Expropriationsersättningen

Motion 2009/10:C402 av Otto von Arnold (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om expropriationsersättningen.

Motivering

Enligt regeringsformen är den som tvingas avstå från sin egendom genom expropriering tillförsäkrad ersättning för förlusten av sitt ägande. I grund och botten utgör detta en viktig princip för att försvara äganderätten, en av de grundläggande mänskliga rättigheterna i en rättsstat.

Myndigheterna skall inte efter demokratiskt fattade beslut och lagstiftning kunna beröva en enskild medborgares fastighet med mindre än att denna egendom ekonomiskt ersätts och kompenseras på ett rättvist, godtagbart och rättssäkert sätt med ett dokumenterat marknadspris.

Vid fall av expropriering, alltså när någon tvingas förlora sin privata egendom för att ge utrymme för allmänna intressen, är det alltså synnerligen angeläget att äganderätten inte undergrävs. Ersättningen bör fullt ut baseras på de principer som gäller vid avstående av mark på frivillighetens väg, där parterna kommer överens om ett marknadspris och som även avser en fördelning av framtida vinster.

Vidare bör hänsyn tas till den tvångssituation som avträdaren försätts i. Den avträdda egendomen har ett individuellt värde för avträdaren ofta i form av familjeband m.m. som är av icke-monetär natur. Ett påslag på förvärvspriset plus eventuell ekonomisk skada om 50 % är lämplig.

Oftast råder obalans mellan parterna vid en expropriation; det stora företaget mot den lille markägaren. För att till viss del utjämna skillnaden bör bevisfrågan fördelas så att det är den som exproprierar som har att visa att motpartens pris är uppenbart felaktig.

Av denna anledning måste principerna för beräkning av expropriationsersättningen ändras enligt vad ovan anförts. Riksdagen bör tillkännage detta för regeringen.

Stockholm den 2 oktober 2009

Otto von Arnold (kd)