Åtgärder för mer idrott i skolan

Motion 2002/03:Ub224 av Ola Sundell (m)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
Fristående motion
Tilldelat
Utbildningsutskottet

Händelser

Inlämning
2002-10-23
Hänvisning
2002-10-30
Bordläggning
2002-10-30

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om antalet veckotimmar i ämnet idrott och hälsa.

Motivering

”Svenska 18-åriga män väger allt mer för varje år.” Det rapporterar Sveriges Radios Ekoredaktion den 10 oktober 2002. Enligt uppgifterna, som är insamlade i samband med mönstringen inför värnplikt, ökar de mönstrandes vikt med ett halvt kilo för varje årskull. Undersökningen visar också att någon motsvarande ökning i längd inte finns. Slutsatsen är att unga svenska män kommer allt närmare gränsen för övervikt, och docent Finn Rasmussen vid Karolinska institutet säger till Göteborgs-Posten att mer än en femtedel av de mönstrande dras med övervikt. Som jämförelse nämns att 1971 hade bara åtta procent av de mönstrande 18-åringarna övervikt. Till sist konstateras att viktökningen är likadan i alla samhällskategorier, oavsett socialgrupp eller var man bor.

Dessa färska uppgifter kan ses som en naturlig bakgrund till följande citat, även fast dessa ord fälldes långt före den nu refererade undersökningen: ”De som tror att de inte har tid med fysisk aktivitet måste förr eller senare avsätta tid för sjukdom.”

Detta sa Edward Stanley (1826–1893). Det är ett annat sätt att konstatera att människokroppen behöver rörelse. Vår kropp är programmerad för fysisk aktivitet och den genetiska koden är densamma som hos våra förfäder – stenåldersmänniskorna. En längre tid av fysisk inaktivitet får alltid till följd att den fysiska funktionsförmågan försämras. Muskelmassan minskar, konditionen försämras, skelettet blir skörare och rörligheten i kroppens leder försämras. För den växande individen är detta förhållande av särskild betydelse. Flera vanligt förekommande sjukdomar är också relaterade till fysisk inaktivitet, till exempel hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes, fetma och led- och ryggbesvär. I takt med förbättrade kommunikationer, ökad automatisering och datorisering har arbetsuppgifterna blivit allt mindre fysiskt krävande. Den förändrade livsstilen, med mindre fysisk aktivitet i den dagliga gärningen, innebär ett växande problem för både individen och samhället.

Vi behöver alla, oavsett intresse för fysisk ansträngning, sådan för ett optimalt liv och för att kunna klara vardagslivets påfrestningar. Det måste således till någon form av extra kroppsansträngning för att upprätthålla adekvat fysisk kapacitet. Andelen barn som ägnar sig åt s.k. spontanidrott (sådan idrott som barnen själva initierar och leder) sjunker dramatiskt. Vidare minskar andelen barn och ungdomar som är anslutna till idrottsföreningarna. För en allt större grupp av barn och ungdom utgör skolans idrottsundervisning den enda formen av träning. Det samlade intrycket blir att en stor grupp ungdomar får bristfällig fysisk träning. Mycket talar för att vi kommer att få alltfler vuxna med försämrat hälsotillstånd och bristfälliga förutsättningar för aktivt deltagande i motion och friluftsliv. För barn och ungdomar är fysisk aktivitet nödvändig för såväl den fysiska, motoriska som den personlighetsmässiga utvecklingen.

Fysisk inaktivitet har också en mer konkret prislapp, även om det är svårt att exakt beräkna samhällets totala kostnader för denna inaktivitet. Som exempel kan nämnas att samhällets kostnader för hjärt- och kärlsjukdomar är ca 20 miljarder kronor, för fetma och dess följdsjukdomar fem till sex miljarder kronor, ryggont 20 miljarder kronor och psykisk ohälsa 45 miljarder kronor. Intressant är att livsstilsrelaterade faktorer, bland vilka fysisk inaktivitet räknas, till ca 40 procent förklarar sjuklighet och död i i-länder, medan dessa länder satsar enbart ca en till två procent av samhällets totala ekonomiska resurser på att påverka dessa faktorer.

