Opinionsbildning och aktivism inom myndigheter
Interpellation 2025/26:459 av Josef Fransson (SD)
Interpellationen är besvarad
- Start
- Interpellation är inlämnad
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad:
- 2026-04-28
- Överlämnad:
- 2026-04-29
- Anmäld:
- 2026-04-30
- Sista svarsdatum:
- 2026-05-20
- Svarsdatum:
- 2026-05-29
- Besvarad:
- 2026-05-29
Interpellationen
till Civilminister Erik Slottner (KD)
Svensk vänster, med Socialdemokraterna i spetsen, har riggat statsapparaten på ett sådant sätt att man i såväl regeringsställning som opposition kan använda en låg rad institutioner till opinionsbildande verksamhet för att gynna sig själva. När högersidan väl lyckas vinna makten kan man utifrån samma riggade system utöva stort inflytande i opposition, inte minst genom att försvåra och fördröja reformarbetet. Jag betraktar detta som korruption – institutionaliserad sådan.
Nu har den icke-socialistiska sidan i svensk politik regerat Sverige i nästan fyra år, men likväl har regeringen gjort väldigt lite för att bryta ned detta odemokratiska system av statsfinansierade kommandohöjder till gagn för svensk vänster.
Jag har i olika sammanhang lyft problematiken kring denna institutionaliserade korruption. Missbruk med utnämningsmakt menar jag till exempel att man bör möta med att flytta utnämningsmakten till riksdagen. Detta skulle öppna för en genomlysning av respektive nominering före själva utnämnandet och höja kostnaden för att missbruka utnämningsmakten på ett otillbörligt sätt, till exempel som förhandlingsvaluta eller efter partibok.
Vi behöver komma till rätta med myndighetsaktivismen. Ingen myndighet ska enligt min uppfattning syssla med opinionsbildning annat än i mycket särskilda fall, till exempel till förmån för våra grundlagar. Valmanskåren kan bara välja och avsätta politiker; därför menar jag att det är en viktig princip att politiken är beställare och myndigheter är utförare. I dag menar jag att det råder vilda västern i detta avseende där tjänstemän på olika nivåer i våra myndigheter agerar utifrån personliga politiska uppfattningar och preferenser. Av denna anledning menar jag att det är av stor vikt att det från staten finns klara riktlinjer gentemot myndighetsaktivism samt att missbruk beivras. Inte heller statliga bolag bör få bedriva opinionsbildning gentemot medborgarna vad gäller politiska frågor, vilket återkommande är fallet.
Jag har också problematiserat Sveriges så kallade civilsamhälle som kommit att bli en viktig kommandohöjd för svensk vänster och där man gödslar statsstöd över organisationer som man har mer eller mindre kontroll över eller som driver frågor som faller en i smaken. Ett starkt civilsamhälle är en grundpelare i det goda samhället. Idén bygger dock på dess oberoende från staten, så när en idédriven organisation som i större eller mindre omfattning sysslar med politisk opinionsbildning emottar statsstöd kan man inte längre med intellektuell hederlighet hävda just oberoende. Opinionsbildande civilsamhällesorganisationer bör inte få statsstöd alls.
Utifrån ovanstående resonemang skulle jag vilja fråga civilminister Erik Slottner:
Delar ministern problembilden ovan, och är ministern i så fall beredd att initiera ett arbete med att förhindra att statliga myndigheter bedriver opinionsbildande verksamhet och aktivism?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:459
Webb-tv: Opinionsbildning och aktivism inom myndigheter
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 8 Civilminister Erik Slottner (KD)
Fru talman! Josef Fransson har frågat mig om jag håller med om problembilden när det gäller opinionsbildning och aktivism inom myndigheter och om jag i så fall är beredd att initiera ett arbete med att förhindra att statliga myndigheter bedriver opinionsbildande verksamhet och aktivism.
En god förvaltningskultur handlar i grunden om att säkerställa att den offentliga förvaltningen är välfungerande och vilar på grundläggande demokratiska principer. För att upprätthålla ett högt förtroende för den offentliga förvaltningen måste anställda i offentlig förvaltning agera i enlighet med de lagar och principer som styr förvaltningen. Det gäller också i hanteringen av ärenden som rör beslut om stöd till civilsamhället.
