Fördelning av ansvar för infrastrukturkostnader vid försvarsetableringar
Interpellation 2025/26:425 av Kalle Olsson (S)
Interpellationen är besvarad
- Start
- Interpellation är inlämnad
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad:
- 2026-03-30
- Överlämnad:
- 2026-03-31
- Anmäld:
- 2026-04-01
- Sista svarsdatum:
- 2026-04-21
- Svarsdatum:
- 2026-05-29
- Besvarad:
- 2026-05-29
Interpellationen
till Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Runt om i Sverige pågår stora investeringar i nya fängelser och regementen. Särskilt försvarsutbyggnaden är av en sådan omfattning att den närmast måste betecknas som en samhällsomvandling. Enorma belopp avsätts varje år för att hålla högt tempo i såväl Försvarsmaktens som Kriminalvårdens expansion.
Bakgrunden till försvarsutbyggnaden är det mycket allvarliga säkerhetspolitiska läget efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Bedömningarna varierar, men den samlade bilden är att Ryssland inom ett antal år kan vara redo att utvidga sin aggression mot Europa. Det är således fara i dröjsmål.
Det är emellertid inte de signaler som kommer från andra delar av staten. Där framstår det som att vi har all tid i världen. När regementen och fängelser byggs behöver också infrastrukturen anpassas; vägar ska anläggas, rondeller förstärkas, uppställningsplatser iordningställas.
Trafikverket är dock av uppfattningen att berörda kommuner ska betala för den nya infrastrukturen. Det har till och med gått så långt att Trafikverket hotat att överklaga en detaljplan om Östersunds kommun inte är beredd att ta kostnaden för att förstärka en rondell. En överklagan skulle i värsta fall kunna försena Försvarsmaktens etablering med flera år. I en annan kommun med pågående försvarsetablering kräver Trafikverket att kommunen eller Försvarsmakten står för kostnaden när en avfart behöver flyttas.
För gemene man ter det sig nog som självklart att staten tar ett samlat ansvar när man anlägger nya anläggningar för Försvarsmakten och Kriminalvården. Ett regemente är inte att jämställa med en handelslada, och ett fängelse kan inte placeras i samma kategori som en snabbmatsrestaurang.
Att på kort tid etablera försvarsanläggningar kommer med stora utmaningar. Det var därtill länge sedan som Sverige byggde nya fängelser och regementen. Men oförmågan att reda ut vem som ska bära dessa tillkommande kostnader drar ett löjets skimmer över svensk statsförvaltning och är knappast ett styrkebesked för en regering som säger sig prioritera inre och yttre säkerhet.
Mot denna bakgrund vill jag fråga infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson:
- Kommer ministern att agera för att klargöra ansvarsfördelningen för infrastrukturkostnader mellan Trafikverket och övriga berörda aktörer i samband med nämnda och framtida försvarsetableringar?
- Kommer ministern att agera för att staten avsätter nödvändiga resurser för att bekosta tillkommande infrastrukturella behov i samband med nämnda och framtida försvarsetableringar?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:425
Webb-tv: Fördelning av ansvar för infrastrukturkostnader vid försvarsetableringar
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 52 Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Herr talman! Kalle Olsson har frågat mig om jag kommer att agera för att klargöra ansvarsfördelningen för infrastrukturkostnader mellan Trafikverket och övriga berörda aktörer samt om jag kommer att agera för att staten avsätter nödvändiga resurser för att bekosta tillkommande infrastrukturella behov i samband med i interpellationen nämnda och framtida försvarsetableringar.
Det finns en tydlig ansvarsfördelning – det finns vägar som är statens ansvar och vägar som är kommunernas ansvar. Investeringar i ny statlig infrastruktur ska bidra till att de transportpolitiska målen uppnås och ska som huvudregel vara samhällsekonomiskt lönsamma. De finansieras normalt genom statliga anslag via statsbudgeten.
Behov av ombyggnationer, förbättringar eller andra förändringar av den statliga infrastrukturen som uppkommer då en extern part vill ansluta till den statliga infrastrukturen, exempelvis vid en exploatering, ska normalt bekostas av exploatören. Detta är en princip som har tillämpats under lång tid och som gäller såväl om det är en privatperson som vill ansluta en nybyggd villa till närmaste allmänna väg som om det är en större industrietablering eller en statlig anläggning som byggs.
