Irak

Motion 2002/03:U276 av Lotta N Hedström m.fl. (mp)

1 Innehållsförteckning

1 Innehållsförteckning 18

2 Förslag till riksdagsbeslut 19

3 Inledning 20

4 Irak under Saddam Hussein 20

4.1 FN:s säkerhetsråds resolutioner 21

4.2 Sanktioner 22

4.3 Sanktionsprogrammets verkningar 22

5 Det första Gulfkriget 23

5.1 Gulfkrigssyndromet – vad gjorde folk så sjuka i Gulfen? 24

5.2 UNSCOM (1991–1998) och Unmovic (1999– …) 25

6 Anfallskrig mot Irak 2002 26

6.1 FN:s säkerhetsråd 28

6.2 Nato 28

6.3 Läget i Mellanöstern 29

6.4 Olika krigsscenarier – vem tar över efter Saddam? 29

7 Krig mot Irak och den globala ekonomin 30

7.1 Tillståndet i den globala ekonomin 30

7.2 Oljeresurser i regionen 30

8 Kriget och den globala terrorismen 32

2 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen på alla nivåer skall verka för att Unmovic snarast möjligt återtar sitt arbete i Irak i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolutioner, i synnerhet resolution 1284 (1999).

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen på alla nivåer skall förhindra att USA ensamt eller i samarbete med andra stater börjar ett krig mot Irak som inte sanktionerats enhälligt av FN:s säkerhetsråd.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skall stå fast vid att endast FN innehar det globala våldsmonopolet samt att FN:s säkerhetsråds resolutioner måste respekteras av samtliga medlemsstater.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skall motverka ekonomiska och diplomatiska påtryckningar på FN:s säkerhetsråds medlemmar som syftar till att pressa fram en resolution om krig som enda alternativ till ett regimskifte i Irak.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen på alla nivåer skall uppmärksamma vilka konsekvenser ett krig mot Irak får, nämligen hundratusentals civila offer, regional destabilisering, nya krigshot, nya terroristhot, underminering av FN samt nya risker för global spridning av biologiska och kemiska vapen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen på alla nivåer bör verka för en FN-ledd, fredsfrämjande nedrustnings- och vapenkontrollverksamhet i Irak som respekteras av alla medlemsstater.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om USA och andra länders bakomliggande syfte med ett krig mot Irak, nämligen att tillförsäkra sig kontroll över världens näst största oljereserv.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör engagera sig för en fredlig demokratisering av Irak.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen på alla nivåer skall verka för att sanktionerna mot Irak upphävs, eftersom de främst drabbar det irakiska folket och orsakar humanitärt lidande.

3 Inledning

USA rustar för ett nytt krig mot Irak. Den 12 september 2001 – en dag efter terrorattackerna i New York och Washington– frammanade USA:s försvarsminister Donald Rumsfeld ett krig mot Irak som en del i USA:s kamp mot terrorism. Sedan dess har Bushadministrationen inte missat ett enda tillfälle att försöka skapa acceptans hos en motsträvig värld för ett storskaligt krig mot Irak.

Varenda vecka kommer nya utspel från USA där Bushadministrationen söker sätta dagordningen. Man talar oförtrutet om Saddams skräckvälde och utmålar Irak som det största hotet mot global fred och säkerhet.

Så skapas medvetet motiv för ett angreppskrig – med eller utan FN:s samtycke – vilket återigen skulle leda till fruktansvärda civila dödssiffror och utslagning av ett helt samhälle.

Den amerikanske underrättelsetjänsten CIA däremot ser för närvarande inget akut hot från Irak. I några kommentarer efter president Bush tal till det amerikanska folket den 7 oktober 2002 framhäver både säkerhetspolitiska och energipolitiska experter inom den amerikanska administrationen att det inte finns några bevis på att Irak längre producerar massförstörelsevapen.

Det finns enligt CIA inte heller några bevis på att Irak skulle ha tränat al-Qaida-terrorister i bombtillverkning och användning av giftiga och dödliga gaser.

En attack mot Irak skulle påverka hela den explosiva regionen. Det arabiska toppmötet i Beirut i mars tog tydligt avstånd från en attack mot Irak: ”Vi tillbakavisar alla hot om att attackera arabiska länder, särskilt Irak.” Dessutom krävde Arabförbundet ”upphävande av sanktionerna och ett slut på bestraffningen av det irakiska folket”. Även andra politiska ledare runt om i världen har opponerat sig mot USA:s hot. Massoud Barzani, ledare för Kurdiska demokratiska partiet i Irak sade nyligen: ”Den irakiska frågan kommer inte att lösas genom militära eller hemliga aktioner.”

Ryssland, Kina och många EU-länder har hittills motsatt sig USA:s planer på ett krig mot Irak. Tråkigt nog är den svenska regeringen och svenska politiker fortfarande oroväckande tystlåtna i frågan.

Miljöpartiet efterlyser en självständig svensk analys av det farliga världspolitiska läge vi befinner oss i samt en regering som beslutsamt och på alla nivåer ställer sig bakom FN:s globala våldsmonopol men framför allt FN:s roll som internationell fredsorganisation, men också mot ett illa motiverat militärt våld oavsett legitimering.

