Bristen på företagsläkare och ansvaret för utbildningen
Interpellation 2025/26:46 av Johanna Haraldsson (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-10-03
- Överlämnad
- 2025-10-06
- Anmäld
- 2025-10-14
- Sista svarsdatum
- 2025-10-24
- Svarsdatum
- 2025-11-18
- Besvarad
- 2025-11-18
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD)
Kompetensförsörjningen av företagsläkare har under lång tid varit ett problem. Sedan Arbetslivsinstitutet lades ned 2007 har ingen myndighet haft ett tydligt ansvar för utbildningen i arbetsmedicin, och antalet företagsläkare har minskat stadigt. En majoritet av dem som är yrkesverksamma i dag är över 65 år.
År 2021 fick Myndigheten för arbetsmiljökunskap i uppdrag av regeringen att samordna insatserna för företagshälsovårdens kompetensförsörjning. I sin slutredovisning 2024 bedömde myndigheten att Försäkringskassan var bäst lämpad som huvudman för ST-utbildningen i arbetsmedicin. Därefter beslutade regeringen att avveckla Mynak och att överföra dess uppgifter till Arbetsmiljöverket och Karolinska institutet. Karolinska institutet fick ansvar för kompetensförsörjning men markerade samtidigt att huvudmannaskap för ST i arbetsmedicin inte ingick i deras uppdrag eller budget.
Frågan om huvudmannaskap har därefter inte hanterats. När berörda aktörer vänt sig till regeringen har frågan och frågeställarna skickats runt mellan Arbetsmarknadsdepartementet, Socialdepartementet och Utbildningsdepartementet. När jag ställde en skriftlig fråga till statsministern om var ansvaret för utbildningen för företagsläkare ligger var det sjukvårdsministern som svarade. Jag utgår därför från att ansvaret ligger hos henne.
Bristen på företagsläkare är akut. Företag och offentliga arbetsgivare riskerar att stå utan det stöd och den expertkunskap som företagshälsovården kan ge i arbetsmiljöarbete och rehabilitering, och för arbetstagare innebär bristen risk för längre sjukskrivningar och försämrat skydd mot arbetsrelaterad ohälsa.
Enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter krävs dessutom lagstadgade medicinska kontroller för vissa yrkesgrupper, vilket ytterligare förstärker behovet av tillgång till företagsläkare.
Jag vill med anledning av ovanstående fråga sjukvårdsminister Elisabet Lann:
- Vilka konkreta åtgärder avser ministern att vidta för att säkerställa en hållbar kompetensförsörjning för företagshälsovården?
- Planerar regeringen att gå vidare med förslagen och ge en myndighet ansvaret för utbildningen för företagsläkare?
- När avser regeringen att fatta beslut om ansvaret för utbildning för företagsläkare?
- Vilken bedömning gör regeringen av vilka konsekvenser ett uteblivet beslut får för den framtida tillgången till företagshälsovård i Sverige?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:46
Webb-tv: Bristen på företagsläkare och ansvaret för utbildningen
Dokument från debatten
- Tisdag den 18 november 2025Kammarens föredragningslistor 2025/26:35
- Protokoll 2025/26:35 Tisdagen den 18 novemberProtokoll 2025/26:35 Svar på interpellation 2025/26:46 om bristen på företagsläkare och ansvaret för utbildningen
Protokoll från debatten
Anf. 83 Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD)
Fru talman! Johanna Haraldsson har frågat mig vilka konkreta åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa en hållbar kompetensförsörjning för företagshälsovården och om regeringen planerar att gå vidare med förslagen och ge en myndighet ansvaret för utbildningen för företagsläkare. Johanna Haraldsson har även frågat mig när regeringen avser att fatta beslut om ansvaret för utbildningen för företagsläkare och vilken bedömning regeringen gör av vilka konsekvenser ett uteblivet beslut får för den framtida tillgången till företagshälsovård i Sverige.
