En starkare riksdag

Motion 2008/09:K382 av Anne-Marie Pålsson (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad som anförs i motionen om att stärka riksdagens makt och politiska inflytande genom att göra samtliga riksdagsgrupper till juridiska personer med egna organisationsnummer.

2. Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad som anförs i motionen om att stärka riksdagens makt och politiska inflytande genom att införa regler för riksdagsgruppernas organisatoriska struktur.

3. Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad som anförs i motionen om att stärka riksdagens makt och politiska inflytande genom att införa regler för hur det ekonomiska stöd som riksdagen årligen ger till partiernas riksdagsgrupper ska redovisas och att denna redovisning också ska ske till de enskilda riksdagsgrupperna.

Motivering

I en debattartikel (DN den 22 september 2007) redovisas resultatet av en undersökning som granskat hur allmänhet och journalister uppfattar 7 olika organs inflytande över den politiska dagordningen. Undersökningen är unik därför att den spänner över nästan 20 år (1989–2005). Resultatet av studien är på flera punkter mycket intressant, men mest anmärkningsvärd är observationen att medias makt stärkts på ett signifikant sätt samtidigt som såväl regeringens som riksdagens politiska inflytande minskat dramatiskt.

Riksdagen är det högsta beslutande organet i Sverige. Det är riksdagens ledamöter som väljs av folket i allmänna val och det är av riksdagens ledamöter som väljarna utkräver ansvar.

Mot bakgrund av den viktiga roll grundlagen tilldelat riksdagen är det viktigt att riksdagen i allmänhetens ögon inte uppfattas som en betydelselös organisation och det är minst lika viktigt att riksdagen i praktiken inte också fungerar som en sådan. Att då den politiska dagordningen och makten, såsom Kent Asps utredning gav belägg för, inte längre ligger hos riksdagen är illavarslande ur demokratisk synvinkel.

Riksdagens svaga ställning har en rad orsaker. Vissa av dem är en följd av grundlagens utformning medan andra är en följd av den gradvisa förskjutning i makt och inflytande som skett till partikansliernas fördel.

Att partikanslierna kunnat stärka sin makt är en följd av riksdagsgruppens organisatoriska svaghet. Följande reformer, som inspirerats av de riktlinjer som nyligen beslutats av det norska Stortingets presidentskap och som skall tillämpas för den ekonomiska redovisningen av det statliga partigruppsstödet, skulle kunna ändra på detta.

För det första borde samtliga riksdagsgrupper utgöra separata juridiska personer med eget organisationsnummer. En sådan ordning är nödvändig för att åstadkomma en tydlig separation mellan partiorganisationerna och riksdagsgrupperna. Denna separation är viktig, ty det är riksdagsgruppen som fattar de formella besluten som därmed görs ansvarig för dessa beslut.

Idag är det enbart Socialdemokraternas och Vänsterpartiets riksdagsgrupper som har bildat en egen juridisk person. Övriga partiers riksdagsgrupper är helt integrerade med sina partiorganisationer.

Också gemensamma riktlinjer för hur riksdagsgrupperna skall vara organiserade bör för det andra införas. Det kan handla om formen för val av styrelse, revisorer, ordförande men också för hur krav på budget och ekonomisk redovisning bör vara utformat. Syftet med detta är att säkerställa att organisationen uppfyller de grundläggande krav som gäller generellt för medlemsorganisationer.

Det ekonomiska stödet till riksdagens partigrupper har fördubblats under se senaste 4 åren och uppgår 2008 till ca 240 miljoner kronor. Merparten av detta stöd består av det så kallade ledamotsnära stödet.

Några tydliga riktlinjer för hur detta stöd skall redovisas finns inte, vilket är anmärkningsvärt. I Europa är det bara Schweiz, San Remo och Malta som i likhet med Sverige saknar en författningsreglering på detta område.

I en nyligen utkommen rapport (2007/08:URF1) har frågan om redovisningen av det ekonomiska stödet till riksdagsgrupperna granskats. Utredaren pekar på att stora brister finns i rapporteringen och att preciserade riktlinjer – av det slag som exempelvis finns i Norge – krävs för att skapa insynsmöjligheter i partiernas och partigruppernas användning av de ekonomiska medlen.

Riksdagen för vara en förebild vad gäller ekonomisk kontroll och redovisning slår utredaren fast. Därför bör för det tredje en ordning införas innebärande att en utförlig redovisning av riksdagens ekonomiska stöd till riksdagsgrupperna skall ske och att denna redovisning också skall ske till riksdagsgrupperna och inte bara för riksdagsstyrelsen såsom fallet är idag.

Stockholm den 3 oktober 2008

Anne-Marie Pålsson (m)