Folkölsförsäljning

Motion 2003/04:So251 av Ola Sundell (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en ändring av alkohollagen.

Motivering

I nuvarande lagstiftning finns en stark koppling mellan rätten att sälja folköl och kravet på godkända livsmedelslokaler samt försäljning av ett brett sortiment av livsmedel. Detta är en skärpning i alkohollagen, som tillkom 2001-07-01 bl.a. för att minska missbruk bland ungdom under 18 år. För att tillsyn skall kunna utövas, skall försäljning av folköl godkännas och registreras av kommunerna.

Yrkesmässig hantering av livsmedel kan genom tillfälligt tillstånd ske i annan lokal än godkänd livsmedelslokal. Alkohollagen medger dock inte motsvarande undantag av lokalens standard för försäljning av folköl. Detta innebär att även om det tillhandahålles ett brett och omfattande varusortiment, får inte försäljning av folköl ske i samband med livsmedelsförsäljning i t.ex. Svenska Turistföreningens väglöst belägna fjällstugor och andra enkla butikslokaler, som kan förekomma i t.ex. yttersta kustbandet.

Fjällstugor

Svenska Turistföreningen har ett 40-tal väglöst belägna stugplatser i svenska fjällen. Fjällstugorna är avsedda för tillfälliga övernattningar i samband med rekreation och friluftsliv. Stugorna ligger långt från bebodda trakter och har enkel standard, vilket är en del av den efterfrågade upplevelsen. Uppvärmning sker med ved och gasol. Gästerna hämtar dricksvatten i närmaste vattendrag och avloppsvatten bärs ut i slaskhink.

Fjällstugorna är helt och hållet avsedda för gästernas självhushåll. Under säsong är stugorna bemannade med stugvärdar, som ser till stugorna, hjälper gäster tillrätta, informerar om omgivningarna, inkasserar logi- och serviceavgifter samt säljer livsmedel.

Livsmedelshantering

Livsmedelssortimentet är efter omständigheterna så brett och omfattande som det är praktiskt möjligt för att tillgodose matbehovet hos fjällturister under veckolånga fjällturer. Av praktiska skäl och med hänsyn till få transporttillfällen och begränsade förvaringsmöjligheter kan man inte erbjuda färska matvaror, frysta livsmedel och andra livsmedel som kräver kylförvaring. I övrigt påminner livsmedelshanteringen och matvarusortimentet om en mindre lanthandel.

För yrkesmässig livsmedelshantering erfordras godkända livsmedelslokaler enligt 22 § livsmedelslagen. Detta ställer höga krav på lokalernas standard, t.ex. rinnande kallt och varmt vatten. Detta är krav som rimligen inte kan uppfyllas i Svenska Turistföreningens fjällstugor, där enkel standard är en av förutsättningarna. Livsmedelshantering sker därför med tillfälliga tillstånd från kommunerna enligt 16 § livsmedelsförordningen.

Folkölsförsäljning

Med försäljning av livsmedel följer behov av att sälja måltidsdrycker. Mest efterfrågade är läskedrycker och folköl. Folkölsförsäljning regleras av alkohollagen och skall ses som ett komplement till matvaruförsäljningen. Ett annat grundvillkor är att försäljning av folköl endast sker i godkänd livsmedelslokal. Alkohollagen tillåter inte folkölsförsäljning i annan lokal på samma sätt som livsmedelslagen och livsmedelsförordningen tillåter livsmedelshantering i annan lokal än godkänd livsmedelslokal.

Frågan om folkölsförsäljning i lokaler med tillfälliga livsmedelstillstånd har prövats i rättsliga instanser, men slutligt avgjorts av Kammarrätten. Alkohollagen tillåter inte undantag från kravet på godkänd livsmedelslokal även om omständigheterna i övrigt skulle synas skäliga med tillfredsställande hantering av förpackade livsmedel.

Sammanfattningsvis kan sägas att alkohollagens krav på godkänd livsmedelslokal och omfattande matvaruförsäljning inte tar hänsyn till avsides belägenhet, enkel lokalstandard, låg omsättningshastighet och ett varusortiment som anpassats till de begränsade förvaringsmöjligheter som är en av förutsättningarna på STF:s stugplatser i fjällen.

Vid prövning av serveringstillstånd enligt alkohollagen har kommunen möjlighet att ta hänsyn till alkoholpolitiska aspekter. Önskvärt vore med motsvarande möjlighet för detaljhandel av folköl. Alkohollagen har dock endast angivit att grundvillkoren för folkölsförsäljning är godkänd livsmedelslokal och att försäljning sker av matvaror.

Slutsatsen är att alkohollagen bör ändras, så att kommunen även får ta hänsyn till alkoholpolitiska aspekter och medge försäljning av folköl även i lokal med tidsbegränsat tillstånd för hantering av livsmedel enligt 16 § livsmedelsförordningen när omständigheterna i övrigt kan anses jämförbara med livsmedelshantering i godkända livsmedelslokaler.

Stockholm den 26 september 2003

Ola Sundell (m)