TTIP och miljön

Anf. 107 Närings- och innovationsmin. Mikael Damberg (S)

Herr talman! Jens Holm har frågat klimat- och miljöministern samt vice statsministern Åsa Romson om vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att EU, dess medlemsländer och andra aktörer alltid ska kunna gå före på miljö- och folkhälsoområdet samt andra viktiga politikområden i ljuset av de pågående förhandlingarna om ett frihandels- och investeringsavtal mellan EU och USA - TTIP. Han har även frågat hur regeringen avser att agera för att förändra skrivningarna om en investeringsdomstol och regulativt samarbete.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Jens Holm har i sin interpellation hänvisat till de dokument som nyligen publicerats av Greenpeace. Jag bör inledningsvis klargöra att dessa dokument inte utgör aktuella konsoliderade texter och inte heller är färdigförhandlade texter.

Jens Holm påstår att försiktighetsprincipen inte återfinns i textförslagen. I EU:s förslag till kapitel om god regleringssed och regulativt samarbete, som finns på EU-kommissionens hemsida, finns dock tydliga bestämmelser om att inget ska inverka på tillämpningen av grundläggande principer i EU-rätten, till exempel inom området för riskbedömning och riskhantering. Här omfattas försiktighetsprincipen.

Möjligheten att vidta åtgärder och gå före på bland annat miljö- och folkhälsoområdet är reglerad inom både EU- och WTO-rätten. Regeringen vill se ett så ambitiöst förhandlingsresultat som möjligt för att stödja tillväxt och sysselsättning, samtidigt som möjligheterna att upprätthålla och förstärka skyddet för bland annat miljön, människors och djurs hälsa samt arbetstagare bibehålls.

Vad gäller EU-kommissionens förslag om ett reformerat investeringsskydd och en förändrad tvistlösningsmekanism i TTIP bekräftar förslaget staters rätt att lagstifta för att uppnå legitima allmänna intressen för bland annat miljö och hälsa samt förtydligar att en investerare inte kan förvänta sig att lagstiftningen förblir oförändrad.

Ett modernt system för tvistlösning föreslås i form av en investeringsdomstol och en överprövningsinstans för ökad legitimitet, rättssäkerhet och förutsebarhet. Det finns också regler som underlättar för små och medelstora företag att använda mekanismen. EU-kommissionens förslag utgör därför en god grund för förhandlingarna på området med USA. Förhandlingsresultatets effekter vad gäller tvistlösningsmekanismen kommer att analyseras i detalj, och dess inverkan på Sveriges möjlighet att lagstifta för att uppnå allmänna intressen för bland annat miljön, människors och djurs hälsa kommer att grundligt utvärderas.

Anf. 108 Jens Holm (V)

Herr talman! Jag vill börja med att tacka näringsministern för svaret på min interpellation. Jag tycker att detta är en viktig debatt. Vi vill att Sverige och andra länder ska kunna gå före på miljö- och klimatområdet. Det är ingen överdrift att påstå att vi har enorma utmaningar för att få bort farliga kemikalier, för att snabbt minska våra utsläpp av växthusgaser och så vidare.

När man tittar på de texter som har läckt ut från Greenpeace - en del av dessa texter är faktiskt konsoliderade och färdigförhandlade - ser man att detta är ett avtal som helt saknar ambitioner om att kunna gå före på miljö- och klimatområdet. Det var också därför som två av våra största miljöorganisationer, Naturskyddsföreningen och Greenpeace, hade en debattartikel på DN Debatt för några dagar sedan där de varnade just för TTIP:s effekter på miljön.

Försiktighetsprincipen som är inskriven i EU-lag och svensk lag finns inte i de konsoliderade texterna. Det som näringsministern tar upp är EU:s inspel i förhandlingarna. Det är mycket viktigt, och det är en helt annan sak. EU vill att försiktighetsprincipen ska finnas med. Försiktighetsprincipen är mycket viktig eftersom TTIP kommer att leda till att lagar och ambitioner kommer att närma sig varandra mellan EU och USA.