Inledningsvis vill jag framhålla att det är regionerna som enligt hälso och sjukvårdslagen (2017:30) ansvarar för att planera hälso- och sjukvården med utgångspunkt i behovet av vård hos dem som omfattas av regionens ansvar.
En förutsättning för företagshälsovårdens arbete är en robust kompetensförsörjning när det gäller läkare med specialistutbildning inom arbetsmedicin. Specialisttjänstgöring (ST) sker i dag huvudsakligen via tilläggsspecialisering inom arbetsmedicin, genom företagshälsovården som ansvarar för att uppfylla kraven enligt gällande föreskrifter. I dagsläget finns, som Johanna Haraldsson själv nämner, inte någon särskild huvudman med ett utpekat ansvar att sörja för möjligheten att verkställa alla steg fram till specialistkompetensbevis inom arbetsmedicin.
Regeringen har tagit flera initiativ för att stärka det hälsofrämjande och förebyggande arbete som företagshälsovården utför. Bland annat har regeringen gett Karolinska Institutet i uppdrag att förbereda inordnandet av den del av Myndigheten för arbetsmiljökunskaps (Mynaks) uppgift att följa och främja företagshälsovården som avser kompetensförsörjning i myndigheten från och med den 1 januari 2026 (A2025/00104). För att underlätta för arbetsgivare att ta sitt rehabiliteringsansvar och ta till vara företagshälsovårdens expertresurser har även bidraget för arbetsplatsinriktat rehabiliteringsstöd utvecklats. Försäkringskassan och Arbetsmiljöverket har dessutom fått i uppdrag av regeringen att utveckla sin samverkan och tillsyn av arbetsgivares arbetsmiljö- och rehabiliteringsansvar (S2024/02157 respektive A2024/01446). Regeringen har även gett en särskild utredare i uppdrag att ta fram ett förslag till en ny arbetsmiljöstrategi för perioden 2026–2030 (dir. 2024:56).
I juni 2025 överlämnade Vårdansvarskommittén betänkandet Ansvaret för hälso- och sjukvården (SOU 2025:62). Av betänkandet framgår att kommittén ser ett behov av en ökad nationell samordning och dimensionering i utbildningen av hälso- och sjukvårdspersonal där varje huvudman tydligare behöver bidra till det samlade nationella behovet av hälso- och sjukvårdspersonal. Kommittén föreslår bland annat att staten ska ta ett utökat ansvar för hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning och att regeringen ska se över de närmare formerna för detta. Betänkandet har remit-terats. Remisstiden gick ut den 31 oktober 2025.
Avslutningsvis vill jag tacka Johanna Haraldsson för frågorna. Jag ser fram emot debatten.
Anf. 84 Johanna Haraldsson (S)
Fru talman! Kompetensförsörjningen när det gäller företagsläkare har under lång tid varit en välkänd och växande utmaning. Både i statliga utredningar och när det gäller regeringens egen arbetsmiljöstrategi har man tydligt pekat på behovet av fler företagsläkare och att staten tar ansvar för att säkerställa finansiering och organisering av utbildningen i arbetsmedicin.
Sedan Arbetslivsinstitutet lades ned 2007 har ingen myndighet haft ett tydligt ansvar för utbildningen. Antalet företagsläkare minskar stadigt, och en majoritet av dem som fortfarande arbetar som företagsläkare är över 65 år. Det innebär att Sverige snart riskerar att stå utan tillräcklig medicinsk kompetens i företagshälsovården.
År 2021 fick Myndigheten för arbetsmiljökunskap i uppdrag att samordna insatserna för kompetensförsörjning inom företagshälsovården. Myndigheten konstaterade i sin slutredovisning 2024 att Försäkringskassan borde vara lämpad som huvudman för ST-utbildningen i arbetsmedicin.
