Borrhål för värmepumpar

Motion 2006/07:MJ404 av Kerstin Lundgren (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av ökad tillsyn och forskning kring miljöriskerna till följd av det kraftigt växande antalet djupa borrhål.

Motivering

Grundvatten av god kvalitet är ett av våra 15 utpekade miljömål. Grundvattnet ska ge en säker och hållbar dricksvattenförsörjning samt bidra till en god livsmiljö för växter och djur i sjöar och vattendrag. Inriktningen är att miljökvalitetsmålet ska nås inom en generation, men underlaget för att utvärdera om målet kan nås är ännu magert. I internationellt perspektiv är grundvattnets tillstånd i Sverige gott, både vad gäller tillgång och kvalitet. Detta kan förklara varför grundvattenfrågorna haft en underordnad roll hittills i miljöarbetet. Samtidigt är denna insikt en direkt uppmaning att värna och vårda den unika grundvattenresurs som vi har.

Den viktigaste förebyggande åtgärden för att förhindra att grundvattnet förorenas är att inrätta skydd för ”större” vattentäkter. Samtidigt vet vi att kunskaperna om de flesta föroreningar är dåliga, att mark- och grundvattensystemet är ett trögt system och att andra miljökvalitetsmål som grundvattnet långsiktigt är beroende av är svåra att nå. Detta ställer naturligtvis särskilda krav på aktsamhet och kunskapssökande när det gäller den utveckling som vi nu ser med snabbt växande borrhål direkt ned till grundvattnet. I rask takt perforeras i dag den skyddande och renande ytan, och därmed riskerar vi att skapa en direkt kontakt mellan ytvattnets föroreningar och grundvattnet. Dessutom finns uppenbara risker för att borrhålen kan leda till saltvatteninträning i grundvattnet.

SGU har i syfte att bringa lite ordning skärpt kraven på såväl borrare som borrhål. Marknaden för brunnsborrning har ökat mycket snabbt och riskerna för vårt grundvatten likaså. Uppenbart är att det i jakten på låga kostnader för köparen är möjligt för säljare att pressa priserna genom att borra djupt utan att följa SGU:s krav. Det är svårt för den enskilde som t.ex. köper ett nytt värmesystem att veta att man ska efterfråga Normbrunn 97, och det är när borrhålet väl finns på plats svårt att kontrollera hur det gjorts. Riskerna är uppenbara för att prispressen i kombination med en svag kontroll från både köpare och tillsynsmyndigheter banar väg för ett långsiktigt hot mot grundvattnet. Det pågår i vissa kommuner diskussioner om att stoppa borrning för att metoder saknas att kontrollera om grundvattnet kan ges ett effektivt skydd. Å andra sidan finns det kommuner som ännu inte ställer några krav på Normbrunn 97. De långsiktiga effekterna av detta är självklart svårbedömda då det kan ta åtskilliga år innan resultatet blir synligt.

Det är mot denna bakgrund mycket angeläget att kraven på denna verksamhet skärps upp, att åtgärder för tillsyn och kontroll förbättras och att kunskapsuppbyggnaden stärks. Här är det nödvändigt att både ställa tydliga krav och stärka forskningen för att utveckla tillförlitliga metoder som förhindrar att grundvattnet smutsas ned via stuprör direkt från jordytan, kanske via saltvattendepåer.

Stockholm den 29 oktober 2006

Kerstin Lundgren (c)