I dag lyssnade jag på Kemikalieinspektionens generaldirektör, som talade för oss i miljö- och jordbruksutskottet. Hon berättade att Kemikalieinspektionen är orolig för just TTIP:s effekter på möjligheten att hela tiden ligga i framkant med att förbjuda och reglera farliga kemikalier. Det regulativa samarbetet, som handlar om att man ska ha en gemensam kommission dit man ska skicka förslag på nya lagar som ska granskas bland annat ur ett handelsperspektiv, är en av de saker Kemikalieinspektionen tar upp. Man menar att det kommer att fördröja och försvåra möjligheten att gå före på miljöområdet, inte minst på kemikalieområdet.

Investeringsskyddet ser jag personligen som ett av de absolut största hoten. Jag förstår inte varför två demokratier, EU och USA, ska ha en investeringsdomstol där företag kan stämma stater. Vi har sett effekterna av det tidigare. Inte alltför sällan handlar det just om att stater har lagstiftat på miljöområdet, varpå storföretag kommer med mångmiljonstämningar. Det tror jag kommer att avskräcka från att föra en progressiv miljöpolitik.

Jag delar också helt Frankrikes handelsministers bedömning att detta är förhandlingar som sker i total brist på öppenhet och att det hotar en ambitiös klimatpolitik, vilket han sa nyligen.

Jag skulle vilja ställa några frågor till Mikael Damberg. Varför är det så viktigt för den svenska regeringen att det ska finnas ett investeringsskydd så att storföretag ska kunna stämma stater? Vad kommer den svenska regeringen att göra om det nu blir så, vilket jag är rädd för, att försiktighetsprincipen inte kommer att finnas med i det slutliga förslaget till avtal? Kommer vi att säga nej till TTIP då?

Jag skulle också vilja veta om den svenska regeringen har gjort någon egen konsekvensbeskrivning av TTIP:s effekter när det gäller miljö, klimatpolitik och folkhälsa.

Anf. 109 Håkan Svenneling (V)

Herr talman! Jag skulle vilja lyfta upp de demokratiska perspektiven i den här diskussionen.

Om jag som riksdagsledamot ska läsa handlingarna har jag tre möjligheter. Jag kan gå till näringsutskottets kansli här i riksdagen, där det finns två pärmar med lite texter i. Jag kan traska bort till Regeringskansliet och bli insläppt i ett rum där samma texter finns men där det även kan finnas någon lite nyare text som inte har hunnit ta sig hela vägen till riksdagen. Jag kan också resa ned till Bryssel och besöka EU-kommissionens rum - eller om det till och med ligger i parlamentet - för att läsa handlingar.

Det är dock sekretess på det jag läser, och jag får inte anteckna någonting eller berätta för någon vad jag har läst. Det är inte ens alla parlamentariker som får läsa; i Sveriges riksdag är det bara vi som sitter i näringsutskottet och de som sitter i EU-nämnden som får göra det.

Det övriga samhället har stängts ute. Jag tror att det är väldigt viktigt att man förstår vikten av att handelsavtalen kan granskas av andra aktörer än politiker. Läckan från Greenpeace innehåller 248 sidor förhandlad handelsavtalstext på engelska. Det är inte jättelätt för mig som politiker, med ansvar för en mängd olika politiska områden, att sätta mig in i och förstå detaljerna. Det vore bättre för mig att läsa en sammanfattning gjord av en professor i handelsrätt som har granskat vad det är. Det är därför det är så farligt med slutna förhandlingar.

När Greenpeace nu öppnade diskussionen utifrån den här läckan var det första gången vi fick se USA:s position och förstod var någonstans förhandlingarna stod. Jag skulle säga att vi fick två reaktioner på det i den politiska debatten. Den ena reaktionen kom från NGO:er som Naturskyddsföreningen och Greenpeace, som sa: Det är precis så illa som vi trodde att det skulle vara.

Den andra reaktionen fick vi från politiker. Det var främst borgerliga politiker, men jag tror att även Damberg och EU-kommissionären Malmström var ute och sa samma sak - att USA är för segt, för långsamt och för tufft i förhandlingarna och att det är för svårt att nå fram till en slutsats. Det sa man utifrån läckan. Det visar ju på att det finns väldigt olika bilder av debatten när man inte ens vet vad den handlar om eftersom den förs i slutna rum.

