Jämställande av religiösa och sekulära livssynsorganisationer

Motion 2002/03:Kr225 av Birgitta Ohlsson (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av lagen (1999:32) om stöd till trossamfund i enlighet med vad i motionen anförs om likställande av sekulära och religiösa livssynsorganisationer.

Motivering

Förenta nationernas deklaration om de mänskliga rättigheterna av år 1948 innehåller i artikel 18 följande formulering:

”Envar har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och att ensam eller i gemenskap med andra offentligt eller enskilt utöva sin religion eller tro genom undervisning, andaktsövningar, gudstjänst och iakttagande av religiösa sedvänjor.”

Som religionsfrihet brukligen tolkas, avser det även frihet att inte hysa en religiös övertygelse. Friheten i den avsedda artikeln innefattar alltså rätten att hysa och utöva en livssyn baserad på sekulära värderingar. När riksdagen fattade beslut om det i proposition 1998/99:124 framlagda förslaget till lag om stöd till trossamfund beaktades inte frågan om likabehandling av religiösa och sekulära trosuppfattningar. Detta kan sägas vara ett av de sista kvarvarande hindren för en fullt ut förverkligad religionsfrihet inklusive likaberättigande av livssynsuppfattningar i Sverige.

Den svenska staten och dess myndigheter ska behandla sina medborgare och deras sammanslutningar lika. Saklig grund måste alltid finnas för en åtskillnad. Bland motiveringarna i proposition 1998/99:124 liksom i konstitutionsutskottets betänkande 1999/2000:KU5 finns ingen sakligt grundad anledning för att särbehandla sekulära livssynsorganisationer med avseende på de ändamål som berättigar till stöd. Regeringen anför bland annat:

”Trossamfund är generellt sett samhällsnyttiga organisationer som medverkar i den ständigt pågående normbildningsprocessen och denna process är nödvändig för att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som vårt samhälle vilar på.

När Svenska kyrkan enligt 16 § lagen (1998:1593) om trossamfund får kostnadsfri avgiftshjälp bör staten av likställighetsskäl stödja de andra trossamfunden.

Enligt regeringsformen är det en uppgift för det allmänna att främja bl.a. religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget samfundsliv.” (1998/99:124)

Således görs här inget förbehåll för att enbart religiösa livssyner kan tillfredsställa de villkor som motiverar samhällets stöd.

I motion 2000/01:Kr532 av Tullia von Sydow (s) m.fl. föreslås att riksdagen ger ett tillkännagivande om jämställande mellan religiösa och sekulära livssynsorganisationer. Detta avslås av kulturutskottet i dess betänkande 2001/02:KrU2, men utskottet instämmer i att den i motionen nämnda sekulära livssynsorganisationen Humanisterna stämmer in på motiveringen som samhällsnyttig normgivande livssynsorganisation.

Om det svenska samhället skall vara neutralt i medborgarnas val mellan en religiös och icke-religiös livssyn så är det uppenbart att den nuvarande situationen är djupt otillfredsställande med hänsyn till det självklara kravet på jämlika villkor. Att frågan inte bara är ett principiellt utan även ett i högsta grad praktiskt problem visas i statistik över den svenska befolkningens religiösa tro. En tillförlitlig internationell komparativ studie, gjord för några år sedan (International Social Science Journal September 1995), visade att 55 % av svenskarna inte sade sig tro på Gud, vilket borde vara ett rimligt krav på religiös tro. Senare undersökningar pekar i samma riktning. Trots detta finns det en uppenbar skillnad i behandlingen av livssynsorganisationer med religiös respektive sekulär syn. Målet måste vara att alla livssynsorganisationer behandlas på samma sätt, exempelvis i form av ekonomiskt stöd och möjlighet att ta in ”kyrkoavgifter” via Riksskatteverket. I en tid när allt färre anser sig omfattas av en religiös tro är det rimligt att denna viktiga normbildningsprocess kan accepteras och utövas av andra än de som anser sig troende. De värderingar som bygger upp ett samhälle kan, men måste inte, vara baserade på religiös övertygelse. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna är ett grundläggande och ofta framhållet exempel på lämpliga normer på vilka man bygger samhällsgemenskapen. Stora grupper i samhället saknar idag praktiska möjligheter att delta i normbildningsprocessen. Detta kan på sikt skada förtroendet för de gemensamma institutioner demokratin bygger på. Sekulära livssynsorganisationer bör därför ges reella möjligheter att förmedla samhällets värdegrunder till icke troende människor.

Det stycke i lagen 1999:932 om stöd till trossamfund som utpekar religiöst grundade livssynsorganisationer som mål för stödet är 2 §:

”Stödet skall bidra till att skapa förutsättningar för trossamfunden att bedriva en aktiv och långsiktigt inriktad religiös verksamhet i form av gudstjänst, själavård, undervisning och omsorg.”

En ändring av denna paragrafs lydelse skulle kunna vara att stryka ordet religiös eller förändra uppräkningen av verksamheter så att ”gudstjänst” inte längre är ett nödvändigt villkor för bidrag. En annan möjlighet är att tillägga ”eller annan därmed jämförbar verksamhet”.

Vidare vore det önskvärt om regeringen i översynen av lagen vinnlägger sig om att bruka den neutralare formen ”livssynsorganisation” eller ”livssyn” där så är tillämpbart.

Humanisterna verkar idag bland annat med särskilt utformade sekulära humanistiskt grundade ceremonier vid bland annat borgerlig vigsel, borgerlig begravning och barnvälkomnande. Med officianter utbildade av organisationen Humanisterna och ramar för det ceremoniella innehållet som fastställs av organisationen erbjuds medborgare Humanistisk begravning och Humanistiskt barnvälkomnande. (Ceremonin i samband med en borgerlig vigsel är dock ännu inte sammanlänkad med den juridiskt bindande ceremonin eftersom inga vigselförrättare finns inom Humanisterna.) Dessutom bedrivs en stor och livskraftig verksamhet med Humanistiska konfirmationer, vilket beskrevs närmare i motion 2000/01:Kr533 av Tullia von Sydow (s) m.fl.

Dessa verksamheter torde på ett fullgott sätt visa att organisationen Humanisterna och eventuellt andra jämförbara livssynsorganisationer på sekulära grunder kan bedriva själavård och omsorger för människor som söker en sekulärt grundad inramning vid livets stora vändpunkter.

Med vad som ovan sagts finns det fullgod anledning att vidta lagändringen för att likställa religiösa och sekulära livssynsorganisationer, givet de motiv till stöd till trossamfund på vilka den nuvarande lagen är grundad.

Stockholm den 16 oktober 2002

Birgitta Ohlsson (fp)