Svarta hål i rymdstrategin

Anf. 8 Statsrådet Helene Hellmark Knutsson (S)

Fru talman! har frågat mig varför det inte finns något om fler svenska astronauter i rymdstrategin, varför rymdstrategin inte visar på ett snabbt möjliggörande av privat bemannad rymdfart från svensk mark, varför den svenska rymdstrategin inte stöder en europeisk månbas, varför det inte finns ett mål eller en plan för en svensk lagstiftning om asteroidbrytning samt varför det saknas en plan för att sätta en svensk på Mars.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag uppskattar att Mathias Sundin delar regeringens engagemang för vikten av satsningar på rymdverksamhet. Vi eftersträvar att ha en långsiktig strategi för vårt arbete och en blocköverskridande samsyn om prioriteringarna. Jag tror också vi är eniga om huvudlinjerna i de statliga satsningarna.

Rymdstrategin sätter nyttan för samhället i centrum. Svenska satsningar på rymdverksamhet ska dels baseras på det vetenskapliga intresset, dels på näringslivets möjligheter att delta i utveckling och leverans av instrument, styrsystem, satelliter, delar till bärraketer och avancerade rymdtjänster.

De satsningar som Mathias Sundin efterfrågar måste huvudsakligen göras i internationella samarbeten. Den största delen av de anslag som avsätts för rymdverksamhet finansierar svenskt deltagande i program som drivs av Europeiska rymdorganisationen Esa. Rymdstyrelsen som svensk expertmyndighet avgör vilka av Esas program som Sverige bör delta i. Ökningen av anslaget för rymdverksamhet under 2018 och 2019 möjliggör för större svenskt deltagande i dessa.

Anf. 9 Mathias Sundin (L)

Fru talman! Varför befinner sig mänskligheten i rymden? Varför tog vi oss ut i rymden? Varför bryr vi oss över huvud taget om vad som händer där ute i universum och i vårt solsystem? Jag tror att den huvudsakliga anledningen är utforskning och vår obändiga nyfikenhet som vi har visat sedan vi tog plats på denna jord. Vi har tagit oss över oceaner och stäpper, och när dessa områden var utforskade tittade vi mot stjärnorna och började bege oss ut i vårt solsystem. Det var av utforskningsskäl och nyfikenhetsskäl som vi en gång satte foten på månen.

Detta tycker jag är den viktigaste anledningen till att vi har en rymdverksamhet i världen och i Sverige. Sedan ger denna utforskning en massa positiva bieffekter till vårt samhälle. Men det är inte på grund av positiva bieffekter som vi har en rymdverksamhet, utan vi har en rymdverksamhet eftersom vi vill utforska och lära oss förstå mer om den plats som vi finns i - universum. Denna utforskning tycker jag ska vara kärnan i en rymdstrategi.

Inom rymdområdet har vi nu en extra spännande tid, den mest spännande tiden sedan 1960-talet. Vi har ett skifte inom rymdområdet. På 1950- och 1960-talen behövde man vara en supermakt för att kunna ha någon större påverkan på rymdområdet. I dag börjar vi se superentreprenörer som driver rymdutvecklingen framåt. Men nästa steg, som vi redan är inne i, är att vanligt folk får en allt större påverkan på rymdverksamhet. Man behöver inte vara miljardär eller miljonär längre, utan det börjar bli någonting för oss alla att kunna delta i.

Sverige som nation borde driva på dels den stora utvecklingen, just utforskningen av vårt solsystem, dels detta skifte från att det är bara supermakterna eller nationerna som kan göra det till att superentreprenörerna och vanligt folk kan bidra i detta. Sverige borde spela en roll i att bidra till denna utveckling och detta skifte. Vi bör göra det av lust, för att det är någonting som är viktigt och inspirerande, men också av ett långsiktigt ansvar för mänskligheten och för våra barn och barnbarn och kommande generationer och se till att vi lämnar efter oss en planet och en mänsklighet som kan finnas under en lång tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det bästa med den rymdstrategi som regeringen har lagt fram är att den nu finns. Det finns flera bra delar i den. Den kanske allra bästa delen är att försvaret och säkerhetspolitiken nu finns med som en tydlig del, vilket har varit ett område som har saknats tidigare. Det är alldeles utmärkt. Det finns dock ett antal hål - svarta hål - i denna rymdstrategi, och jag tänkte beta av dem ett i taget.

