Barnfattigdom

Motion 2009/10:Sf411 av Monica Green m.fl. (s, v, mp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om barnfattigdom.

Motivering

Låt inte barnen betala krisen. Nu när arbetslösheten blir högre och högre och ersättningarna för de arbetslösa och sjuka bara blir lägre och lägre drabbas barnen.

Barnen till föräldrar som av olika skäl inte kan hävda sig på arbetsmarknaden blir än mer utsatta. Det finns ett tydligt samband mellan barns materiella välfärd och deras tillgång till andra rättigheter, som utbildning och fysisk och psykisk hälsa. Att förbättra villkoren för de ekonomiskt mest utsatta barnen kan alltså få positiva effekter på långt fler områden än de ekonomiska.

Barnfattigdom förekommer i hem där föräldrarna är arbetslösa, deltidsarbetande eller lågavlönade. En majoritet av de fattigaste barnen hade utländsk bakgrund och/eller levde med en ensamstående förälder. Det finns två faktorer som var för sig ökar risken för ekonomisk utsatthet – att ha utländskt ursprung och att växa upp med en ensamstående förälder. Tillsammans förstärker dessa två faktorer varandra och mångdubblar risken för fattigdom.

Ur ett barnperspektiv är det allvarligt att andelen barnhushåll med låg ekonomisk standard ökar eftersom det innebär risk för både sociala och ekonomiska problem. Om inget görs för att vända utvecklingen nu, är det stor risk att inte bara barnfattigdomen totalt kommer att öka, utan också att klyftorna kommer att vidgas än mer. Både självförtroende och framtidstro kan minska hos barn som upplever att det är stor skillnad mellan vad de själva har för möjligheter och vad andra barn kan göra.

För att bekämpa barnfattigdom krävs en kombination av åtgärder: jobb som ger föräldrarna möjlighet att integreras och utvecklas i arbetslivet, tillräckligt och genomtänkt inkomststöd och nödvändiga tjänster för barnen och deras familjer.

Stockholm den 6 oktober 2009
Monica Green (s)
Eva Olofsson (v)	Jan Lindholm (mp)