4 Irak under Saddam Hussein

Efter första världskriget och det osmanska rikets kollaps blev det område som motsvarar den nuvarande staten Irak år 1920 ett protektorat som Storbritannien förvaltade på uppdrag av Nationernas förbund. År 1932 fick landet självständighet och var en monarki fram till revolutionen år 1958.

År 1968 kom Bathpartiet till makten och sedan år 1979 är Saddam Hussein president, med makten alltmer knuten till sin egen person. 1990 valdes han till president på livstid. Saddam Hussein är nu statsöverhuvud, regeringschef, ordförande i revolutionsrådet samt överbefälhavare och måste därmed idag sägas vara en fullskalig diktator, som dessutom regelbundet använder sig av tortyr och dödsstraff för att kväsa all opposition. Alla opponenter mot Saddam Hussein och det styrande Bathpartiet kontrolleras också genom ett angivarsystem.

Irak har under Saddam Hussein gjort sig skyldigt till otaliga brott mot mänskligheten genom bl a systematiska folkmord mot både kurder i norra Irak och shiamuslimer i södra Irak. Under 1988 förstörde den irakiska regimen tusentals kurdiska byar, tömde dem på deras invånare och många av invånarna ”försvann” spårlöst. 180 000 kurder tvångsförflyttades till södra Irak, varav drygt 100 000 uppges senare ha mördats av Saddam Husseins styrkor. Den 16 mars 1988 bombades den irakisk-kurdiska staden Halabja med kemiska och biologiska stridsmedel – senapsgas, nervgaser, cyanid. Halabja förvandlades till en jättelik gaskammare. På mindre än en timme utplånades en hel stad med mer än 6 000 invånare. En ofattbar och oförglömlig katastrof.

Miljöpartiet anser därför att hela den politiska ledningen i Irak borde ställas inför den internationella brottmålsdomstolen för brott mot mänskligheten (i enlighet med Miljöpartiets motion U258).

Under Saddam Husseins regim har Irak genomfört två angreppskrig mot sina grannar som skördade hundratusentals offer. Den 22 september 1980 gick Irak under president Saddam Hussein till anfall mot Iran – med USA:s goda minne. Irak–Iran-kriget pågick i åtta år och krävde sammanlagt över 500 000 liv.

I augusti 1990 startade Saddam Hussein ett nytt anfallskrig, den här gången mot Kuwait. Under detta krig – det första ”Gulfkriget” – dog sammanlagt ca 100 000 människor, varav 148 allierade. Hundratusentals människor dog senare av krigets olika efterverkningar (se nedan).

4.1 FN:s säkerhetsråds resolutioner

Iraks regering samarbetar för närvarande inte med det internationella samfundet vad gäller att uppfylla sina skyldigheter efter kriget med Iran och Gulfkriget. Den har ända tills nyligen vägrat att acceptera internationella inspektioner och övervakningsdelegationer med avseende på massförstörelsevapen. Under 12 års tid har landet antingen brutit mot eller kringgått nästan varenda en av säkerhetsrådets resolutioner. Detta beteende har i sin tur provocerat fram idel nya resolutioner. Sammanlagt har FN:s säkerhetsråd under denna period antagit över 60 resolutioner om Irak.

Efter befrielsen av Kuwait antog FN:s säkerhetsråd ett dussintal resolutioner som stadgade att Irak skulle betala krigsskadestånd samt skrota delar av sitt vapensystem. Skrotningen av främst massförstörelsevapnen skulle övervakas av särskilda FN-inspektörer organiserade i FN-organet UNSCOM. En särskild FN-kommitté lade också fast gränsen mellan Irak och Kuwait. Större delen av det omtvistade oljefältet Rumalia gick till Kuwait liksom en del av hamnen Umm Qasr. I syftet att skydda kurder i norra Irak och shiamuslimer i södra Irak delades Irak i tre zoner. I den norra och södra förbjöds irakisk flygtrafik, s.k. no fly-zoner. Irak har emellertid regelbundet brutit mot detta flygförbud vilket lett till upprepade amerikanska attacker under årens lopp.

4.2 Sanktioner

Mot bakgrunden av Iraks invasion av Kuwait 1991 beslutade FN:s säkerhetsråd att under kapitel 7 i FN-stadgan, införa sanktioner mot Irak. Detta innebär i princip att de ekonomiska och diplomatiska förbindelserna samt att all trafik (sjö, land, luft och tele) med landet avbrutits och att starka importrestriktioner råder.

För att sanktionerna så småningom skall upphöra anger säkerhetsrådet 1991 (UNSCR 687) i korthet: förstöring av massförstörelsevapen, löfte om att inte utveckla eller anskaffa sådana i framtiden samt genom samarbete med FN:s vapeninspektionsprogram verifiera att dessa vapen inte finns och heller ej utvecklas. Till detta kommer att Irak skall förbinda sig att erkänna det internationella gränsavtalet från 1963 med Kuwait, att inte stödja eller utföra internationell terrorism, att repatriera alla kuwaitier samt andra länders medborgare till sina respektive hemländer, att återlämna kuwaitisk egendom samt att kompensera dem som lidit förluster eller skador orsakade av invasionen.

Till sist och till stora delar har Irak fullföljt säkerhetsrådets beslut, men främst frågan avseende massförstörelsevapen har inte lösts på ett för FN och omvärlden tillfredsställande sätt.

