Mänskliga rättigheter i Indonesien

Motion 2004/05:U327 av Berit Jóhannesson (v) och Gustav Fridolin (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen begär att regeringen agerar i enlighet med vad i motionen anförs för att befrämja respekt för lagen i Indonesien.

2. Riksdagen begär att regeringen agerar för att domstolsutslaget inte får bli ett prejudikat i enlighet med vad i motionen anförs.

Skenrättegångar mot de ansvariga för våldet i Östtimor 1999

Brott begångna under våldsvågen i Östtimor före och efter folkomröstningen den 30 augusti 1999 (och även tidigare) har ännu inte beivrats. En domstol upprättades i Jakarta 2002 för att ställa de ansvariga för våldet inför rätta. Domstolen blev dock från första början starkt kritiserad av solidaritetsgrupper för att leda till skenrättegångar. Jurisdiktionen omfattade bara tre distrikt och tre av otaliga massakrer. Dessutom ställdes bara 18 av många fler misstänkta officerare, polismän och civila befattningshavare inför rätta. Till dem som saknades hörde bl.a. dåvarande ÖB Wiranto.

Den 6 augusti meddelades det att Indonesiens appelationsdomstol hade avslagit de fällande domarna mot tre armébefäl och en polischef, men på vilka grunder är oklart. De åtalade hade dömts för brott mot mänskligheten i Östtimor 1999. Det innebär att av de 18 åtalade frikändes samtliga indoneser. Av dem är den högst uppsatte generalmajor Adam Damiri. Han dömdes ett år tidigare till tre års fängelse.

Endast Östtimors siste guvernör Abilio José Osorio Soares, som i juli avtjänade sin treåriga dom, och den tidigare milisledaren Eurico Guterres har därmed dömts. Guterres fick emellertid sin dom halverad till fem år - minimitiden för brott mot mänskligheten är tio år - men är fortfarande på fri fot. Mönstret att rättsväsendet skyddar de ytterst ansvariga officerarna och att personer på lägre nivåer bestraffas är tyvärr inte nytt i Indonesien - vid Santa Cruz-massakern i Dili 1991 friades befälen medan vissa soldater bestraffades.

Domarna har skarpt kritiserats av solidaritetsgrupper i Indonesien, Storbritannien, USA, Nya Zeeland och Japan samt av USA:s och Nya Zeelands regeringar. Man menade att Indonesiens regering aldrig har velat att åtal skall väckas mot de ansvariga för våldet i Östtimor 1999. Domarna har beskrivits som "en skandal", "en ren uppvisning i syfte att förhindra rättvisa", "en juridisk fars", "en tragedi" och "en parodi."

Militären i Indonesien står alltsåöver lagen, trots att lagen föreskriver att de ansvariga för övergrepp mot de mänskliga rättigheterna skall ställas inför rätta. Militärens sedan länge starka politiska inflytande består, även om Indonesien sedan 1999 styrts av civila presidenter. För att den inledda demokratiseringsprocessen skall fortsätta är det nödvändigt att den immunitet militären i praktiken länge åtnjutit avskaffas. Likhet inför lagen är en förutsättning för demokrati. Regeringen måste agera i FN och övriga internationella fora för att påverka Indonesien att respektera sina lagar.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Utfallet av de avslutade rättegångarna får inte bli prejudicerande. Enligt Västpapuas ledande människorättsaktivist John Rumbiak har domstolsutslaget skapat ett farligt prejudikat genom att garantera militären immunitet och därmed försvåra frihetskampen i området. Indonesisk militär, inklusive en del av de ansvariga för våldet i Östtimor, begår fortfarande brott mot mänskligheten i konfliktområdena Ache och Västpapua. Vad kan förhindra dem från det, om de även framöver får åtnjuta straffrihet? Sverige måste därför i kontakterna med Indonesien kräva att mänskliga rättigheter respekteras.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 30 september 2004
Berit Jóhannesson (v)	Gustav Fridolin (mp)