Jag skulle också vilja lyfta fram detta med regulativt samarbete och att det finns en risk för att storföretag styr vår lagstiftning i framtiden. Jag skulle säga att det är den farligaste utvecklingen för oss i riksdagen, alltså att vi inte kan gå före med progressiv lagstiftning utan att hela tiden löpa risk att bli stämda.

I Sverige har vi egentligen inga avtal som gör att amerikanska storföretag kan stämma oss - än. Men om CETA, som är handelsavtalet med Kanada, eller TTIP blir verklighet kommer storföretag att få helt andra möjligheter att stämma Sveriges riksdag när vi stiftar lagar. Det tror jag kommer att påverka vad vi gör på ett helt annat sätt än vad vi upplever nu. Vi ser till exempel hur Obama har blivit stämd för att han stoppade Keystone XL, den stora oljepipelinen genom hela USA.

Mikael Damberg vill ha ett ambitiöst avtal. Jag funderar alltid på varför det är så viktigt att få med de ambitiösa delarna med att stater ska kunna bli stämda och med att företag ska kunna styra lagstiftning. Varför inte bara lösa de enkla, små hinder vi har i handeln med USA? Jag har absolut inget emot att vi ökar handeln med USA. Tittar vi på de ekonomiska trenderna ser vi att det är USA som just nu går bra i världen. Vi ska absolut stimulera handel med USA, men det måste ske på ett bra sätt. Det måste ske på ett bra sätt och så att vi kan säkerställa att konsumenterna får sjysta och bra produkter.

Utifrån detta vill jag fråga minister Mikael Damberg om han kommer att verka för att hela förhandlingstexten i TTIP, alltså både Europas och USA:s delar, kommer att offentliggöras så att den kan granskas av framför allt NGO:er och andra aktörer.

Anf. 110 Närings- och innovationsmin. Mikael Damberg (S)

Herr talman! Det var flera olika frågor, så jag kommer nog inte att hinna svara på precis alla i detta inlägg. Vi får dela upp det lite.

När det gäller USA:s ekonomi går den väl hyggligt bra - landet har ungefär 2 procents tillväxt. Sverige har 4 procents tillväxt just nu. Den amerikanska tillväxten betyder dock väldigt mycket för Sverige; det finns faktiskt inget annat land som genom handel skapar så mycket arbetstillfällen i Sverige. Det är ungefär 140 000 arbetstillfällen som skapas tack vare vår handel och vårt utbyte med USA, så det är en enormt viktig marknad för Sverige och svenska företag. Därför är TTIP ett viktigt avtal för Sverige, ekonomiskt sett och för jobbtillväxten.

Sverige kan stå lite som symbol. Vi har ju haft en öppen och fri handel i Sverige under väldigt lång tid, men vi är samtidigt ett land som har gått före på miljöområdet och konsumenträttsområdet. På många olika områden har Sverige upprätthållit en social modell, trots att vi har haft en öppen och fri handel. Jag tycker alltså att Sverige snarare är ett exempel på att det är fullt möjligt att upprätthålla höga miljöstandarder eller sociala rättigheter samtidigt som man är en förespråkare för fri och öppen handel.

När vi i Sverige vill ha ett omfattande och ambitiöst avtal vill vi inte ha det på bekostnad av miljön och arbetstagarnas rättigheter. Vi ska kunna gå vidare och förstärka dessa rättigheter, och det är vår utgångspunkt. Det är också Europas väldigt tydliga utgångspunkt i förhandlingarna med USA. Vi kan vända på det och höra vad USA:s utgångspunkt är i förhandlingarna. Där säger man samma sak, nämligen att Europa inte får begränsa USA:s möjligheter att stifta lagar och gå före. Båda sidor har alltså ambitionen att inte begränsa sina möjligheter att lagstifta och så vidare. Det är en viktig utgångspunkt i förhandlingarna.

