Stöd till civilsamhällets trafiksäkerhetsorganisationer
Interpellation 2025/26:508 av Carina Ödebrink (S)
Interpellationen är besvarad
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad:
- 2026-05-21
- Överlämnad:
- 2026-05-22
- Anmäld:
- 2026-05-25
- Sista svarsdatum:
- 2026-06-05
- Svarsdatum:
- 2026-06-22
- Besvarad:
- 2026-06-22
Interpellationen
till Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Civilsamhällets organisationer är en av grundpelarna i det svenska trafiksäkerhetsarbetet. Deras arbete når barn, unga, äldre och lokala aktörer på ett sätt som ingen myndighet kan ersätta. I Tidöregeringens budget minskas Trafikverkets anslag för bidrag till ideella organisationer med 8 miljoner kronor från och med 2026. Det är just dessa medel som används till civilsamhällets trafiksäkerhetsorganisationer.
Den neddragning som regeringen nu genomfört innebär därför mer än en halvering av stödet – i ett läge där trafiksäkerhetsmålen för 2030 redan bedöms som svåra att nå och där flera indikatorer går åt fel håll.
Det är svårt att se hur Sveriges trafiksäkerhetsarbete ska stärkas när stödet till de aktörer som arbetar nära människor, i skolor, i föreningar och i lokalsamhällen nu minskar drastiskt. Civilsamhället har dessutom en unik förmåga att nå grupper som Trafikverket och andra myndigheter ofta har svårt att nå.
Mot denna bakgrund vill jag ställa följande frågor till infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson:
- Vad är ministerns och regeringens argument för att minska stödet till civilsamhället med mer än hälften?
- Anser ministern att stödet till civilsamhällets trafiksäkerhetsorganisationer kan minska utan att trafiksäkerheten påverkas negativt, och om inte, hur avser ministern att agera för att motverka den negativa påverkan?
- Vilka konsekvensanalyser har gjorts av den föreslagna neddragningen, och vilka organisationer har regeringen fört dialog med inför beslutet?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:508
Webb-tv: Stöd till civilsamhällets trafiksäkerhetsorganisationer
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 8 Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Herr talman! Carina Ödebrink har frågat mig om mina och regeringens argument för att minska stödet till civilsamhällets trafiksäkerhetsorganisationer med mer än hälften, om jag anser att stödet till civilsamhällets trafiksäkerhetsorganisationer kan minska utan att trafiksäkerheten påverkas negativt och, om inte, hur jag avser att agera för att motverka den negativa påverkan samt vilka konsekvensanalyser som har gjorts av den föreslagna neddragningen och vilka organisationer regeringen fört dialog med inför beslutet.
Jag vill inledningsvis påminna om att jag så sent som den 29 april 2026 besvarade en liknande fråga från Carina Ödebrink. Mitt svar i dag kommer därför i grunden att vara detsamma.
Det svenska trafiksäkerhetsarbetet är framgångsrikt, och ökad trafiksäkerhet är en prioritet för regeringen. Nollvisionen är fortsatt grunden för trafiksäkerhetsarbetet i Sverige. Civilsamhällets engagemang är betydelsefullt och uppskattat, och regeringen ser ett stort värde i de insatser som ideella organisationer runt om i landet bidrar med.
Staten behöver ta ansvar för att de samlade resurserna används på ett så träffsäkert och effektivt sätt som möjligt. Regeringen gör omfattande satsningar på underhåll av väg- och järnvägsinfrastrukturen, vilket är en viktig del i att förbättra trafiksäkerheten.
Regeringen har nyligen fastställt den nationella planen för transportinfrastrukturen för perioden 2026–2037. Den innebär bland annat förstärkta medel till trimningsåtgärder, och en del av dessa medel föreslås riktas mot trafiksäkerhetshöjande åtgärder. Ett väl fungerande och väl underhållet transportsystem är en grundläggande förutsättning för säkra transporter och bidrar till att förebygga olyckor.
När det gäller stödet till civilsamhällesorganisationer har regeringen ändrat villkoret för det aktuella anslaget för att säkerställa att statens medel används där de gör störst nytta. Som en del i prioriteringsarbetet har regeringen justerat stödet till civilsamhället för att öka fokus på trafiksäkerhet. Bidrag till ideella organisationer kan därmed enbart medges till organisationer som arbetar med trafiksäkerhet.
