Mineralpolitik — förslag till vissa åtgärder inom mineralområdet (prop. 1981/82:99)

Motion 1981/82:2259 av Lars Werner m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

9

Motion

1981/82:2259

av Lars Werner m. fl.

Mineralpolitik — förslag till vissa åtgärder inom mineralområdet
(prop. 1981/82:99)

Sammanfattning

Vpk yrkar avslag på organisationsförslaget för SGU. I stället föreslås att
beslutet om delning av SGU upphävs. En eventuell organisatorisk förändring
av SGU bör anstå till dess beslut har fattats om hur en övergripande
målsättning för svensk gruvnäring i framtiden skall se ut.

Vad beträffar SGU :s internationella verksamhet föreslås att en särskild
nämnd inrättas vars syfte skall vara att se till att denna verksamhet styrs till
länder, vars utveckling syftar till sociala och ekonomiska framsteg för
folkflertalet. Vpk föreslår att de statsgruvefält som f. n. finns bibehålls. Vad
beträffar de förslag som läggs fram angående lagstiftningen föreslås att
riksdagen beslutar att koncessionssystemet enligt minerallagen skall gälla
samtliga mineralförekomster. Som en konsekvens av detta föreslås att
inmutningssystemet avskaffas.

Vidare har vpk under allmänna motionstiden väckt följande motioner
om mineral- och gruvnäringen:

1981/82:200 om nickelbrytning i Västerbotten
1981/82:439 om förlängd brytningstid vid Stekenjokksgruvan
1981/82:823 om ett åtgärdsprogram för gruvnäringen i Bergslagen
1981/82:831 om riktlinjer för den framtida gruvnäringen i Sverige
1981/82:814 om de mellansvenska järnmalmsgruvornas framtid
1981/82:1062 om förstatligande av mineralfyndigheter
1981/82:830 om lokalisering av ett zinksmältverk till Bergslagen.
Svensk gruvnäring har under 1960- och 1970-talen genomgått en mycket
omfattande strukturell förändring. Resultatet har blivit att allt färre gruvor
är i drift och att allt färre är anställda inom gruvnäringen. Denna utveckling
har på ett märkbart sätt accelererat under senare delen av 1970-talet
och under 1980-talets inledning. I Bergslagen, det genuina järnmalmsdistriktet,
återstår i dag endast två järnmalmsgruvor. Framtiden för dessa är
osäker. S. k. nådatider har utställts. Risken är uppenbar att en hel industriepok
med vad det innebär av kunnande och erfarenhet är på väg att
läggas i graven.

Allvarligast är dock läget för malmfälten i Norrbotten. Situationen har
knappast förbättrats i och med LKAB-styrelsens beslut att 900 anställda
skall avskedas. För dem som direkt drabbas, för berörda kommuner, för
hela Norrbotten är detta ett oerhört hårt slag. De redan höga arbetslöshetssiffrorna
späds nu på ytterligare.

Mot. 1981/82:2259

10

En lång rad av omfattande utredningar, som på olika sätt belyst den
svenska gruvnäringen, har under senare år presenterats. Den mest omfattande
av dessa är mineralpolitiska utredningen (MPU). En annan betydelsefull
utredning har lämnats av delegationen för mellansvensk gruvindustri.
Sammantaget har utredningarna på ett seriöst sätt beskrivit situationen
inom svensk gruvindustri. Inte minst har de problem som finns behandlats.
Sett mot denna bakgrund har förväntningarna på den mineralpolitiska
proposition som nu regeringen lämnat varit mycket stora.

Tyvärr måste konstateras att regeringen inte på någon punkt anvisar
förslag som kan komma att innebära en positiv utveckling av svensk
gruvnäring. Inga genomgripande förslag om hur gruvnäringen i malmfälten
och Bergslagen skall utvecklas finns med. Inte heller tas ställning till
den långa rad av konkreta gruvindustriprojekt som under åren framförts.
Över huvud taget saknar propositionen radikala grepp som ger människorna
i de mest berörda regionerna något större framtidshopp.

De förslag som lämnas rörande organisationsfrågor och lagstiftningsfrågor
får i stället uppfattas som rejäla eftergifter för den privata gruvindustrin.
Ett genomförande av de framlagda förslagen kommer att innebära
att staten än mer än tidigare ikläder sig rollen som hantlangare åt den
privata gruvindustrin. Resultatet av detta kommer att innebära att de
nationella tillgångarna i form av malmer och industrimineral ytterligare
undandras samhällets kontroll. Möjligheterna för en framtida nationellt
styrd och planerad mineralverksamhet undergrävs på detta sätt markant.

I olika sammanhang har framförts alternativa utvecklingsvägar för
svensk gruvindustri. Det fackligt-politiska handlingsprogram Svenska
gruvindustriarbetareförbundet presenterade 1978 är ett exempel på detta.
Det är ett program som i sina huvuddelar skulle kunna utgöra en grund för
en framtida planerad svensk mineralpolitik. Förslaget om inrättandet av
Svenska Metallbolaget, i vilket gruvbolagen, stål- och smältverken skall
ingå, är i detta sammanhang en viktig grundstomme.