Den statliga värdegrunden fungerar som vägledning för hur myndigheterna hanterar frågor om saklighet och opartiskhet i sin verksamhet. Det är viktigt att myndigheterna arbetar löpande för att säkerställa en god förvaltningskultur som inkluderar hela verksamheten och alla anställda. För att stödja myndigheterna i detta arbete har Statskontoret i uppgift att främja arbetet för en god förvaltningskultur och arbeta mot korruption i staten. Man tillhandahåller stöd av olika slag, inklusive webbutbildningar.
Vidare har regeringen nyligen beslutat om propositionen Ett utökat straffrättsligt tjänstemannaansvar. I propositionen föreslås att en ny brottsrubricering, missbruk av offentlig ställning, införs i brottsbalken. Regeringen ser därmed till att det finns ett utvidgat straffansvar för olika typer av missbruk av offentlig ställning som inte är begränsat till åtgärder som vidtas vid myndighetsutövning.
Enligt myndighetsförordningen ska myndigheter tillhandahålla information om myndighetens verksamhet. Det är viktigt att myndigheternas informations- och kommunikationsverksamhet följs upp och regelbundet omprövas. Regeringen följer därför löpande hur myndigheterna prövar behovet av informations- och kommunikationsinsatser och har gett 31 myndigheter i uppdrag att redovisa kostnaderna för denna verksamhet samt hur verksamheten har bidragit till myndigheternas förmåga att uppfylla sina kärnuppgifter. Det är särskilt viktigt att myndigheterna är transparenta med kostnader och resultat när det gäller informations- och kommunikationsinsatser.
I augusti 2023 gav regeringen Statskontoret i uppdrag att kartlägga och analysera informations- och kommunikationsverksamhet som förvaltningsmyndigheter under regeringen riktar mot allmänheten. Statskontorets granskning visar att myndigheterna är väl medvetna om de krav som ställs på informations- och kommunikationsverksamheten. Enligt granskningen finns det enstaka exempel på myndigheter som har brustit när det gäller saklighet och opartiskhet i sin information och kommunikation till allmänheten.
Av regeringsformen framgår att det vid beslut om statliga anställningar endast ska fästas avseende vid sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet. Huruvida regeringen lever upp till denna bestämmelse i sitt utövande av utnämningsmakten har vid flera tillfällen granskats av konstitutionsutskottet. Jag kan konstatera att andelen utnämnda myndighetschefer i Sverige med politisk bakgrund har varierat över tid men har legat mer eller mindre konstant sedan regeringsskiftet 2006.
KU har också uttryckt att politisk bakgrund inte ska vara diskvalificerande vid en tillsättning så länge endast sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet beaktas vid tillsättningen. Politisk erfarenhet kan vara en saklig grund att fästa avseende vid, och den får då värderas tillsammans med andra erfarenheter. Det är i sådana fall inte relevant vilket politiskt parti personen har en bakgrund i, utan det handlar då om det faktum att han eller hon har utfört uppgifter i en politisk och offentlig miljö på ett sådant sätt att det är meriterande för den tjänst som ska tillsättas.
Anf. 9 Josef Fransson (SD)
Fru talman! Jag tackar civilminister Erik Slottner för svaret på min interpellation.
Jag har frågat civilministern om han håller med om att vi i Sverige har problem med att det såväl inom statens myndigheter som inom andra samhällsinstitutioner bedrivs opinionsbildning och aktivism och om ministern i så fall är beredd att initiera ett arbete mot detta. Ministern nämnde i sitt svar att vi har återinfört tjänstemannaansvaret. Det är mycket bra, även om vi säkert kommer att få anledning att återkomma med justeringar av lagstiftningen när vi ser utfallet.
