Medborgarskap

Motion 2020/21:1621 av Jonas Andersson i Skellefteå m.fl. (SD)

av Jonas Andersson i Skellefteå m.fl. (SD)

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om längre hemvisttid för att beviljas medborgarskap och tillkännager detta för regeringen.
  2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om skärpta vandelskrav och tillkännager detta för regeringen.
  3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vandelskrav för unga och tillkännager detta för regeringen.
  4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda ett visst försörjningskrav kring medborgarskap och tillkännager detta för regeringen.
  5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om språkkrav och språktest och tillkännager detta för regeringen.
  6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om samhällskunskapskrav och samhällskunskapstest och tillkännager detta för regeringen.
  7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en lojalitetsförklaring och tillkännager detta för regeringen.
  8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om återkallande och ogiltigförklarande av medborgarskap och tillkännager detta för regeringen.
  9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skydda minderårigas svenska medborgarskap och tillkännager detta för regeringen.
  10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om frivilligt avsägande av svenskt medborgarskap i syfte att återvända och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

För Sverigedemokraterna är kopplingen mellan medborgarskap och nationell identitet en viktig grundbult i samhällsbygget. Den som är medborgare i Sverige ska också vara en del av Sverige och se Sverige som sitt hemland. En ansökan om att få upptagas till medborgare är en ansökan om att denna samhörighet formellt ska bekräftas. Att upp­tagas till medborgare ska ses som ett bevis för att Sverige är den sökandes nya, perma­nenta hemland. Detta menar vi bidrar till ett sammanhållet folk med god samhälls­gemenskap, där klyftor mellan infödda och invandrade svenskar minimeras.

Att höja kraven för medborgarskapet gör visserligen att färre kan bli medborgare. Genom höjda krav för medborgarskap blir dock belöningen och känslan desto större när den nya medborgaren väl får medborgarskapet i sin hand. Samtidigt minskar risken för att personer som kommer till Sverige enbart för att åtnjuta sociala förmåner, eller som inte kan hålla sig inom lagens ramar, blir medborgare.

Längre vistelsetid för medborgarskap

En utlänning som upptas till svensk medborgare ska ha hunnit rota sig i Sverige ordent­ligt. Detta är i mångt och mycket en fråga om hur länge man haft sin hemvist i vårt land, med allt som följer av detta. Med nuvarande regler kan det i vissa fall räcka med så kort hemvisttid som två år för att upptagas till medborgare, även om det oftast snarare rör sig om trefyra år, med en formell normaltid fem år. Dessa krav har varit i princip oför­ändrade sedan 70-talet, ett halvt sekel sedan, trots de enorma förändringar som vårt land genomgått sedan dess. Då ska man också komma ihåg att reglerna stadigt hade blivit mer generösa dessförinnan, från kravet på tio år som rådde under andra världskrigets flyktingströmmar.

I dagsläget är det tydligt att Sverige drabbats av en migrations- och integrationskris, där hundratusentals personer på våra gator knappt känner någon tillhörighet till vårt land, knappt kan vårt språk och knappt bryr sig om våra normer, lagar och regler. Sverigedemo­kraterna vill betona vikten av att leva sig in i svenska förhållanden för att medborgarska­pet ska te sig naturligt, och att myndigheternas förmåga att bedöma en utlännings lämplig­het att upptagas till medborgare måste stärkas.

Sverigedemokraterna vill därför skärpa kravet på hemvisttid. Enligt normalregeln bör det återigen krävas tio års hemvist i Sverige för att upptagas till medborgare. Nor­diska medborgare bör även fortsatt kunna erhålla medborgarskapet tidigare, efter fyra års hemvist i Sverige. I övrigt ska däremot tio års hemvisttid vara kravet. I hemvisttid ska inte räknas tid som man bott i Sverige utan giltigt tillstånd.

Skärpta vandelskrav

Frågan om utlänningars uppförande har alltid varit central för frågan om medborgar­skap. Under nästan hela det föregående århundradet hette det att utlänningar skulle föra en hederlig vandel. Fram till 70-talet tolkades kravet brett, så att en rad olika faktorer kunde leda till att en utlännings ansökan avslogs, bland annat missbruk eller allmän asocialitet. Betoningen låg på Sveriges rätt att fritt besluta huruvida en utlänning var värdig medborgarskapet.