Ett är astronauter. Ordet "astronauter" finns inte ens med i rymdstrategin. Det är över tio år sedan Christer Fuglesang blev Sveriges första, och hittills tyvärr enda, astronaut. Det finns ingenting i strategin om att vi ska ha fler astronauter, och även om besluten ligger på Rymdstyrelsen baserar ju Rymdstyrelsen sina kommande beslut på Sveriges rymdstrategi. När det inte ens finns med i rymdstrategin finns det en risk att det blir en motsatt signal till rymdstyrelsen - att vi inte ska ha fler svenska astronauter via Esa eller andra internationella samarbeten.

Anf. 10 Statsrådet Helene Hellmark Knutsson (S)

Fru talman! Tack för ditt engagemang i dessa frågor, Mathias Sundin, och för dina mer detaljerade följdfrågor!

Politik är verkligen att vilja, och det är alldeles uppenbart att du vill någonting med svensk rymdpolitik, Mathias Sundin. Men politik är också att välja, och den här regeringen har satt tre områden allra främst under den här mandatperioden. Det handlar om jobb, det handlar om skola och det handlar om klimat. Det är också det som genomsyrar den här rymdstrategin. Som den första feministiska regeringen har vi även ett jämställdhetsperspektiv, som också återfinns i rymdstrategin. Det är därför jag tycker att det var så viktigt att det vi valde att fokusera på var att utveckla de möjligheter som redan i dag finns.

Det är precis som Mathias Sundin säger: Rymdverksamheten genomgår en otrolig omvandling nu. Det finns mer möjligheter för kommersiella rymdverksamheter, och det finns till exempel helt ny teknik, som möjligheten att skicka upp små satelliter i omloppsbana för att förstärka och förbättra jordobservationen. Sverige deltar redan engagerat i detta, och den största delen av Rymdstyrelsens budget går faktiskt till Esas gemensamma program. Där ingår också ett astronautprogram, som Esa ansvarar för, och jag ser gärna att de rekryterar fler svenskar till programmen framöver.

Att detta inte är en del av strategin beror väl mer på att vi just har valt att fokusera på de andra delarna: fler jobb, högre teknisk utveckling och det som är intressant för forskningen och vetenskapen i Sverige - och där vi kan använda de styrkor vi har. Det handlar också om att ta oss an den största utmaningen, som jag ser det, och den rör faktiskt vår egen planet. Det är klimatutmaningen. Innan det är dags att bemanna rymdfärder till Mars eller till och med kolonisera Mars tycker jag nämligen att vi behöver använda rymdverksamheten för att förbättra villkoren på vår egen planet.

Därför har klimatarbetet fått en väldigt stor plats i den svenska rymdstrategin. Genom jordobservationer kan vi nämligen få möjlighet att utforska det vi faktiskt inte riktigt har klarat av hittills, det vill säga följa de klimatförändringar som nu sker i alltmer dramatisk takt. Det handlar om att se hur plasterna i våra stora världshav, vilket har blivit ett hot, rör sig och vad vi kan göra åt detta. Med det ser jag också att vi behöver bli bättre på att använda de data som nu genereras i stora mängder både från stora satellitprogram och, i framtiden, från mindre satelliter i omloppsbana.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför ser jag detta som absolut prioriterat, och när jag ska välja är det just områdena jobb, skola och klimat som vi fokuserar på i rymdverksamheten. Att öka anslaget för att sätta folk på Mars ligger inte i regeringens intresse just för tillfället.

Anf. 11 Mathias Sundin (L)

Fru talman! När det gäller astronauter är det ett positivt besked, i alla fall muntligt här, att regeringen inte har något emot att Rymdstyrelsen dirigerar mer pengar till just astronautprogrammet. Det finns nämligen en mycket stark koppling mellan hur mycket pengar som går till ett program och hur många astronauter man får skjuta upp, i alla fall via Esa. Vad gäller jämställdhetsperspektivet har vi ju haft en svensk man i rymden men än så länge ingen svensk kvinna.

När det gäller detta med att fokusera på jorden först tycker jag att man tänker fel. Vi ser en enorm nytta för jorden med vår rymdverksamhet, men det är inte det som är huvudsyftet utan just de positiva bieffekter som kommer ut av detta. Solceller utvecklades till exempel i rymdverksamheten för att man skulle kunna ha saker uppe i rymden och ändå ha en energikälla till dem. Vi har nu enorm nytta av solceller på jorden, men det var inte därför man gjorde dem. Man skickade inte upp någonting för att satsa på jorden och få fram solceller, utan det blev en positiv bieffekt som nu kan ha en otrolig påverkan på vår planet.

Det är samma sak med satelliter; från början togs de inte fram och skickades upp för att man skulle få bra klimatdata, men det är det vi kan få från dem nu. Det är därför vi ska sikta utåt och utforska. De grejer vi behöver uppfinna för att utforska solsystemet kommer vi att ha enorm nytta av på jorden, och det kommer att vara saker som vi inte har en aning om i dag som kommer att få denna positiva effekt. Det är därför det är viktigt att inte ha ett för snävt perspektiv på rymdverksamheten.

