med anledning av propositionen 1975:30 om energihushållningen m. m.

Motion 1975:1883 av herr Adamsson m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1975:1883

8

Nr 1883

av herr Adamsson m. fl.

med anledning av propositionen 1975:30 om energihushållningen
m. m.

Stor enighet råder i dag om att energiförbrukningen inte för öka i hittillsvarande
takt. Strävandena måste inriktas på sparsamhet och största möjliga
energihushållning. För en sådan omställning, för större miljöhänsyn
och för att så långt möjligt minska vårt oljeberoende krävs en omfattande
och genomtänkt planering av vår energikonsumtion. Inte minst har våra
kommuner, som i allt högre grad har att svara för energi- och värmeförsörjning,
ett stort ansvar för en rationell planering på detta område.

Energisparandet bör i första hand inriktas på energiråvaran så att dess
energiinnehåll på bästa sätt tillvaratas och största möjliga verkningsgrad
uppnås. Därmed kan vi spara energi utan att framtvinga alltför kännbara
begränsningar i angelägna konsumtionsbehov.

Ett sätt att väl utnyttja råvaran utgör det s. k. energikombinatet, som
innebären samtidig värmeproduktion vid elframställning. I vårt klimat synes
en sådan energiomvandling vara riktig och naturlig. Tyvärr har den hittills
icke använts i vårt land i den omfattning som en god energihushållning
kräver, även om fjärrvärme byggts ut i flera av våra större kommuner under
senare år.

Redan för 25 år sedan påbörjades i Malmö fjärrvärmeleverans i kommunal
regi. Anslutningen omfattar i dag drygt halva tätbebyggelsen motsvarande
ett anslutningsvärde av 1 000 MW värme. Två kraftvärmeverk och ett fjärrvärmeverk
tillgodoser värmebehovet liksom halva behovet av elkraft i Malmö
i form av mottryckskraft. Oljeförbrukningen i anläggningarna uppgår
till närmare 300 000 ton per år, som nyttiggöres till mer än 80 % av sitt
energiinnehåll. Det innebär en årlig oljebesparing av ca 200 000 ton olja
i jämförelse med konventionell oljeuppvärmning av bostäder och oljebaserad
elframställning i anläggningar var för sig.

Även i Helsingborg och Lund har fjärrvärmesystem byggts ut. Anslutningsvärdena
uppgår till 275 resp. 250 MW värme. Leveransen sker från
fjärrvärmeverk. Kraftvärmeverk har projekterats men av olika skäl, främst
finansiella, ännu ej kommit till utförande. Fjärrvärmeverken i dessa kommuner
konsumerar tillsammans ca 100 000 ton olja per år. I Landskrona
planceras f. n. utbyggnad av fjärrvärme.

Utvecklingen av fjärrvärmeleveranserna i de fyra nämnda kommunerna
beräknas resultera i anslutningsvärden år 1980 av 2 500 MW, år 1990 av
3 400 och år 2000 av drygt 4 000 MW värme. Denna utveckling baseras

L

Mot. 1975:1883

9

i helt övervägande grad på befintlig bebyggelse. Fjärrvärmeunderlaget erbjuder
ett synnerligen värdefullt underlag för kombinerad produktion av
värme och elektrisk mottryckskraft med hög energiverkningsgrad.

Tillsammans med Sydsvenska Kraftaktiebolaget - Sydkraft - bedriver
de fyra kommunerna ett gemensamt utrednings- och utvecklingsarbete med
sikte på tekniskt-ekonomiskt gynnsamma lösningar av den framtida energiförsörjningen
för den region inom vilken kommunerna är belägna. Utredningarna
har avsett dels alternativ med lokala kraftvärmeverk av i första
hand fossileldad typ, dels regionala lösningar med sikte på värmeleverans
från kärnkraftverket i Barsebäck.

Överföring av värme från kärnkraftverket i Barsebäck med en hetvattenledning
till fjärrvärmenäten i Malmö och Lund utreddes redan före utbyggnadsbeslutet
för nuvarande etapp i Barsebäcksverket. Utredningen visade
den gången att lönsamhet skulle uppnås vid ett pris på tjockolja om
70 kr. per ton. Eftersom det oljepris som rådde vid den tidpunkten uppgick
till 60 kr. per ton ansågs projektet inte lönsamt och Barsebäcksaggregatet
gavs en utformning och konstruktion som var identisk med Oskarshamnsverkets.
Priset på lågsvavlig tjockolja i dag har stigit till 350 kr. per ton.

Oron på den internationella energimarknaden föranledde att man 1973
återupptog utredningsarbetet under arbetsnamnet ”Sydvärme”. Till ”Sydvärme”
anslöt sig 1974 även Landskrona och Helsingborg. Utredningen
har avgett en delrapport i juni 1974. En slutrapport väntas i april 1975.
Ur slutrapporten kan redan nu nämnas att en värmeöverföring från ett tredje
aggregat i Barsebäck till Malmö-Lund och senare Landskrona-Helsingborg
är både tekniskt realiserbart och ekonomiskt lönsamt. Om hetvattensledningen
förläggs ovan jord är projektet lönsamt vid ett oljepris som överstiger
230 kr./ton. Om ledningen förläggs i kulvert förskjutes lönsamhetsgränsen
till 280 kr./ton. Som tidigare nämnts är dagspriset 350 kr./ton. Med dagens
oljepris visar sålunda projektet mycket god lönsamhet.