Redan 1991 föreslog FN ett hjälpprogram (det s.k. mat-för-olja-programmet), vilket inte accepterades av Irak. Först 1996 kunde ett sådant program implementeras (UNSCR 986). Resolutionen bygger på att Irak tillåts exportera en viss mängd olja för vars inkomster Irak tillåts köpa mat och andra ”humanitära förnödenheter”, allt för att lindra verkningarna av sanktionerna. Sanktionernas avsikt är att förhindra Irak att producera vapen och att sätta press på landet för att genomföra inspektioner och lydnad mot FN. Det största utfallet har emellertid blivit en ren nödsituation i hela landet med stor brist på förnödenheter, eftersom handeln med utlandet till väsentliga delar ju är blockerad.

4.3 Sanktionsprogrammets verkningar

Irak drabbas mycket hårt av sanktionerna. Under det dryga decennium som förflutit sedan USA invaderade Irak har det irakiska folket helt lämnats åt sitt öde. Sanktionspolitiken har betecknats som ”ett pågående folkmord” av flera höga FN-tjänstemän – inklusive kända företrädare som Denis Halliday, Hans von Sponeck och Jutta Burghart – och av olika hjälporganisationer. FN:s egna rapporter är vid det här laget välkända: som en direkt följd av sanktionerna och även bombningarna har ca 1,5 miljoner människor dött. Alldeles särskilt framhålls barnens lidande i många rapporter; Unicef beräknade 1999 att sanktionerna har bidragit till att mer än 500 000 barn under fem år avlidit. 5 000 barn dör i månaden av brist på mat, mediciner och rent vatten, svårt skadad infrastruktur och en krossad ekonomi.

Under sanktionerna har inga undantag gjorts för import av utrustning och kemikalier för vattenrening. Utan sådan utrustning har invånarna i detta ökenland ingen tillgång till rent dricksvatten. I FN:s säkerhetsråd har USA och Storbritannien vid 18 olika tillfällen blockerat kontrakt för utrustning och kemikalier för vattenrening trots vetskapen att denna politik har lett till epidemier av sjukdomar som kolera, tyfus etc. Ägg har t ex varit förbjudet att handla med, med motivering att det även kunde användas vid biologiska vapenframställningsprocesser – ”dual use”, dubbelt användningsområde, åberopas då.

Ett nytt sanktionsprogram infördes genom FN-resolution 1409 i maj 2002, men det är i det fortfarande förbjudet att importera vattenreningsförnödenheter och även en del medicinsk utrustning. Sanktionerna har inte lett till demokratiska förändringar – tvärtom. Det civila samhället håller på att malas sönder, Saddam Husseins ställning i Irak har stärkts och den interna oppositionen försvagats, eftersom han skickligt kan leda i bevis att det är omvärldens ondska och förföljelser som orsakar lidandet.

Hela tiden har dessutom USA och Storbritannien utfört bombräder mot landet, särskilt intensivt under våren 2002. Emellertid är det så enligt internationell lag att inget land har rätt att lägga sig i ett annat lands inre angelägenheter. Det faktum att det irakiska folket lever under en diktatur ger inte andra stater eller omvärlden eller ens FN, rätten att agera för det folkets räkning. Ett regimskifte kan inte uppnås genom utifrån kommande ekonomiska sanktioner eller genom bomber mot städer och byar eller genom invasion.

Iraks folk måste själv få bestämma sitt öde. Det bästa sättet vi kan hjälpa dem på är att häva sanktionerna. När svält, sjukdomar och hopplöshet inte längre dominerar kan irakierna återvinna sin styrka och värdighet och själva bestämma.

5 Det första Gulfkriget

Den 16 januari 1991 startade det USA-ledda kriget mot Irak. I fem och en halv månad, ända sedan Irak invaderade Kuwait den 2 augusti 1990, hade USA mobiliserat och lett en försvarskoalition av FN-trupper. Genom ekonomiska sanktioner och handelsembargon mot Irak förklarade FN att man fördömde invasionen. FN:s säkerhetsråd beslutade senare om en deadline när irakierna senast skulle vara ute ur Kuwait, vid midnatt den 15:e januari, 1991. Ingenting hände och ”Operation Desert Shield” övergick från att vara en försvarsoperation till en anfallsoperation, som kallades ”Operation Desert Storm”. 36 länder deltog i detta krig mot Irak, med sammanlagt över en miljon soldater.

De första 37 dagarna bestod till största delen av flyganfall. Man bombade militära installationer, kommunikationsbyggnader, flygbaser, trupper, missilramper, vapenfabriker och kärnkraftsbyggnader. Ungefär 100 000 flyguppdrag genomfördes. Iraks motstånd var svagt och det landet förmådde som mest var att skjuta scudmissiler mot Israel. Irak ville ha med Israel och Saudiarabien i kriget, men Israel förblev passivt under hela kriget, mycket p.g.a. amerikanska påtryckningar.

I slutet av januari släppte Irak ut olja i Persiska viken och satte också eld på oljekällor i Kuwait, vilket blev en svår miljökatastrof.

Den avgörande markoffensiven mot Irak startades sent den 23 februari 1991 och den höll på i fyra dagar. Broar, vägar, kraftverk, flygplatser och reningsverk förstördes och marktrupperna blev illa åtgångna.

