med anledning av prop. 2004/05:5 Vårt framtida försvar

Motion 2004/05:Fö18 av Kerstin Lundgren (c)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen avslår regeringens proposition 2004/05:5 Vårt framtida försvar.

2. Riksdagen tillkännager, under förutsättning av avslag på yrkande 1, för regeringen som sin mening vad i motionen anförs gällande den framtida lokaliseringen av helikopterverksamheten.

Motiv

Helikopterverksamheten är idag lokaliserad till Linköping/Malmen, Boden, Östersund, Haninge/Berga, Lidköping/Såtenäs, Ronneby/Kallinge och Göteborg/Säve. Verksamheten kommer i framtiden att omfatta knappt 50 helikoptrar, d v s en halvering mot vad som tidigare gällde. Mot den bakgrunden föreslås färre antal baser för helikoptrarna. Regeringen föreslår, till skillnad från Försvarsmakten att den sjöoperativa verksamheten förläggs till Ronneby. Den markoperativa verksamheten föreslås lokaliseras till Malmen.

Motiven för regeringens förslag synes lätt begränsade. I en tid när samordning med civila verksamheter i fredstid föreslås få ny förutsättningar, måste det rimligen också finnas en avvägning mot dessa vid beslut om lokalisering. Det framtida försvaret kan inte ses isolerat från omgivningen, även om det självklart måste vara dess uppgift som står i fokus för beslutet. När det gäller helikopterverksamhetens framtid så har ju erfarenheterna visat, värdet av att kunna agera snabbt och samlat även i fredstid. Ser man till detta såär det orimligt att inte regioner med särskilda förutsättningar beaktas vid lokaliseringen. Det kan gälla Stockholmsregionen, Göteborg såväl som fjällområdet.

I Stockholmsregionen finns goda förutsättningar för samarbete med Polisens helikoptrar och alla förutsättningar för ett samarbete med den nationella insatsstyrkan. På Berga finns redan idag ett fungerande samarbete mellan helikoptrar och militära specialförband. Här finns alla förutsättningar för att genom samverkan bygga en plattform för att möta terrorhot och andra hot i fredstid. Även om antalet militära helikoptrar blir färre, kan styrkan sålunda växa genom samverkan med andra helikopterburna organisationer i samhällets tjänst. Därmed minskar sårbarheten i den militära organisationen samtidigt som samhällets trygghet ökar. Även om jag delar utgångspunkten att det måste vara försvarets uppdrag som är avgörande för det framtida försvarets organisation, får detta inte leda till fler "stuprör" mellan olika samhällsbetalda uppdrag. Här krävs en avvägning som tar fasta på, som i detta fall, samverkande resurser hos en annan skattefinansierad operatör. Förslaget att samla verksamheten på ett fåtal baser förutsätts mot denna bakgrund inte verkställas.

Stockholm den 11 oktober 2004

Kerstin Lundgren (c)