Sammantaget vidtar regeringen flera åtgärder för att stärka trafiksäkerheten. Civilsamhället kommer fortsatt att vara en viktig del i detta arbete tillsammans med akademin, myndigheter och privata aktörer.
Anf. 9 Carina Ödebrink (S)
Herr talman! Precis som statsrådet sa har jag lyft upp frågan i den här interpellationen tidigare, och precis som i min föregående interpellation handlar det om att staten väljer att halvera och dra ned på kostnaderna när det gäller bidrag till civilsamhällesorganisationer som jobbar med trafiksäkerhet.
Det handlar om aktörer som möter barn på väg till skolan, äldre i trafiken, cyklister, unga förare, föräldrar, föreningar och lokala samhällen. Det är ett arbete som sker nära människor, och just därför kan det inte enkelt ersättas av en myndighet, en rapport eller en nationell plan.
Regeringen minskar Trafikverkets stöd till ideella organisationer med 8 miljoner kronor. Det innebär att det mer än halveras. Samtidigt vet vi att trafiksäkerhetsmålen till 2030 är svåra att nå. Trafikverket säger självt att fler insatser krävs.
Under 2025 omkom över 200 personer i vägtrafiken, och omkring 5 000 skadades allvarligt. Målet till 2030 är högst 133 omkomna och en kraftig minskning av antalet allvarligt skadade.
Min fråga är enkel: Varför väljer regeringen att just nu skära ned på de förebyggande insatserna?
Statsrådet har tidigare svarat att regeringen satsar på vägunderhåll och trimningsåtgärder. Det är bra, men det är inte svar på frågan. Trafiksäkerhet handlar nämligen inte bara om asfalt, räcken och vägstandard. Det handlar också om beteenden, kunskap, hastigheter, nykterhet, barns skolvägar och trygghet för oskyddade trafikanter samt om civilsamhällets engagemang.
Detta är också något som trafiksäkerhetsorganisationer pekar på. Sverige har gjort otroligt mycket när det gäller att komma till rätta med de hårda sakerna som kan förebygga olyckor, och i dag ser de att det viktigaste är att jobba med människors beteenden. Det är där civilsamhället spelar en stor roll.
När organisationer arbetar med cykelvänlig skola, rekommenderad skolväg, vintercykling för barn eller trafiksäkerhet för nya grupper i Sverige är det konkreta insatser som når människor i deras vardag. Det är därför svårt att förstå hur regeringen kan säga att trafiksäkerheten är prioriterad samtidigt som man halverar stödet till dem som gör detta arbete lokalt.
Jag vill därför återigen fråga statsrådet: Vilken konsekvensanalys visar att den här neddragningen kan göras utan att trafiksäkerheten påverkas negativt? Och om någon sådan analys inte finns, varför har regeringen fattat beslutet?
Anf. 10 Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Herr talman! Jag är glad att kunna besvara den frågan i kammaren, för här råder uppenbarligen ett missförstånd. Vi gör nämligen en besparing på det här anslaget, men vi gör också en mycket viktig ändring som understryker att pengar enbart kan gå till trafiksäkerhetsarbete och till organisationer som arbetar med trafiksäkerhet.
Det gör att det här anslaget, som nu omfattar 7 miljoner kronor, enbart kan gå till trafiksäkerhetsarbete. Tidigare har det varit fler organisationer som har kunnat söka, och det har funnits viss osäkerhet om hur mycket det ska bli till trafiksäkerhet framöver, vid varje utlysning.
Ledamoten vet att beloppet i regleringsbreven för 2024 och 2025 var 15 miljoner kronor; det är det hon hänvisar till när hon säger att det har gjorts en neddragning med 8 miljoner. Men det som har betalats ut till trafiksäkerhet är i själva verket drygt 8 miljoner kronor, så det är alltså inte en så stor nedskärning som ledamoten har uppfattat det som – vilket kan vara lätt hänt när man bara ser siffrorna.
Att regeringen nu så tydligt ändrar riktning och tydliggör att pengarna ska gå till trafiksäkerhetsarbete kommer också att bli en viktig förutsättning för arbetet framöver. Det är angeläget och viktigt, och civilsamhällesorganisationerna genomför ett oerhört värdefullt arbete.
Detta ska också ses tillsammans med regeringens åtgärder när det kommer till trygga skolvägar. I den nya strategi för levande städer som jag är ansvarig för och som regeringen har fattat beslut om, herr talman, har skolvägarna lyfts in som ett av fokusområdena. Det handlar om att ge stöd till stadsutveckling och hur man planerar i varje kommun i Sverige.