Vpk har vid ett flertal tillfällen uttalat sitt stöd för huvuddelarna i Gruvs
program.

I ett flertal motioner till årets riksdag har vpk framfört en lång råd av
konkreta förslag rörande den mellansvenska och den västerbottniska gruvnäringen.
Förslagen om anläggandet av ett zinksmältverk i Bergslagen och
upprättandet av ett handlingsprogram för nickelbrytning i Västerbotten är
goda exempel på detta. I motioner till tidigare riksdagar har vpk på
liknande sätt framfört förslag rörande gruvnäringen i Norrbotten. Kravet
på att en handelsgödselfabrik bör anläggas i länet är ett sådant exempel.
Tyvärr har industriministern aktivt bidragit till att till viss del slå undan
fotterna på detta projekt. Han deltog aktivt i försäljningen av apatit från
Kirunagruvan till den norska handelsgödselframställaren Norsk Hydro
för ett antal år sedan. I detta sammanhang är det viktigt att påpeka att
LKAB inte tar ett öre betalt för det innehåll som den aktuella apatiten har

Mot. 1981/82:2259

11

av s. k. sällsynta jordartsmetaller. Det årliga värdet av dessa uppgår enligt
bedömningar till ca 1 miljard kronor. Den sparkade chefsgeologen vid
LKAB, Tibor Parak, påpekade redan i början av 1970-talet att en satsning
på dessa metaller på sikt skulle kunna utgöra en viktig ekonomisk källa för
LKAB.

Flertalet av de krav vpk fraipfört skulle kunna ingå i den statligt planerade
industripolitiska satsning som är nödvändig. En satsning där vpk:s
förslag om inrättandet av samhällsfonder skulle kunna spela en avgörande
roll. Med hjälp av dessa fonder skulle det vara möjligt att bygga upp en ny
statlig industriverksamhet som har samhällsnytta och hög förädling som
viktiga riktmärken. Gruvnäringen skulle komma att spela en viktig roll i en
sådan planerad industripolitik.

Den mineralpolitiska verksorganisationen

Våren 1981 beslutades att SGU skall delas upp i en affärsdrivande del
och en myndighetsdel. I den aktuella propositionen sägs att underlaget för
detta beslut är mineralpolitiska utredningen (MPU). Detta är en felaktig
beskrivning. 1 utredningen sägs inget om att SGU skall delas på det sätt
som beslutats. En riktigare beskrivning är att utredningen på denna punkt
blivit överkörd. Riksdagen har nu att ta ställning till ett organisationsförslag
för de nya organen. Vpk vill upprepa den kritik som framfördes när
beslutet fattades våren 1981.

Vpk:s principiella inställning är att naturtillgångarna tillhör samhället.
De är en nationell tillgång. Redan 1897 yttrade Hjalmar Branting vid sin
första riksdag följande:

”Där gäller det egendom, om vilken ingen människa kan säga, att den
bör tillhöra enskild person. Där gäller det vad som finns nedlagt i våra
berg, i det svenska folkets gemensamma jord, det gäller att på alla sätt låta
detta komma det allmänna till godo.”

Ett klokt och förnuftigt konstaterande av Branting. Strategiskt viktiga
bitar av svensk gruvnäring tillhör i dag privatkapitalet. Bolidenbolaget
behärskar gruvverksamheten utanför den strikt företagsekonomiskt olönsamma
järnmalmsbrytningen. Bolaget har under de tre senaste åren kammat
hem en vinst betydligt över en miljard kronor. Aktieägarna, med
Wallenberg i spetsen, har valt att investera en del av vinsterna i lukrativ
norsk olja och gas — vinster som vid ett nationellt ägande kunde använts
till nödvändiga inhemska investeringar. Tyvärr kommer delningen av
SGU att innebära en ytterligare privatisering av svensk gruvnäring. Än
mer än tidigare kommer staten att utföra grovjobbet åt den privata gruvindustrin.
Den nödvändiga insynen över och kontrollen av vad som finns
i våra berg undandras än mer samhället.

Det står dessutom klart att en omfattande del av den affärsdrivande
verksamheten vid SGU kommer att utföras åt kärnkraftsetablissemanget.
Detta kommer med andra ord att under en lång råd av år binda upp

Mot. 1981/82:2259

12

resurser vid denna parentesliknande verksamhet — resurser som i stället
skulle ha kunnat nyttjas i framtidsinriktade och för folkflertalet behövliga
projekt. Staten får i bokstavlig mening ägna sig åt ”skitjobbet” medan de
privata gruvintressena lugnt kan fortsätta med satsningar på profitbringande
projekt.