Sedan dess har det dock tolkats alltmer snävt, så att endast dom i brottmål och skul­der hos Kronofogdemyndigheten ingår i bedömningen i dag. Det är också väl reglerat vilka typer av domar som kan ligga till last för utlänningen, och hur lång tid som får för­flyta sedan utlänningen senast dömdes för ett visst brott, den så kallade dispenstiden, eller karenstiden. Följden har blivit att den breda bedömningen helt förlorats, och med det den större möjligheten att avslå en ansökan för att utlänningen inte bedömdes vär­dig. Dispenstiden har också bestämts till en mycket begränsad tid. Slutligen har själva benämningen förändrats, på det att den dåvarande socialdemokratiska regeringen ansåg begreppet vandel ålderdomligt, och ändrade till levnadssätt.

Sverigedemokraterna beklagar att vandelskravet kommit att urholkas över tiden. Utlänningar med kriminella kopplingar eller liknande asocialitet måste vara utestängda från medborgarskapet. Visserligen är det alltjämt rimligt att en utlänning inte för alltid är utestängd från medborgarskapet för ett ringa brott begånget långt bak i tiden. Men för grova brott, såsom sexual- eller våldsbrott, ska det dock aldrig vara möjligt att upptagas till medborgare.

Vi noterar att regeringen i oktober 2019 tillsatte en utredning för att se över frågan om språkkrav och samhällskunskapskrav. Frågan om vandelskrav har dock endast i ringa omfattning berörts i utredningsdirektiven, något som mot bakgrund av de senaste årens migrations-, integrations- och brottskris måste betraktas som ansvarslöst. Sverige­demokraterna anser att även frågan om vandelskraven i bred bemärkelse måste utredas, så att kraven skärps och medborgarskapet uppvärderas. Medborgarskap ska återigen begränsas till utlänningar som på allvar fört en hederlig vandel.

Vandelskrav för unga

De begränsade vandelskrav som i dagsläget finns har flera undantag och kryphål. Inget vandelskrav uppställs till exempel för minderåriga som bott i Sverige i tre år och har permanent uppehållstillstånd. Det är alltså fullt möjligt för en fjortonåring att komma till Sverige, rekryteras in i ett kriminellt nätverk, dömas för flera grova brott och ändå bli svensk medborgare vid 17 års ålder. Om utlänningen kommit till Sverige ett år tidigare, vid 13 års ålder, gäller detta undantag ända till 21 års ålder. Även vuxna kan alltså bli medborgare i Sverige, trots att de dömts för grova brott.

Sverigedemokraterna anser att detta är orimligt och anser att vandelskraven ska om­fatta alla straffmyndiga personer. En 15-åring som dömts för brott ska alltså kunna nekas medborgarskap, på ett sätt som motsvarar vad som gäller vuxna i normalfallet.

Försörjningskrav

I och med hur värdefullt det svenska medborgarskapet måste anses vara, och de stora förmåner som kommer med det, är det rimligt att det ställs krav på en viss försörjnings­förmåga för att beviljas medborgarskap. Att ha arbetat och gjort rätt för sig och inte ha legat samhället till last är ett tecken på en samhörighet med det svenska samhället, att man deltar på samma villkor som alla andra i byggandet av det gemensamma goda. ­dana krav var också normen före 70-talets stora reformer, då många krav avskaffades.

Sverige bör därför utreda möjligheten att återinföra vissa krav på tryggad försörjning för att kunna beviljas medborgarskap. Detta kan med fördel göras inom ramen för den pågående utredningen om språkkrav och andra krav för att upptagas till medborgare.

I bedömningen bör både nuvarande och tidigare förhållanden beaktas, och särskilt ut­länningens självständighet gentemot de allmänna bidragssystemen. Det bör handla om varaktig försörjningsförmåga, främst av arbete. I vissa fall bör undantag från försörjnings­kravet övervägas, exempelvis i fall som rör barn, varaktigt sjuka eller pensionärer.