Investeringen i sydvärmeprojektet exkl. produktionsanläggningen i Barsebäcksverket
men inkl. mottagningsstationerna vid kommunerna har i utredningen
beräknats till 500-700 milj. kr. beroende på förläggningsalternativ.
Oljebesparingen blir betydande. Den uppgår redan under perioden 1985-1990
till ca 500 000 ton per år och år 2000 till 600 000 ton per år. Dessa oljekvantiteter
motsvarar i dagens oljepris - 350 kr. per ton - 175 resp. 210
milj. kr. per år i minskade oljekostnader och oljeimportbehov.

En så omfattande minskning av oljeförbrukningen inom regionen har
givetvis stor betydelse från miljösynpunkt. Genom att denna oljemängd
kan inbesparas reduceras rökgasutsläppet avsevärt över denna tätbefolkade
region. Detta bidrar effektivt till en förbättrad luftvård. För jordbruket är
det klart positivt att projektet kan medverka till att svaveldioxidutsläppen
i det berörda området begränsas med ca 9 000 ton per år. Den försurning
av jordbruksjordarna som pågår är klart ofördelaktig från växtodlingssynpunkt.
Projektet ger också möjligheter att tillhandahålla värme till växt

Mot. 1975:1883

10

husodlingar. Det kan därmed bli till långsiktig fördel för trädgårdsnäringen
i området. Vid besök i Rumänien och Bulgarien har utredningen funnit
att driftserfarenheterna av värmeöverföringssystem för så stora avstånd och
så stora dimensioner det här är fråga om är goda. Omfattande växthusanläggningar
har uppförts i anslutning till ledningarna. Detta har ökat den
brukade jordens avkastning väsentligt. Utsläpp av spillvärme från kärnkraftverket
minskas genom värmeproduktionen. Det leder till avsevärt
mindre värmetillförsel till Öresund. Detta är positivt både för miljön i havet
och för fisket. Värdet av miljöförbättringarna i området kan vara lika stora
som värdet av oljebesparingen.

Till detta kommer att ett beslut att genomföra projektet i hög grad skulle
stimulera fjärrvärmeutvecklingen i de berörda kommunerna. Därtill skall
läggas den ökade försörjningstryggheten vid bostadsuppvärmningen.

Föreliggande förbrukningsprognoser visar att ett tredje aggregat i Barsebäck
jämte hetvattenöverföringen Malmö-Lund och senare Landskrona-Helsingborg
skulla behöva färdigställas under åren 1983-1985. Den
definitiva tidpunkten är givetvis beroende av den fortsatta utvecklingen
i regionen. Det är angeläget att denna tidplan, som så starkt berör de lokala
intressenterna, hopfogas med landets energiplanering i stort och med eventuell
fortsatt utbyggnadsplanering av våra kärnkraftverk i synnerhet. Detta
projekt måste med hänsyn till landets energihushållning anses vara ett av
de mest angelägna. Barsebäcksverket ligger väl till för regional värmeförsörjning
inom den närliggande regionen. Avståndet till kommuner med
betydande värmebehov är avsevärt kortare från Barsebäck än vad som är
fallet med övriga kärnkraftverk och för dem tänkta värmeavnämare.

Det är nödvändigt att städernas fjärrvärmenät redan nu påbörjar anpassning
till den kommande situationen med värmeleverans från Barsebäck.
För att nå detta måste ett målmedvetet och kraftfullt planerings- och projekteringsarbete
bedrivas även i fortsättningen. Det är nödvändigt att de
kommuner, myndigheter och företag som engagerar sig för detta projekt
ekonomiskt och i sin planering känner tillräcklig säkerhet för att det skall
förverkligas vid lämplig tidpunkt.

En framtida rationell energihushållning i vårt land bör enligt samstämmiga
bedömningar bl. a. bygga på att storstadsområdenas värmebehov tillgodoses
genom fjärrvärme från kärnkraftvärmeverk.

Det framstår därför som angeläget att sydvärmeprojektet realiseras inom
ramen av kärnkraftprogrammet. Detta kan ge värdefullt underlag och erfarenheter
för framtida beslut rörande andra regioner med tillräckligt värmeunderlag
för kärnkraftvärmeverk.

Enligt föreliggande proposition 1975:30 föreslås under den nu aktuella
planeringsperioden att befintliga kärnkraftstationer kompletteras med ytterligare
två reaktorer utöver de tidigare av riksdagen beslutade. Vi biträder
denna försiktiga utökning av nuvarande utbyggnadsprogram, men föreslår
att det beslut som nu skall fattas av riksdagen utformas så att planerings

Mot. 1975:1883

11

arbetet i syd värmeregionen kan fortgå och åtgärder vidtagas forén utbyggnad
i Barsebäck i sådan tid att ett tredje aggregat för leverans av el och värme
kan tas i drift åren 1983-1985.

Med stöd av det anförda föreslår vi

att riksdagen beslutar att i skrivelse till regeringen hemställa att
en av de två i kärnkraftprogrammet tillkommande reaktorerna
planeras att förläggas till Barsebäck.

Stockholm den 18 mars 1975

ERIK ADAMSSON (s)

ROLF CLARKSON (m)

JOHN JOHNSSON (s)
i Blentarp

STEN SJÖHOLM (fp)

ERIC JÖNSSON (s)
i Malmö

I !■ . . • :i.

GOTAB 75 9175 S Stockholm 1975