När det gäller de läckor som kom från Greenpeace tror jag att man kan läsa dem på lite olika sätt. Vi kan väl åtminstone vara överens om att det inte är hela avtal. Det gör att man inte ser konsekvenserna på alla områden, men det man ser - som jag läser det, men jag är lite nördig och ägnar mycket tid åt detta - är att vi i Europa inte har backat från någon av våra förhandlingspositioner i dessa texter. Vi har inte gått över någon av de röda gränserna i det förhandlingsmandat som finns. Däremot ser vi att USA har en annan position på flera områden, men det har vi ju vetat från början. USA har en annan position på flera områden, men vi vet också var våra röda gränser som vi inte ska gå över ligger.

Det är detta som blir lite svårt i diskussionen om TTIP, det vill säga att vi ska diskutera ett avtal som ännu inte finns. Det finns en förhandling. Verkar vi för öppenhet? Ja, jag tror att jag på i princip alla möten där vi har diskuterat detta har framhållit vikten av offentlighet och öppenhet i processen. Jag kan ha missat det på något möte, men jag har framhållit det på i princip alla.

Europa har gått längre än någonsin i en förhandling om ett frihandelsavtal och publicerat alla sina positioner. Det har Europa aldrig tidigare gjort i en förhandling. Det absurda blir nästan att vi i den här förhandlingen med USA har gått längre med vår europeiska öppenhet än någonsin tidigare. Det är bra, men Europa kan inte diktera vad vår motpart i förhandlingen, alltså USA, gör med sina texter.

I USA har de varit ganska tveksamma till att släppa texter. Vi fick ju pusha dem till de rum som ändå skulle finnas, med konsoliderade texter där det går att jämföra de olika positionernas förhandlingsmandat. USA tänker: Nej, om vi släpper in detta kommer det att läcka, och det vill inte vi.

Nu läckte det, så just nu har Cecilia Malmström en ganska tuff fajt att ta med den amerikanska sidan och säga: Ni lovade att det inte skulle läcka, men vi skulle visa en öppenhet. Nu läckte det i alla fall. Vi vet inte om vi kan lita på Europa.

Jag säger bara att vi inte helt själva bestämmer över öppenheten, för vi har en motpart att förhandla med. Och jag tror att alla vi som har varit involverade i en förhandling vet att en förhandling inte bäst sker inför tv-kameror - det är väldigt sällan. Däremot ska man vara öppen med sina positioner.

Avslutningsvis vill jag säga att den 31 maj har vi både Cecilia Malmström och Froman här på ett seminarium i Sverige. Det är ett jättebra tillfälle att få veta mer och ställa frågor om TTIP-frågorna i Sverige.

Anf. 111 Jens Holm (V)

Herr talman! Näringsministern har ett par frågor kvar att svara på, men det är bra att vi har fler inlägg.

Det låter på dig, Mikael Damberg, som att Sverige och EU alltid har den progressiva positionen. Rent generellt skulle jag säga att det är så, men inte alltid. Ta till exempel frågan om investeringsdomstolen, företagens rätt att stämma stater. Där är det faktiskt Sverige och EU som driver på USA. Och jag hade en fråga här till dig om varför det är så viktigt med ett investeringsskydd mellan två ekonomier som redan nu handlar väldigt mycket med varandra, som är demokratier och som brukar kunna hantera sådana här frågor ganska bra.

Det verkar som att för Mikael Damberg är detta att företagen ska kunna stämma stater väldigt viktigt överlag. Förra veckan hade vi i EU-nämnden frågan om handelsavtalet med Mexiko. Tydligen är Sverige ett av de länder som verkligen driver på för att det ska skrivas in ett investeringsskydd i det avtalet. Varför är det så viktigt för den svenska regeringen?

Mikael Damberg säger i svaret till mig att rätten att gå före på miljö- och folkhälsoområdet är reglerat i både EU- och WTO-rätten. Men, Mikael Damberg, du vet att det är en sanning med modifikation. I GATT-avtalet, som är ett av grundavtalen inom WTO, har man plockat ut ett fåtal områden, så att miljöfrågan är väldigt begränsad. I artikel 20 står det: Men den lagstiftningen får inte utgöra ett förtäckt handelshinder. Det innebär att det är väldigt svårt att gå före på miljöområdet inom WTO. Och det var med stöd av WTO, Mikael Damberg, som USA för ett par år sedan stämde Indien för deras utbyggnad av solceller. De använder sig inte av amerikanska solceller utan vill till en del använda sig av indiskt producerade solceller.