Jag upplever att vänstern har lyckats sätta en kultur inom många myndigheter så att det även efter ett regeringsskifte, som efter förra valet, finns myndigheter som obstruerar den nya regeringens reformarbete. Jag kan nämna ett alldeles färskt exempel på detta. Migrationsverket tycks ha beordrat in personal på helgövertid för att klubba igenom så många medborgarskapsärenden som möjligt innan de nya reglerna för medborgarskap träder i kraft den 6 juni. Det kommer nog att finnas anledning att följa upp detta.
Fru talman! Min interpellation handlar primärt om det som jag brukar kalla institutionaliserad korruption, där politiska partier, nästan alltid Socialdemokraterna, kan använda staten och dess offentliga resurser till gagn för det egna partiet.
Genom regeringens närapå oinskränkta utnämningsmakt har Socialdemokraterna genom åren ogenerat placerat ut personer som är lojala med partiet som generaldirektörer på större myndigheter och statliga bolag som är av vikt för partiet.
Inte minst myndigheterna kan sedermera användas för att slussa pengar till diverse civilsamhällesorganisationer som man på ett eller annat sätt tycker gagnar det socialdemokratiska partiet.
Ett tydligt sådant exempel var när man placerade ut den före detta partisekreteraren Carin Jämtin som generaldirektör på Sida, där hon till och med i strid med instruktioner från den nytillträdda regeringen skrev långa miljardkontrakt med bland annat en Sanknuten organisation som heter Forum Civ. Exemplen är dock många fler, och jag upplever att man lägger ut opinionsbildning på entreprenad genom att gödsla pengar på organisationer som driver frågor som man tycker om.
Om vi ska se på myndigheter som sådana finns det en som jag tycker att det är märkligt att den över huvud taget finns, för den sysslar i princip med opinionsbildning, och det är Jämställdhetsmyndigheten. För mig är det obegripligt att en högerregering inte genast avvecklar den. Jag tror att både jag och ministern vurmar för jämställdhet mellan könen – det är inte där som problemet ligger. Men jag vågar nog påstå att både jag och ministern har en något annorlunda syn på jämställdhet än den som jag menar råder innanför den nämnda myndighetens fyra väggar.
Fru talman! Jag vill fråga: Kan civilminister Erik Slottner tänka sig att ta sig an arbetet för att stävja maktmissbruk och institutionaliserad korruption, som jag beskriver det, inom de svenska myndigheterna? Ett par lågt hängande frukter torde vara att myndigheterna inte ska tillåtas syssla med just politisk opinionsbildning och att de heller inte ska få slussa pengar till civilsamhällesorganisationer som driver politisk opinionsbildning.
Det finns mycket att diskutera kring de här frågorna, men nu rinner tiden ut.
Anf. 10 Civilminister Erik Slottner (KD)
Fru talman! Ordet aktivism är såklart ett subjektivt begrepp. Det ligger lite i betraktarens öga vad man lägger in i det och när man själv tycker att aktivism uppstår eller inte. Jag kan naturligtvis inte garantera att det – när det rör sig om en kvarts miljon statligt anställda – aldrig förekommer att personliga preferenser och uppfattningar påverkar ett och annat beslut.
Min breda och absoluta bild är dock att statliga tjänstemän på det stora hela utför sitt uppdrag mycket professionellt och enligt den så kallade statliga värdegrunden. Ibland har jag lite svårt för uttrycket, men vi kallar den så. Den statliga värdegrunden bygger på ett antal principer, och opartiskhet i tjänsteutövningen är en sådan princip. Det förväntar jag mig att man som anställd i staten gör, och min bild är också att detta sker.
Jag tar upp detta då och då, vill jag säga, med de myndighetschefer som jag har en dialog med och de myndigheter som jag som civilminister ansvarar för, vilket är ganska många – runt 35 stycken. Vi har en myndighetsdialog, och med vissa myndigheter förekommer detta ämne oftare än med andra myndigheter.
Vi som regering har också agerat och tagit ett antal beslut för att säkerställa att de principer som gäller för statligt anställda också efterlevs. Det är bland annat därför som vi har skärpt Statskontorets uppdrag vad gäller antikorruptionsarbete och arbete mot risken för otillåten påverkan. Vi har också, som Josef Fransson känner till, gett ett särskilt uppdrag att utvärdera och utreda kostnaderna för och förekomsten av opinionsbildande kommunikationsverksamhet.