Mynak läggs ned från årsskiftet, och uppgifterna har flyttats till Arbetsmiljöverket och Karolinska institutet. Karolinska har dock konstaterat att huvudmannaskapet för ST-utbildningen inte ingår i deras uppdrag. De har heller inte fått budgetmedel för det. Ingen myndighet har alltså fått ansvaret för finansiering och organisering av utbildningen efter den här omorganisationen.
Sveriges Företagshälsor har sedan länge engagerat sig i frågan, och när de har ställt frågor till regeringsföreträdare har de bollats runt mellan olika departement. Arbetsmarknadsdepartementet har hänvisat till Socialdepartementet, som i sin tur har hänvisat vidare till Utbildningsdepartementet. När Svenska Företagsläkarföreningen vände sig till Utbildningsdepartementet med en skrivelse i ärendet fick de beskedet att det här i första hand är en arbetsgivarfråga och därför bör hanteras av Arbetsmarknadsdepartementet.
Inte ens regeringen verkar alltså veta vem som har ansvar för att fatta de här besluten. När jag mot den bakgrunden ställde frågan till statsministern vem som har ansvaret för att fatta beslut i frågan lät han sjukvårdsministern svara. Jag drog då slutsatsen att det är hon och Socialdepartementet som har ansvar för att säkerställa finansiering och organisering av utbildning för företagsläkare.
Därför lämnade jag den här interpellationen till sjukvårdsministern för att få svar på de frågor som jag nu har ställt. I ministerns första inlägg får jag dock inte svar på mina frågor, och nu är jag inte längre riktigt säker på om jag har ställt frågorna till rätt minister.
Det jag frågade var vilka konkreta åtgärder som man tänker vidta för att säkerställa en hållbar kompetensförsörjning. Planerar man att gå vidare med förslagen om att utse en myndighet med ansvar för finansiering och organisering av utbildningen? När avser man att fatta det beslutet? Jag frågade också vilken bedömning man gör av vilka konsekvenser det får om man inte fattar dessa beslut.
I stället för att svara på mina frågor pratar ministern om regionernas ansvar för hälso- och sjukvården, men till saken hör ju att regionerna inte organiserar eller är huvudman för just företagshälsovården. Det är den enda tilläggsspecialiteten som inte är offentligt finansierad eller samordnad.
Ministern hänvisar också till Vårdansvarskommittén, men det är faktiskt direkt missvisande. Den utredningen berör ju inte ens utbildningen i arbetsmedicin eller företagshälsovård. Jag hoppas därför att ministern kommer att svara på mina frågor i kommande inlägg.
(Applåder)
Anf. 85 Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD)
Fru talman! Precis som interpellanten pekar på är det här ett område med delat ansvar, och det är inte helt självklart var gränserna för ansvarsfördelningen går. Det är heller inte helt självklart vilken som är den bästa lösningen framåt. Det är därför som den här frågan är utredd i omgångar.
Precis som nämndes har Myndigheten för arbetsmiljökunskap tittat på frågan och föreslår att Försäkringskassan är den instans som bäst lämpar sig som huvudman för utbildningsfrågorna som rör företagsläkare. Kansliet för hållbart arbetsliv har i sin slutrapport Ett mer hållbart och längre arbetsliv pekat ut Arbetsmiljöverket som den myndighet som ligger närmast till hands att ges uppdraget för att samordna det statliga åtagandet avseende företagshälsovården.
Företagsläkare är inte en skyddad yrkestitel, så det finns inte någon formell statlig reglering eller något krav på specifik utbildning. Många är allmänspecialister i grunden, och sedan läser de ytterligare påbyggnadsutbildning. Vägen fram till företagsläkare är alltså något snårig och skiljer sig åt.
Vi har i dag stor brist inom väldigt många områden när det gäller specialistläkare, och det är svårt med tillgången till utbildningsplatser för specialisttjänstgöring. Det här är någonting som vi nu försöker att ta ett samlat grepp kring, och därför är det svårt för regeringen att särskilt prioritera en inriktning. Det är därför jag hänvisar till både Vårdansvarskommittén och Nationella vårdkompetensrådets rekommendationer om 25 insatser för att säkra kompetensförsörjningen.
