Sex- och samlevnadsundervisning i skolan

Motion 2002/03:Ub350 av Anita Jönsson och Ronny Olander (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sex- och samlevnadsundervisning i skolan.

Motivering

Skolan har en viktig roll att ge ungdomar undervisning i sex och samlevnad på ett seriöst och ansvarfullt sätt. Skolans sexualundervisning måste lyftas fram precis som andra kunskapsämnen och ges ett brett innehåll. Läroplanernas inledande skrivning om värdegrunden talar om jämställdhet mellan kvinnor och män som en grundläggande utgångspunkt. Rektorn ges också ett särskilt ansvar för att ämnesövergripande kunskapsområden – där sex- och samlevnadsfrågor är ett av många – ska integreras i undervisningen i olika ämnen. Sedan kursplanerna för grundskolan arbetats om finns också sex- och samlevnadsundervisningen med som en av de frågor som ska tas upp i de samhällsorienterande ämnena och inte bara, som tidigare, inom biologiämnet. Allt detta är mycket bra och det är glädjande att kursplanerna för grundskolan har fått tydligare formuleringar än tidigare.

I början av oktober 2002 genomförde Folkhälsoinstitutet och Skolverket en första konferens om sexualitet och samlevnad i skolan i samarbete med RFSU och flera landsting och kommuner. Konferensen erbjöd ett brett utbud av seminarier under två dagar och vände sig till alla pedagoger som på olika sätt samtalar med barn och ungdomar om sexualitet och relationer. Efterfrågan visade sig mycket större än antalet platser på konferensen. Detta är ett tydligt uttryck för att lärarnas behov av ny kunskap och inspiration för att bedriva undervisning om sex och samlevnad är eftersatt.

Det finns allt mer material om sex- och samlevnadsundervisning att hämta från t.ex. Skolverket, Folkhälsoinstitutet eller RFSU. Ändå får inte alla elever undervisning i sex och samlevnad. Ämnet kan vara svårt och känsligt att ta upp och lärarna kanske upplever att de saknar kunskap och stöd för hur de ska kunna integrera dessa frågor i alla ämnen. Därför krävs en rad åtgärder för att stötta skolorna i deras arbete med sex- och samlevnadsundervisning.

För att skolämnet sex- och samlevnadskunskap ska kunna utvecklas vidare och följa med sin tid krävs att skolorna får bättre stöd. Det är t.ex. inte obligatoriskt för lärarutbildningarna att erhålla pedagogiska kurser i kunskapsområdet sex och samlevnad idag. Ämnet är känsligt att undervisa i och kräver att läraren är väl förberedd. Det är därför särskilt viktigt att lärarhögskolorna erbjuder både generella och specialiserade kurser som lärarna kan ha användning för i sin undervisning. Det kan vara såväl teoretiska som metodinriktade kurser om t.ex. barns och ungdomars sexuella utveckling, relationer och respekt för varandra, jämställdhet och sexuell hälsa. Dessa kurser bör också kunna erbjudas till yrkesverksamma lärare som fortbildning och kompetensutveckling.

I Stockholms län finns Lafa – centrum för sexualitet och samlevnad. De fungerar som ett resurs- och kunskapscentrum för alla som arbetar med sex- och samlevnadsfrågor i länet. Göteborgs kommun har också ett liknande resurscentrum. En studie visar att över hälften av grund- och gymnasieskolorna i Stockholms län anser att kontakterna med Lafa har påverkat sex- och samlevnadsundervisningen till det bättre. Regionala resurs- och kunskapscentrum är betydelsefulla för att hjälpa skolor med erfarenhetsutbyte, med att utveckla sexualundervisningen och för att följa pågående forskning och sedan knyta ihop teori och praktik. Det är rimligt att fler kunskapscentum, motsvarande Lafa, inrättas runt om i Sverige.

Stockholm den 15 oktober 2002
Anita Jönsson (s)	Ronny Olander (s)