Vi har med anledning av Statskontorets granskning gett ett antal myndigheter i uppdrag i regleringsbrevet att faktiskt redovisa sina kommunikationskostnader. Vi menar att myndigheter ska ha en restriktiv och lite återhållsam syn på kommunikationsverksamhet. Vi ser att kostnaderna för kommunikation har stuckit iväg betydligt mer än myndigheternas övriga kostnader över tid. Det ser vi med viss oro på, och därför vill vi fördjupa oss i att myndigheterna redovisar sina kostnader för kommunikation.
En del myndigheter har ett tydligare kommunikationsuppdrag i sin instruktion. Jämställdhetsmyndigheten är en sådan myndighet. Det är sant att regeringen inte har kommit fram till att den myndigheten ska avvecklas. Jag vet att det finns partier i Tidökonstellationen som tycker detta, enligt tidigare beslut – två av dessa partier står här nu i riksdagens talarstol – men regeringen har inte lagt fram några sådana förslag. Det är dock fritt fram att driva dem i kommande budgetförhandlingar som jag hoppas att vi ska fortsätta kunna ingå i de kommande fyra åren.
Alliansregeringen gjorde under sin första mandatperiod mellan 2006 och 2010 en ganska radikal omläggning av utnämningspolitiken – då var det Mats Odell som var ansvarig för detta. Det har också gjort att det i dag är mycket svårare att slentrianmässigt utse myndighetschefer efter partibok. I dag behöver man faktiskt motivera detta.
Sedan ska man inte säga annat än att politisk bakgrund och erfarenhet av att vara bland annat statsråd faktiskt kan vara meriterande för vissa typer av myndighetschefer. Risken att generaldirektörer och andra myndighetschefer utses efter partibok har dock minskat betydligt. Det är väldigt bra för att undvika risken för exempelvis aktivism och partiskt tjänstemannaagerande.
Anf. 11 Josef Fransson (SD)
Fru talman! Tack för svaret, civilminister Erik Slottner!
I Sverige har vi, som sagt, något som jag brukar benämna institutionaliserad korruption. Det är ett system där politiska partier, i synnerhet Socialdemokraterna, kan använda statens och det offentligas resurser till gagn för det egna partiet.
Socialdemokraternas kreativitet på detta område har varit stor och benämns i vissa sammanhang Socialdemokraternas kommandohöjder. Genom dessa kommandohöjder kan man sedermera fylla kassan och utöva makt. Särskilt användbart är detta när Socialdemokraterna hamnar i opposition, som just nu, då myndigheterna, menar jag, har en tydlig tendens att obstruera Tidösamarbetets reformagenda.
Fru talman! Under den så kallade arbetarrörelsens paraply finns en lång rad institutioner som är mer eller mindre kända för att vara en del av socialdemokratin. Vi har naturligtvis LO, med fackförbunden Metall, Byggnads, Handel, Kommunal och ytterligare nio medlemsförbund. Vi har Arbetarnas bildningsförbund, som är det största bildningsförbundet och som årligen håvar in hundratals miljoner i bidrag, men också PRO, Hyresgästföreningen, Olof Palmes Internationella Center och det tidigare Alotteriet. Alla dessa organisationer har ofta fått skräddarsydd lagstiftning för att tjäna partiet med pengar, opinionsbildning och politisk makt.
Utöver detta finns det en lång rad stora företag med kopplingar till just Socialdemokraterna, såsom Coop, Riksbyggen, Fonus, Folksam och många fler. Professor emeritus Lars Jonung från Ekonomihögskolan vid Lunds universitet har beskrivit detta som det Sstyrda affärskomplexet och att denna struktur öppnar för politisk korruption, då kommuner som är Sstyrda har använt den politiska makten för att stödja nämnda Sföretag.
