Forskning och innovation för framtidens transportsystem
Interpellation 2025/26:506 av Carina Ödebrink (S)
Interpellationen är besvarad
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad:
- 2026-05-21
- Överlämnad:
- 2026-05-22
- Anmäld:
- 2026-05-25
- Sista svarsdatum:
- 2026-06-05
- Svarsdatum:
- 2026-06-22
- Besvarad:
- 2026-06-22
Interpellationen
till Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Regeringen har i den nationella planen för transportinfrastrukturen 2026–2037 valt att kraftigt minska resurserna till forskning och innovation inom transportområdet. Samtidigt framhåller både regeringen och Trafikverket vikten av ett transportsystem som är hållbart, robust och säkert och bidrar till klimatomställningen.
I det senaste betänkandet om trafiksäkerhet konstaterar trafikutskottet att Sverige är ett föregångsland inom trafiksäkerhetsområdet och att nollvisionen har tjänat oss väl, men också att ytterligare arbete krävs för att nå etappmålet för trafiksäkerheten 2030. Trafikverket pekar samtidigt på att det krävs fortsatta satsningar på bland annat trafiksäkerhetsåtgärder, innovation och utveckling för att minska antalet döda och svårt skadade i trafiken.
Forskning och innovation är avgörande för utvecklingen av säkrare vägar och fordon, bättre underhåll, klimatsmarta transportlösningar och ny teknik som kan bidra till att både nollvisionen och klimatmålen nås.
Mot denna bakgrund vill jag fråga infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson:
- Varför väljer regeringen att minska resurserna till forskning och innovation inom transportinfrastrukturen i den nationella planen?
- Hur bedömer ministern att minskade forskningsresurser påverkar möjligheterna att nå nollvisionen och etappmålen för trafiksäkerheten?
- Hur avser regeringen att säkerställa att transportsektorn fortsatt utvecklar ny teknik och nya lösningar för att nå klimatmålen och stärka trafiksäkerheten?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:506
Webb-tv: Forskning och innovation för framtidens transportsystem
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 1 Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Herr talman! Carina Ödebrink har frågat mig varför regeringen väljer att minska resurserna till forskning och innovation inom transportinfrastrukturen i den nationella planen, hur jag bedömer att minskade forskningsresurser påverkar möjligheterna att nå nollvisionen och etappmålen för trafiksäkerheten samt hur regeringen avser att säkerställa att transportsektorn fortsatt utvecklar ny teknik och nya lösningar för att nå klimatmålen och stärka trafiksäkerheten.
Regeringen har nyligen fastställt den nationella trafikslagsövergripande planen för transportinfrastrukturen för perioden 2026–2037, som innebär historiskt stora satsningar på transportinfrastrukturen i Sverige. En väl fungerande infrastruktur är avgörande såväl för att öka Sveriges samlade konkurrenskraft och tillväxt som för att hela Sverige ska fungera.
Behoven inom transportinfrastrukturen är stora, och det är nödvändigt att göra genomtänkta prioriteringar mellan olika åtgärder och att förvalta statens resurser på ett så effektivt sätt som möjligt. Regeringen avsätter 4 miljarder kronor till tillämpad forskning och innovation under planperioden.
I den nationella planen slås det fast att forskning och innovation fortsatt är en grundförutsättning för att kunna utveckla kunskap, metoder och modeller samt demonstrera nya lösningar som binder samman teknik och affärs- och samhällsnytta inom transportområdet samtidigt som det möjliggör att nå de av riksdagen antagna transportpolitiska målen.
Regeringen har dessutom pekat ut tre prioriterade områden för användning av dessa forskningsmedel: för det första ökad effektivitet och produktivitet inom infrastrukturområdet, med fokus på att optimera resursanvändning och plan- och byggprocesser, för det andra en väl och på ett kostnadseffektivt sätt underhållen transportinfrastruktur i hela landet i ett redundant och resilient transportsystem som tar hänsyn till säkerhetspolitiska krav och störningsrisker och som kan nyttiggöra stora datamängder om transportsystemets status, och för det tredje ett transportsystem som möjliggör ökad elektrifiering och automatisering samt digitala tjänster.
