Ändrad praxis för sena aborter

Motion 2018/19:2479 av Julia Kronlid och Linda Lindberg (båda SD)

av Julia Kronlid och Linda Lindberg (båda SD)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ändrad praxis vid sena aborter och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Att kvinnor i Sverige har en möjlighet att vid svåra situationer i livet göra abort är en ordning som behöver finnas kvar. Det är samtidigt viktigt att abortlagstiftningen ses över och moderniseras i takt med den forskning och medicinska utveckling som sker i Sverige. Vid dagens abortlagstiftning är det kvinnan själv som avgör om hon vill göra abort fram till graviditetsvecka 18. För abort efter vecka 18 ska det finnas synnerliga skäl och det får endast ske efter särskilt tillstånd från Socialstyrelsens rättsliga råds abortnämnd. Det finns idag ingen lagstiftad övre gräns för abort. Däremot finns det ett livsduglighets­kriterium gällande fostret. Lagen säger att abort endast får utföras om man anser att fostret inte kan överleva utanför livmodern (SFS 1974:595). Samtidigt finns det för närvarande en praxis att sena aborter efter vecka 18 kan godkännas ända upp till vecka 22, och då inte enbart på grund av skador på fostret utan också av sociala skäl hos föräldrarna, trots att fostret får antas vara fullt friskt. En legal abort efter vecka 22 kan enbart beviljas om fostret är så skadat att det inte kan överleva utanför livmodern. Om kvinnans liv eller hälsa är i fara på grund av graviditeten kallas det efter vecka 22 inte längre abort utan avbrytande av graviditet, eftersom målsättningen då ska vara att rädda livet på både barn och moder. I dessa fall ska samma riktlinjer för livsuppehållande behandling gälla som vid en spontan förlossning vid samma tidpunkt (RUT dnr 2011:936). Att det tillämpas en övre gräns vid vecka 22 har sin grund i att det ska finnas en betryggande säkerhetsmarginal till livsdugligt foster. Detta är dock inte längre hållbart då den medicinska utvecklingen gått framåt. När abortlagen stiftades 1974 kunde barn räddas i vecka 28 och abort kunde beviljas upp till vecka 24. Detta innebar fyra veckors marginal mellan abortgränsen och den tidpunkt det gick att rädda foster. Praxis för sen abort har tidigare sänkts från vecka 24 till vecka 22 just för att den medicinska utvecklingen gått framåt. Nu har den medicinska utvecklingen gått framåt än mer och barn kan räddas i vecka 21. Vi har ett exempel i Sverige med en pojke som 2007 föddes på Akademiska sjukhuset när han var 21 veckor och 6 dagar gammal och överlevde. Det finns också fall i Tyskland och USA där barn kunnat räddas så tidigt som i vecka 21. Samtidigt har det uppmärksammats att forskare vid Uppsala Universitet Ohio university visar på att hälften av alla barn som under en tioårsperiod har fötts i graviditetsvecka 22 på akademiska barnsjukhuset i Uppsala har räddats. Det har även uppmärksammats i en artikel i världen idag den 5 november 2018 att neonatalläkare vittnar om att barn kunnat räddas så tidigt som vecka 21.

Av de aborter som utförs efter vecka 18 beror en stor del på allvarliga fosterskador men aborter godkänns också på grund av sociala skäl där det antas att fostret är fullt friskt. Enligt Socialstyrelsen fick rättsliga rådet 597 ansökningar om abort efter vecka 18 år 2015. 65% av dessa berodde på kromosomavvikelser/skador hos fostret och de andra orsakerna var sociala problem eller fysisk eller psykisk sjukdom hos kvinnan. År 2010 genomfördes 410 aborter mellan vecka 18 och 22 (aborter 2010, Social­styrelsen). Av dessa aborter genomfördes 93 stycken mellan vecka 21 och 22 där 41 av dem berodde på sociala skäl där man får anta att dessa foster var fullt friska. Detta enligt uppgifter från riksdagens utredningstjänst (RUT dnr 2011:936 och 1404).

Mot bakgrund av att barn kunnat räddas till livet som förlösts i vecka 21 är det svårt att dra någon annan slutsats än att det idag görs sena aborter av fullt livsdugliga foster, där en del av fostren mellan vecka 21 och 22 hade kunnat överleva utanför livmodern om de hade fått vård. Därför förefaller det utom allt tvivel att nuvarande abortlagstiftning inte följt med i den medicinska utvecklingen. Det måste utredas om det verkligen går att hävda att abortlagen som säger att abort endast får utföras om man anser att fostret inte kan överleva utanför livmodern (SFS 1974:595) efterlevs. Livsduglighetskriteriet finns för att gränsen ska anpassas efter verkligheten, men dagens praxis har inte anpassats efter den medicinska utvecklingen.

Vi vill se en praxis där det bör finnas två veckors marginal från det tidigast överlevande födda barnet och den senast godkända tidpunkten för abort i de fall det inte rör sig om allvarliga fosterskador. Om gravi­diteten efter denna tidpunkt behöver avbrytas på grund av att mammans liv eller hälsa hotas ska man i möjligaste mån rädda livet på både barn och moder, såsom idag är praxis vid avbrytande av graviditet efter vecka 22.

Rapporter från barnmorskor i svensk media har också vittnat om att det finns stora skäl till förändringar i praxis vid sena aborter. Den 18 maj 2011 uttalade en sjuksköterska följande i Dagens medicin:

Det känns fruktansvärt att låta fullt friska foster ligga och dö framför våra ögon, men vi kan ingenting göra. Eller rättare sagt: vi får inte göra någonting. I så fall bryter vi mot lagen.

Sjuksköterskan berättade att hon varit med om två fall senaste året, ett fall i vecka 18 och ett i vecka 22. Efter en rundringning av tidningen Dagen publicerades en artikel den 25 maj 2011, som sade att på nästan hälften av Sveriges sjukhus har man upplevt att aborterade foster visat livstecken. En barnmorska berättar i artikeln att ofta lever fostren bara någon minut men att de haft fall där de levt längre än så och en gång levde det aborterade fostret upp till en timma. På något sjukhus läggs fostret i ett bäcken med locket på, några håller det i famnen tills det går bort och en tredje lägger det ute i sköljrummet där det lämnas ensamt att dö. Under 2017 har det även uppmärksammats i svensk media att ett barn aborterats så sent som i vecka 22 på Mälarsjukhuset i Eskilstuna och det levde en stund efter aborten. Att foster lämnas att dö på detta vis i Sverige anser vi är djupt omänskligt mot både kvinnan, fostret och vårdpersonalen. Det kan naturligtvis finnas skäl till att bevilja sena aborter men praxis för sena aborter måste ändras så att dessa situationer i största möjliga mån kan undvikas.

Julia Kronlid (SD)

Linda Lindberg (SD)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Socialutskottet

Händelser

Inlämnad: 2018-11-30 Granskad: 2018-11-30 Hänvisad: 2018-12-05
Yrkanden (1)