Vad gäller de exempel på pågående etableringar som Kalle Olsson nämner pågår det processer kring dessa, i vilka Trafikverket är part. Jag förutsätter att Trafikverket och andra offentliga aktörer, i varje ärende och även i dessa fall, agerar utifrån de principer som tillämpas vid planering av infrastruktur och aktivt bidrar till att utformningen av transportinfrastrukturen blir ändamålsenlig.
Anf. 53 Kalle Olsson (S)
Herr talman! Tack till statsrådet för svaret på min fråga!
Det finns bedömare, bland annat europeiska underrättelsetjänster, som varnar för att Putin, om Ryssland skulle gå stärkt ur kriget i Ukraina, skulle kunna vara redo att inom bara några år gå vidare och gå på andra länder – tänk Polen och de baltiska länderna. Vad detta skulle betyda för svensk säkerhet är naturligtvis uppenbart för alla.
Den försvarsupprustning som vi nu genomför är alltså extremt viktig. Särskilt viktigt är det att vi går från ord till handling, att vi omsätter pengarna i konkret försvarsförmåga. Vi här i riksdagen och regeringen har enats om massiva investeringar, hundratals miljarder, i nya vapensystem, fler värnpliktiga, fler officerare, fler regementen och, bör man kunna tillägga, herr talman, också rejäla rondeller.
Ett starkt samhälle och ett starkt försvar kräver både vägar, avlopp och cirkulationsplatser med bredd och hållfasthet. Det är detta den här interpellationen i någon mening handlar om: en rondell i Östersund. Vad den lite mer specifikt handlar om är den process som alltid föregår alla typer av etableringar, som i det här fallet innefattar Östersunds kommun, Försvarsmakten, Fortifikationsverket och, sist men inte minst, Trafikverket.
När man efter det vanliga, ni vet – dialog med medborgare och hänsyn till fridlysta skogsorkidéer, vackra fjärilar och så vidare – började se att man närmade sig målet i den här processen, i meningen en antagen detaljplan, kommer Trafikverket in på banan, och det med besked. Trafikverket kräver att Östersunds kommun ska ingå ett finansieringsavtal med myndigheten. Om man inte gör det hotar Trafikverket med att överklaga den här detaljplanen, som man har jobbat med i flera år tillsammans med Försvarsmakten och Fortifikationsverket. Detta skulle kunna försena den här etableringen med flera år.
Det där tycker jag att man kan låta sjunka in lite grann. Vi har alltså en myndighet som i praktiken lägger krokben för en annan myndighet, som är ute i ett väldigt angeläget ärende – att bygga upp försvarsförmåga – och som dessutom har varit väldigt tydlig gentemot den aktuella kommunen, Östersunds kommun, med att det är bråttom och att man vill se leverans och framdrift.
Men då kommer alltså Trafikverket, mycket oväntat och fräckt, får man väl säga, och försöker lägga över ansvaret och den ekonomiska risken på kommunen. Krita på här, annars blir det ingenting. Det är en häpnadsväckande inställning.
Detta har nu gått så långt att Försvarsmakten så sent som häromveckan meddelade att man överväger en annan plats för sin etablering. Ett av skälen till detta är just oförmågan att hitta en lösning avseende den här trafiksituationen. Det handlar om flera års arbete som nu kastas upp i luften och en etablering som eventuellt skjuts flera år framåt, om man måste gå så långt som till att jobba fram en ny detaljplan.
Samtidigt finns hela tiden den allvarsamma insikten om att det är bråttom; det är fara i dröjsmål.
Statsrådet säger här i sitt svar att han förutsätter att Trafikverket och alla andra jobbar utifrån de principer som gäller. Men då blir ändå den enkla frågan: Är det statsrådets uppfattning att det är så här det ska gå till? Har staten skött detta snyggt i förhållande till Östersunds kommun? Jag hoppas naturligtvis att svaret på den frågan från statsrådets sida är nej och att statsrådet skyndsamt samlar ihop sina regeringskollegor från finans- och försvarsdepartement och ser till att lösa denna fråga en gång för alla.
Anf. 54 Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Herr talman! Låt mig först bara slå fast att ansvaret i Sverige är så fördelat att det är Trafikverket som är ansvarigt för den här processen. Men vi har en dialog med kommunen och myndigheterna. Jag har träffat kommunledningen i Östersund och företrädare för kommunen. Det är förstås viktigt att berörda parter hittar en gemensam lösning.
Trafikverket har ansvaret för planprocessen, och jag som statsråd varken kan eller bör uttala mig om sådana processer. Det ankommer inte på ett enskilt statsråd att uttala sig om enskilda ärenden, i synnerhet när Trafikverket är en part i ett aktuellt ärende.