Det var också med stöd av WTO som Japan och sedermera EU stämde Kanada för Ontarios plan för förnybar energi, där Kanada förlorade därför att man sa att en del av den förnybara energin skulle produceras lokalt i Ontario.

Detta, Mikael Damberg, är den handelspolitik som i dag står inskriven i WTO. Det här vill Mikael Damberg och den svenska regeringen ta ett steg längre, och jag förstår verkligen inte det.

Jag ställde också en fråga om försiktighetsprincipen. Jag tycker att Mikael Damberg och även Cecilia Malmström, när man lyssnar noga, slirar på sanningen där. Här kommer då frågan igen: Är det så, Mikael Damberg, att försiktighetsprincipen finns inskriven som en färdigförhandlad text mellan EU och USA? Eller är det bara ett inspel ensidigt från EU? Det tycker jag vore viktigt om du kunde klargöra här.

Sedan har vi då frågan om det regulativa samarbetet. Det ska finnas en kommitté genom vilken man ska köra alla förslag till nya lagar. Det här har av amerikanska organisationer kallats för paralysis by analysis. Precis som Kemikalieinspektionen sa till mig kommer det att bli oerhört trögarbetat och komplicerat att driva igenom nya progressiva lagar på miljöområdet om det ska finnas en överstatlig kommitté som ska granska detta ur ett handelsperspektiv. Varför, Mikael Damberg, måste vi ha någon form av handelspolitisk tvångströja på progressiv lagstiftning? Det fungerar väl ganska bra som det gör nu. Precis som Håkan Svenneling var inne på och som du själv också sa är USA en väldigt viktig handelspartner för Sverige som det är i dag, och handeln fungerar ganska bra. I den mån det finns något problem kanske man kan lösa det utan det här jätteavtalet som hotar miljön.

Anf. 112 Håkan Svenneling (V)

Herr talman! Som ministern konstaterade är USA:s och EU:s handelsutbyte väldigt stort redan i dag. Det gör att när man bestämmer sig för att slänga in nya saker, som regulativt samarbete där storföretagen ska styra lagstiftningen och ICS som är stämningsmöjligheten för storföretag, blir jag fundersam över vad det skulle kunna innebära.

I USA finns i dag något som heter OiRA, en myndighet under Vita huset som har i uppgift att granska lagförslag innan de beslutas. De har aktivt stoppat progressiv lagstiftning och motarbetat den, framför allt på miljöområdet.

En annan fråga är detta med stämningsmöjligheter. Jag ska på kort tid ge mig in i en väldigt komplicerad diskussion om indirekt och direkt expropriering.

Det som det i dag i Sverige finns mycket lagskydd för är direkt expropriering. Om du som minister bestämmer dig för att överta någon form av egendom från företag med statens medel kan staten få betala ganska dyrt i domstolar på olika sätt. Men det finns inte så mycket reglerat i Sverige när det gäller indirekta exproprieringar, när man gör någonting som i sin tur leder till att företag inte kan få någonting. Och det är egentligen det som Obama har gjort när han säger: Vi ska inte ge miljötillstånd till Keystone XL:s stora pipeline genom USA, för det är inte framtiden. Jag har skrivit under ett klimatavtal. Jag vill ställa om världen till en bättre värld. Därför kan jag inte vara för detta. Då åker man på en stämning direkt. Det gör, tror jag, att vi kommer att ha ett dubbellås mot progressiv lagstiftning, att vi som politiker inte kommer att våga ta stegen.

Det som TTIP-avtalet riskerar att innebära är att vi i Sverige kan riskera att bli stämda. Det kan vi inte alls i samma utsträckning i dag. Vi som stat har ju inte blivit stämda en enda gång, och det beror på att vi inte har skrivit under några avtal.

Vi kunde nyligen se en holländsk dokumentär på tv, och jag tycker att den visade väldigt bra på de risker som jag ser med TTIP-avtalet.