Det är också viktigt att understryka att forskningsmedlen i den nationella planen inte är den enda finansieringen, utan transportsektorns forskning och innovation inkluderar ett brett ekosystem av aktörer.
Det svenska trafiksäkerhetsarbetet har varit framgångsrikt, och arbetet med att fortsatt stärka trafiksäkerheten är en prioritet för regeringen. I den nationella planen ökar därför regeringen satsningen på trimnings- och miljöåtgärder med 26 procent, i fasta priser, till 62,5 miljarder kronor, jämfört med föregående plan. Detta är en viktig satsning i transportsystemet som ökar trafiksäkerheten, minskar miljöpåverkan och ökar kapaciteten.
Exempel på trafiksäkerhetssatsningar som ryms inom trimningsbudgeten kan bland annat bestå av säkra sidoområden, poliskontrollplatser, räcken, mitträffling, underglidningsskydd för motorcyklister och åtgärder i korsningar och byggande av faunapassager. Allt detta bidrar till ökad trafiksäkerhet och är viktigt för att uppnå nollvisionen.
Sammantaget innebär den historiskt stora infrastruktursatsningen, i kombination med tydliga prioriteringar av forskningsmedlen och ett starkt ekosystem av nationella och europeiska forskningsfinansiärer, att Sverige fortsatt har goda förutsättningar att utveckla ett säkert, hållbart och konkurrenskraftigt transportsystem för framtiden.
Anf. 2 Carina Ödebrink (S)
Herr talman! Sverige har under lång tid varit ett föregångsland inom transportområdet. Vi har utvecklat nollvisionen. Vi har byggt upp världsledande forskning kring trafiksäkerhet. Vi har utvecklat säkrare fordon, bättre vägar och smartare transportsystem.
Det har inte skett av en slump. Det har varit resultatet av långsiktiga investeringar i forskning, innovation och samverkan mellan myndigheter, akademi och näringsliv som har lett till konkreta förändringar och förbättringar i trafikvardagen. Därför är regeringens prioritering anmärkningsvärd när det kommer till forskning och innovation i den nationella planen för transportinfrastrukturen.
Samtidigt som regeringen talar om ett robust transportsystem, stärkt konkurrenskraft, klimatomställning och ökad trafiksäkerhet väljer man att kraftigt minska resurserna till forskning och innovation.
Trafikverket bedömde att satsningarna borde ligga kvar på ungefär dagens nivå, det vill säga 7,4 miljarder kronor under planperioden. Regeringen valde i stället att nästan halvera anslaget och minska det till 4 miljarder kronor. Det handlar inte om någon marginell justering.
Herr talman! Samtidigt står vi inför stora utmaningar. Minskningen av antalet dödade och allvarligt skadade i trafiken utvecklas inte i den takt som krävs för att nå etappmålen till 2030.
Transportsektorn ska bidra till klimatomställningen. Vi behöver stärka beredskap och totalförsvar. Vi behöver ny teknik för underhåll och investeringar av vägar och järnvägar. Vi behöver digitalisering, automatisering och bättre data för att använda infrastrukturen smartare, herr talman. Allt detta bygger på kunskap. Allt detta bygger på forskning. Och allt detta bygger på innovation. Därför är min fråga till ministern enkel.
Ministern har i sitt svar redogjort för varför forskning och innovation är viktigt. Det är dock inte det som är omtvistat. Om forskning är så viktigt för trafiksäkerhet, beredskap, digitalisering och elektrifiering, varför väljer regeringen då att nästan halvera anslaget jämfört med Trafikverkets bedömning av behoven?
Anf. 3 Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Herr talman! Det är väldigt angeläget att få ut så mycket effekt som möjligt av de avsatta medlen för transportinfrastruktur.
När det gäller prioriteringen kan det vara lite svårt för den som lyssnar på en debatt att hålla isär siffrorna. Carina Ödebrink hänvisade mycket riktigt till Trafikverkets föreslagna nivå, och regeringen fattar beslut om att avsätta hela 4 miljarder till forskning inom det här anslaget.