Den 27 februari 1991 kunde president Bush den äldre offentliggöra vapenvila efter de mest massiva striderna sedan andra världskriget. Direkt efter vapenvilan startade kurder ett uppror mot Saddam Hussein, men detta slogs ner.

Man har sagt att detta det första Gulfkriget också blev det första fullskaliga ”mediekriget”, där den amerikanska nyhetskanalen CNN dygnet runt kablade ut bilder till hela världen – åtminstone de som gick genom det amerikanska försvarsdepartementets censur. Men man fick aldrig se irakiernas eller det kuwaitiska folkets lidande.

Kriget var också en storskalig miljökatastrof. De brinnande oljefälten samt oljeutsläpp inne i Kuwait blev en Harmagedon för hela regionen och för det globala klimatet med stoft- och partikelspridning av stora mått i atmosfären. Det var de irakiska soldaterna som systematiskt sprängde och antände oljekällor och ödelade oljeindustrins installationer såsom rörledningar, cisterner, raffinaderier och vägnät. Totalt skadades 732 av de 1 000 oljekällorna i Kuwait. Skadorna på klimatet, människor, djur och växtlivet går inte att till fullo uppskatta.

5.1 Gulfkrigssyndromet – vad gjorde folk så sjuka i Gulfen?

Sedan krigsslutet i Persiska viken 1991, hade över 100 000 krigsveteraner (av totalt 250 000 soldater som deltog i markoffensiven) anmält att de har hälsoproblem till the Department of Veterans Affairs (VA) eller till the Department of Defense (DoD). Det är inte bara amerikanska veteraner som anmält sig, utan även människor från andra länder, såsom Kanada och Storbritannien. Många av dem som har undersökts har haft olika sjukdomstillstånd. Runt 20 procent av dessa har haft oförklarliga symptom, såsom trötthet, muskel- och ledvärk, huvudvärk, minnesförlust, hudutslag, diarré och sömnsvårigheter.

Vad som orsakat dessa sjukdomar är ännu oklart, inte minst för att Pentagon mörklagt all relevant dokumentation. Deras policy har varit förnekelse. Enligt Pentagon finns det ingen information, hemlig eller allmän, som visar att kemiska eller biologiska vapen användes i Kuwaitkriget. Många anser dock att militären undanhåller viktiga fakta och att det finns säkra bevis för att en av orsakerna till Gulfkrigssyndromet var användandet av just kemiska, uranbaserade och biologiska vapen med lågdosverkan. Före Gulfkriget hade Irak ett högt utvecklat vapenprogram, med ett antal produktionsanläggningar och förråd med gaser och bomber. Efter att man bombat en byggnad i Muthanna så fann man t ex följande:

• 13 000 artillerihylsor med senapsgas

• 6 200 raketer laddade med nervgas

• 28 scudstridsspetsar med saringas

• 75 ton av saringas

• 250 ton senapsgas

FN:s vapeninspektörer drog slutsatsen att Muthannaanläggningen var kapabel att producera två ton saringas och fem ton senapsgas – dagligen.

Enligt UNSCOM startade Iraks biologiska vapenprogram i mitten av 1986. Irak har medgivit att man har tillverkat och förvarat nära 20 000 liter av bakterien som ger upphov till botulism, vilket teoretiskt är tillräckligt för att döda 15 miljarder människor. Man säger också att man tillverkat ca 600 liter av bakterien bacillus anthracis, dvs. mjältbrandsbakterier som ingår i stridsmedlet anthrax, vilket skulle räcka till ungefär 40 till 50 bomber och som var för sig skulle kunna döda tiotusentals människor.

Amerikanska gasmasker och skyddsdräkter mot kemiska attacker var ineffektiva under Gulfkriget. Detta har dokumenterats av ett flertal källor, såsom DoD:s chefsinspektör, the National Security and International Affairs Division (NSIAD) samt av den amerikanska kongressen. Soldaterna var således otillräckligt utrustade för att kunna genomföra kemiska operationer under ”Operation Desert Storm” och därav sjukdomspanoramat.

Det är oron för att produktion av sådana stridsmedel återupptagits som ligger till grund för all turbulens av idag runt vapeninspektioner och för ett krigsutbrott.

5.2 UNSCOM (1991–1998) och Unmovic (1999– …)

FN:s vapeninspektörskommission för Irak Unmovic (UN Monitoring, Verification and Inspection Commission) bildades i december 1999 för att ersätta UNSCOM (UN Special Commission), vilken bildats efter Kuwaitkriget 1991. Uppdragen är/var i bägge fallen att se till att Irak skrotar sina massförstörelsevapen och inte får möjligheter att tillverka nya.

UNSCOM:s vapeninspektioner pågick under åren 1991–1998 och under den tiden genomfördes tusentals inspektioner. UNSCOM leddes efter svensken Rolf Ekéus avgång av australiern Richard Butler ända till dess att inspektörerna i december 1998 lämnade Bagdad utan att ha kunnat slutföra sitt uppdrag. Därefter vidtog de brittisk-amerikanska bombningarna av den irakiska huvudstaden, vilket inte heller fick irakierna att backa.

Vapeninspektörerna förstörde under denna period 817 scudmissiler och biologiska och kemiska stridsmedel (88 000 kemiska vapen och 600 ton giftämnen) samt beslagtog 41 kg anrikat uran.

