Reglerna för vård inom EU för olika behandlingsformer

Motion 2009/10:So318 av Lars Elinderson (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av undantag från reglerna för vård inom EU för behandlingsformer som strider mot svensk praxis och att narkotika som förskrivits inom sådana program bör omfattas av samma införselrestriktioner som i övrigt gäller för läkemedel och narkotika.

Motivering

Inom EU skapas nu en gemensam lagstiftning som ger rätt för patienter att söka vård inom hela unionen med betalningsansvar för det egna landets myndigheter. Denna utveckling är positiv och kommer att få positiva effekter, och den kommer att öka patienternas valfrihet och samtidigt möjligheterna att utveckla vården inom hela unionen. Inte minst de ökade möjligheterna för vårdgivare att remittera patienter till specialistenheter i andra länder kommer att medföra ett starkt, utvecklingsfrämjande inslag för sjukvården i hela Europa.

Samtidigt innebär de nya möjligheterna problem på vissa specifika områden där olika synsätt, tradition eller sociala värderingar skiljer sig mellan länderna. Synen på narkotika – och behandlingen av missbruksproblem – är ett sådant område:

I stora delar av Europa betraktas narkomani som en sjukdom. Behandlingen av missbrukare är i de flesta länder inriktad på så kallad ”harm reduction” – inte sällan genom långvarig medicinering i syfte att underlätta för missbrukarna eller patienterna att ”leva med sitt missbruk”.

Vårdprogrammen är ofta mycket långvariga och innefattar både korta perioder av institutionsvård och långvarig (ibland livslång) medicinering i hemmet. I flera länder används systematisk tillförsel av narkotikaklassade läkemedel i behandlingen. Till exempel får heroinmissbrukare systematiskt i vissa länder metadon eller subutex (eller till och med heroin) på helt andra grunder och i väsentligt längre perioder än i Sverige.

Farhågor har uttryckts för att de nya EU-reglerna, som de nu är utformade, kommer att medföra att Försäkringskassan eller landstinget i framtiden måste betala för till exempel tyskt apoteksheroin åt svenska heroinister.

Jag anser att Sverige måste förhandla fram ett entydigt undantag från rätten att använda offentliga medel för vård inom ett annat EU-land för narkotikamissbrukare när sådan behandling strider mot svensk praxis och svenska ramverk. Samtidigt bör narkotika som förskrivits inom sådana program omfattas av de införselrestriktioner som i övrigt gäller för läkemedel och narkotika.

Stockholm den 1 oktober 2009

Lars Elinderson (m)