Ett annat stort problem som jag var inne på i mitt förra anförande är att regeringar, framför allt socialdemokratiskt ledda, i stor omfattning har lagt ut opinionsbildningen på entreprenad. Det har man gjort dels till alla institutioner som ryms under den så kallade arbetarrörelsens paraply, dels genom att strö skattemedel över organisationer som driver frågor som man av maktpolitiska skäl tycker om.
Flödena av skattemedel är väldigt svåra att överblicka, för det är inte sällan en civilsamhällesorganisation får bidrag från flera olika offentliga institutioner samtidigt. Förutom rena bidrag sker det också transaktioner genom att organisationer säljer dyra utbildningar och certifieringar till kommuner.
Jag tycker sammantaget att det är dystert att en högerregering lämnar walkover i så många av dessa frågor. Jag menar att detta är en form av korruption, institutionaliserad korruption, där man i praktiken använder staten och statsmakten som en del av det egna partiet.
Ett exempel på detta är att en presschef för LKAB gick ut och gjorde en kampanj för vindkraft. Då blev man ju lite misstänksam och funderade på vad det är för en person som går ut och gör en kampanj för vindkraft som bara råkar rimma himla väl med Socialdemokraternas syn på vindkraft. Det råkade då vara en gammal statssekreterare för just Socialdemokraterna som hade fått ett sådant jobb.
Just det här tycker jag att vi som inte tillhör vänsterpartierna bör ta tag i.
Anf. 12 Civilminister Erik Slottner (KD)
Fru talman! Det är lite svårt att sätta fingret på detta. Det Josef Fransson säger, ja, det kan ju förekomma. Det är inte så att jag står här och säger att vi inte har några som helst problem med detta.
Jag vill ändå säga att man måste skilja på saker. Det blandas ihop en hel del i Franssons inlägg. På det stora hela är det min övertygelse och min bestämda uppfattning att av den kvarts miljon anställda vi har i staten jobbar de allra flesta mycket professionellt och håller sitt uppdrag att bland annat vara opartisk mycket högt. De är stolta över det uppdrag de har och vill tjäna staten, oavsett vilken regering som sitter. På det stora hela funkar det så.
Historiskt sett finns kopplingarna som Josef Fransson beskriver här, till viss del. Inte minst på kommunal nivå har vi sett tecken på detta.
Utnämningspolitiken är en av de frågor som vi har varit kritiska till gentemot Socialdemokraterna. En av de många orsakerna till att de dåvarande allianspartierna vann valet 2006 kan faktiskt ha varit utnämningspolitiken, för människor var trötta på detta och det fanns absolut inslag av korruption. Det var därför vi ändrade utnämningspolitiken, och vi har i dag en mycket bättre fungerande ordning för utnämningar än vi hade före 2006.
Det är otroligt viktigt att jag som minister inte går in i enskilda ärenden. Jag kan inte säga att det här är tecken på aktivism och korruption, utan det har vi andra system för att upptäcka. Däremot är det regeringen som utser generaldirektörer och andra myndighetschefer, och det är jätteviktigt att vi utser chefer som klarar av att förebygga korruption, otillåten påverkan och så kallad myndighetsaktivism. Jag menar att vi gör också det på ett bra sätt. Vi tar upp detta i våra myndighetsdialoger.
Om det framkommer exempel på att myndigheter aktivt jobbar emot regeringen är det väldigt allvarligt. Då måste det komma fram. Då måste den minister som ansvarar för just den myndigheten ta generaldirektören i örat, kalla till samtal och se till att åtgärder vidtas. Men det måste falla på respektive minister att göra det för respektive myndighet, för uppstår detta är det väldigt allvarligt.
Vi kan inte heller helt förneka risken för en och annan konspirationsteori i detta fall. Det kan finnas näringsidkare eller privatpersoner som är arga på ett myndighetsbeslut i fall där myndigheten fullt ut har följt lagen som gäller men man som enskild inte gillar beslutet. Då anklagar man olika tjänstepersoner för att utöva myndighetsaktivism, när de i själva verket bara har förhållit sig till den lagstiftning som gäller.
Det är också viktigt att vi politiker stiftar lagar som gör att tjänstemän i våra myndigheter kan fatta beslut som är rimliga. Det faller tillbaka på oss.