Deras arbete har hela tiden kantats av allvarliga kriser. Irak försökte på alla sätt försvåra UNSCOM:s arbete och anklagade dem för att gå USA:s ärenden och för att bedriva spioneri.

I en av de sista rapporterna från UNSCOM, som framlades av dess förste ordförande Rolf Ekéus i april 1997, påstods att Irak inte visat full öppenhet och samarbetsvilja samt att det inte gick att utesluta att landet ännu innehade betydande massförstörelsekapacitet, främst på det biologiska vapenområdet.

I och med den tidigare omnämnda resolutionen från december1999 beslöt säkerhetsrådet att UNSCOM, som då förbrukat förtroendet, skulle ersättas av ett ”nytt” FN-organ, Unmovic. Unmovic leds av svensken Hans Blix och består av 252 experter från 30 länder. I FN:s säkerhetsråds resolution 1248 från december 1999 slås det fast att Unmovic skall ha omedelbar, ovillkorlig och obegränsad tillgång till alla områden, anläggningar, personer, dokument etc.

Amerikanen Scott Ritter, som under fem år ledde UNSCOM:s vapeninspektioner, menar dock att Iraks förmåga att producera massförstörelsevapen sedan länge är väsentligen krossad. Denne har också bekräftat att UNSCOM under hans period bytte information med USA:s och Israels spioneriorganisationer. Hans Blix vidgick kritiken mot UNSCOM när han i intervjuer nyligen refererade till UNSCOM:s cowboyattityd och till metoder som låg för nära spioneri och innefattade samarbete med CIA (DN 2000-09-01). Det var, enligt Blix, ”för djupt vatten för oss”.

Även i denna fråga har motsättningarna i säkerhetsrådet skärpts under hand. Irak valde tyvärr först att ej samarbeta med Unmovic, men vid ett möte den 1 oktober 2002 gick de med på att Unmovic skulle få återta sitt arbete i Irak när som helst och utan krav. Blix vill nu snarast möjligt resa till Irak, trots maningar från USA att vänta på en ny resolution med hårdare krav.

6 Anfallskrig mot Irak 2002

Det finns bred enighet inom det globala samfundet att Saddam Hussein utgör ett hot mot såväl de egna medborgarna som mot den övriga världen. Han är en grym diktator som förtrycker sitt folk och har startat krig mot både Iran och Kuwait, med förödande konsekvenser för både människor och miljön enligt ovan.

Men tyvärr finns det ingen enighet inom det globala samfundet hur man på ett legitimt sätt ska möjliggöra ett regimskifte i Irak och kunna eliminera hotet mot regionen med eventuella nukleära, biologiska och/eller kemiska stridsmedel.

Det pågår en dragkamp i FN:s säkerhetsråd om en ny resolution mot Irak. USA vill ha en mycket långtgående skrivelse som direkt hotar Irak med krig om landet inte uppfyller mycket hårda krav gällande produktion av massförstörelsevapen: Irak har sju dygn på sig att godta alla villkor och måste sedan inom 23 dygn ge en redovisning för sina massförstörelsevapen och en omfattande lista över materiel och komponenter som kan användas i sådana vapen. Enligt USA:s förslag till resolution ska Unmovics vapeninspektörer besöka varje kvadratcentimeter av Irak, inklusive president Saddam Husseins åtta s k presidentpalats.

USA föredrar – i enlighet med sin nya säkerhetspolitiska doktrin från september 2002 – ”a pre-emptive strike”, ett ”förebyggande anfall” mot Irak. En nyuppfunnen term som vid skärskådande strider mot all etablerad folkrätt.

Bush d y får uppbackning för sina planer av den amerikanska kongressen: både senaten och representanthuset antog med god marginal en resolution som ger presidenten helt fria händer att unilateralt starta kriget mot Irak.

De andra medlemmarna i säkerhetsrådet samt flera länder i Europa har motsatt sig USA:s hårda linje. I Tyskland tog Gerhard Schröder och det socialdemokratiska partiet avstånd från ett krig mot Irak och den tyska förbundskanslern Schröder kritiserade USA:s krigslek. Enligt ”The Guardian” sade SPD:s generalsekreterare Müntefering att partiets ledning kommit fram till att Tyskland, inte ens om FN skulle ge godkännande, inte kommer att delta i ett krig. Utrikesminister Joschka Fischer sade samtidigt att de gröna också avvisar ett tyskt deltagande. I Storbritannien höjs röster för att parlamentet ska extrainkallas före ett beslut om brittiskt deltagande i ett eventuellt krig. Många medlemmar av Labourpartiet har uttryckt starkt motstånd mot Tony Blairs stöd för amerikanska aktioner mot Irak, inklusive en storskalig militär invasion. Sammanlagt två tredjedelar av den engelska, franska och tyska befolkningen är helt emot att deras länder deltar i ett krig mot Irak utan FN-mandat.

Även Arabförbundet känner sig pressat att försöka nå en lösning för att undvika ett krig. Ett enhälligt Arabförbund fördömde alla krigsplaner och varnade för att ett angreppskrig mot Irak skulle ”öppna helvetets portar” i regionen. Arabstaterna fruktar också ett eventuellt inbördeskrig efter ett regimskifte i Irak, där hela landet skulle kunna slås i spillror.