Nuvarande nivå i den nationella planen är 5 miljarder kronor. Det är en prioritering. Det är en minskning. Men det vi också gör, herr talman, är att tydligare precisera vad pengarna ska gå till. Det är mycket pengar. De kommer att ge stor effekt.
Det som har varit den stora bristen under många år är att det har funnits mycket kunskap. Sverige har varit världsledande när det gäller att utveckla metoder för att underhålla till exempel järnväg, men det har inte fått genomslag i den svenska inrikespolitiken. Däremot har man kunnat använda kunskapen från Sverige i andra länder.
Det här ändrar vi på nu. Vi prioriterar och preciserar så att det blir fortsatt fokus på de ändamål som jag nämnde. En sådan precisering har inte funnits tidigare. Det har funnits och finns områden i Sverige som är väl beforskade och där man vet vad som behöver göras, men handlingskraften och genomförandeförmågan har saknats. Det är detta vi ändrar på nu när vi i Sverige får ut mer underhåll av järnvägen än någonsin.
Jag vill ge Carina Ödebrink rätt i att det är mycket viktigt att använda nya metoder och att använda data betydligt bättre. Det är också det som görs, inte enbart för att Trafikverket har ett anslag för forskning i den nationella planen utan för att vi nu har stärkt Trafikverkets uppdrag som beställare, som utförare och som upphandlare. Därmed har man kunnat korta tiden det tar att byta växlar från dygn till timmar.
Jag var själv i Kumlatrakten härförleden när företaget Vossloh invigde sin växelfabrik, som man har i samarbete med Trafikverket, och fick se innovationskraften som finns där. Företaget samarbetar med många andra företag.
Jag fick information om att man i anläggningen kommer att sätta i bultar som är uppkopplade med en liten sensor i bulten som kommer att ge en signal om vägen rör sig mer än 0,00 millimeter – jag kommer inte ihåg exakt, herr talman, men den kommer att ge signal vid väldigt små rörelser som är omöjliga att upptäcka med blotta ögat tack vare att man använder ny teknik i anläggningen som gör att man kan sätta in insatser mycket tidigare.
Detta kommer att ske framöver tack vare att vi nu samarbetar med det privata näringslivet och har tydliga kontrakt som prioriterar innovation och forskning. Vi preciserar också tydligare även i det här anslaget att det som främjar ökad effektivitet, produktivitet och optimerad resursanvändning är det som ska prioriteras vid fördelning av de 4 miljarderna.
När det gäller trafiksäkerhetsarbetet görs det också stora investeringar i näringslivet i Sverige. Jag var hos Autoliv för några veckor sedan. Man investerar nu i en ny anläggning där liv kommer att räddas inte bara i Sverige utan också globalt.
Nyckeln i det fortsatta arbetet är alltså tätt och nära samarbete mellan staten och myndigheterna och universiteten, akademin, och näringslivet. Här ser framtiden ljus ut. Problemen är många, men vi har ett gemensamt arbete med god hastighet och god riktning.
Anf. 4 Carina Ödebrink (S)
Herr talman! Ja, 4 miljarder kronor är mycket pengar. Det ska man ha respekt för, men det är trots allt nästan bara hälften av det som Trafikverket bedömde vara behoven. Det går inte att komma undan.
Jag tycker också att statsrådets svar i hans andra inlägg väcker en fråga. Om regeringen har uppfattat att det har funnits brister och att stödet inte varit effektivt, varför väljer man att inte komma till rätta med det genom tydligare styrning och tydligare uppdrag? I stället väljer man att i det närmaste halvera stödet.
Vi investerar över 1 000 miljarder i vägar och järnvägar, och det är mycket pengar. Men vi måste också kunna investera i kunskap om hur dessa resurser ska användas bäst. Det är det vi historiskt sett har gjort, och det har bidragit till att Sverige är ett föregångsland när det gäller forskning och innovation kopplad till infrastruktur och transport.
Det finns också en näringspolitisk dimension. Sverige konkurrerar internationellt genom kunskap. Näringslivet efterfrågar innovation inom elektrifiering, automatisering, digitalisering och hållbara transporter. Då är det märkligt att regeringen väljer att dra ned på just den forskning som ska bidra till utvecklingen. Här krävs det, herr talman, symbios och samverkan mellan näringsliv och staten för att driva utvecklingen framåt.
