Överlåtelse av väghållaransvar till vägsamfällighet

Motion 2020/21:1089 av Betty Malmberg (M)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att nivån på ekonomiska schabloner vid överlåtelse av väghållaransvar för enskilda vägar måste revideras och tillkännager detta för regeringen.
2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att pausa Trafikverkets pågående handläggning av indragningsärenden samt överlåtelser av väghållaransvar till dess att en rättssäker nationell modell har implementerats och tillkännager detta för regeringen.
3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Trafikverket måste hantera frågor om överlåtelse av väghållaransvar likvärdigt över landet och tillkännager detta för regeringen.
4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överlåtelse av väghållaransvar måste ske rättssäkert och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

En liknande motion väcktes förra riksmötet 2019/20 utan att förslagen besvarades. Däremot är det uppenbart att frågor om överlåtelser av väghållaransvar oroar många ledamöter. Det är därför glädjande att konstatera dels att utskottet månar om saken, dels att infrastrukturministern tydligt anför att staten inte har för avsikt att överföra offentliga vägar till enskilda för att spara pengar. Samtidigt talar verkligheten ett delvis annat språk vilket framgår av denna motion.

Länsväg 801 i Östergötland är ett talande exempel på ovanstående. Där har Trafikverket föreslagit att vägen ska föras över i enskild regi och överlåtas till en vägsamfällighet. Skälet som har angetts vid samrådsförfarandet är att myndigheten måste spara pengar och att vägsträckan är lågt trafikerad. Då det sistnämnda ifrågasattes visade det sig inte stämma. Då uttalandet kontrollerades visade tvärtom Trafikverkets egna mätningar att länsvägen är klassad som högtrafikerad. Indragningsärendet och den efterföljande hanteringen blir därför märkliga. Det är också märkligt att en statlig myndighet anger som skäl att väghållningen ska lämnas över i enskild regi för att myndigheten i sig måste spara pengar. Detta dessutom stick i stäv med det uttalande infrastrukturminister Eneroth alltså har gjort.

Rutinen vid indragningsärenden av allmänt underhåll är också märklig. Det kan nämligen ske på initiativ av enskild tjänsteman och

• utan att någon ”ledningsgrupp” lägger förslag om att en väg ska dras in,
• utan en förundersökning som tar ställning till om vägen behövs för det allmänna eller ej och
• utan att utreda om indragningen innebär ”mer än ringa olägenhet för bygden”.

Det visar sig också att den schablon för statsbidrag, räknat per meter, som Trafikverket använder, näppeligen kan användas för alla enskilda vägar, då vägar med mycket trafik och högre standard kostar mer i underhåll än då det gäller att underhålla smala grusvägar. Detta måste därför ses över.

Det är som ”vägkämparna” Ingegerd och Hans Edman i Söderköping brukar säga:

Att överlåta väghållaransvaret till oss på landet för att vi ska hålla dessa särskilda vägar öppna för allmänheten och ”stockholmare på semester” rimmar illa med alla politiska uttalanden om att värna landsbygden. När landsbygdsbefolkningen tröttnar på att hålla sina särskilda vägar öppna för ”allmänheten” med allt vad det innebär av kostnader, arbetsinsatser och ansvar som staten vältrar över på landsbygden, och börjar privatisera sina vägar – då är det svenska infrastrukturnätet illa ute. Då är vi snart tillbaka i grindslantens tidevarv …

Trafikverkets nuvarande agerande och handläggning av indragningsärenden samt överlåtelser av väghållaransvar är inte likvärdigt och måste pausas till dess att en rättssäker rutin har implementerats. Detta måtte riksdagen ge regeringen tillkänna.

Betty Malmberg (M)