Modern forskning antyder att fysisk aktivitet inom förskolan och skolan är viktig och nödvändig för allsidig mental och kroppslig utveckling. Skolans idrotts- och praktiskt estetiska undervisning är den enda arena där helt inaktiva barn och ungdomar kommer i regelbunden kontakt med fysisk aktivitet. Dock är det helt klart att skolan i dag inte har tilldelats tidsmässiga och andra resurser för att kunna ge dessa ungdomar tillräcklig fysisk aktivitet och stimulans. Av Europas alla länder ligger Sverige näst sist vad gäller schemalagd tid för ämnet idrott och hälsa. Vidare vet vi att barn har ett naturligt behov av kroppsrörelser. Att få leka, springa och hoppa utgör en naturlig och viktig del i barnets uppfostran till en hel och harmonisk människa. För att upprätthålla eller förbättra sin kondition och styrka krävs regelbunden träning.

Mot denna argumentering har utbildningsutskottet bland annat framfört följande:

Ämnet idrott och hälsa har i grundskolans timplan ökat från 460 till 500 timmar fr.o.m. läsåret 1998/99. Samtidigt med detta utökades det lokala utrymmet för skolans val från 410 timmar till 600 timmar. I grundskolans timplan finns utöver detta 382 timmar avsatta för elevens eget val. Dessa timmar kan bl.a. användas för ämnet idrott och hälsa. Som utskottet tidigare nämnt pågår fr.o.m. läsåret 2000/01 en femårig försöksverksamhet utan nationell timplan i grundskolan.

Dessa argument kan tyckas goda och giltiga, men faktum kvarstår. Våra barn får alltjämt ökade problem till följd av för lite motion och idrott i skolan.

Utskottet konstaterar också att ”barns och ungdomars rörelsebehov är större än vad som normalt kan tillgodoses inom ramen för skolans verksamhet.” Detta beror naturligtvis på vad som är ”normalt” och vad vi är beredda att göra för att tillmötesgå barnens grundläggande rörelsebehov.

Till sist skriver utskottet (2001/02:UbU10) också att skolan kan förebygga ohälsa genom att skapa en så god arbetsmiljö som möjligt i skolan samt att kontinuerligt arbeta med folkhälsofrågor. Tyvärr är det uppenbart att detta inte räcker.

Sammantaget visar både medicinsk och beteendevetenskaplig forskning att fysisk aktivitet är en viktig komponent för välbefinnande och gott hälsotillstånd. Nedskärningen av antalet veckotimmar för ämnet idrott och hälsa i läroplanerna på grund- och gymnasieskola är ett förslag som i perspektiv av beprövad vetenskap och pedagogisk erfarenhet verkar obegripligt. Visserligen kan nedskärningen kompenseras av det fria val som varje elev har möjlighet till, men sannolikt är att de elever som bäst behöver fysisk träning undviker ett sådant tillval. Endast en grupp av privilegierade ungdomar kommer att få tillräcklig fysisk träning. De yngsta barnen bör ha ett träningstillfälle per dag och de äldre barnen och ungdomarna tre träningspass per vecka.

Målen i läro- och kursplaner är förvisso ett av de viktigaste styrmedlen. Men den faktiska tid som avsätts har en avgörande betydelse och i det sammanhanget tjänar det inte mycket till att höja antalet poäng inom kurser i idrott och hälsa. Det behövs en specifik tidsmängd vad gäller antal timmar per vecka för att eleverna skall kunna nå de viktiga mål som finns uppsatta.

Stockholm den 11 oktober 2002

Ola Sundell (m)


Yrkanden (1)

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om antalet veckotimmar i ämnet idrott och hälsa.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag

Intressenter

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.