Språkkrav och språktest

Det svenska språket är kittet som håller det svenska samhället samman, och bör vara en självklar minsta gemensam nämnare för svenska medborgare. Det var också ett uttryck­ligt krav för att upptagas till medborgare fram till 1980-talet. Sedan dess har det dock inte funnits något språkkrav överhuvudtaget, trots otaliga försök från flera partier, inklu­sive Sverigedemokraterna, att återinföra det och trots att forskning visat att det skulle innebära att medborgarskapet skulle öka i betydelse.

Sverigedemokraterna anser alltjämt att kunskaper om det svenska språket i såväl tal som skrift ska vara ett självklart grundkrav för att upptagas till medborgare. Ett språk­krav för att upptagas till medborgare bör därför återinföras. Miniminivån bör motsvara godkända betyg i grundskolan, eller i europeisk terminologi nivå B2.

Vi noterar som tidigare nämnt att regeringen i oktober 2019 tillsatte en utredning för att se över frågan om språkkrav. Vi gläder oss över att regeringen sent omsider tagit till sig av kritiken och i alla fall utreder ett återinförande. Vi beklagar dock att redovisning­en av förslagen skjutits upp från den 15 oktober till den 15 januari. Vi beklagar också att det finns skäl att misstänka att regeringen inte kommer ställa tillräckligt hårda krav och dessutom låta stora grupper omfattas av undantag. Sverigedemokraterna anser att tyngd­punkten i dessa frågor måste vara Sveriges bästa, vad som är till gagn till riket som det tidigare hette i medborgarskapsfrågor, och inte någon form av missriktat rättviseargu­ment av det slag som användes mot införandet från första början.

Samhällskunskapskrav

För att bli medborgare i Sverige är det även rimligt att ha kunskap om hur det svenska samhället fungerar. Grundläggande kunskap om svensk historia är av vikt för att skapa förståelse för hur Sverige ser ut i dag, liksom vilka skyldigheter och rättigheter som finns inom olika områden. Exempel på viktiga kunskapsområden är hur svensk demokrati fun­gerar, jämställdhet och jämlikhet, normer kring samtycke och sexualitet, yttrande- och åsiktsfrihet, hur ett sekulärt samhälle ser ut och hur det förhåller sig till religionsfriheten, hur skattesystemet fungerar visavi offentlig välfärd etc. Dessa kunskaper ska säkerställas genom prov innan medborgarskap beviljas.

Även denna fråga ska utredas av den tidigare nämnda utredningen, vilket Sverige­demokraterna välkomnar. Även här finns farhågor om att alltför stora grupper kommer undantagas från samhällskunskapskraven och att kraven kommer vara för lågt satta. Sverigedemokraterna anser att tyngdpunkten i dessa frågor måste vara Sveriges bästa, vad som är till gagn till riket som det tidigare hette i medborgarskapsfrågor.

Lojalitetsförklaring

Utöver de vandelskrav som i dag finns för att beviljas medborgarskap, menar Sverige­demokraterna att det bör införas en obligatorisk lojalitetsförklaring som slutsteg i an­sökningsprocessen för att medborgarskap ska godkännas. Denna lojalitetsförklaring bör hänvisa till vårt kungahus, vår demokrati och våra mest grundläggande värderingar. Den kan med fördel vara en del av de medborgarskapsceremonier som kommunerna sedan 2015 är ålagda att organisera, och exempelvis innefatta en högtidlig offentlig ed, inför familjemedlemmar och vänner, som en offentlig symbol för ens nya gemenskap med Sverige.

Hur en sådan lojalitetsförklaring i Sverige ska formuleras och implementeras i samband med medborgarskapsceremonier bör ingå i den tidigare nämnda pågående utredningen om krav kring medborgarskapet, vilket riksdagen bör tillkännagiva för regeringen.

Återkallande och ogiltigförklarande av medborgarskap

Till skillnad från flera länder i Sveriges närhet saknar Sverige helt möjlighet att åter­kalla eller ogiltigförklara svenskt medborgarskap, även om det beviljats på felaktiga grunder. Denna reglering är rentav grundlagsskyddad. Efter de senaste årens enorma migrationsflöden har dock antalet uppgifter om fusk och mutbrott i samband med med­borgarskapsärenden ökat. Det måste betraktas som stötande att konsekvenserna av att ha fuskat till sig det högsta erkännande av samhörighet som Sverige kan erbjuda en männi­ska är obefintliga.

