Studentpeng med forskningspremie

Motion 2004/05:Ub452 av Marie Wahlgren (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förändringar av systemet för finansiering av högskoleutbildning.

Motivering

Svenska universitet och högskolor dras just nu med stora underskott i sina budgetar. Det anses ofta vara orsakat av en kombination av minskade externa anslag och en överproduktion av utbildning som inte täcks av studentpengen. I finansieringssystemet finns ingen tydlig koppling mellan forskning och grundutbildning. Det finns heller ingen koppling till den progression i svårighetsgrad och krav på utbildningen som bör ställas på de längre utbildningarna. Det senare blir än viktigare om Sverige skulle välja att införa Bologna-processen.

Dagens "studentpeng", anslaget per student, varierar mycket mellan olika utbildningar eftersom kostnaderna för olika utbildningar skiljer sig åt. Detta är i sig riktigt, då t.ex. utbildningar med mycket laborativ verksamhet blir dyrare än ren katederundervisning. Systemet speglar däremot inte det faktum att olika nivåer av utbildning varierar i kostnad. Det är uppenbart att t.ex. undervisning på magisternivåär dyrare än kortare utbildningar inom samma område. Magisternivån kräver ofta en högre specialisering, vilket dels leder till mindre grupper, dels till högre krav på lärarna. Det är exempelvis rimligt att en professor är involverad i utbildningen på magisternivå för att säkra kopplingen till forskningen.

Regeringen aviserar att man i forskningspropositionen kommer att trycka än mer på spetsforskning och på möjligheten för yngre forskare att fortsätta som t.ex. forskningsassistenter efter doktorandtiden. Mycket av detta är lovvärt, men risken blir på sikt att kopplingen mellan grundutbildning och forskning blir svagare. Det faktum att fler lärare måste ägna mer tid åt forskning och att en allt större del av forskningen finansieras externt, gör att en övervägande del av forskningen läggs på icke undervisande personal.

För att motverka att grundutbildningen skiljs från forskningen måste "studentpengen" innefatta en viss del forskningsresurser, en s.k. forskningspremie. Forskningspremien bör vara åtminstone så hög att den motsvarar den avtalsenliga möjligheten för en lektor att bedriva egen forskning på 20 procent av arbetstiden.

På magisternivå bör kopplingen till forskningen vara ännu starkare än för kortare utbildningar på lägre nivå. Forskningspremien skulle på magisternivå kunna vara 30 procent.

Stockholm den 5 oktober 2004

Marie Wahlgren (fp)