Det finns, och jag återkommer nog till det här, en tydlig motsägelse i statsrådets svar. Å ena sidan säger ministern att forskningen är en grundförutsättning för att ta fram kunskap, nya metoder och nya lösningar för att nå de transportpolitiska målen. Å andra sidan motiverar han neddragningen med att statens resurser ska användas så effektivt som möjligt. Då infinner sig frågor, herr talman. Menar regeringen att forskningsmedlen inte används effektivt i dag? Om forskningen är så viktig, varför minskar man då på resurserna? Och är det så att regeringens tre prioriteringar för forskningen – ökad effektivitet, kostnadseffektivt underhåll samt ökad elektrifiering med mera – kräver mindre resurser för att Sverige ska ligga i framkant?
Det behövs investeringar i trafiksäkerhetsåtgärder här och nu, men det behövs också lösningar för att säkerställa dagens trafiksäkerhet. De här behöver man inte ställa mot varandra.
Mina frågor till statsrådet gäller glappet mellan 7,4 miljarder och 4 miljarder. Vilka projekt är det som inte ska genomföras? Vilken kunskap ska inte tas fram, och vilka innovationer ska Sverige avstå från? Och har regeringen gjort någon konsekvensanalys av vilka forskningsprogram som kommer att behöva minskas eller läggas ned till följd av regeringens beslut?
Anf. 5 Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Herr talman! Carina Ödebrink efterfrågar tydligare styrning. Det är ju precis det som regeringen nu har fattat beslut om. Det har inte funnits tidigare, och det är välkommet att det nu blir prioriterat i en riktning som också, som det låter, överlappar ganska väl med Carina Ödebrinks inlägg.
När det gäller vad ledamoten säger om symbios mellan stat och näringsliv är det där det börjar bli intressant. En anledning till att vi inte fått ut den fulla kraften i den innovation som finns hos alla de entreprenörer som utvecklar nya metoder är att det för inte så jättelång tid sedan drevs att man skulle återta underhåll i statlig regi.
Vi har arbetat med att få ut så mycket som möjligt av de innovativa företag som finns i Sverige genom betydligt bättre kontrakt och bättre beställarförmåga hos Trafikverket samt bättre operativ förmåga så att man har bättre koll på anläggningen och vet vad man ska beställa. Det är det som har gjort att man får ut mer av alla de miljarder som nu investeras i underhåll. Det är där fokus behöver ligga för att man ska få ut så mycket som möjligt för pengarna.
Det finns exempelvis beskrivet i den nationella planen att regeringen ser att det skulle vara värdefullt att ha en testanläggning i Sverige för att kunna testa beläggningar. Det finns beskrivet att vi gärna skulle göra det ihop med Norge så att man kan utveckla asfaltsblandningar och beläggningsmaterial på ett effektivt sätt och kan utveckla vägbeläggningsarbetet så att det inte bara handlar om 354 miljarder kronor till mer underhåll utan att man får ut så mycket som möjligt för de pengarna. Det finns väl beskrivet att man skulle kunna använda trimningsåtgärdsmedel för en sådan anläggning. Det skulle gynna forskning och innovation.
Herr talman! Det här illustrerar, precis som jag sa i mitt inledningsanförande, att det finns betydligt fler poster som finansierar forskning och innovation än enbart det som vi nu diskuterar. Då är det återigen viktigt att säga att nuvarande nivå är 5 miljarder och att den beslutade nivån är 4 miljarder.
Vilka prioriteringar kommer då att behöva göras? Ja, det är prioriteringar i riktning och i linje med vad jag sa. Vad som kommer att behöva vara i fokus är att utveckla metoder som stärker effektivitet, produktivitet och även elektrifiering och automatisering och digitala tjänster.
Sedan finns det områden som är väl beforskade men där man tidigare inte har haft genomförandeförmåga att få ut kunskapen i backen. Det är därför vi nu gör en nödvändig prioritering på flera områden för att vända trenden och få ut mer för pengarna eftersom behoven är så stora.