Det andra svarta hålet gäller privat bemannad rymdfart. Det behöver ju inte bara vara astronauter som går upp via Esa, Nasa eller annat, utan vi börjar nu se en privat rymdindustri växa fram. Vi såg det stora genombrottet 2004, när Ansari X Prize utdelades och Spaceship One blev den första privata rymdflygningen. Den köptes sedan av Richard Branson och blev Virgin Galactic, som nu ligger nära att ha de första turisterna.

Vi ser även andra företag, som Blue Origin, som kommer att satsa på detta. Det gäller bland annat det vi kallar turister, men det kommer också att vara mycket forskare och andra som åker upp. I början kommer det naturligtvis att vara jättedyrt att köpa en biljett till detta, men det blir - som mycket annat - billigare när det används. Jag träffade för några veckor sedan en representant för just Blue Origin, som har sin huvudsakliga bas i Texas, och frågade om det över huvud taget finns någon möjlighet att de skulle vara i någon annan del av världen. De sa: Absolut, det är vi mycket intresserade av!

Varför skulle de inte kunna vara i Sverige? Men då behöver det vara mycket tydligare. Man kanske inte ska kalla det här området ett svart hål i rymdstrategin, men det är ett grått hål. Det är nämligen väldigt luddiga skrivningar om detta. Det finns skrivningar om privat bemannad rymdfart och investeringar i dessa, och det är bra. Men när det sedan kommer till slutklämmen hur det ska utredas och så vidare är det många ord som "om" och "kanske". Här borde vi vara mycket tydligare, inte minst som signal till dessa bolag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ett annat projekt som pågår inom Esa och som Esas ledning driver gäller en europeisk månbas. Ska vi ha en närvaro i solsystemet kommer månen naturligtvis att vara en central punkt för det. Detta är ju någonting som bestäms på ministermötena, så regeringen måste rimligen ha en åsikt om detta och inte bara hänskjuta det till Rymdstyrelsen, även om deras underlag naturligtvis är väldigt viktigt. När vi satte våra första fotavtryck på månen blev månen symbolen för vad mänskligheten kan uppnå. Nu har den snarare blivit symbolen för låga ambitioner inom rymdområdet - ingen människa har varit på månen sedan 1972. Det måste vi ändra på, och det kan Europa bidra till.

Anf. 12 Statsrådet Helene Hellmark Knutsson (S)

Fru talman! Tack för de ytterligare frågorna, Mathias Sundin!

Jag tänkte att jag skulle börja lite i det här med rymdturism eller bemannad rymdfart. Det var någonting som den förra regeringen jobbade med men som vi har valt att lägga åt sidan. Anledningen till att vi har gjort det är att det inte finns någon konkret förfrågan om detta. Att staten skulle ta initiativ och börja förbereda och bygga infrastruktur för att klara det känns, återigen, som fel prioritering när vi har möjligheten att utveckla Esrange. Det är det vägval den här regeringen har gjort.

Vi tycker att det var betydligt mer intressant att gå vidare med den rymdbas vi har och den teknikutveckling vi skulle kunna möjliggöra där, till exempel genom att utveckla testbäddar och kanske framtida uppskjutningskapacitet för småsatelliter. Det har vi också utrett för det här ändamålet, och det finns skrivningar om det.

Om det skulle komma privata intressenter som är beredda att stå för hela kostnaden själva, utan att staten behöver göra tunga investeringar, är det självklart att vi välkomnar detta. Det kommer då att bli en dialog med dessa om hur detta ska möjliggöras, och moderniseringen av rymdlagen är då helt avgörande. I dag finns det nämligen inget lagstöd för vare sig små satelliter på kommersiell grund eller privata bemannade rymdfärder från svensk mark.

Jag tycker att de länder som nu jobbar med detta gör det på ett väldigt bra och ändamålsenligt sätt. De har också större budgetar än vad svensk rymdverksamhet har, så jag tycker att det finns en anledning till att Sverige som land ska göra dessa väldigt strikta prioriteringar.

Med det sagt vill jag ändå att vårt engagemang i de internationella samarbetena fortsätter, inte minst det kunskapsutbyte som vi har mellan myndigheter och på politisk nivå. Det gäller inte minst frågan om en europeisk månbas, som Esa har fört upp på dagordningen men där det ännu inte finns något avgörande om huruvida detta ska vara en prioritering inom Esa.

