S.k. gyllene ris

Motion 2003/04:MJ254 av Ewa Björling (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att villkoren för tillståndsgivning för gyllene ris ändras.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att informationsverksamheten till u-länderna angående gyllene ris intensifieras.

Motivering

Genetiskt förändrade grödor och livsmedel håller på att utvecklas till en stor stridsfråga mellan USA och Europa. Ett skäl är att USA och EU valt olika vägar att tackla frågan om reglering av verksamheten. USA reglerar utvecklingen genom olika riktlinjer som revideras vid behov. EU har i stället antagit försiktighetsprincipen och intar en mycket restriktiv hållning när det gäller att bedöma bioteknologins framsteg. Av WTO ses EU:s inställning närmast som ett handelshinder. För u-länderna ses nya grödor med en bättre tillväxt och högre näringsvärden snarare som löften om en ökad livsmedelsförsörjning och ökad hälsa. Ett tydligt exempel på detta är det gyllene riset som är berikat med vitaminer och järn. I dag gäller i första hand att få det godkänt för odling ur bio- och livsmedelssäkerhetsaspekter. FN:s livsmedels- och jordbruksorgan (FAO) har uttalat att när bioteknik används på rätt sätt och i samspel med andra tekniker är den ett värdefullt instrument för att möta behoven från en växande och mer urbaniserad befolkning.

Gyllene riset har fått sitt namn efter den gyllene färg det fått av den gen för produktion av betakaroten från påsklilja som fått ersätta en av ursprungsrisets gener. I människokroppen omvandlas betakaroten till A-vitamin. I fattiga länder finns ett enormt stort behov av A-vitamin. Ungefär en halv miljon barn per år blir blinda på grund av A-vitaminbrist. Ett onödigt lidande som det brådskar att göra något åt. Oftast äter dessa barn ris varje dag, vilket gör att om de skulle få tillgång till gyllene ris, med automatik skulle få sitt dagsbehov av A-vitamin. Nu arbetar man också på att få fram en ny generation av gyllene ris som förutom A-vitamin skall innehålla järn, eftersom människor med låga järnvärden också har svårt att ta upp A-vitamin. I dag finns tekniska möjligheter att inom en snar framtid kunna erbjuda fattiga bönder i tredje världen en fullgod föda. Detta skulle kunna öka överlevnaden hos barn med mer än 23 procent, enligt Unicef. Men de tillstånd som finns för gyllene ris är så begränsade att fördelarna med denna teknik aldrig når de fattiga.

Villkoren för tillståndsgivning måste ändras. I dag är villkoren framför allt baserade på politiska grunder och inte vetenskapliga fakta. Riskerna med gyllene ris är inte större än dem vi är vana vid från traditionell förädling. Med traditionell förädling har man förändrat arvsmassan i hundratals år, men detta har ingen ifrågasatt. Den variant av ris som gyllene riset består av har ätits av hundratals miljoner människor varje dag hela livet i många år. Men det är alltid lätt att konstruera hypotetiska risker och glömma det bistra faktum att varje dag dör 24 000 barn av undernäring bara för att vi inte använder den potential som ryms i den nya tekniken.

Den enda skillnaden med gyllene riset och dess betakarotengen ger ingen speciell fördel när det gäller spridning i naturen. Riset kan bara pollinera några meter bort om där finns vildris. Därmed finns inte heller någon hypotetisk miljörisk och risken är väldigt låg att gyllene ris skulle kunna hota den biologiska mångfalden.

Den viktigaste uppgiften förutom att stödja denna teknologi rent vetenskapligt är att hitta partner i u-länderna för att utveckla lokala rissorter nödvändiga för en vidare användning i dessa länder. För att kunna uppnå dessa kontakter krävs också en seriös information om gyllene risets fördelar på ett adekvat sätt i u-länderna. I detta arbete bör Sverige kunna vara mycket mer engagerat än vad fallet är i dag.

Stockholm den 30 september 2003

Ewa Björling (m)