Tjänstedirektiv utan ursprungslandsprincipen

Motion 2004/05:A288 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett kommande tjänstedirektiv inte skall utgå från ursprungslandsprincipen.

Motivering

På toppmötet i Lissabon våren 2000 startades en strategi med målet att EU skall bli "världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till en hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning". Kärnan i strategin handlar om att avreglera och liberalisera tjänste- och kapitalmarknaderna. Bland annat pekades el, gas, post, transporter och finansiella tjänster ut som verksamheter möjliga för avreglering. Stats- och regeringscheferna, inklusive statsminister Göran Persson, uppmanade EU-kommissionen att också utarbeta en strategi för att undanröja hinder för tjänster över gränserna, vilket nu har lett fram till det omdiskuterade förslaget till tjänstedirektiv.

Europafacket, LO och TCO har framfört allvarlig kritik mot förslaget. Det som är mest kontroversiellt är att principen om ursprungsland och ömsesidigt erkännande införs för tjänsteverksamhet över gränserna. Ursprungslandsprincipen innebär att tjänsteföretag skall kunna vara verksamma i andra länder men bara behöva följa det egna landets lagar och regler. I sin ytterlighet skulle det kunna innebära att 28 länders lagar och regler samtidigt är gällande i ett land. Exempelvis är det förbjudet för myndigheter att ställa krav på tjänsteföretaget att den utrustning som används för tjänstens utförande skall uppfylla vissa villkor, något som skulle kunna få allvarliga konsekvenser för folkhälsan och arbetsmiljön.

Nu görs det visserligen undantag för EU:s utstationeringsdirektiv. Där är principen den omvända och där sägs att det är de arbets- och anställningsvillkor som finns i det land där arbetet utförs som gäller. I teorin synes det alltså inte finnas några hinder för att kollektivavtal tecknas, men i praktiken kan det bli stora problem. Det finns inget krav på att företag skall ha en representant på plats i det land till vilket det har stationerat ut arbetstagare. Vem skall då facket förhandla med? Det finns ingen anmälningsplikt för företag, varför det många gånger kommer att vara okänt att de är verksamma här. Och hur ska kontrollen av löner och arbetsvillkor kunna genomföras när arbetstagare utstationeras endast under kortare tidsperioder? Sammantaget ser vi, trots utstationeringsdirektivets giltighet, stora risker för lönedumpning och urholkning av kollektivavtalen. Det förefaller också som om endast utstationeringsdirektivets hårda kärna blir gällande och att exempelvis arbetsrättsliga frågor såsom medbestämmandelagen, ledighet m.m. lämnas utanför.

För Vänsterpartiet är det oacceptabelt att löntagarnas rättigheter reduceras till undantag i stället för att utgöra huvudregel. Det finns också en uppenbar risk för att utstationeringsdirektivet kommer att ställas mot huvudprincipen om ursprungsland med ett avgörande i EU:s domstol. Vi vet att domstolen oftast dömer till förmån för de grundläggande principerna, vilket i så fall skulle innebära ett fullständigt undergrävande av kollektivavtalen. Med principen om ursprungsland som grund kommer löntagarnas rättigheter ständigt att vara under press. Förslaget till tjänstedirektiv öppnar vidare för att oseriösa företag, både inhemska och från andra EU/EES-länder, kan skapa en egen marknad, där seriösa företag riskerar att konkurreras ut.

Nu har processen för utformandet av direktivet inletts. Av vad som har framkommit tycks regeringen stå fast vid att ursprungslandsprincipen skall vara grunden i direktivet. I stället är inriktningen att få till stånd undantag för områden som regeringen inte anser skall omfattas av direktivet - spel&dobbel, transporter, värdetransporter, begravningstjänster samt till viss del avlopp. Vidare har regeringen begärt förtydliganden på områdena kulturmedia, miljö och säkerhet.

Vänsterpartiet anser på samma sätt som Europafacket, LO och TCO att det är ursprungslandsprincipen som är det stora problemet med tjänstedirektivet. Det räcker inte med att skriva in olika undantag och skärpa skrivningar om löntagarnas rättigheter. Så länge ursprungslandsprincipen är grunden i direktivet kommer löntagarnas och andra vitala intressen ständigt att vara hotade. Regeringen måste därför vara tydlig i sin uppfattning kring principerna i arbetet och förhandlingarna inför ett kommande tjänstedirektiv. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 1 oktober 2004
Camilla Sköld Jansson (v)
Britt-Marie Danestig (v)	Lennart Gustavsson (v)
Anders Wiklund (v)