Skatteincitament för stöd åt forskningsintensiva bolag

Motion 2009/10:Sk307 av Mikael Oscarsson (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över hur skatteincitament kan användas för att möjliggöra för privatpersoner att spara mer i forskningsintensiva, onoterade bolag.

Motivering

För oss kristdemokrater är forskning och företagande hjärtefrågor. Många svenska industri- och exportframgångar startade som just forskningsprojekt och vi har i Sverige många företag att vara stolta över. I dag är det inte minst många svenska uppfinningar och produkter inom området life science som är framgångsrika och som har förändrat och förbättrat livet för miljontals sjuka människor runt om i vår värld.

Sverige har varit bra på att skapa ett klimat där nytänkande och kreativa idéer flödar som i slutändan skulle kunna bli konkurrenskraftiga företag. Men samtidigt har möjligheten till förmånliga ramförutsättningar för samhällsnyttiga innovationsföretag varit dåliga.

I Sverige finns i dag förutom en handfull välkända multinationella bolag även flera hundra små kunskapsintensiva bolag med potential att bli framtidens tillväxtmotorer och arbetsgivare. Internationella jämförelser visar tydligt att dessa företag ges sämre förutsättningar i Sverige än i andra länder. Resultatet är att Sverige tappar förmågan att behålla och utveckla innovationsföretag inom sektorer med hög kunskapsnivå. Därigenom ges de sämre förutsättningar än i omvärlden att bidra till en stark framtida ekonomisk utveckling.

Samtidigt står Sverige tillsammans med många länder i Europa inför en omställning från traditionell tillverkningsindustri till bl.a. hightech- och know how-baserat företagande. Sveriges nuvarande och framtida regeringar kommer genom strategiska satsningar att välja inriktning utifrån vad man anser tillhör framtiden. Här menar jag att högteknologiska branscher som exempelvis life science och biomedicin måste få ta stor plats. Får inte life science-branschen växa i Sverige riskerar även flera sjukdomar förbli olösta.

Finanskrisen har tyvärr drabbat branschen extra hårt, vilket lett till avbrutna tidiga forskningsinitiativ och således en fokusering på de läkemedelssubstanser som kommit längst. Resultatet av detta kommer att slå hårt mot svensk läkemedelsindustri på sikt då all tidig forskning i dessa företag avslutats på grund av osäker tillgång till kapital på grund av uteblivna statliga garantier och avsaknaden av ett system för att förse branschen med långsiktigt kapital.

Får inte branschen bra förutsättningar att kortsiktigt och långsiktigt överleva och verka i Sverige, kommer dessa företag att flytta sin verksamhet från Sverige, till länder med mer förmånliga förutsättningar. 80 procent av alla länder inom OECD stödjer redan i dag sin life science-bransch genom bl.a. avdragsmöjligheter, samordning och sänkta arbetsgivaravgifter.

De livsviktiga life science-företagen måste ges förutsättningar att inte bara överleva i kristider utan även bli en bransch som står stark i alla konjunkturer. För att garantera detta krävs stabil tillgång till riskkapital. Det föreligger således en stor utmaning för staten att på lång sikt underlätta tillgången till kapital. Branschen är beroende av kapital på ett annat sätt än de flesta andra branscher då det handlar om forskningsintensiva produkter som har en mycket lång väg till marknaden. Från idé till marknad är det ofta runt 10 år, vilket kräver tillgång till kapital utan att det finns intäkter från försäljning.

Jag tror att Sverige kan lära av andra länder som lyckats säkra tillgången till kapital till branschen på ett mycket mer aktivt sätt än Sverige gjort.

Ett sätt att ge branschen tillgång till kapital är att skapa skatteincitament för privatpersoner att spara i forskande, onoterade tillväxtbolag. I exempelvis England och Frankrike finns fonder som privatpersoner kan investera i, som sedan investerar i tillväxtföretag. Man investerar helt enkelt sina sparpengar i en sådan fond och får då direkt göra 25 procent avdrag på inkomstskatten. Efter några år får man plocka ut sina pengar tillsammans med den vinst man gjort. För de privatpersoner som investerar i tillväxtföretag är utdelningen skattefri. Staten kan betala ut förskott motsvarande värdet på framtida utnyttjande av förlustavdrag.

I Frankrike investerade privatpersoner 12 miljarder kronor i dylika fonder år 2007 – pengar som sedan investerades i tillväxtföretag. År 2008 växte den siffran till 13 miljarder kronor. Under två år investerades alltså totalt 25 miljarder av privatpersoner som valt att spara sina pengar i dessa fonder istället för exempelvis i aktiefonder. Kostnaden för staten utgörs alltså av de 25 procent som man får dra av på inkomstskatten – pengar som staten får tillbaka med råge i och med att företagen genom kapitaltillgången kan anställa fler personer och få ut produkter på marknaden som genererar skatt samt exportintäkter.

Riksdagen bör således tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om skatteincitament för privatpersoner att spara mer i forskningsintensiva, onoterade bolag.

Stockholm den 1 oktober 2009

Mikael Oscarsson (kd)