Miljöpartiet ansluter sig denna skeptiska hållning, och vi menar att Sveriges regering kategoriskt bör ta avstånd från anfallskrig i lägen som dessa.

Världen är också oenig om Iraks kapacitet att producera kärnvapen. President Bush hänvisade i sitt tal inför FN:s generalförsamling i oktober 2002 till en gammal IAEA-rapport (The International Atomic Energy Agency) från 1998, som säger att Irak då var 6 månader från att producera en atombomb i golfbollsstorlek. Den tyska säkerhetstjänsten i Pullach meddelade att Irak skulle ha kapacitet att bygga tre atombomber före 2005, i fall landet får tillgång till 10 ton uran och ett ton anrikat uran. IAEA gjorde sin årliga inspektion i Irak under fem dagar i januari år 2002 och dess chefsinspektör Anrzey Pietruwski rapporterade till Reuter att Irak samarbetat fullt ut och att inspektionsarbetet kunnat utföras utan störningar (Reuter 2002-01-31).

Hans Blix, tidigare chef för IAEA och som sagt nuvarande chef för Unmovic konstaterade i en intervju i Sveriges Radio i maj 2000 att Iraks kärnvapenkapacitet var fullständigt krossad redan år 1998 och att dess missilkapacitet var tillräckligt förstörd för att tillfredsställa inspektionskriterierna.

Hans uppfattning om att bevis för att Irak är avväpnat stöds av major Scott Ritter från amerikanska marinkåren. Han deltog i Gulfkriget och senare var han chef för FN:s vapeninspektion i Irak 1991–1998 (UNSCOM). I The Guardian (2001-10-19) yttrade han:

Under de strängaste on-site-inspektioner i vapenkontrollens historia nedmonterades, förstördes och oskadliggjordes Iraks biologiska vapenprogram i hundratals oanmälda inspektioner. Den största anläggningen för biologiska vapen ... sprängdes i luften och all dess utrustning förstördes. Andra anläggningar mötte samma öde ... Dessutom utsattes Irak för ingående heltidskontroller av alla anläggningar med potential för biologiska vapen: bryggerier, djurfoderfabriker, vaccin- och medicinfabriker, universitetens forskningslaboratorier och alla sjukhus utsattes för upprepade inspektioner.

6.1 FN:s säkerhetsråd

FN:s säkerhetsråds medlemmar är hård pressade av USA eftersom detta planerade unilaterala angrepp mot Irak försätter Förenta nationerna i ett elakt dilemma: antingen sanktionerar FN:s säkerhetsråd kriget, och då kan särskilt arabländerna och stater i syd men även den resterande världsopinionen konstatera att FN förvandlats till Pentagons förlängda arm, eller också misslyckas USA med att få säkerhetsrådets stöd, och då kommer USA att vända ryggen mot världsorganisationen men ändå utföra vad man föresatt sig. Diplomater som deltar i de pågående förhandlingarna i FN:s säkerhetsråd meddelar nu att motsättningarna håller på att överbryggas mellan USA och Frankrike om en ny resolution med hårda krav på Irak.

”De permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet fortsätter diskussionen. Men det verkar som om det senaste amerikanska förslaget börjar få gehör”, sade en diplomat. Därmed närmade sig de viktigaste medlemmarna i säkerhetsrådet en lösning om en Irakresolution.

Tidigare har USA, med Storbritanniens stöd, krävt en hård resolution som automatiskt kunde innebära ett möjligt militärt anfall om Irak försöker stoppa de nya vapeninspektionerna. Frankrike har hävdat att landet vill se två resolutioner, medan Ryssland sagt att nuvarande resolutioner är tillräckliga. USA har antytt en vilja att lindra skrivningen och söka en kompromiss. ”En möjlighet är att säkerhetsrådet enas om ett så kallat rådsuttalande om Irak bryter mot en ny resolution”, sade en högt uppsatt diplomat.

Därmed skulle inte en ytterligare resolution behövas, men det måste avgöras av säkerhetsrådet i ett nästa steg.

Miljöpartiet anser att Sverige explicit måste påverka världsopinionen genom att påtala vikten av att FN och den internationella rättsordningen inte undermineras. USA får helt enkelt inte ställa sig ovanför den internationella rätten.

6.2 Nato

Konflikten med Irak kommer också att vara avgörande för Natos framtid. På samma sätt som USA utmanar FN och FN:s säkerhetsråd (”antingen är ni med oss eller mot oss”), försöker de även utpressa Nato.

Natos första fullvärdiga toppmöte på tre år är planerat att äga rum i Prag den 21–22 november 2002. Med största sannolikhet kommer det att bli ett ”Iraktoppmöte”, där USA kommer att bestämma om man fortfarande vill vara en del av denna multilaterala säkerhetspakt. USA:s försvarsminister Donald Rumsfeld uteslöt frankt Natos deltagande i kriget mot Afghanistan och USA ifrågasätter om Nato fortfarande har något värde bortom den politiska symbolfunktionen och de fredsbevarande insatserna på Balkan.

Många inom Natogemenskapen hoppas nu på att mötet i Prag ska medföra att NATO villkorslöst ställer sig bakom USA:s ”kamp mot terrorismen”.