På samma sätt har flera fall uppmärksammats i våra grannländer gällande medborg­are som anslutit sig till terrororganisationer med hemlandet som måltavla. I dessa fall har våra grannländer kunnat agera med kraft, återkallat medborgarskapet och utvisat ut­länningarna. I Sverige saknas möjligheter till sådana åtgärder. Det framstår som orimligt att en person som velat skada sitt eget land på fruktansvärda sätt fortfarande ska kunna göra anspråk på landets skydd. Även i fall när det inte är det egna landet som utgör mål­tavla måste det anses stötande att Sverige utgör tillflykt åt terrorister och massmördare.

En utredning bör därför tillsättas för att utreda frågan om en person ska kunna få sitt svenska medborgarskap ogiltigförklarat, eller återkallat, om personen antingen tillskan­sat sig det orättmätigt eller begår alternativt avser att begå brott mot mänskligheten eller Sverige. Under vilka former detta ska ske måste utredas. Möjligheten att ogiltigförklara och återkalla svenskt medborgarskap som beviljats en statslös bör särskilt utredas.

Skydda minderårigas medborgarskap

Ett stärkt medborgarskap förutsätter inte enbart att det ställs fler krav för att erhålla det, utan även ett ökat skydd från att berövas det, särskilt för minderåriga. Utredningen om starkare skydd mot barnäktenskap, tvångsäktenskap och brott med hedersmotiv presen­terade i augusti 2018 sitt slutbetänkande (SOU 2018:69). Av detta framgick att det före­kommit fall när den eller de som haft vårdnaden om ett barn ansökt om att barnet ska befrias från sitt svenska medborgarskap i samband med att barnet förts utomlands, ex­empelvis för att giftas bort. I sitt remissvar på slutbetänkandet indikerade Migrations­verket att dagens lagstiftning inte är tillräcklig för att försvara dessa unga svenska med­borgares rätt till det svenska medborgarskapet. Sverigedemokraterna anser därför att en ansökan om att säga upp ett svenskt medborgarskap alltid ska prövas i domstol om det gäller en minderårig.

Frivilligt avsägande av svenskt medborgarskap i syfte att återvända

Många av de personer som under årens lopp flytt till Sverige har sedermera blivit med­borgare i vårt land. I och med den bristfälliga lagstiftning som varit rådande inom detta område är det sannolikt att många trots detta lever i ett utanförskap, fjärran från det svenska samhället. De har inte lärt sig svenska eller kommit i varaktig egen försörjning och bor ofta i etniska enklaver, i fattigdom. Samtidigt har skälen bakom deras flykt i flera fall upphört, genom att fred och demokrati kommit fler till del.

Sverigedemokraterna har sedan länge anfört Sveriges ansvar som humanitär stormakt att hjälpa de som en gång flytt att återvända hem, för att bygga upp sina hemländer. Vi menar att detta ansvar i viss mån kvarstår även när det gäller personer som blivit svenska medborgare. Vi föreslår därför att svenska medborgare som tidigare haft uppehållstill­stånd på grund av skyddsskäl ska kunna ta del av de återvändandeinsatser Migrations­verket erbjuder, inklusive återetableringsbidrag. Detta ska villkoras med att de frånsäger sig det svenska medborgarskapet, eftersom det tidigare hemlandet åter blivit hemland.

Lämpligen skulle den återvändande behålla sitt svenska medborgarskap under en återetableringsperiod. Under den perioden betraktas återetableringsbidraget i praktiken som ett lån. Om den återvändande vid periodens slut beslutar sig för att stanna i hem­landet, och frånsäger sig det svenska medborgarskapet, avskrivs lånet. I annat fall ska lånet återbetalas.

Jonas Andersson i Skellefteå (SD)

Jennie Åfeldt (SD)

Julia Kronlid (SD)

Linda Lindberg (SD)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Socialförsäkringsutskottet

Händelser

Inlämnad: 2020-10-02 Granskad: 2020-10-02 Hänvisad: 2020-10-14

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (10)