Om detta skulle vara någonting som Esa väljer att prioritera måste denna regering eller en framtida regering ta ställning till vad man tycker om svenskt deltagande i ett sådant projekt, för precis som Mathias Sundin säger är detta någonting som avgörs på ministernivå och inte bara på myndighetsnivå. Men - än en gång - det skulle kräva höjda anslag till Rymdstyrelsen och till rymdorganet Esa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vet att det finns svensk industri som tycker att det är viktigare att vi deltar på en högre nivå till exempel när det gäller de stora satellitprogrammen, där de har ett intresse för sin tekniska leverans till dem.

Detta kan som sagt vara en framtida fråga, men vi bedömer i dag att det inte är en aktuell fråga mer än att vi följer den noga inom ramen för Esa.

Jag håller som sagt helt med om att mycket av det som vi i dag använder för vardagliga applikationer är sådant som har kommit från utforskningen av rymden. Men detta kommer också när vi gör nyttiga saker för jorden genom de stora satellitprogrammen, genom uppskjutningarna och genom att delta i de internationella samarbetena.

Anf. 13 Mathias Sundin (L)

Fru talman! Vad gäller privat bemannad rymdfart är det som behövs en uppdatering av rymdlagen, precis som Helene Hellmark Knutsson säger. Detta kan, eller bör, man göra innan det kommer en konkret förfrågan, för just uppdateringen av den möjliggör ju för en förfrågan att komma in.

Samma sak gäller ett annat svart hål, lagstiftning om asteroidbrytning, där USA och Luxemburg har gått före. Att bryta mineraler på asteroider är någonting som har varit science fiction och synts i ett antal filmer men som nu så smått börjar bli verklighet.

Att uppdatera lagstiftningen är någonting som inte kostar en massa pengar - det är ju det som är den stora fördelen - men som kan leda till väldigt stora framtida investeringar. Det möjliggör i alla fall detta.

Så till sist svart hål nummer fem: en svensk på Mars.

Jag har själv tagit fram och jobbat med Liberalernas rymdpolitik, och inom hela rymdområdet är Mars nästa stora utforskning av solsystemet. En självförsörjande koloni på Mars skulle vara det största steg som mänskligheten hittills har tagit. Det blir plötsligt en ras som bor inte bara på en planet utan på flera planeter.

Det är i sig otroligt inspirerande; att vakna en måndagsmorgon och tänka att det är detta som pågår gör ju att man skuttar upp ur sängen. Men vi har också ett ansvar mot kommande generation att jobba för mänsklighetens långsiktiga överlevnad.

Sverige kan naturligtvis inte ha ett eget rymdprogram och bygga en egen raket och köra iväg folk till Mars, men vi kan spela en roll i detta utan stora, ökade resurser. Det kan i stället ske genom att resurser flyttas till exempel inom Esa, bort från Arianeprogrammet. Jag tycker att Sverige ska vara en del på Mars.

Anf. 14 Statsrådet Helene Hellmark Knutsson (S)

Fru talman! Tack återigen, Mathias Sundin, för denna engagerade och kunniga debatt! Jag måste säga att det i alla fall inte finns några svarta hål i din kunskap om rymdfrågorna, och detta gör det alltid extra intressant och utmanande att debattera dessa frågor.

Jag tror att vi ska vara ärliga och säga att regeringen och Liberalerna har lite olika prioriteringar när det gäller rymdstrategin. När det gäller uppdateringen av lagstiftningen är vi dock överens; jag vill verkligen se till att detta händer för att vi ska ha en modern lagstiftning. Denna har som sagt några år på nacken - jag tror att den antogs 1982 - och mycket har hänt sedan dess.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige ska vara en ledande rymdnation, precis som vi har varit under 50 års tid. Detta är väldigt okänt - inte för dig, Mathias Sundin, men för många - men vi har en fantastisk rymdindustri och forskning och ett fantastiskt kunnande, inte minst på vår egen rymdbas Esrange, som vi kan använda otroligt mycket mer.

När det gäller att sätta en svensk på Mars vet jag att det är detta som verkligen stretchar tanken och tekniken, och jag har ingenting emot att i framtiden ingå i ett sådant samarbete när det eventuellt tar form.

Här ska jag dock åter säga att även Esa måste prioritera. De måste välja om de vill kolonisera Mars eller om en europeisk månbas känns viktigare, och där är vi inte riktigt än. Sverige ska dock som sagt vara aktivt i dessa diskussioner.

Det är, återigen, ett spännande mål, men det är också dyrt och långsiktigt. Jag tycker att det viktiga är att vi nu får Sveriges allra första rymdstrategi och att vi utifrån detta stärker svensk rymdverksamhet till nytta för jorden.

Överläggningen var härmed avslutad.