Civilsamhällets fortsatta arbete, skolornas fokus på trygga skolvägar och att kommunerna i och med den nya strategin får en tydlig signal och riktning gällande vad som är viktigt vid stadsutveckling och när man både planerar nya områden och optimerar befintliga områden, nämligen trygga skolvägar – samlat är detta ett mycket viktigt besked i det trafiksäkerhetshöjande arbetet, som måste fortsätta och där regeringen har gjort stora prioriteringar.
Sedan säger ledamoten att vi inte diskuterar trimningsåtgärder och underhåll nu, och det är riktigt. Det är viktigt, och jag är glad att ledamoten konstaterar det. Men alla som följer debatten kanske inte känner till den ändring som vi har gjort, herr talman, nämligen en höjning av beloppsgränsen. Ledamoten gör dock det. Tidigare var det så att en åtgärd på över 100 miljoner kronor blev ett namngivet objekt, och det var ganska många objekt som gick över den tröskeln. Nu har vi höjt tröskeln till 150, och det är de åtgärderna som kallas trimningsåtgärder.
Vi har också tydliggjort i nationell plan att trafiksäkerhetshöjande åtgärder ska prioriteras. Det kan handla om åtgärder för att göra cykelvägarna till och från skolan säkrare, och om åtgärden understiger 150 miljoner kronor minskas byråkratin och administrationen väsentligt. Även i den delen kan takten i arbetet alltså öka.
Jag tyckte att det var viktigt att klara ut att detta är en prioritering, herr talman, men att det också handlar om att medel ur den här potten enbart kommer att kunna gå till trafiksäkerhetsarbete framöver.
Anf. 11 Carina Ödebrink (S)
Herr talman! Jag hör att statsrådet säger att stödet till civilsamhället är viktigt, att det betyder mycket och att det är en prioritering för regeringen. Men ändå väljer man att dra ned.
Man kan ju uttrycka det på olika sätt, men om nu stödet tidigare varit 15 miljoner och man har betalat ut 8 miljoner skulle jag ju kunna ställa frågan varför regeringen inte har varit mer proaktiv och sett till att det har kommit ut mer pengar till civilsamhället för att jobba med just beteendeförändringar. Det säger ju civilsamhället självt är en viktig del i att kunna nå etappmålet om antalet omkomna och skadade i trafiken.
Sedan säger statsrådet att stödet nu ska bli mer träffsäkert och att bidrag därmed enbart ska ges till organisationer som arbetar med trafiksäkerhet, men när jag går in på Trafikverkets hemsida ser jag tydligt att det står att projektbidrag redan tidigare endast kunde sökas av ideella föreningar som enligt sina stadgar arbetar för att öka trafiksäkerheten. Regeringen verkar alltså inte ha skärpt inriktningen på stödet utan i stället minskat det, och det är en väsentlig skillnad.
En säkrare väg är viktig, men det hjälper inte barnet som inte får lära sig säkert cyklande. Det hjälper inte de äldre som behöver stöd i en alltmer komplex trafikmiljö, och det hjälper inte arbetet mot alkohol och droger i trafiken. Det hjälper inte heller lokala initiativ som kan förebygga olyckor innan de sker. Trafiksäkerhet byggs i flera led, och om regeringen försvagar ett av leden blir kedjan svagare.
Jag vill också fråga statsrådet om dialogen med civilsamhället. Vilka organisationer har regeringen faktiskt talat med innan beslutet fattades? Har NTF, Cykelfrämjandet, MHF eller andra berörda aktörer fått beskriva vad neddragningen faktiskt innebär i praktiken? Det här är nämligen inte bara en budgetrad, utan det är verksamhet som riskerar att försvinna. Det är lokala projekt som inte blir av. Det är färre skolor, färre barn, färre äldre och färre föreningar som nås.
Sverige har varit framgångsrikt i trafiksäkerhetsarbetet just för att vi har haft en bred modell. Staten, kommuner, regioner, forskning, näringsliv och civilsamhälle har arbetat tillsammans. Min oro är att regeringen nu monterar ned en del av den modellen samtidigt som man säger sig värna nollvisionen.
