Ljuddämpare

Motion 2003/04:Ju240 av Jan-Evert Rådhström och Ulla Löfgren (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen beslutar att ljuddämpare som reducerar den farliga knallen på klass 1-vapen till 125 decibel skall betraktas som vapentillbehör och undantas från licenstvång.

Motivering

Motionskrav om att ta bort licenstvång för ljuddämpare på jaktvapen klass 1 har tidigare lagts fram, men utan gehör från riksdagen. Problemet har varit att någon analys och grundlig genomgång av problemet aldrig har skett i utskottet, varför vi finner det viktigt att än en gång ta upp frågan, i förhoppningen att den denna gång skall bli sakligt belyst.

10 procent av den svenska befolkningen har någon form av hörselskada. Av dessa hundratusentals människor är många jägare. Förmodligen har en rätt stor del av deras hörselskador uppkommit genom att de utsatts för höga decibeltal i samband med att de avlossat skott från sina jaktvapen.

Ett skäl till att frågan om borttagande av licenstvång för ljuddämpare på jaktvapen inte fått en lösning är att man hänvisat till Rikspolisstyrelsens rapporter, där man inväntat konkreta förslag. Dessa väntade förslag har uteblivit, och nu måste det ankomma på riksdagen att ta sig an denna fråga.

Det finns en bred missuppfattning om vad ljuddämpare på jaktvapen egentligen är. Många tror felaktigt att det handlar om att vapnen blir tysta. Det riktiga är att man kan reducera den farliga knallen på ett jaktvapen klass 1 till 125 decibel. Det innebär att ett skott kommer att höras på mycket långt håll även med ljuddämpare men man tar bort just den farliga knall som skadar örat. Det finns naturlagar som gör att inga ljuddämpare i världen kan åstadkomma tysta skott. En annan fördel med ljuddämpare är att rekylen blir betydligt mindre, och detta ger för många en trygghetskänsla och man skjuter därmed bättre. För att minimera risken för skadskjutning är detta en stor fördel.

Ljuddämpare på jaktvapen är tillåtet i våra grannländer. Argumentet att ett borttagande av licenstvånget för ljuddämpare till 125 dBA skulle öka den kriminella användningen är därmed irrelevant, eftersom tillgängligheten för den som är ute i illegala ärenden ändå är stor.

Ljuddämpare skall anses som ett tillbehör till vapnet, i likhet med vad ett kikarsikte gör idag, och därmed behövs inget licenstvång.

För att få dispens från förbudet mot ljuddämpare måste man i dag ha ett läkarintyg på att man fått en hörselskada som skall bifogas ansökan.

Sveriges riksdag har med denna lagstiftning förorsakat ett moment 22. Man skall först få en bestående skada, sedan skall man kunna erhålla ett skydd. Naturvårdsverket har tidigare föreslagit att man skall ta bort licenstvånget för ljuddämpare eftersom dessa på ett positivt sätt skulle minska bullerstörningar från framförallt skjutbanor som många gånger ligger i ganska nära anslutning till bebyggelse.

Frågan är tidigare utredd hos Rikspolisstyrelsen. Därför torde det finnas underlag för ett snabbt agerande, och därmed kan riksdagen fatta ett beslut i frågan.

Stockholm den 24 september 2003
Jan-Evert Rådhström (m)	Ulla Löfgren (m)