Nato kan för övrigt vara på väg att bilda en stående armé bestående av
europeiska trupper – ”a permanent reaction force”.

6.3 Läget i Mellanöstern

Förhållandena inom Mellanösternområdet är värre nu än de varit någon gång sedan den israeliska ockupationen startade för 35 år sedan.

Läget har förvärrats ytterligare sedan Israels återockupation av de palestinska städerna i mars (se även Miljöpartiets motion U275). Dessvärre har Israel hotat – med USA:s samtycke – att man kommer att använda kärnvapen mot Irak om Irak börjar bomba Israel. Man kan konstatera att hela regionen är ytterst instabil och kan lätt sluta sig till vilka kedjereaktioner en väpnad konflikt i en del av området skulle starta i de övriga.

6.4 Olika krigsscenarier – vem tar över efter Saddam?

Enligt USA:s planer finns det tre officiella krigsscenarier:

• ”Afghanistanmodellen”: Efter massiva flyganfall genomför amerikanska specialtrupper, i samarbete med irakiska rebeller och kurder i norra Irak, ett ”blixtkrig” mot irakiska trupper, som därefter snabbt kapitulerar. Som irakisk ”Hamid Karzai” tar ordföranden för den irakiska nationalkongressen Achmed Chalabi över rodret i Irak som en interimspresident.

• ”Storkrigsmodellen”: Massiva luftangrepp från norr, väster och söder. Marktrupper (10 000-tals soldater) invaderar Irak utifrån Turkiet och Kuwait. Specialenheter förstör irakiska vapendepån, angriper Bagdad och arresterar irakiska toppolitiker.

• ”Halshuggningsmodellen”: USA genomför massiva bombningar mot huvudstaden Bagdad (5 miljoner invånare) och ockuperar från luften Iraks viktigaste militära och politiska högkvartär. Berövad sin ledning kapitulerar den irakiska armén.

Samtidigt har USA planer på att, när kriget är vunnet och Saddams diktatur upphört, kunna tillsätta en amerikansk militärregering. Kritiska röster menar att denna ockupationsplan i själva verket är en del i USA:s strategi att få kontroll över världens näst största oljeresurser (se nedan).

7 Krig mot Irak och den globala ekonomin

7.1 Tillståndet i den globala ekonomin

Världsekonomin befinner sig för närvarande på väg från en lågkonjunktur mot en deflation och en eventuell depression jämförbar med situationen på 30-talet. Det är en långdragen lågkonjunkturell utveckling som startade 1999 med krisen inom informationsteknik- och kommunikationssektorn. Värden för börsernas aktiekurser världen över har halverats på bara två år.

Nedgången är nu värre än under stora depressionen och Kreugerkraschen, åren 1929–1932. Bedömare talar om panikstämning och ingen tror längre på en snar vändning.

I det här osäkra läget på världsmarknaden – där den minsta förändringen kan ha stora effekter – anser många ekonomer att det är väldigt farligt att starta ett miljardslukande storkrig i en av världens värsta krisregioner.

Mycket beror också på hur oljepriset kommer att utvecklas under krigets gång. Även här finns olika scenarier: Oljepriset ligger för närvarande över genomsnittet på ca 30 amerikanska dollar per fat och väntas stiga till nära 50 dollar per fat när kriget inleds mot Irak. Det finns en risk att oljepriset under krigets gång fortsätter att stiga till över 100 dollar per fat. Den globala ekonomins smärtgräns går vid ungefär 50 dollar per fat. Om det blir ett långdraget och blodigt krig kan det innebära att hela världens ekonomi rasar och drar med sig ett antal stora banker, både i Sverige och utomlands.

Vita husets ekonomirådgivare Lawrence Lindsey lade fram en beräkning av krigets kostnader: Pentagons preliminära uppskattningar är på 50 miljarder dollar. Lindsey fastslog att prislappen för ett krig mot Irak uppgår till minst 100 miljarder dollar (dvs. 1 000 miljarder svenska kronor) och kanske ända upp till 272 miljarder dollar (vid 3 månaders krig plus 5 år av ockupation). Men även den summan är försumbar, säger han, jämfört med USA:s BNP på 10 000 miljarder dollar.

Kuwaitkriget kostade 58 miljarder dollar, varav merparten av kontantutgifterna betalades av de allierade, särskilt då Kuwait och Saudiarabien.

7.2 Oljeresurser i regionen

De oljefält som redan hittats i Irak innehåller 122 miljarder fat olja (122 000 000 000) – 25 % av hela världens oljereserver. Endast Saudiarabien har större samlade oljereserver. Totalt kan Irak ha ytterligare 220 miljarder fat olja. I stora delar av landet, bland annat i ökenområdena i västra Irak, har det ännu inte letats efter olja. Med en produktion på tre miljoner fat olja per dag skulle det räcka i mer än 300 år. Dessutom har Irak enorma resurser av naturgas.

Men under de långdragna krigen mot Iran och Kuwait har stora delar av oljeindustrin bombats i småbitar. Oljeproduktionrn har delvis upprätthållits med metoder som skadat oljefälten. Landets export av olja har, efter att den återupptogs under FN-kontroll i slutet av 1996 (FN:s ”olja-för-mat-program”), som mest kommit upp i tre miljoner fat per dag.

