Värnande av Vätterns vatten

Motion 2002/03:MJ417 av Birgitta Carlsson m.fl. (c)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en ordentlig miljöundersökning bör genomföras för att skydda Vätterns vatten.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att staten bör stimulera användandet av kalkstenskross i stället för vägsalt som halkbekämpning.1

1Yrkande 2 hänvisat till TU.

Motivering

Vättern, Sveriges näst största insjö, har mycket stor betydelse för vattenförsörjningen i norra Götaland. Minst 300 000 människor i kommuner runt Vättern får vatten i sina kranar härifrån. I alla landskap runt Vättern – Västergötland, Närke, Östergötland och Småland – finns det många kommuner som är mycket beroende av vattnet härifrån.

Vättern är i vår förorenade värld en alldeles unik tillgång. Trots den yttre påverkan som alla vatten idag utsätts för har Vättern hittills lyckats bibehålla sin förstklassiga vattenkvalitet och intressanta fauna och utgör en omistlig värdefull och skyddsvärd naturmiljö.

Forskare menar att Vättern bilades för ungefär 280 miljoner år sedan genom förkastningsrörelser i berggrunden som ledde till att den gravsänka uppstod där sjön ligger. Bildningssättet har skapat en mycket djup sjö, som på sitt djupaste ställe söder om Visingsö uppmätts till 128 meter. Den höga vattenkvaliteten kan illustreras av att siktdjupet uppgår till cirka 12 meter men har när det var som störst i mitten av 1930-talet uppmätts till över 17 meter.

Det kalla vattnet i Vättern har skapat förutsättningar för en mycket krävande fauna med inslag av så kallade glacialmarina relikter. I sjön finns minst 28 olika fiskarter, varav Vätterrödingen är den mest kända. Där finns också öring, sik, siklöja, nors, hornsimpa, fem arter kräftdjur och en fiskparasit.

Det råder alltså inget som helst tvivel om att Vättern är av ett oskattbart nationellt värde och intresse och måste därför, i avvaktan på generella förbättringar av vår miljö, genom radikala selektiva skyddsåtgärder räddas undan förstörelse.

De tecken på försämringar av den fortfarande höga vattenkvaliteten som kan märkas talar för att detta måste ske snarast, eftersom erfarenheten visat att förstörelsen ofta går mycket fort när den väl börjat märkas. Vättervattnet är utsatt för en rad olika föroreningskällor, från industrier, från luftutsläpp, från jordbruket och från kommunernas reningsverk. Dessutom har dumpning genomförts av ammunition och andra stridsmedel i Vättern efter både första och andra världskriget. Vad som dumpats och i hur stor mängd är inte klarlagt. Okunskapen om vad som verkligen finns på sjöns botten och osäkerheten om vilka långsiktiga miljöeffekter det kan få för sjöns vattenkvalitet gör att vi drar slutsatsen att en ordentlig miljöundersökning bör genomföras i sjön. Detta bör ges regeringen till känna.

En sådan undersökning bör ske i samarbete mellan militära myndigheter, länsstyrelserna runt sjön, vattenvårdsförbundet och andra organisationer med intresse av Vätterns vatten.

Det också mycket angeläget att man gör ordentliga undersökning av sjöar som har sin avrinning till Vättern, till exempel Munksjön i Jönköping. Även i Sörviken uppe vid Aspa bruk finns behov av undersökning. Där är man medveten om att det sedan gammalt finns föroreningar från tidigare gjorda utsläpp från olika industrier. Kontroll av kvaliteten i de vatten från sjöar som rinner ut i Vättern måste prioriteras. Det är angeläget att sanering görs i dessa sjöar bland annat av kvicksilver så att detta inte läcker ut i Vättern.

Vid mätningar gjorda under 2002 har man kunnat konstatera högre förekomst av rester av vägsalt i Vätterns vatten. Här finnas anledning att känna stor oro. På båda sidor om Vättern finns starkt trafikerade vägar där det vintertid används mycket vägsalt. Här är det mycket angeläget att det snarast tas fram miljövänligare halkbekämpningsmedel än vägsalt.

Vägverket har med goda resultat provat halkbekämpning på vägar med kalkstenskross istället för salt. Denna metod för halkbekämpning borde användas i mycket större utsträckning, främst därför att detta alternativ är bättre för miljön. Kalken motverkar försurning längs våra vägar där belastningen är som störst, därför är det angeläget att staten stimulerar användandet av kalkstenskross som halkbekämpning. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 18 oktober 2002
Birgitta Carlsson (c)
Lena Ek (c)	Margareta Andersson (c)
Sofia Larsen (c)