Det här är alltså något som vi försöker att ta ett mer samlat grepp kring. Socialstyrelsen tar också fram nyckeltal för hur bristen ser ut och hur regionernas bedömningar ser ut när det gäller behov framåt i tiden för att dimensionera utbildningarna och utbildningsplatserna.
Anf. 86 Johanna Haraldsson (S)
Fru talman! För regeringen är det inte självklart vilken som är den bästa lösningen, och det förstår jag, för det här är en särskild specialitet som inte har ett tydligt uppdrag – den enda specialiteten som varken staten eller regionerna tar ansvar för.
Det är därför frågan behöver lösas, och det är också därför jag ställer de här frågorna i kammaren i dag.
När jag för ganska exakt ett år sedan debatterade samma fråga med dåvarande biträdande arbetsmarknadsministern menade hon att arbetet med att lösa den här problematiken pågick för fullt. Nu står vi här ett år senare, och det arbete som enligt henne då pågick för fullt har inte gett något resultat. Vi står på exakt samma ruta: Regeringen låter bli att fatta nödvändiga beslut, och antalet företagsläkare minskar.
Mynak slog fast att dagens situation är ohållbar. Det finns ingen huvudman, ingen finansiering och ingen nationell planering. Samtidigt har vi en växande kompetensbrist. Precis som ministern nämnde föreslog man att Försäkringskassan ska ta huvudmannaskapet – ett konkret förslag som regeringen inte har tagit ställning till, vad jag förstår.
Kansliet för hållbart arbetsliv varnade 2023 för att bristen på företagsläkare är en systemrisk, att arbetsmiljöarbetet och sjukskrivningsprocessen försvagas och att staten därför måste ta ett större ansvar.
Sveriges Företagshälsor, som företräder majoriteten av alla företagshälsor i Sverige, kräver en statlig samordning och en långsiktig finansieringsmodell. De har föreslagit att Karolinska institutet får i uppdrag att ansvara för ST-utbildningen i arbetsmedicin.
Parterna – LO, TCO, Saco, Svenskt Näringsliv, SKR – är helt eniga: Staten måste ta ansvar för och utse en huvudman för utbildningen i arbetsmedicin.
Alla myndigheter, företagshälsor, utredare, fackliga människor och arbetsgivare säger samma sak, nämligen att vi har en akut brist på företagsläkare och att vi behöver ett tydligt huvudmannaskap för utbildningen samt säkra finansieringen.
Jag frågade också ministern vilken bedömning regeringen gör av vilka konsekvenser det får att inte gå vidare och säkerställa kompetensförsörjningen. Vad får det för konsekvenser för tillgången på företagshälsovård i Sverige?
För att skapa hälsosamma arbetsplatser behövs expertkunskap som företag och offentliga arbetsgivare inte alltid besitter själva. Där spelar företagshälsovården en viktig roll. I en tid där sjukskrivningarna ökar och hög arbetsbelastning är en av de största arbetsmiljöutmaningarna kan företagshälsovården bidra med den kunskap som behövs för att arbetsgivare ska kunna förebygga problemen. Därför är det så allvarligt att kompetensbristen nu minskar tillgången på just den kunskap som är så central i det förebyggande arbetsmiljöarbetet.
Företagsläkare krävs också för att arbetsgivare ska kunna uppfylla grundläggande lagkrav i arbete med asbest, bly, vissa kemikalier, nattarbete och andra högriskmiljöer. Alla dessa kräver medicinska kontroller och tjänstbarhetsintyg som utfärdas av just företagsläkare, och redan i dag rapporterar arbetsgivare att de inte tillräckligt snabbt hittar läkare som får utföra dessa bedömningar.
