Nationell strategi för att säkerställa barns och ungdomars hälsa

Motion 2003/04:So526 av Helena Zakariasén och Ann-Kristine Johansson (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en nationell strategi för att säkerställa barns och ungdomars hälsa.

Motivering

De flesta barn och ungdomar i Sverige har idag goda förutsättningar för en bra uppväxt. Med FN:s barnkonvention och en offensiv svensk ungdomspolitik som utgångspunkt har frågorna under de senaste åren fått en mer framträdande roll. Oroväckande är dock de nedskärningar av stöd till ungdomsverksamhet och föreningar som skett i flera kommuner, samt att flera rapporter på senare tid redovisar en ökad negativ psykisk hälsa bland barn och ungdomar.

Cirka 70 000 barn och ungdomar behöver i dagsläget hjälp inom den öppna barn- och ungdomspsykiatrin. Men resurserna är små och köerna långa.

Köerna till barn- och ungdomspsykiatrin måste kortas för att alla som har behov ska få hjälp i tid. I väntan på hjälp eller vård förvärras ofta symptomen med risk för att barnets eller tonåringens tillstånd ytterligare försämras. Det barn eller den tonåring som har ont i en tand eller har brutit ett ben behöver inte vänta på att få vård. Men den som har psykiska problem garanteras inte samma snabba hjälp.

Alla med inblick i och kunskap om psykiatri vet att tidiga och förebyggande insatser är absolut avgörande för att en behandling ska vara framgångsrik.

Var tredje 10–18-åring har återkommande huvudvärk, magont eller sömnsvårigheter. Det är också vanligt att man känner sig ledsen och stressad. Olika former av ätstörningar bland flickor och pojkar blir vanligare och de drabbade är allt yngre. I dag sätter vi in stora och kostnadskrävande insatser i ett alltför sent skede när barnet eller tonåringen redan mår dåligt. Tidiga insatser skulle spara mycket mänskligt lidande och samtidigt minska samhällskostnaderna. Här spelar skolhälsovården en avgörande roll.

Idag uppmärksammas barnens problem inte i tid eftersom en skolpsykolog, en kurator eller en skolsköterska som tidigt kan se att ett barn mår dåligt alltför ofta inte finns till hands. Allt bör göras för att barnet eller tonåringen inte senare i livet ska hamna inom vuxenpsykiatrin.

Arbetsmiljölagen, skollagen och FN:s barnkonvention ger i teorin unga människor i Sverige stor makt. Men i praktiken har barn och ungdomar små möjligheter att påverka skolans fysiska och psykosociala arbetsmiljö.

Elevskyddsombuden måste därför få en starkare roll i skolan. De yngsta barnen i årskurs 0–6 bör också få vara med i elevskyddsarbetet – i dag lämnas de ofta helt utanför.

Kampen mot ohälsa är en viktig del av den generella välfärdspolitiken. Den utveckling med allt fler och allt yngre som drabbas av ohälsa är oacceptabel. Att komma till rätta med ohälsans orsaker är en för välfärdspolitiken prioriterad uppgift.

Sverige har antagit en nationell strategi för att förverkliga barnkonventionen. Nu behöver vi en nationell strategi för att ge våra barn och unga en bättre fysisk och psykisk hälsa.

Stockholm den 1 oktober 2003
Helena Zakariasén (s)	Ann-Kristine Johansson (s)