Med detta sagt, herr talman, vill jag förstås understryka betydelsen av att man arbetar med en gemensam riktning när det gäller att höja beredskap och möjliggöra försvarsutbyggnad. Vi arbetar i andra delar av mitt departement med att korta ledtider och snabbare möjliggöra för försvarsetableringar. Varje del i upprustningen behöver självklart ske skyndsamt.
Därför är jag glad för att Kalle Olsson nämner en sådan sak som en rondell. Det är inte i de stora planerna, de stora orden och de stora summorna som det avgörs, utan det är där flaskhalsarna finns. Därför är jag angelägen om att vi får en ännu bättre ordning i planeringsstadiet. Det är ingen överraskning att det är Trafikverket som ansvarar för statlig infrastruktur och kommunerna som ansvarar för den kommunala.
Det är inte heller någon överraskning att principen i Sverige under lång tid har varit att det är exploatören som är ansvarig för anslutningskostnader. Detta tror jag att man hade kunnat reda ut och påverka långt tidigare. Utan att ge mig in i det enskilda fallet tror jag att sådana åtgärder som behövs i hela stråket behöver komma upp på planeringsbordet i tid så att man har klarhet i vem som är ansvarig för vad och kan hissa upp frågor som kanske är oklara eller där det finns målkonflikter, så att de kan avgöras.
Nu är den här frågan uppe. Trafikverket är en delaktig part i den här processen, och därför är det olämpligt att jag uttalar mig i alltför mycket detalj i ett enskilt ärende.
Hade vi haft ministerstyre i Sverige i en annan ordning hade jag kunnat svara på Kalle Olssons fråga på ett annat sätt. Men det resonemang som jag vill understryka betydelsen av går ju helt i linje med vad Kalle Olsson säger, att det ligger en fara i dröjsmål. Därför är det angeläget att vi får en ordning för att avgöra olika mindre eller större konfliktfrågor där principer står mot principer.
Vi arbetar också med ett instrument inom Regeringskansliet där vi bereder direktiven till en utredning om nationell fysisk planering för att få en ordning och en bättre struktur för att kunna avgöra den här typen av målkonflikter på ett snabbare sätt.
Anf. 55 Kalle Olsson (S)
Herr talman! Statsrådet och jag är överens när det handlar om att beskriva allmänna förutsättningar för etableringar och exploateringar. Ett vanligt förhållande är ju att en exploatör vill etablera sig i ett handelscentrum, och kommunen säljer av mark. Då tar kommunen också betalt utifrån att kostnader för anslutningspunkter och annat tillkommer. Det är inget konstigt med det. Här har vi en samsyn.
Men det vi talar om här är ingen handelslada eller en korvmoj utan något väldigt grundläggande i det statliga kärnuppdraget. Här handlar det om att vi ska öka försvarsförmågan, och vi ska göra det snabbt.
För gemene man ter det sig nog som självklart att staten då tar ett samlat ansvar för detta. I det sammanhanget blir kommunen mer av en möjliggörare. När man som kommun – i det här fallet gäller det Östersunds kommun – får frågan om man kan tänka sig att jobba snabbt framåt för att stärka försvarsförmågan säger man naturligtvis ja. Man säger inte nej. Sedan jobbar man framåtlutat och snabbt och försöker vara så tillmötesgående som det bara går. Man sätter en ära i att vara skyndsam. Det är precis detta man har gjort.
Men någonstans, herr talman, finns det ändå en gräns för hur tillmötesgående man kan vara. Den gränsen passeras när man förväntas börja sätta lärartjänster och äldreomsorgen i pant för att staten inte kan samordna sig och komma överens om hur man ska göra affärer internt i staten. Det är helt oacceptabelt.
Jag kan inte redogöra för vad som har sagts under förhandlingarna, som alltså fortfarande pågår mellan aktörerna. Jag kan dock notera en viss ändring i tonaliteten från Trafikverket i de uttalanden som har gjorts på senaste tiden. Men jag kan samtidigt också konstatera att frågan ännu inte är löst. Det finns inget förslag till detaljplan som kan antas när kommunstyrelsen i Östersund träffas på tisdag nästa vecka. Sedan är det sommaruppehåll, och nästa möte i kommunstyrelsen är i augusti.
Denna interpellation lämnades in i mars. Då var låsningarna kända, också av statsrådet och hans departement.