Forskning och innovation kommer att vara en mycket viktig del också i det fortsatta arbetet. Det tydliggörs, och det är vi också väldigt precisa med i beslutet. Det är möjligen det som har saknats tidigare: ett fokus på just ökad effektivitet och produktivitet och kostnadseffektivt underhåll.
Här kommer arbetet att fortsätta, förhoppningsvis med den ram som regeringen har beslutat om för underhåll. Men här finns det ett orostecken: Carina Ödebrinks eget parti vill dra ned på vägunderhåll med hela 45 miljarder. Då börjar vi tala om drakoniska nedskärningar som skulle påverka människor i deras vardag. Då skulle vi inte få ut den kunskap som redan finns och som skulle kunna upparbetas med de 4 miljarder som regeringen har beslutat om ska vikas till forskning och innovation i den kommande tolvåriga planen.
Anf. 6 Carina Ödebrink (S)
Herr talman! Nu är det ju inte de 45 miljarder som vi har i vårt förslag vi ska diskutera här i dag. Det kanske förtjänar en egen debatt.
Statsrådet har nu varit ansvarig i den här regeringen i snart fyra år, och jag tycker att det är statsrådet som blir svaret skyldig när jag hör svaret på min interpellation och det statsrådet säger.
Enligt statsrådet prioriterar man nu underhåll. Det gör man ju på bekostnad av forskningsanslaget, som man drar ned på. Forskning krävs ju för att vi ska kunna få ett ännu mer effektivt underhåll och för att vi ska kunna få ännu bättre och smartare investeringar. De metoder som regeringen prioriterar och som statsrådet hänvisar till förutsätter ju att vi har en bas och en massa som kan se till att vi forskar fram och får fram nya innovationer. Detta är helt avgörande för omställningen.
Jag har svårt att förstå varför regeringen väljer att minska satsningarna, men min tolkning av regeringens prioritering är enkel och väldigt tydlig, herr talman. En förutsättning för att statsrådet sitter där han sitter är att han har stöd av ett parti som har en stark misstro och misstänksamhet mot just forskning, vetenskap och beprövad erfarenhet.
Anf. 7 Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Herr talman! Det sista är väldigt enkelt att bemöta, för det är direkt felaktigt.
Precis som ledamoten var inne på handlar det dock om prioriteringar, och det blir väldigt tydligt när Carina Ödebrink konstaterar att man på bekostnad av den här budgetposten satsar på underhåll. Då blir det ju precis tvärtom: För att få ihop de 45 miljarder som skulle innebära att vägarna inte bara var ungefär lika dåliga som de är nu utan att underhållsskulden faktiskt skulle förvärras tycker man i Socialdemokraterna att det är en prioritering man vill göra. Det ska vara dåligt skick på vägarna även framöver, och vi ska ha hög nivå i forskningen.
Det vi gör är ju att säkerställa att de medel som vi lägger på forskning – hela 4 miljarder kronor – går till områden där det finns ett tydligt mervärde. Vi prioriterar också att få ut den kunskap vi redan har i backen. Det spelar ingen roll om denna kunskap finns i riksdagens kammare om mannen på gatan eller barnfamiljen som ska åka bil i sommar eller som behöver kunna lita på att tågen kommer fram i tid inte kan lita vare sig på att de kommer fram i tid eller på att bilen håller, eftersom underhållet inte har hållit måttet.
Detta är väl beforskat. Det kommer att bli ännu viktigare att använda nya metoder, och då är de här 4 miljarderna en viktig grund. Det finns också forskningsmedel på andra områden. Vinnova har ett flertal program, exempelvis fordonsstrategisk forskning och innovation med en budget på över 1 miljard kronor. Det nationella flygtekniska forskningsprogrammet har ungefär en kvarts miljard, och innovationer för ett hållbart mobilitetssystem har ungefär 200 miljoner kronor. Pengar finns alltså, och det är viktigt att de används på ett effektivt sätt.
Här har vi på punkt efter punkt visat att vi orkar prioritera för att vi ska få ut mer för pengarna. Det handlar både om mer pengar till infrastruktur och om mer infrastruktur för pengarna. När det gäller detta är forskning och innovation viktigt framgent, och vi har varit tydliga med vilka prioriteringar som gäller.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
