Ökad valfrihet för arbetssökande

Motion 2008/09:A289 av Christian Holm och Hans Rothenberg (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en ”arbetsförmedlingspeng” för arbetslösa.

Motivering

De senaste åren har bilden av olika aktörer som förmedlar jobb, rekryterar till företag och ”headhuntar” till speciella uppdrag ökat markant. Att företag i dag som behöver nyanställa enbart vänder sig till Arbetsförmedlingen är undantagsfall. Ofta arbetar företagen med olika bemanningsföretag som specialiserar sig på olika branscher för att kunna hitta den eller de personer som ska passa in i just deras företag.

Att anställa en ny person är för företagen förknippade med stora kostnader och en stor risk, och därför har det blivit desto viktigare att det redan från början blir rätt.

Olika grupper i samhället har olika förutsättningar att ta sig in på arbetsmarknaden, skapa sig en plattform och få möjlighet med både ett jobb de tycker om och en lön de kan överleva på.

Denna utveckling är i grund och botten en bra och positiv förändring som möjliggör för marknaden att specialisera sig och hjälpa inte bara företagen utan även privatpersoner som vill in i en viss bransch.

Arbetsförmedlingens arbete med arbetssökande är brett och ska täcka alla möjliga och omöjliga varianter. Arbetsförmedlarna kan lätt känna sig splittrade då de först pratar med en nyexaminerad ingenjör med tydliga förutsättningar för att i nästa möte träffa en medelålders invandrare utan svensk utbildning men med en stor praktiskt erfarenhet. Förutsättningarna för en arbetsförmedlare att ägna tid åt s.k. matchmaking mellan arbetssökande och företag är mycket begränsad.

En arbetssökande ska inte vara förvisad till att använda sig av en i förväg utvald förmedlare när den söker arbete. Arbetslöshetsersättningen bör inte enbart bero på hur många arbeten man söker via Arbetsförmedlingen utan andra aktörer bör också tas i beaktande. Därför kan det också vara en ide att införa en ”arbetsförmedlingspeng” som varje arbetssökande får med sig till den förmedling, det bemanningsföretag eller liknande som denne väljer att vända sig till. Genom att införa ett sådant system stärker man kundens, dvs. den arbetssökandes, rättigheter och valmöjligheter. Framför allt ger man den arbetssökande möjligheter att ställa krav, och deras skyldigheter blir också tydligare.

Människor står olika långt ifrån arbetsmarknaden, och det påverkar naturligtvis hur mycket tid för rådgivning och kontaktskapande som en arbetsförmedlare behöver lägga ned på personen. Det kan vara bra att ha en gradskala som är kopplad till hur stort belopp den arbetslöse har med sig till vald förmedlare, så att man inte skapar ett utanförskap i utanförskapet.

En omdaning av systemet kommer inte enbart att gynna de arbetssökande och stärka de olika bemanningsföretagen utan det kommer också att gynna och hjälpa Arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen får på detta sätt möjlighet att specialisera sin personal och förbättra sina förutsättningar för att verkligen förmedla arbete.

Stockholm den 3 oktober 2008
Christian Holm (m)	Hans Rothenberg (m)