Jag hör vad statsrådet säger, att han inte kan döma av i en enskild fråga. Men regeringen kan sätta upp principer. Vi har ändå en grundlag som säger att det är regeringen som styr riket. Det handlar bland annat om att säkerställa att man hanterar intressekonflikter och att hantera låsningar mellan departement och myndigheter. Regeringen har helt enkelt det övergripande ansvaret för framdriften i staten. Det kan man inte komma undan.
Vad vi talar om här handlar egentligen inte särskilt mycket om en kommunal detaljplan, utan det är ett nationellt säkerhetsintresse: att bygga upp militära anläggningar i Östersund för att kunna utbilda värnpliktiga utifrån en sportig tidsplan.
Då kan man inte sitta högt upp i något torn och liksom bara betrakta det hela och hänvisa till principer. Det flyttar inte processen framåt, utan här måste man agera som regering.
Östersund är inte den enda kommunen, herr talman, som kommer att hamna i en situation där man förväntas jobba tillsammans med Försvarsmakten, Fortifikationsverket eller Kriminalvården i angelägna statliga ärenden. Här måste regeringen slå fast vad som ska gälla och tidigt vara inne i processerna, så att vi inte hamnar i sådana här lägen i framtiden.
Anf. 56 Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Herr talman! Kalle Olsson och jag är överens om mycket, men jag vänder mig mot beskrivningen att jag skulle sitta högt upp i ett torn. Jag har alltså uppdaterat mig om situationen och informerat mig om läget. Jag har haft samtal både med kommunledningen i berörd kommun och med Trafikverket.
Jag konstaterar även att Kalle Olsson har noterat en ändrad tonalitet, men det är alltså en pågående process. Då kan man sitta antingen nära nere på marken, högt uppe i ett torn eller var man vill. Men det vore direkt olämpligt om jag i en interpellationsdebatt i Sveriges riksdag skulle avgöra den här processen i dag. Det finns ordningar för hur sådant ska göras. Jag förväntar mig givetvis att alla tar sitt ansvar i den uppkomna situationen.
Låt mig säga något om den generella frågeställningen. I en kommuns detaljplanearbete ingår att beskriva och utreda hur den trafikala situationen kommer att påverkas, om det förblir en trafikansträngning som uppstår till följd av en exploatering och hur den behöver tas om hand. Om det krävs åtgärder i den statliga infrastrukturen ska ett medfinansieringsavtal upprättas innan detaljplanen antas för att säkerställa att åtgärderna blir utförda.
Den kommun som planlägger en exploatering med stöd av en detaljplan blir Trafikverkets juridiska motpart vid avtalsskrivande om medfinansiering. Kommunen kan sedan i sin tur ta ut dessa kostnader av exploatören. Det låter väldigt enkelt, men det är självklart så att man behöver både vara medveten om detta och i ett tidigt skede reda ut om det finns åsiktsskillnader eller målkonflikter.
Mot bakgrund av de medel som vi satsar på försvarsutbyggnaden är det inget konstigt om man lägger stora summor på att bygga ett nytt regemente och den ansvariga kommunen säger att man behöver vidta åtgärder i infrastrukturen för att det ska bli möjligt och att man behöver medel till det. Om detta hade funnits på bordet tidigare hade vi inte haft den här diskussionen i dag.
Jag säger inte detta för att peka finger i den uppkomna situationen utan för att vi behöver använda de strukturer som finns på ett effektivt sätt. Det måste finnas en klarhet i processerna, för det här är inte det enda exemplet i Sverige där vi behöver rusta upp försvaret i hög hastighet och infrastrukturen blir antingen en flaskhals eller en möjliggörare för expansionen. Jag tror att det finns mycket att lära av detta.
Sedan behöver man också se till att lösa situationen på ett effektivt sätt där alla tar ansvar. Men jag tror inte, som Kalle Olsson antyder, att man behöver göra väldiga förändringar i principerna. Om en industrietablering ska göras, om det behövs en anslutning till en villa eller om man behöver göra en statlig exploatering är det ganska naturligt att titta på helhetskostnaden. Där kan en så liten sak i sammanhanget som en rondell vara viktig att ha med redan i början.
Herr talman! Jag tror att man behöver dra lärdomar av detta. Men jag säger inte detta för att peka på saker i den aktuella situationen –
att man borde ha gjort ditt eller datt eller si eller så. Jag tror att man hela tiden behöver vara medveten om att det ligger en fara i dröjsmål men att man också behöver lära under resans gång, så att nästa steg blir ännu mer vist placerat och kanske kan tas i snabbare takt.