Världens konsumtion av olja ligger nu på 76 miljoner fat per dag. Irak hävdar att exporten snabbt kan fördubblas till sex miljoner fat om sanktionerna mot landet hävs. Vilka bolag som i en efterkrigssituation skall få tillgång till att exploatera den irakiska oljan synes till stor del styra den politik som nu utspelas bland de fem permanenta medlemmarna av säkerhetsrådet, det vill säga Frankrike, Kina, Ryssland, Storbritannien och USA.

USA står ensamt för mer än 25 % av världens totala dagliga oljekonsumtion: Den amerikanska oljeförbrukningen låg år 2000 på 19,7 miljoner fat per dag och produktionen på 9,1 miljoner fat per dag, vilket alltså ger ett importbehov på 10,6 miljoner fat per dag. Detta beroende av oljeimporterna gör att USA har ett genuint både politiskt och ekonomiskt intresse av att få kontroll över världens oljetillgångar. Saudiarabien, landet med världens största oljeresurser på 261,8 miljarder fat, hyser samtidigt flera av de farligaste islamitiska terroristerna. Mer än hälften av de al-Qaida-terrorister som flög in i World Trade Center i New York kom från Saudiarabien, så säkerhetsmässigt är det inte heller hälsosamt för USA att vara helt beroende av dess olja.

I en rapport som presenterats av USA:s vice president Dick Cheney i april 2001 (”Strategic Energy Policy Changes for the 21st Century”) och som författats av f d utrikesminister James Baker, rekommenderas helt sonika en militär intervention mot Irak som ett medel att ordna upp USA:s energikris.

En av de mest talande avsnitten lyder: ”Irak är en destabiliserande faktor när det gäller oljeflödet på världsmarknaden …USA borde omgående formulera en strategi mot Irak som omfattar militära, energipolitiska, ekonomiska och politisk-diplomatiska åtgärder … tillgång till oljan måste bli en central utrikespolitisk fråga för USA:s regering.”

Men USA är inte ensam i sitt oljeintresse. Vad är det då för oljeintressen som t ex Ryssland, Kina och Frankrike vill bevaka?

FN:s ”mat-för-olja-program” tillkom år 1996 på initiativ av Ryssland, Frankrike och Kina, och dessa tre länder fick då rätten att på kontraktsbasis producera olja i Irak. De sju största ryska oljeföretagen är verksamma i Irak. Den handeln ger årligen en injektion på 1 miljard dollar per år till den ryska ekonomin. Liknande arrangemang gjordes med ett franskt och ett kinesiskt oljebolag.

Moskvas intresse av att ha tillgång till irakisk olja understryks också av den skuld på 8 miljarder dollar som Irak har till Ryssland för tidigare vapenleveranser. Ordföranden i den ryska dumans utrikesutskott sade nyligen i Washington:

”Vi vill att våra amerikanska partner skall veta att vi har starka ekonomiska intressen i Irak, i synnerhet i oljefälten.” Irak har tecknat under över 30 kontrakt med oljebolag från Ryssland, Frankrike, Kina och några europeiska länder som avses träda i kraft så snart sanktionerna mot Irak upphävs.

Men dessa dokument ogiltigförklaras ifall USA kan starta kriget och installera en ockupationsregering efter krigets slut. Därför är sannolikheten stor att USA i förväg kommer överens med de andra medlemmarna i säkerhetsrådet för att dela upp oljetillgångar mellan sig.

Tidningen ”The Economist” skriver i en specialrapport om Iraks oljetillgångar den 14 september 2002: ”Amerikas främsta intresse är att rädda världen från Iraks massförstörelsevapen … dess näst främsta intresse är att öppna landets enorma oljereserver.” Samtidigt tonar man ner de stora förhoppningar som världsmarknaden har om Iraks olja: I bästa fall (med stora investeringar och massiv teknisk uppbyggnad) kan oljeproduktionen i Irak nå global betydelse inom fem år.

Miljöpartiet undrar om behovet av olja är värt kanske ännu en miljon människoliv.

8 Kriget och den globala terrorismen

Hur kommer ett eventuellt krig mot Irak att påverka den globala kampen mot terrorism i allmänhet och kampen mot islamistiska terrorgrupper som al-Qaida i synnerhet? Bushadministrationen tror på att ett regimskifte i Irak skulle beröva terroristgrupperna tillgång till vapen och pengar samt kväva deras kampanda i sin linda.

Mer berättigade är då farhågorna att hatet mot USA och dess allierade kommer att nå nya höjder, så fort de globala TV-kanalerna börja kabla ut bilder på 10 000-tals civila offer i Bagdad. Daniel Benjamin, f d rådgivare för det amerikanska ”National Security Council”, menar att ett blodigt krig skulle kunna underblåsa bin Ladins argument för ”jihad”, ett heligt islamiskt krig mot USA. Han tillägger också att det första Gulfkriget var en katalysator för att bilda terrororganisationen al-Qaida, då det ledde till att amerikanska trupper stationerades permanent på ”helig mark” i Saudiarabien.

Elanders Gotab, Stockholm 2002

Stockholm den 23 oktober 2002
Lotta N Hedström (mp)
Lars Ångström (mp)	Ulf Holm (mp)
Yvonne Ruwaida (mp)