Anf. 113 Närings- och innovationsmin. Mikael Damberg (S)

Herr talman! Jag fick igen flera frågor, men jag tar frågan om investeringsskyddet och moderniseringen av det i TTIP-förhandlingarna men också CETA-avtalet.

Europa har ju drivit på för en modernisering av investeringsskyddet. Sverige har i dag som land ungefär 60 bilaterala investeringsskyddsavtal. Vi har hitintills aldrig varit föremål för stämning. Och det finns, såvitt jag vet, inget känt exempel på en amerikansk investerare som har vunnit mot en EU-medlem. Varför är det så? Jo, därför att Sverige har en väl utvecklad rättstradition, och vi har, precis som påtalades förut, en grundlag som förbjuder expropriering.

Sverige handlar med en rad länder där det inte är lika säkert att göra investeringar. Där är det inte helt otroligt att man som utländskt företag diskrimineras och behandlas olika, inte på grund av att man bryter mot någon miljölagstiftning utan därför att man vill hålla utländska företag borta från en handel. Och det är inte korrekt enligt WTO-regler eller i enlighet med den syn som vi har på öppen handel och investeringar.

Jag tror att det är viktigt att se att det är ett skydd för dem som gör investeringar och handlar att de vet att de inte har rätt att påverka lagstiftningen, för ISDS-systemet har ingen påverkan på lagstiftning. Man kan inte överpröva ett politiskt beslut, men man har rätt att få ersättning om man blir illa behandlad av en lagstiftare som bryter mot de här reglerna.

Både Sverige och Europa har tagit intryck av den kritiska debatt som har varit kring ISDS-systemet. Då har den svenska regeringens position varit att det är bra om vi moderniserar detta. Inte minst inom ramen för CETA-avtalet, det kanadensiska avtalet, kom vi fram till texter som gick mycket längre än tidigare och som reder ut inte minst frågan om indirekt expropriering. Man ska inte tro att man kan förvänta sig att lagstiftningen förblir densamma. Det ska vara mer öppenhet och transparens i processerna. Det ska vara tydligare krav på dem som genomför bedömningarna, och det ska finnas enklare regler för små och medelstora företag i det här systemet.

Det är alltså flera steg nu där Europa också i förhandlingarna om TTIP har en modernisering av investeringsskyddet som sin position. Det ligger i linje med den svenska regeringens position att det är bra att vi moderniserar detta, för det har förekommit en del fall av stämningar som vi tycker är både ogrundade och felaktiga, och det här är ett sätt att hantera det.

Vi talade lite om amerikanernas inställning till det här. Jag har inte hört någon på den amerikanska sidan säga att de inte vill ha ett ISDS i det här avtalet. Från amerikanernas sida är det väldigt tydligt att de vill ha den här typen av system. Frågan är om de kommer att helt och hållet acceptera de europeiska strävandena för en modernisering av systemet med ökad transparens, öppenhet och förutsägbarhet.

Det här är alltså en viktig fråga. Jag tycker att Europa har tagit flera steg framåt. Europaparlamentet hade ju en diskussion där Europas position i det här möttes väldigt positivt. Jag tycker också att man ska se att det finns ett stort antal gamla investeringsskyddsavtal runt om i världen. Om Europa lyckas med den här moderniseringen innebär det ju att den stora handelspolitiken i världen också skjuts åt rätt håll, och jag tycker att man ska ta in även det i diskussionerna om TTIP.

Vi har inte heller några färdigförhandlade texter på det här området. Vi är inte framme än. Definitivt är det så, återigen, att Sverige och Europa har varit väldigt tydliga med miljöfrågorna. Vi anser inte att de här förhandlingarna får leda till att vi sänker våra miljöambitioner eller att vi inte kan stärka vår miljölagstiftning. Det har sagts både av den amerikanska sidan och av Cecilia Malmström.

Att vi däremot har olika forum för att diskutera just standarder eller regelverk är en av de viktigaste poängerna med TTIP-avtalet, för det är där de stora handelshindren består mellan Europa och USA nu. Inte minst är det viktigt för svensk industri.

