Möjlighet för adopterade att söka sitt ursprung

Motion 2003/04:So385 av Sten Tolgfors (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda stärkta möjligheter för de adopterade som så önskar att söka sitt ursprung.

Motivering

Att kunna söka sitt ursprung anses i de flesta sammanhang som mycket viktigt. Barn som tillkommer via insemination får donatorns identitet noterad i sin journal för att i vuxen ålder kunna få kännedom om vem den biologiska fadern är. Socialnämnderna har också ett ansvar att så långt det är möjligt söka fastställa faderskap för barn som föds utanför äktenskapet.

I takt med medicinteknikens och genetikens utveckling lär biologiskt ursprung bli än viktigare att kunna fastställa. Det är alltså i konsekvens med synen på vikten av kännedom om biologiskt faderskap i allmänhet och vid insemination som det viktigt är att stärka adopterades möjlighet att finna sitt ursprung.

För många, men inte alla, adopterade är sökandet efter sitt ursprung en viktig del av identitetsbyggandet. Även om det kan vara en jobbig process att gå igenom är den för många nödvändig att hantera. Frågor som blir viktiga kan vara: Vilka är mina biologiska föräldrar? Har jag syskon? Varför lämnades jag bort? Lever mina släktingar? Hur ser de ut?

I dag hjälper vissa adoptionsorganisationer, som Adoptionscentrum, mot en avgift adopterade att söka sitt ursprung med hjälp av bevarade handlingar och kontakter i ursprungsländerna. Detta räcker dock inte för alla. I vissa länder krävs större insatser på plats för att nå framgång, vilket kan vara kostsamt.

I dag utgår ett adoptionsbidrag om 40.000 kr per adopterat barn till adoptivföräldrarna. Detta för att skapa rättvisa mellan dem som söker hjälp med artificiell befruktning som bekostas offentligt och dem som väljer att adoptera. Bidraget täcker som regel långt ifrån hela kostnaden. Moderaterna har föreslagit en höjning av adoptionsbidraget i förhållande till vad regeringen förespråkar.

Det ligger i såväl barns som föräldrars intresse att adoptionsbidraget kvarstår, då det hjälper till att skapa nya familjer. Det ligger också i många barns intresse att kunna söka och besöka sitt ursprung, när tiden för detta blir mogen.

Det bör prövas om åtgärder för att underlätta och stödja berörda adopterades möjlighet att söka sitt ursprung kan vidtas. En mindre del av adoptionsbidraget – exempelvis ett par tusen kronor – skulle kunna användas för att skapa en fond med uppgift att finansiera adopterades sökande av sitt biologiska ursprung, samt kanske också i stipendieform möjliggöra återresor i sådant syfte. Detta skulle gälla för de adopterade som önskar och behöver finna sitt ursprung, men där hjälpen från adoptionsorganisationerna inte förslår, alltså för de personer som annars inte skulle kunna nå fram.

En annan möjlighet som bör prövas är om det från adoptionsavgiften som adoptivföräldrar erlägger kan avsättas en mindre del till finansiering av en sådan verksamhet.

En mindre summa som avsätts vid barns ankomst kan innebära betydande möjligheter att söka ursprung längre fram i livet. Eftersom alla adopterade inte har denna önskan och en del får hjälp av adoptionsorganisationer kommer avsatta medel att kunna göra en betydande skillnad för de adopterade som så önskar.

Dessa förslag ökar inte statens utgifter, men använder redan anslagna resurser på ett sätt som många vuxna adopterade idag önskar vore möjligt. Fonden kan hanteras av NIA, eller enskild organisation. Regeringen bör utreda möjligheterna till och formerna för detta.

Stockholm den 2 oktober 2003

Sten Tolgfors (m)