Regeringen kan alltså med sin passivitet skapa en situation där skyddet av arbetare inte kan upprätthållas i praktiken. Om inga företagsläkare finns som kan utföra de medicinska kontrollerna i tid blir det ju omöjligt att fortsätta att ställa kraven.
Frågan blir därför: Vilka skyddsregler vill regeringen plocka bort?
(Applåder)
Anf. 87 Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD)
Fru talman! Som jag har nämnt spänner den här frågan över flera statsråds ansvarsområden. Det gör det svårt att diskutera frågan som helhet. Jag ansvarar för hälso- och sjukvårdsfrågorna, och därför tar jag debatten i dag. Men samtidigt är ansvaret i regeringen fördelat så att det är statsrådet Johan Britz som har till uppgift att följa och främja företagshälsovården. Det innebär att de frågor som mer specifikt rör de aspekterna av företagshälsovården får ställas till statsrådet Johan Britz.
När det gäller brist på specialistläkare inom alla områden är det någonting vi arbetar väldigt intensivt med att komma till rätta med. En del av det handlar om att kartlägga hur tillgången ser ut i dag, hur många läkare det finns och hur fördelningen av kompetensen ser ut runt om i landet. Det har det inte funnits någon klar bild av tidigare.
För att veta vilka specifika insatser vi behöver göra för att möta kompetensbehovet framåt behöver vi börja med att få en klar bild av hur många läkare det finns inom olika specialistområden runt om i landet. Vi har gett ett antal uppdrag till Socialstyrelsen under mandatperioden för att få en tydligare bild, hjälpa regionerna att dimensionera utbildningsplatser och så vidare. Det arbetet kommer att fortgå framåt, och vi gör även ytterligare satsningar för att finansiera utbildningsplatser.
Anf. 88 Johanna Haraldsson (S)
Fru talman! Nu fortsatte sjukvårdsministern att göra det som jag tidigare lyfte fram som ett av de stora problemen med den här frågan. Statsråden skickar runt den mellan sig, och ingen tar det tydliga ansvaret. Jag förstår att flera kan ha ansvaret, men någonstans måste man också se till att samordna sig och gemensamt i regeringen ta de nödvändiga besluten. Förr eller senare kommer regeringen att behöva ta ansvar, inte bara för besluten som man inte fattade utan för konsekvenserna av att man lät bli.
När företag inte längre får tag på företagsläkare, när lagstadgade medicinska kontroller inte kan utföras, när arbetsmiljörisker inte upptäcks i tid, då är det arbetstagare som får betala priset. Det handlar om människor som får längre sjukskrivningar, sämre rehabilitering och i värsta fall skador och sjukdomar som hade kunnat förebyggas.
Regeringen har haft underlag på bordet under ett antal år. Myndigheter, fackförbund, arbetsgivare, utredare och företagshälsovård har pekat på samma sak. Det behövs ett tydligt huvudmannaskap för utbildningen i arbetsmedicin. Men regeringen väljer att skicka runt frågan mellan departement i stället för att gemensamt fatta de beslut som krävs.
Jag menar att det är hög tid för ministern att svara på frågorna. När tänker regeringen ta ansvar för den akuta situationen och fatta nödvändiga beslut? Vilken myndighet får uppdraget att säkra utbildningen i arbetsmedicin? Företagshälsovården är inte en fråga lite vid sidan av. Den är en del av det skyddsnät som gör att människor kan arbeta ett helt yrkesliv utan att slitas ut eller bli sjuka av sitt arbete.
(Applåder)
Anf. 89 Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD)
Fru talman! Jag nämnde redan tidigare att det finns ett antal utredningar som bereds. De bereds inte på mitt departement. Frågor om dem får ställas till ansvarigt statsråd. Jag har svarat på de frågor som jag ansvarar för i min roll som sjukvårdsminister. De handlade om kompetensförsörjningen, där vi har fattat en rad beslut och där arbete pågår.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.