Anf. 114 Jens Holm (V)

Herr talman! Jag frågade näringsministern tidigare om det är så att försiktighetsprincipen finns med i de färdigförhandlade texterna. Det vore bra att få ett klart och tydligt svar på det. Om försiktighetsprincipen inte finns med i ett färdigförhandlat avtal till slut, kommer näringsministern ändå att säga ja till ett sådant avtal?

Jag förstår fortfarande inte vitsen med att två av världens största ekonomier som är solida demokratier och som redan nu handlar med varandra väldigt mycket ska ha en investeringsdomstol där storföretag kan stämma stater. Det är ju såsom näringsministern säger: De här stämningarna påverkar inte lagstiftningen i sig, men det är en del av det dubbellås som Håkan Svenneling talar om, nämligen att det kan ha en avskräckande effekt. Fråga tyska staten när den fick en stämning från svenska Vattenfall för kärnkraftsavvecklingen på jag tror att det var 43 miljarder svenska kronor!

Det är väldigt mycket pengar. Det är klart att ingen stat vill ha en sådan stämning mot sig. Ontario i Kanada hade sin strategi för förnybar energi och blev stämda av Japan och EU, eftersom en del av den här energin skulle produceras i Kanada. Jag förstår inte vad problemet var med det, men de fick också en stämning emot sig och fick betala väldigt höga belopp.

Sedan är det en mängd andra processer som är i pipeline men som inte är avgjorda. Allt pekar dock på att antalet fall där storföretag stämmer stater ständigt ökar. Det kan man se i statistik från Unctad till exempel.

Om man är en progressiv politiker, vilket jag hoppas att vår näringsminister är, tycker jag att man kanske borde dra öronen åt sig och fråga sig om vi verkligen ska ha ett avtal som riskerar att försvåra för oss att gå före på miljö-, klimat- och folkhälsoområdet. Det vill i alla fall inte vi i Vänsterpartiet.

Anf. 115 Närings- och innovationsmin. Mikael Damberg (S)

Herr talman! Återigen: Båda förhandlingsparterna, både USA och Europa, har varit tydliga med att TTIP inte ska resultera i sänkta skyddsnivåer när det gäller hälsa, miljö eller säkerhet, vilket framgår av förhandlingsmandaten.

I EU:s förslag till kapitel om god regleringssed och regulativt samarbete som finns på EU-kommissionens hemsida finns tydliga bestämmelser om att inget ska inverka på tillämpningen av grundläggande principer i EU-rätten, till exempel försiktighetsprincipen.

Där finns det inga konsoliderade texter än. Det finns ingen färdigförhandlad text på detta område än, vad jag vet, och därför är vi inte klara med förhandlingarna om TTIP på det här området. Men EU har varit otroligt tydliga med att de här grundläggande principerna inte är uppe till förhandling. Det är också den svenska positionen att vi inte ska ha en sådan typ av avtal.

Jag vill bara avslutningsvis säga att eftersom förhandlingarna inte är färdiga så kan man se enormt mycket problem och hinder med allting - eller så ser man att det också finns möjligheter. Vi ska ju inte genomföra en dålig förhandling. Europa ska inte komma fram med ett resultat som vi inte tycker är bra. Men det finns också enormt stora fördelar med ett avtal, för både svensk och europeisk handel, med USA som är en viktig marknad för oss. Jag sa tidigare att den viktigaste marknaden för svenska jobb faktiskt är den amerikanska marknaden.

Det finns också ett bredare perspektiv med det här handelsavtalet som inte bara handlar om tullar utan om regulativt samarbete och standardsamarbete. Den största begränsningen för vår handel med USA i dag är just de här icke-tariffära handelshindren som vi kan försöka lösa och utveckla tillsammans.

Det finns också en annan och större diskussion, och det är hur handelspolitiken påverkas globalt. Vilka krav och standarder kommer att gälla globalt för handeln? Här har vi USA och Europa med välutvecklade demokratier och välutvecklade samhällssystem. Jag tror att det är ganska bra om Europa och USA kan utvecklas och samarbeta mer på handelsområdet, för det påverkar också andra länder globalt vilket skulle kunna vara en fördel på lång sikt.

Överläggningen var härmed avslutad.