I propositionen behandlas också den internationella verksamheten vid
SGU. Det sägs att denna verksamhet bör öka. Vpk menar att om denna
verksamhet sköts på ett riktigt och förnuftigt sätt kan den bidra till att
bygga upp kunskap i andra länder, inte minst i tredje världens länder.
Fynd av nya malmer kan dessutom bidra till att ge länderna en viktig
ekonomisk motor. Verksamheten kan medföra att länder hjälps att skapa
ett nationellt oberoende fria från den tvångströja som de transnationella
gruvbolagen utgör. I propositionen anges tyvärr inga riktlinjer för att
SGU :s utlandsverksamhet verkligen får denna inriktning.

Vpk menar vidare att SGU:s utlandsverksamhet bör bindas upp av
bilaterala långtidskontrakt på så sätt att värdlandet erbjuds tjänster i
utbyte mot varor. Det kan exempelvis gälla viktiga och betydelsefulla
metaller som i stor utsträckning saknas inom Sverige, men som är viktiga
för olika industriella ändamål.

Ytterligare ett problem som kan uppstå i samband med utlandsverksamheten
är att insatserna på hemmaplan blir lidande. Detta vore i så fall
ytterst allvarligt. Det är allmänt känt att Sverige är i behov av omfattande
prospekteringsinsatser.

Statsgruvefälten

I propositionen föreslås att de s. k. statsgruvefälten avvecklas. Vpk är
emot detta förslag. Principen med statsgruvefält innebär att annan än
staten inte utan särskilt tillstånd av regeringen får inmuta på ett statsgruvefält.
Systemet får därmed i stort sett principen av koncessionsförfarande.
Ett system som vpk förordat skall gälla alla typer av malm och mineraler.
Det är den princip som gör det möjligt för staten att på ett aktivt sätt skaffa
kontroll och insyn över landets malm- och mineraltillgångar.

Lagstiftningsfrågor

I propositionen föreslås en råd ändringar vad beträffar den lagstiftning
som gäller för mineralområdet. Vpk har i tidigare sammanhang framfört
sin principiella ståndpunkt vad beträffar lagstiftningen inom mineralområdet.
Vi har sagt att inmutningssystemet skall avskaffas och ersättas med
ett enhetligt koncessionssystem. Som redan påpekats i motionen ger detta
möjlighet för staten att få kontroll och insyn över landets malm- och
mineralförekomster.

Vad beträffar de framlagda förslagen vill vpk göra följande kommentarer.
Ytterligare mineral har tillförts de s. k. inmutningsbara mineralen.
Eftersom intresset för industrimineral har ökat kraftigt under senare år

Mot. 1981/82:2259

13

hade det kanske varit lämpligt att tillföra en del av dessa till listan. Andalusia
kyanit, wollastonit och sillimanit är exempel på sådana mineral.

Glädjande nog kan konstateras att regeringen föreslår att alunskiffrar i
sin helhet skall falla under minerallagen. Detta förslag undanröjer möjligheten
att via inmutningssystemet skaffa sig en framtida brytningsrätt på
alunskiffer.

Vad gäller de lättnader i koncessionsförfarandet som föreslås vad beträffar
torvutvinning menar vpk i konsekvens med vad som ovan framförts
om koncessionssystemet att nuvarande system bör bibehållas.

Sammanfattningsvis måste konstateras att regeringen undandragit sig
det stora ansvar som åvilat den i denna för landet så viktiga fråga. De
förslag som framförts innebär inga som helst försök att på ett radikalt sätt
ta itu med de stora problem svensk gruvnäring i dag brottas med. Risken
är i stället uppenbar att rationaliseringarna inom främst järnmalmshanteringen
ytterligare forceras samt att de utvecklingsbara områdena inom
mineralsektorn än mer än tidigare tillförs det privata gruvkapitalet. Vpk
menar att det måste bli ett stopp på den smygprivatisering som regeringen
med industriminister Åsling i spetsen håller på med.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda och med anledning av proposition
1981/82:99 föreslås

1. att riksdagen beslutar att avslå förslaget till organisation av
SGU,

2. att riksdagen beslutar upphäva besluten om delning av SGU
enligt vad som anförs i motionen,

3. att SGU:s internationella verksamhet ges en sådan inriktning
som anförs i motionen,

4. att riksdagen avslår förslaget om avveckling av statsgruvefälten,

5. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag som innebär
att inmutningssystemet avskaffas och ersätts med ett enhetligt
koncessionssystem,

6. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag att samtliga
mineralförekomster skall falla under minerallagen och underkastas
koncessionsförfarandet.

Stockholm den 24 mars 1982

LARS WERNER (vpk)
EIVOR MARKLUND (vpk)
NILS BERNDTSON (vpk)
EVA HJELMSTRÖM (vpk)
HANS PETERSSON (vpk)
i Hallstahammar

C.-H. HERMANSSON (vpk)
BERTIL MÅBRINK (vpk)
LARS-OVE HAGBERG (vpk)

—

LiberTryck Stockholm 1982