö såsom dålig luft och trasiga burar som utgör en skaderisk för djuren. Skadade och sjuka djur som inte fått behandling observerades.

Föreskrifterna anger att minkar ska ha miljöberikning där vattenbad är ett exempel bland många saker som minkar behöver. Exemplet om vattenbad för minkarna finns bara som icke-bindande allmänt råd idag. En forskningsstudie som publicerades 2016 visar att minkar tillbringade mycket tid med att simma, leka och dyka samt patrullera längs vattnet. I naturen lever minkarna nära vattendrag och söker sin föda där. Studiens slutsats är att simvatten är en viktig berikning för minkar på minkfarmer. (Schwartzer et al. ”Behavioral studies on the use of open water basins by American mink (Neovison vison)” Journal of Veterinary Behavior, Volume 13, s 19–26, 2016) Minkar är också beredda att arbeta hårt för tillgång till simvatten (Mason et al. (2001) ”Frustrations of fur-farmed mink” Nature 420: 35–36, 2001).

Sveriges Veterinärförbund har tidigare slagit fast att minkar på pälsdjursfarmer inte kan få utlopp för sina naturliga beteenden och att det medför ett stort lidande för djuren. Liksom på djurparker bör minkar hållas i inhägnader med tillgång till vatten. Det är svårt att se varför minkar och andra djur lever under olika villkor beroende på vad människans syfte med djurhållningen är. När det gäller naturligt beteende skiljer sig inte minkar på minkfarmer från sina vilda artfränder. Oavsett generationer av avel för päls ligger beteendet lagrat i generna.

Lagen är inkonsekvent. Och även om det har blivit bättre så uppfyller inte dagens minkfarmar djurskyddslagens intention.

Johan Beck-Friis, talesperson för Sveriges Veterinärförbund

Minkarna kan inte bete sig naturligt på farmerna, de lever inte upp till djurskyddslagen.

Bo Algers, professor emeritus i husdjurshygien, Sveriges lantbruksuniversitet

Flera andra europeiska länder har striktare regelverk för minkarnas villkor än Sverige, och några länder har helt förbjudit minkfarmning. I somras fattade Tjeckien beslut om avveckling av pälsdjursfarmning senast 2019. Nederländerna har fattat beslut om avveckling senast 2024 av alla landets minkfarmer, som till omfattningen är sex gånger större än den svenska näringen. I Tyskland och Schweiz ställs krav på simvatten respektive inhägnader istället för burar. Det svenska regelverket bör ses över så att minkarna får sin lagstadgade rätt till naturligt beteende.

Elin Lundgren (S)