På den lokala nivån är det jätteviktigt att vi har en alert opposition och alerta medier och journalister som upptäcker när den här typen av fall kommer upp och att vi bedriver opinionsbildning och ser till att vi får nya politiska styren om vi tycker att vi har politiker som är korrupta.
Vi ska naturligtvis undvika korruption i vårt land. Sverige är också ett av världens allra minst korrupta länder, vilket jag är väldigt glad för.
Anf. 13 Josef Fransson (SD)
Fru talman! Tack för svaret, civilminister Erik Slottner!
Jag är fullt medveten om att jag i mitt förra inlägg blandade in lite ur andra ministrars portföljer. Tyvärr har det ju visat sig att det inte fanns någon minister som hade ansvar för samtliga av Socialdemokraternas kommandohöjder, som jag har nämnt. Men det är ändå dem jag vill prata om lite grann.
Vad ska man då göra åt det här? Utnämningsmakten kan förbättras ytterligare, menar jag. Det skulle komma med en stor politisk kostnad att utnämna diverse kompisar och politruker och använda utnämningsmakten som förhandlingsvaluta om det i stället var riksdagen som klubbade beslutet. Om man då kommer med nomineringar från regeringen, och man har förmodligen majoritet här i kammaren, kommer det ändå med en politisk kostnad att försöka nominera någon som är utsedd på andra grunder än just meriter. Att vi ska flytta utnämningsmakten till riksdagen är något som jag personligen driver, för det skulle minska utrymmet för korruption hela vägen ut i Myndighetssverige.
Jag tycker också att vi borde se till att civilsamhället inte får pengar för opinionsbildning på det sätt som sker i dag. Det borde vi kunna lagstifta om eller ge tydliga instruktioner om. Jag tycker inte att myndigheter ska kunna opinionsbilda så fritt som de kan i dag – eller statliga bolag, för den delen. Det borde finnas eller skapas tydliga instruktioner och lagar för att stävja det här otyget. Det är på allvar, det här otyget, och det är välanvänt av vissa partier i den här kammaren.
Tack för interpellationsdebatten, Erik Slottner!
Anf. 14 Civilminister Erik Slottner (KD)
Fru talman! Myndigheternas främsta uppdrag är absolut inte att opinionsbilda. Det ska undvikas så länge det inte finns ett tydligt opinionsbildande uppdrag i instruktionen, vilket möjligtvis kan finnas i någon myndighet. Levande historia har ett sådant uppdrag, och det tycker jag i och för sig att de ska ha, men med ett fåtal undantag är det ändå så att myndigheterna inte ska hålla på med opinionsbildning. Det är inte därför vi har myndigheterna, utan myndigheternas främsta uppdrag är att se till att de beslut som fattas av riksdag och regering ska bli verklighet där ute.
Myndigheter och tjänstemän arbetar på regeringens uppdrag, och det förväntar jag mig och förutsätter jag att de gör. Förekommer det fall av korruption eller egna agendor hos enskilda tjänstemän är det jätteviktigt att detta kommer upp till ytan. Nu har vi också ny lagstiftning som kommer att öka möjligheterna att agera rent straffrättsligt mot den typen av agerande.
Regeringen har också stärkt arbetet mot korruption och otillåten påverkan. Vi har särskilt granskat just kommunikationskostnader. Vi har nu gett ett antal myndigheter i uppdrag att redovisa och motivera sina kostnader för kommunikation, för vi tycker att det är oroande att utgifterna för just kommunikation har ökat så mycket mer än utgifterna för den genomsnittliga verksamheten.
Regeringen agerar alltså. Jag saknar fortfarande konkreta förslag från Josef Fransson och svar på exakt hur vi ska komma åt det som insinueras. Att flytta utnämningsmakten till riksdagen tror jag är en dålig idé. Det skulle skapa väldigt mycket av lager på lager och göra att hela processen blir väldigt osmidig och tar väldigt lång tid.
Låt oss diskutera fler förslag! Men arbetet mot korruption förblir väldigt viktigt även framöver.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