Statsrådet behöver därför vara tydlig när det handlar om vilka insatser som ska försvinna. Vad ska prioriteras bort, och hur ska regeringen säkerställa att civilsamhällets unika roll inte går förlorad?
Anf. 12 Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Herr talman! När det gäller att vara mer proaktiv vet ledamoten att mycket av den här typen av arbete har långa ledtider och att det är nu vi har arbetat med att vara just mer proaktiva och styra mot ökad trafiksäkerhet.
I regleringsbreven både för 2024 och för 2025 stod det tydligt att medlen fick användas för bidrag till ideella organisationer som utför uppgifter som bidrar till att de transportpolitiska målen uppnås. Det är här vi har ändrat i regleringsbrevet för 2026 så att det tydligt framgår att medel kan gå till ideella organisationer som utför uppgifter som bidrar till ökad trafiksäkerhet. Det är den preciseringen vi har gjort.
Jag kan inte svara på i exakt vilket tidsspann vi har haft kontakt med olika organisationer, men jag har själv haft kontakt med både NTF och MHF, för att nämna två av dem som ledamoten lyfter fram.
Med det har jag redan svarat på de frågor som ställs. Detta är en prioritering, men det är också tydligt att bidrag enbart medges till organisationer som arbetar med trafiksäkerhet, vilket vi har preciserat.
Anf. 13 Carina Ödebrink (S)
Herr talman! Jag ska tacka statsrådet för svaret och för den här debatten, som jag tycker är väldigt viktig. Jag tror också att vi är överens om kärnan i debatten, nämligen att trafiksäkerhet är viktigt. Vi är även överens om att Sverige ska ha höga ambitioner.
Regeringens beslut går dock åt fel håll. Min bild av vad regeringen har gett uttryck för under de snart fyra år som man har suttit vid makten är att man ska vara framåtlutad, proaktiv, offensiv och bidra till förändringar. Men här hänvisar statsrådet till att det är långa ledtider och att det gör att man kanske inte har kunnat vara mer proaktiv när det gäller just den här delen av trafiksäkerheten.
När civilsamhället når grupper som myndigheter har svårt att nå borde regeringen ta vara på den kraften – inte halvera stödet. När barn, unga, äldre och oskyddade trafikanter behöver mer trygghet i trafiken borde regeringen inte dra ned på de lokala insatser som faktiskt gör skillnad. Då borde regeringen i stället vara mer proaktiv.
Statsrådet har talat om vägunderhåll och trimningsåtgärder. Detta behövs, men det räcker inte. Nollvisionen kräver både säkra vägar och säkra beteenden. Den kräver både teknik, infrastruktur och mänsklig närvaro. Därför kvarstår min fråga, herr talman: Varför väljer regeringen att skära ned på civilsamhällets trafiksäkerhetsarbete just nu när vi behöver göra mer?
Anf. 14 Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Herr talman! Som jag har tydliggjort i den här debatten handlar det inte om en halvering. Det görs en förstärkning i skrivningarna – det handlar om arbete med trafiksäkerhet. När det gäller anslaget görs en besparing, men det är inte en så tydlig besparing som ledamoten hävdar. Det är inte en halvering.
Som jag sa tidigare är de 7 miljoner kronor som nu avsätts för detta enbart möjliga att söka för organisationer som bidrar till ökad trafiksäkerhet. Man kan alltid diskutera nivån på anslaget, och det gör jag gärna. Det som många har tyckt är positivt är att det nu blir ännu tydligare att detta anslag handlar om trafiksäkerhet och ingenting annat.
Regeringen vidtar även åtgärder för att stärka vägunderhåll och trimning och lyfter in trygga skolvägar som en strategiskt viktig fråga för stadsutveckling och utveckling av kommuner. Detta arbete kommer att fortsätta.
Det gläder mig att det finns en så stor samsyn kring trafiksäkerhetsarbetet i Sverige; detta är någonting som vi ska vara stolta över. Vi ska dock definitivt inte vara nöjda än, för det finns mer att göra både här i Sverige och globalt. Sverige har gjort landvinningar på detta område sedan 70-talet, framför allt efter beslutet om nollvisionen på 90-talet. Många länder runt om i världen tittar på oss i Sverige och lär sig av oss.
Detta arbete behöver förstås fortsätta både globalt och här hemma i Sverige. Varje liv räknas, och därför är dessa prioriteringar viktiga. Jag är glad för att Carina Ödebrink satte ljus på den här frågan, och jag tackar för debatten.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