Anf. 57 Kalle Olsson (S)
Herr talman! Vi har under lång tid hört att vi måste ställa om för att möta hotet från Ryssland. Vi måste bli mer handlingskraftiga och mer snabbfotade. Vi kan inte fortsätta att göra saker som vi gjorde under den eviga fredens tid, då vi hade lyxen att ha den här typen av nästan akademiska övningar och kunde lägga ett halvår, ett år eller flera år på att träta om en sådan här fråga.
Östersunds kommun förstod det hela tidigt. De plockade upp handsken och hörsammade signalerna. Man förstod faran i dröjsmål. Man såg till att göra jobbet. Man avbröt semestrar. Man gjorde sin del i detta. Men på statens sida ser det fortfarande, efter flera år, inte ut som om man ens har talat med varandra över myndighetsgränserna.
Någonstans måste ansvaret också falla på en regering, tycker jag. Det är därför vi har den här interpellationsdebatten. Jag har inte som riksdagsledamot möjlighet att kalla hit en generaldirektör till riksdagens kammare. Jag kan hålla med om att det hade kunnat vara relevant i det här fallet. Men i stället måste jag nu ställa frågan till statsrådet.
Jag tycker att hela hanteringen drar ett löjets skimmer över delar av statsförvaltningen, men också att ett ansvar hamnar hos regeringen. Vi har en regering som har haft ett väldigt högt tonläge när det gäller inre och yttre säkerhet och också gjort en hel del bra saker; det ska sägas. Men jag tror att Putin skulle skratta åt oss om han såg hur vi höll på i den här frågan. I Sverige kan vi inte ens komma överens om ansvaret för en rondell i Östersund som behöver förstärkas för att möta försvarets behov. Man kan också se det utifrån ukrainska ögon. Skulle de ha den lyxen, att ägna åratal åt att dividera om en rondell, givet den situation som är nu?
Jag tror att det är väldigt viktigt att regeringen klargör det här och att man samordnar sig bättre i staten för framtiden. Det här är, som sagt, inte sista gången som kommuner förväntas ställa upp och jobba nära staten för att bland annat stärka Sveriges försvar.
Anf. 58 Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Herr talman! Jag vill tacka Kalle Olsson för att han lyft den här frågan!
Jag förväntar mig att alla aktörer bidrar till att vi får en bra lösning på det här. Men jag ska bredda bilden. Vi ser nu en kraftig upprustning som inte bara handlar om det militära försvaret. Vi ser på område efter område att vår beredskap stärks, att samarbetet stärks och att myndigheter börjar tala samma språk. Vi ser det också på infrastrukturområdet. Jag och transportministrarna i Norden har tagit initiativ till en gemensam kartbild och inrättat det som heter Nordic Transport Preparedness Cooperation. Vi sitter då inte bara med vår egen kartbild i Sverige, utan vi tittar också på Norge, Danmark och Finland och ser hur kartorna hänger ihop och hur vi gemensamt kan stärka de gränsöverskridande transporterna.
Jag vet att det här är någonting som Kalle Olsson känner till, men jag ville avsluta med att understryka det. Det kan nämligen låta som att ingenting funkar när man diskuterar ett enskilt exempel, som i och för sig är angeläget.
Om vi tittar på den samlade bilden ser vi hur det ser ut med den historiskt stora infrastrukturramen. För första gången finns totalförsvarets behov med, och de beaktas när det gäller upprustning av både väg och järnväg.
Vi stärker stråk i nordvästlig riktning och i östvästlig riktning. Med de medel som vi gemensamt har enats om, över blockgränsen, i Sveriges riksdag och som är utöver den nationella planen har vi gett besked om att Inlandsbanan ska rustas upp, vilket är högt prioriterat på Försvarsmaktens lista.
Det kommer alltså att ske mycket framöver. Det sker mycket redan nu. Det är förstås angeläget att arbetet sker så skyndsamt som möjligt och att man från början har alla detaljer ombord, så att man kan ta hand om dem tidigt. Det är min förväntan.
Herr talman! Jag ville avsluta med att lyfta blicken, för här vet jag att Kalle Olsson och jag är överens. Det pågår en upprustning. Då handlar det också om att rusta upp svensk infrastruktur, som är antingen en flaskhals eller en möjliggörare för den militära förmåga som vi också stärker.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
